lördag 15 juli 2017

Vem säger emot?

Modéus II har semester. Den firar han genom att skriva i Aftonbladet. Han fick säga något i radion om saken. Jag hörde det när jag skulle sortera sopor, plast för sig, papper för sig, konservburkar och ölburkar för sig. Jag är så duktig på återvinning att jag nästan äcklas över hur fin jag blivit. Risken för verksfromhet är den risk jag dagligdags lever under inte minst när det handlar om miljön.

Modéus II är emot mäns våld mot kvinnor i nära relationer, förstod jag. Något annat hade faktiskt förvånat mig.
http://www.aftonbladet.se/debatt/a/nqbyL/mans-vald--en-bold-i-samhallskroppen
Jag går dock längre. Jag är emot mäns våld mot kvinnor - också där det inte finns någon relation. Jag är emot mäns våld mot män dessutom. Jag är emot våld mot barn och våld mot djur. Men jag är inte sämre än att jag kan diskutera med den inskränkning Modéus anger: Nära relationer.

Var fjärde kvinna har erfarenhet av att vara utsatt för fysiskt våld av sin partner, meddelar Modéus II. Så lyfter han frågan. "Ytterst handlar detta om demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter." En biskop kunde kanske skrivit, att det ytterst handlar om att vi är skapade till Guds avbild och inget får kränka den som är skapad så. Riktigt hur demokratin kommer in, vet jag inte. Fattar ni? I det fördemokratiska samhället skulle alltså våld vara OK? Det tror inte jag. De bibliska förmaningarna om hur män ska ta hand om sina hustrur är helt annorlunda. Kunde inte Modéus tagit ett varv om denna revolutionära hållning, den där kvinnan och mannen hör samman som kroppsdelar i samma kropp och där den gemensamma kroppen ska vårdas?

Innan de yttersta frågorna - demokratifrågorna - ställs, borde vi inte tala om den frustration som vårt samhälle föder, om drogmissbruk, alkohol och narkotika? Mer utbrett än man kan tro, sa en gymnasierektor jag frågade. Det kanske i förstone mer handlar om detta än om de mer politiskt korrekta förklaringarna om uppfostran av pojkar och flickor. Jag frågade en fyrbarnsmamma om familjens uppfostringsprinciper. Hon trodde sig skälla och skrika lika mycket på alla, möjligtvis mer på sonen, för 15-åriga killar.... Resten av vad hon sa, skriver jag inte ut.

Modéus II tar upp barnböckerna. Här sitter pedagogerna och räknar och läser. Men nog finns bortom antalet figurer några starka kvinnor i litteraturen; Pippi, Ronja samt Miss Marple. Här finns fler problem att aktualisera. Var det 62% kvinnor i högskolan mot 38% män? Vart leder detta? Är det ens ett problem?

Modéus II vet att ge besked: "Också i kyrkan behövs rannsakan och självkritik." Det låter något. Men hur går det rent konkret till om Svenska kyrkan ska bedriva självkritik. Vem är själv-et? Om jag skriver en kritisk inlaga om missförhållanden i Svenska kyrkan - är det då självkritik? Det vore kul att få veta.

Modéus II fortsätter: "Bibeltexter om kvinnans underordning måste förstås utifrån dåtidens kontext." Vem säger det och på vilket sakunderlag? Berätta mer! Bibeltexter skulle kunna förstås som apostoliska insikter med mer sprängkraft i sig om de förstås i sitt sammanhang av kroppsdelar i samma kropp. Hur blir det då? Får de inte en sällspord sprängkraft i vår tid då?

Modéus II trampar på: "I predikan behöver vi som präster alltid formulera oss så att kvinnor framställs som fria, likvärdiga och jämställda, med samma rättigheter som män." Coram Deo, vad är det för rättigheter Modéus II syftar på? Och varför behöver vi framställa kvinnor på ett sätt som alltså inte stämmer om det stämmer att 25% av kvinnorna spöas? Fria, likvärdiga och jämställda? Var de bibliska gestalterna sådana?

