fredag 9 juni 2017

"Vi fick rätt" eller "vad var det vi sa!"

Medges. Jag har skrivit det förr: Vi fick rätt. Sura prästfruar på 1970-talet, som blev arga för att vi sa hur det måste gå för Svenska kyrkan om inget gjordes, var ute i ogjort väder. Ogjort och ogjort? Deras brist på allvar i salighetsaken gav understöd åt bristen på kyrklig förnyelse. Den behövdes ju inte. Allt var i princip väl beställt. Vi kunde köra på som vanligt. Dop utan undervisning, folkbokföring, kyrkokommunal struktur, statskyrkosystem som var så stabilt som det bara tänkas kunde (att det vilade på en övergångsbestämmelse låtsades man inte om), högmässa utan nattvard som grundregel för söndagen och så kunde vi rösta på biskopar i trygg vetskap att röstresultatet skulle regeringen strunta i om resultatet blev fel. Allt var, för att tala bibliskt, jubel och sång. (Ps 65:14)

Vi som sa något annat var värre än partyförstörare. Det var ju vi som ställde till det för alla de andra. Sinnebilden av sura kyrkoherdar i slips och grå kostym sitter fast i hjärnbarken på oss som var med. Sedan gick de i pension och därefter dog de och minnestecknades av Oloph Bexell, som alltid fick till något vackert om vilken prästjäkel som helst. Det var därför vi alla ville minnestecknas av honom om det inte varit för en enda besvärande omständighet, den att vi då först måste vara döda. Av detta enda skäl kunde vi tänka oss avstå. Från minnesteckningen, alltså. Eller från döden, tills vidare?

Vi är nere på 3.9 miljoner besök vid söndagens huvudgudstjänst när 2016 års siffror presenteras. Det var väntat. 1990 var det 9 miljoner. Det tar ungefär 6 år att tappa en miljon,  men ska jag göra en liten prognos är vi under 3 miljoner år 2021. Då har jag inte sagt något om vad som händer i gudstjänsten, inget om förkunnelsens halt eller ens om liturgin. Jag har inte övertygats om att den nya kyrkohandboken blir publikdragande, om man säger så. Risken är överhängande att de som brukat gå tröttnar, när igenkänningsfaktorn blir för låg.

44% av alla barn döps. 28 000 15-åringar konfirmerades. Det är 26.8%, lite drygt var fjärde i årsklassen. Nå, nu kollas också siffran för medlemmar i Svenska kyrkan och då är det 42.4% men fortfarande inte fler än 28 000. När jag var ung präst var det 80 000 konfirmander. Ungefär en tredjedel som gifter sig, gifter sig kyrkligt (33.7%). Begravningen håller inte riktigt ställningen heller men 3 av 4 döda får en svenskkyrklig begravningsgudstjänst (74.3%). Den siffran kommer att sjunka. När jag var ung präst låg den siffran på 95%. Ingen folkbokföring och mindre att göra när det kommer till kyrkliga handlingar, hur får prästerna arbetstiden att gå? Kanske till arbete med barn och unga?

Nja, besökstillfällena i skolor, förskola och fritids har minskat till 17 677, som bäst har det varit 29 851. I grupperna finns 144 115 och av dessa är hundratusen i åldrarna under 13 år. Jag kan inte underlåta att återge hur gruppverksamheten presenteras: Scouter, musiklek och tjejgrupper, söndagsskola och barntimmar. Var är killarna i vår barn- och ungdomsverksamhet.

De kyrkliga ungdomarna är få och ungdomsarbetet svagt. De fåtaliga träder gärna fram med stora anspråk och kan enkelt få köpa kanoter för 75 000:- av stiftsmedel för sin lokala verksamhet. Det kallas "behjärtansvärt". Och det kan det vara. Men tanklöst?