Modéus II tänker djupare: "Kyrkans strukturer behöver belysas och förändras. Vi behöver fler kvinnor som kyrkoherdar och som ledamöter i våra kyrkoråd." Jaså. Då villfares snart nog Modéus II på den punkten. Men minns att kvinnofrigörelsen handlar om fler kvinnliga kyrkoherdar. Jag är faktiskt lite ledsen att Morsan är död. Det här hade jag gärna läst upp för henne. Jag tror mig höra hennes något ironiska lilla skratt. Själv skulle jag vilja se programmet för hur Kyrkns strukturer behöver belysas och förändras. Hur lyder det? Tills jag fått se det väljer jag att tänka, att Modéus II inte tänkt igenom vad han skriver - men det låter bra och därför skriver han det.

Hela inlägget går ut på att destruktiva grundmönster ska förändras. Kunde inte Modéus II säga att folk borde sköta sin helgelse bättre för att bli lite mer heliga och kanske snälla rentav? Vilken är Svenska kyrkans egentliga resurs för att vi ska nå en nollvision när det gäller våld i nära relationer.
Kan inte en stiftschef skriva om det på sin semester? Fler högmässor att fira? Fler bikttillfällen? Fler som går i regelbunden själavård? Bättre församlingsliv?

Å vad jag drömmer om en kyrklig hierarki som säger det oväntade, undviker det floskulösa, utmanar till egen tankeverksamhet och därtill manar folket: Guds rike är nära, omvänd er och tro evangelium. I det läget spöas ingen - inte nära, inte fjärran.

Men när Modéus II tycker att kvinnor inte ska spöas, vem vill då säga emot. Blev någon förvånad av att han tänkte så? Upp med en hand!

31 kommentarer:

  1. Jag sommtrodde att SvK behövde fler Jesusfööjande kyrkoherdar?
    Som lämnade sina skrivbord och gick it till folkmassorna med erbjudande om frälsning (inte från mäsnkligt våld), åtföljda av tecken och under.
    SvK behövet mer av centrifugal förkunnelse, kringresande predikanter som kan inspirera i det lokala. Varföt vill SvK inte avlöna sådan och överlåter istället det till oss andra?
    Apropå våld och dess inverkan är det bara två veckor tills bidkopen av Mosul kommer till Sverige och predikar. Gissa vilka han väljer att besöka då?
    Jo det sammanhang som vill vara resandepredikanter som en resurs för SvK, men som idag nyttjas i lika hög grad av frikyrkorna.

    SvaraRadera
  2. Sitter här o funderar på om biskopen någon gång tänkt tanken att istället (eller också) uppmana till att predika om att "underordnad" inte med nödvändighet betyder "mindre värd"?
    Det skulle dock förvåna mig eftersom han, som ju då ändå blivit vald till biskop, kan förväntas vara väl fostrad i hur man gör saker i SvK; om människor inte förstår - sluta prata om det (synden är ett gott ex. där), om människor inte tycker om - säg att det egeeeentligen inte betyder att Gud menar det som står (för numer vet vi ju så mycket bättre, t.o.m. bättre än Gud...).
    Förklara? Det blir väl för jobbigt antar jag suckande.
    Delar D.S' dröm men misströstar rätt ofta.
    För övrigt slår inte en kristen man, vare si i nära eller annan relation.
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva: Att "vara lika mycket värd" är en floskel så god som någon. Alla religioner, inkl den mest kvinnoförtryckande formen av islam, hävdar givetvis att "mannen och kvinnan är lika mycket värda" - de har bara fått olika uppgifter! Sedan är det underförstått att det är männen som ska bestämma vilka kvinnans uppgifter är och se till att hon håller sig till dessa, fast givetvis med hänvisning till att det är Gud som vill ha det så. Annars skulle de ju kunna bli anklagade för - kvinnoförtryck?

      Radera
    2. Förutom det med floskel så håller jag med dig Anna. Jag tänker dock att det du säger om vad som är underförstått är sådant vi människor gjort det till.
      Alltså bl.a. att det är vi människor som värderar/nedvärderar uppgifter.
      Män som använder Gud mer eller mindre som ursäkt för sitt eget beteende mot kvinnor har jag verkligen inget till övers för.
      Eva H

      Radera
  3. Bloggaren behöver inte drömma om det!

    -Bloggaren drömmer om den som i hierarkin säger det oväntade och inte kommer med floskler.

    Varför drömma, käre Dag, när Du själv personifierar detta?
    Eller drömmer Du om Dig själv?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gå gärna in i den bloggpost som har rubriken "Kyrkfolket" o se ett svar från mig på en av dina kommentarer där.
      Jag är angelägen du ser det.
      Eva H

      Radera
    2. Tjafsmajan Dike, 77, har haft sin morgonuppstötning. Det är kyrkovalsår. Då kvittar det helt vad man säger. Man blir “vald” ändå av kamrat 13 procent. Demokrati? Nej, nekrokrati. /John

      Radera
    3. Nej, Dag personifierar inte detta. Det är tråkigt att Bengt Olov Dike inte mobiliserar kraft och intellekt för att förstå vad Dag säger.

      Radera
    4. Christer, präst16 juli 2017 01:43

      Nu tycker jag att Anonym John m fl ska låta bli att gagga om BOD:s ålder! Kommentera i stället ämnena bloggaren tar upp! Att BOD inte kan förstå vad som skrivs gissar jag beror på något helt annat än hans ålder. Han KAN helt enkelt inte ta in skriven text som säger något annat än han själv tycker. Att skälla hjälper föga. Låt oss i stället sikta in oss på bibelordet "Krig och nöd det gör mig ledsen, men kaffe och bullar gör mig glad!" (Va? Står det inte i Bibeln? - Men det BORDE ha stått där!)

      Radera
    5. Visst är det ganska fantastiskt att så många här verkar vara mera intresserade av BOD än av Dag!En del håller till och med koll på hans kyrkobesök eller uteblivna sådana, och några inbillar sig att man har stora arvoden som förtroendevald i en församling/pastorat! Det är ganska kul! Klara mobbningstendenser finns också ofta i det som skrivs, för att då inte tala om åldersdiskriminering, fast säkert är flera här i BOD:s ålder eller äldre! Men föremålen för påhoppen växlar på den här bloggen. Det vet man om man har skrivit här länge. Flera har slutat. Själv har jag ibland varit tvungen att ta paus. Nog vore det mera trovärdigt för en kristen livsstil med lite annat innehåll ibland!Eller?

      Radera
    6. Och, några borde nog coola ner i sin kristna överlägsenhet! Jag tror inte att den passar Gud!!!

      Radera
  4. Jag håller med dig Dag på flera sätt. Framför allt behövs ingen präst till att säga det - det sägs av andra hela tiden och är inget kontroversiellt. Även jag vill gärna höra präster uttala sig om sitt eget specialområde - Gud, och inte lite allmänt om sånt som vi alla tycker. Och missbruk tillsammans med psykisk ohälsa verkar ligga bakom många fall av hustrumisshandel om jag läst rätt.

    Att kvinnor tar sig in på högskolan i så mycket högre grad är ett problem, då framtida domare och journalister m.m därmed bara är kvinnor och kan tänkas se saker lite partiskt - precis som män tenderar att göra när de är i majoritet, hm. Att kvinnor trots sin högre utbildning ändå tjänar mindre är ett annat problem kanske..

    Ang kvinnans underordning så har jag vid ett flertal tillfällen diskuterat med dina läsare här och aldrig fått svaret att kvinnor ska vara fullt jämställda männen i familjen och varken överordna sig eller underordna sig mer än mannen. Inte av en enda. (Och ditt påstående att kvinnoprästfrågan ENBART handlar om ämbetssyn finns därmed fortfarande skäl att ifrågasätta.)

    Ja jag vet att underordningen gäller "den goda kristna familjen" men någon sådan finns knappast. Alla har ondska i sig och även goda kristna män kan ha svårt med humöret och råka ta sig ett litet glas för mycket. Om han då är indoktrinerad med att han är familjens överhuvud och kvinnan ska underordna sig honom och hon inte gör det - så förstår vi alla vad det kan leda till. Och har lett till genom historiens gång. Samt fortfarande leder till hos amish-folket som lever på ett "traditionellt kristet vis" såg jag en dokumentär om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns gott om sociologiska undersökningar om den privata och offentliga makten.Fram till våra dagar har kvinnan verkligen varit hemmets härskarinna och mannen ansiktet utåt.
      Den feministiska debatten har lyckats dölja detta som om det inte gällde även idag och det ideologiskt korrekta jämnställighets retoriken har gjort att Kvinnans övertag inom hemmets ramar negligeras och endast den offentliga makten och allt vad dit hör hemma betonas.