Vad var det vi sa som hade gjort skillnad? Bygg församling, sätt söndagen i centrum, se till att högmässan som firas blir sådan, att det är tråkigt att missa den. Undervisa, undervisa, undervisa. Skickliggör lekfolket till att vara missionärer i det lokala, hemma, på arbetet, i skolan, bland vänner. Bygg upp det gemensamma bönelivet. Se till att det finns själavård. Några av oss var noga med att ge de svenskkyrkliga markörerna, dvs detta är den kyrka som stått samman med folket i århundraden. Slå vakt om församlingsfesterna och ta vara på människor. Tänk i människor, inte i verksamhet för dem. Alla har någon gåva som kommer gemenskapen till godo. Prästen och diakonen har en majeutisk uppgift men egentligen är detta framfödande hela församlingens ansvar. Var så allvarliga att ni tar glädjen på allvar!

För att nå allt detta, behövdes kyrkor i de nya stadsdelarna. Det fick vi i Norrliden kämpa för under 13 år. Vi bemöttes med lokala kyrkopolitikers skitaktighet under hela denna process. Bara Maja, vänsterpartisten, steg av från den tidigare partilinjen när det gällde kyrkbyggen i Kalmar och markerade att kyrkan behövdes just i Norrliden. Det hade behövts samma nysatsningar i de gamla församlingskyrkorna. Det visste många präster men de fick inte utrymme utan skulle stånga sina pannor blodiga mot dem som inget ville mer än att bevara det som var, glömska om att den som vill bevara sitt liv ska mista det. Det är detta som har hänt. En uppsättning kyrkokommunala beslutsfattare fann nöje i att försöka förhindra vad församlingsprästerna ville. Biskoparna? Vidunderliga var deras felanalyser och små bortförklaringar till att det var som det var men att vi alltid skulle se framåt med oförminskad entusiasm.

Det långa talets korta mening är att vi hade rätt och andra hade fel. Det visar sig. Säger någon detta på sitt försynta sätt, uppstår inte bara veklagan utan kristlig vrede. Vem vill låta de kyrkligt förnyade, de som är så högkyrkliga att de praktiserar celibatet offentligt, plocka poäng på att de var klarsynta, pålästa, begåvade, insiktsfulla och inte bara vackra? Vad återstår att göra då? Säga det sanna: Vi fick rätt. Vad var det vi sa? Det är repliker som ger märg åt konversationen. Samt blodstörtning hos somliga.

Jag medger, oss emellan, att det inte alltid är roligt att både ha och få rätt. Samtiden är onödig, det är det värsta. Kan det bero på att alltför få älskade Svenska kyrkan? Och vad ska nu satsas på? Det fattade de begåvade redan i går morse, tack vare den kyrkliga publikationen. Vi måste behålla 90-talisterna. Då gifter dom sig, låter döpa sina barn, barnen konfirmeras... Levande tro på Jesus som Herren, då? "Behållakonceptet" har haft sitt bäst-före-datum. Nu är det nog "vinnarkonceptet" som gäller. Vinna folk. Med det som är Kyrkans sanna skatt, the real thing: evangeliet. Vinna folk för Jesus.

Då måste jag väl sluta med historien jag hörde. Flickan skulle vara på konfirmationsläger i Equmeniakyrkan och hade fått besked att hemförsamlingen förväntades ge en Bibel. Pappa, mamma och barn tog sig till pastorsexpeditionen och framförde sitt ärende. Nu var det omöjligt att få en bibel under dessa omständigheter för Equmeniakyrkan kunde inte konfirmera för Svenska kyrkans räkning. Det är visserligen sant, men nejet till Bibel kom att visa sig kostsamt. Pappan blev upprörd och gick ur Svenska kyrkan. Minus 12 000 per år går det pastoratet miste om, ty han var en välavlönad 70-talist. Blev det Sveriges dyraste bibel för det pastoratet? Pastors nit var verkligt men inte visligt.

24 kommentarer:

  1. Om inte församlingarna kan ge en bibel till alla 14-åringar som ber om det, är det knapert ställt för missionen i det lokala.

    De 90-talister jag känner som inte hänger i Hillsong, har svårt att hitta församlingar i det lokala där man kan finna den Jesusiver de vant sig vid från Credo och ungdomsoas.
    Några geografoskt spridda kyrkor och EFS är det som lyckas locka.

    SvaraRadera
  2. Att kyrkokommunala beslutsfattare finner nöje i att försöka förhindra är en gammal historia. I Stockholm vägrade de på 1800-talet att bygga nya kyrkor, fastän stadens befolkning mångdubblades. Hedvig Eleonora (kyrkan på Ladugårdslandet) och Katarina var de sista på 1700-talet.

    Till slut blev läget så påträngande att Föreningen för kyrklig själavård bildades och började att bygga små kyrkor på frivillig väg. S:t Sigfrid i Aspudden, som S:t Stefanus koinonia hyr in sig i, var den första, byggd i Vanadislunden och flyttat till den nya stadsdelen Aspudden, då Stefanskyrkan skulle byggas. För då, efter sekelskiftet 1900, gick det inte att upprätthålla vägrarlinjen längre. Då byggdes bortåt tio kyrkor i centrala Stockholm inom loppet av 10 år.

    Också nu kommer, förr eller senare, verkligheten att visa sig vara starkare än gällande kyrkopolitiska ideologier. Vår framtids dag kommer kanske inte att vara ljus och lång, med tanke på sekulariseringen och folkkyrkans oförmåga att möta den, men den kommer att bli vår!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Striden var hård och oförsonlig. Slaget förlorades, men på slagfältet stod då stridslarmet äntligen tystnat några få tilltufsade överlevande:

      -Framtiden är vår! sade de, medan de banade sig väg genom de rykande resterna av det som varit deras värld.

      /smun



      Radera
  3. Så rätt, så rätt bloggaren har i mycket, men på en punkt kanske verkligheten går än längre än han här tänkt sig och diskussionen behöver gå vidare. Församlingstanken är i sig god. Vi behöver kyrkorum för att fira mässa och där finns människor. Men de är inte beständiga. Samma person kan växla mellan olika kyrkorum, kanske en och annan än i dag p g a föredragen predikant, men allt mer av olika skäl. Man kan hjärtat i en församling där man inte bor. Redan på 80-talet hörde jag om en i en Malmöförsamling vars engagemangsnivå kanske, kanske, skulle bli lite lägre och ordinärare sedan flytt skett till Småland, kanske. Så bli vår värld allt mer. Det lokala kyrkobyggandet måste möta problemet att allt färre människor är lokala. Alltför länge i vår kyrka har vi byggt endast på dem. Kyrko- och församlingsråd kan vara närmast ett representantskap för de sedan generationer jordägande och fastboende. Bloggaren har rätt i mycket, men hur bygger vi en kyrka som åtminstone där avstånden är korta även hanterar de rörliga utan att genom nedläggningar omöjliggöra kyrkogången för de mindre rörliga i gledbygden?
    Strategi behövs och bloggaren är nog en av dem som har bäst förutsättningar att tänka sådana strategiska tankar, men kanske ej militära då till det specifikt militära brukar höra att räkna med förluster och det vill väl inte vi?

    86:an

    SvaraRadera
  4. En av Svenska kyrkans tidigare styrkor var just att man kunde besöka vilken kyrka som helst och ändå känna sig hemma. Ordningen var densamma överallt. Nu blir det istället ett evinnerligt prasslande med agendor som tar fokus från gudstjänsten.

    Apropå statisk: Enligt Svenska kyrkans preliminära statistik hade t.o.m. april månads utgång 23 503 personer utträtt. Motsvarande period år 2016 var det 15 117 utträden.

    Och apropå konfirmandbiblar: Nog borde Svenska kyrkans inställning istället vara ”en Bibel åt varje konfirmationsfärdig unge”. Men det är klart. Risken finns ju att ungen läser boken och får förväntningar på Svenska kyrkan. Den risken vill man kanske inte ta.