      Relationsvärlden domineras av kvinnan. Det är mannen som anpassar sig efter kvinnan, men kvinnan traditionellt vill att mannen har status, vilket hon kan bli delaktig med.
      Det nya är, att kvinnor vill ha status och lön vilket dom har rätt till, oberoende av mannen och männen har svårt att tackla detta.

      Kvinnodominansen, när det gäller vissa yrken som lärare, läkare,offentligt anställda , diakoner och snart präster är ett problem. Dom växande barn möter samhället i kvinnoansiktet och kommer att ha svårt att relatera till män när skolan har tagit slut.

      Den första guden är urmodern. Det totala beroendet av den gudinnan gör att relationen till modern (modersgudinnan) kommer att bli problematisk befrielsekamp. Hur kan man behålla kärleken och ändå vara sig själv? Och när man tror sig har klarat av detta möter man fadersguden med makten att förinta ungen( Abraham och Isak).Samma kamp igen, hur kan man älska utan att bli förintad eller själv begå (symbolisk) fadersmord eller mörda sin son? Allt detta går igen i alla intima relationer.

      Kvinnovåldet är alltför ofta resultatet av att mannen känner sig avvisad. Avvisning är lika med att inte få den kärleken som man behöver vars vuxen symbol är samlaget.
      När biskopen gör kvinnovåldet ett strukturell problem då har han inte förstått hur svårt problemet egentligen är.Det är från fall till fall . Men vill man bekämpa dom strukturella orättvisor då skall man formulera sig korrekt.

      Radera
    2. Ja, det finns något mycket intressant i jämställdhetssträvan. För vad som har hänt är ju inte bara delat hemarbete- om det nu verkligen är så- utan även att kvinnan har förlorat sin givna, egna domän, nämligen hemmet och även till stor del barnen.Nog har fler än jag av 40-talisterna känt oss vilsna i den nya rollen, trots att vi har varit självständiga och har förvärvsarbetat. Och jag har träffat många, som förutom jag själv, har upplevt att en skilsmässa har varit positiv på det sättet att nu fick man äntligen bestämma över sitt eget hem! Rollerna kan sitta djupare än vi anar, tror jag! Jag vill definitivt ha hemmet som min egen domän! Så har det inte heller blivit fler äktenskap här!

      Radera
    3. "För vad som har hänt är ju inte bara delat hemarbete- om det nu verkligen är så- utan även att kvinnan har förlorat sin givna, egna domän, nämligen hemmet och även till stor del barnen."

      Det har du så rätt i, nya tant lila, och jag undrar ibland om det inte är männen som tjänat mest på det som kallas jämställdhet. Kvinnor fick rätt/skyldighet att förvärvsarbeta men vad fick de istället?

      Radera
    4. Markku: "men kvinnan traditionellt vill att mannen har status, vilket hon kan bli delaktig med."

      För några år sedan skrev jag en bloggpost om detta, om kvinnornas totalt motstridiga budskap till männen: De vill att männen å ena sidan ska vara pappalediga och vabba, samtidigt som 25-åriga kvinnor springer efter 90-åringar - förutsatt att dessa har mycket pengar och makt. Vilket dessa män inte skaffat sig genom att vara pappalediga och vabba.

      Samtidigt så må väl kvinnor förlåtas för att de liksom männen också eftersträvar pengar och status, och fram till för inte så länge sedan gjordes detta för kvinnor endast genom att gifta sig med rätt man. Men beteendemönster sitter i och det kommer nog att se ut så ett bra tag framåt, gissar jag.

      Samtidigt s

      Radera
    5. Jag håller helt med dig Elisabeth! Både jämställdheten och den sexuella frigörelsen var faktiskt till männens fördel!Det var nog tur för oss som gifte oss tidigt!

      Radera
    6. När jag orkar ta mig samman ska jag försöka skriva en bok om hur lurade jag anser att vi kvinnor blev. Undrar om något förlag skulle ta den?

      Radera
    7. I varje fall skulle det nog bli ett himla liv om den boken. En bra idé! Kan vi se fram emot en riktigt giftig läsning?