    SvaraRadera
  5. Tja, snart kommer nog Dike och muntrar upp Dig med hurtiga tillrop om förstärkta insatser för den "älskade folkkyrkan". Men det är väl hans pastorala approach som ställt till det från början..?/Paul

    SvaraRadera
    Svar
    1. Va, det vet väl ALLA att det är bristen på helstatlig förvaltning av SvK som är orsaken till den nedgången som kan skönjas i statistiken?
      Hade regeringen fått utse biskopar så hade säkerligen mycket mer kompetenta individer fått dessa tjusiga titlar. Det finns tydligen besvärande inkompetens i elektorskåren.
      Eller är det någon annan som kan komma på vad som hade skilt mellan dagens läge och en helstatlig kyrka?
      Staten har ju ändå fortsatt bestämt att församlingsmedlemskap måste vara knutna till geografisk ort.
      Men jag undrar hur det är i storförsamlingar som Malmö, kan man bli kyrkvärd 3 mil från boendeorten?

      Jo, inlägget ovan är något subversivt ironiskt :)

      Radera
  6. HÄRLIGT! HÄRLIGT! HÄRLIGT!

    med dessa siffror som ännu en gång klart och tydligt visar att storbluffen sv"k" genomskådas av fler och fler som tröttnat på att betala för det innehållslösa spektaklet! Nu kommer de allt större undergångstecknen på löpande band för den inpyrda, unkna gamla dikeskörda ”folkkyrkan” med sina värdelösa ”värdegrunder”! Den som under 500 år har haft så oändligt många chanser med alla sina stulna miljarder utan att ha åstadkommit något alls av bestående värde för människor - annat än förtryck och skuldbeläggande.

    STOR SKAM över horderna av lismande, dräglande yogaprästinnor med sina smutsvita flärpar under hakan!

    STOR SKAM över horderna av de så kallade ”folkvalda” - parasiter och statister som sanslöst skott sig genom åren!

    Nu ser vi fram mot en härlig ”undergångsmusik i sommarkväll”! Ju snabbare finalen kommer desto bättre!

    Vi har underbara dagar framför oss!
    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till otidighetens adressat!

      -Skam den som stämplar kvinnor som för oss ber;
      -Skam den som underkänner det som kyrkfolk ger;
      -Skam den som sticker i vår folkkyrka en dolk;
      -Skam den som för hat och destruktion är tolk!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  7. Men ge tösen en Bibel!
    (Fast jag inser det är för sent påtänkt nu då kanske, i alla fall för syftet den var först o främst tänkt till.)
    Suck...

    Jag skulle faktiskt vilja kräva att varje svenskkyrklig församling har i lager några lådor med biblar att dela ut. På svenska men också på de språk man vet finns i närområdet.
    För Bibeln är ju det enda "reklamblad" vi egentligen behöver!
    Bibel åt alla helt enkelt. Särskilt när de frågar efter den.
    Eva H
    som särskilt suckar o bedrövas över oginheten samfund emellan. Men också gläds åt den gemenskap o det varma välkomnande jag mötts av i så många sammanhang. Gemenskap o välkomnande som borde vara självklara mellan kristna. Tyvärr har jag märkt att just det faktum att jag är EFS:are ofta underlättat betydligt jmf med när jag "bara" var i SvK. Sorgligt men sant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så rätt, Eva, ge tösen en Bibel. Kan Svenska kyrkan inte göra något annat kan de åtminstone förse svenska folket med en Bibel.

      I höstas var jag dessvärre inlagd på sjukhus under en dryg vecka och gladde mig verkligen över Gideoniternas Bibel innan maken hann komma till mig med Nissens "Ett är nödvändigt" (samt lite annat).