      Tocke

      Radera
  5. Våld i nära relationer är mera komplext än att tro att det alltid innebär att mannen slår kvinnan (även om det nog är vanligast). Jag känner till ett fall där en man blev misshandlad av sin blinda hustru. Han hade alltså enkelt kunna gå undan men lät henne slå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man skriver/talar oftast om våld i nära relationer som fysiskt våld. Garanterat är det psykiska våldet mycket frekventare - och ibland osynligt.

      Radera
  6. Love it. Keep it up, friend!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Love it too, friend! You too keep it up!

      Radera
    2. Ber om ursäkt för denna kommentar i går. Den var faktiskt tramsig. Tyckte det såg väldigt komiskt ut med detta "Love it" mitt i denna diskussion om kvinnomisshandel bara.

      Radera
  7. Dr Sandahl räds att samtala om det postkristna samfundets intellektuella nivå - say no more!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. En någorlunda intellektuell nivå undviker invektiv utan försöker istället övertyga med argument. I kyrkliga fall mäts intellekt oftast med referenser till bibeltexter och teologer genom kyrkohistorien.

      Radera
    2. Varför finner jag oftast den av Peter T efterlysta intellektuella nivån i exv Signum och SPT? /smun

      Radera
  8. Det som SvK behöver är kompetenta kyrkoherdar. Saknas kompetens och förmågan att reflektera hos Kh blir det kaos/oordning i huset och konsekvensen blir förödande för de inblandade. Så skall det inte vara i Guds församling skriver Paulus. I våras nödgades f.d. domprost Helen Lundberg, Västerås att avgå med omedelbar verkan. Orsaken är, enligt arbetsgivaren, allvarliga arbetsmiljöproblem skrev tidningen Dagen. Sjukfrånvarostatistiken i pastoratet låg på nästan 8 procent för 2016 och kostnaderna för företagshälsovården låg på drygt 1,2 milj riksdaler för 2016. Långtidsfrånvaron, av den totala sjukfrånvaron, är på 50 procent det senaste året. Under domprost Helen Lundbergs tid rådde allmän oro och anställda blev osäkra. De rådde en tystnadskultur som skapade otydlighet och rädslor.
    En anställd beskrev läget sålunda. Det känns som man har flyttats trettio år tillbaka i tiden. Domprosten avgick med omedelbar verkan när allt blev ohållbart. Förtroendekapitalet var förbrukat, missbrukat. Hon fick 1, 67 mille i avgångsvederlag. Felrekryterinfen ledde till
    stora ekonomiska kostnader och psykiskt lidande för många anställda, inkl chefer i pastoratet. Domprosten försvann men såren som skapades av oordningen finns kvar hos de anställda som blev drabbade. Sår som tar lång lång tid att läka. T. Andersson

    SvaraRadera
  9. Så sant
    Torild

    SvaraRadera
  10. Jag vill ha biskopar som när de uttalar sig offentligt väcker anstöt i Aftonbladet och Expressen!
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  11. Det som SvK behöver är kompetenta kyrkoherdar. Saknas kompetens och förmågan att reflektera hos Kh blir det kaos/oordning i huset och konsekvensen blir förödande för alla inblandade. Så skall det inte vara i Guds församling skriver Paulus. I våras nödgades f.d. domprosten i Västerås att avgå med omedelbar verkan. Orsaken är, enligt arbetsgivaren, allvarliga arbetsmiljöproblem skrev tidningen Dagen. Sjukfrånvarostatistiken i pastoratet låg på nästan 8 procent för 2016 och kostnaderna för företagshälsovården låg på drygt 1,2 milj riksdaler för 2016. Långtidsfrånvaron, av den totala sjukfrånvaron, är på 50 procent det senaste året. Domprosten levererade osäkerhet och inkompetens. De rådde en tystnadskultur som skapade otydlighet och rädslor.
    En anställd beskrev läget sålunda. Det känns som man har flyttats trettio år tillbaka i tiden. Domprosten avgick med omedelbar verkan när situationen blev ohållbar. Förtroendekapitalet var förbrukat, missbrukat. Hon fick 1, 67 mille i avgångsvederlag. Felrekryteringen ledde till
    stora ekonomiska kostnader och psykiskt lidande för många anställda, inkl chefer i pastoratet. Domprosten försvann men såren som skapades av oordningen finns kvar hos de anställda som blev drabbade. Sår som tar lång lång tid att läka. T. Andersson

    SvaraRadera