      Radera
    2. Tänk, när jag gick i skolan på 70-talet fick Gideoniterna fortf komma in.
      Jag har kvar i alla fall 2 NT i fickformat som de delat ut. Ska inte säga att jag lusläste från pärm till pärm när det begav sig men de har ändå värdesatts tillräckligt för att finnas kvar.
      Eva H

      Radera
  8. Antony identifierar mig som hindu. Bloggardag kunde identifieras som buddist. DEN RÄTTA vägen, läran, hög(er)kyrkligheten osv.
    Fel,fel,fel säger jag.
    Hög(er) kyrkligheten har misslyckats i sin ambition att annektera Svenska Kyrkan. Misslyckandet, det är min tro,beror på att förnyelse i kristna sammanhang inte kan komma uppifrån. Inte från biskopar och prästerskap och förvisso inte heller från partipolitiskt kyrkomöte med underorgan.
    "Se jag gör allting nytt".
    Var finns inspirationskällan, urkällan?
    Det ingår i min tro att vi kan gå tillbaka till hur de första kristna levde -det finns skildrat i Apg.De kristna samlades i hemmen under bön och samtal och brödet bröts och delades. Man levde i egendomsgemenskap.
    En förnyelse av det kristna livet, ja hela samhällslivet kunde hämta inspiration här. Kalla det gärna att hälla årgångsvin i därtill lämpliga läglar.
    Utmaningen ligger i hur vi kan sätta in hur de första kristna levde i vår nutida kontext.Och det vore radikalt annorlunda än hur hög(er)kyrkligheten en gång försökte. Det vore också radikalt annorlunda än det som experimenteras med Strukturreformen...
    Jag tror på nya kommuniteter där vi gjort oss av med biskopar,präster och diakoner. Vi samlas för bön och samtal som går över i brytandet och delandet av brödet.
    Ur kommuniteterna växer så de centrala organen fram. Gud och människa i gemensam tjänst. Vi är alla kallade...
    Ulf H Berggren Lund /Hälleberga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns andra samfund som redan förespråkar att det kristna livet skall modelleras efter Apg. Varför skall du försöka tvinga in SvK i detta? Apg skildrar Kyrkans födelse, en enorm väckelsetid med alla de temporära lösningar som en sådan kräver. Det är möjligt att vi är på väg tillbaka till det, men det är inte Svenska kyrkans självbild och signum.

      Vi är (eller var) Kristi Kyrka i Sveriges land med ett ärende till hela folket och inte en koinoniabaserad frikyrka. En episkopal kyrka där prästerna runt biskopen förvaltar lära och sakrament och lekfolket är med i det praktiska och är levande lemmar i Kyrkan.

      Detta är inte en högkyrklig ståndpunkt. Det är Svenska kyrkan enligt hennes egen bekännelse. Vaniljkyrkligt. Att hon sedan inte lever upp till sin självbekännelse borde fler än de högkyrkliga beklaga.

      /Laikos

      Radera
    2. Laikos!
      Jag steg aldrig ned i samma Vapenbäcksån två gånger.
      Antje stiger inte ned i samma Fyrisån två gånger.
      Fortsätt trampa vatten Laikos och du blir förbifluten...
      (Svenska Kyrkan är i rejäl kris.Ju mer ledningen förnekar det desto tydligare blir det.
      Och lösningen är närmare än vi tror...
      UHB

      Radera
  9. "3.9 miljoner besök vid söndagens huvudgudstjänst 2016", det kan inte stämma. Den vanliga synen av åtta gamla tanter per söndag borde bli en nolla mindre, 390.000. Var hämtas resten ifrån? Här fuskas det ordentligt med siffror. Allt räknas med, till och med vaktmästarens spring ut och in. Att SVK går under är inte samma sak som att kristendomen gör det. Den får tvärtom bättre chanser när kulturarvet kastas av. Sandahl tänker fel med att börja bygga nya småkyrkor, det handlar inte om pelare och altartavlor. Berggren är på rätt väg när han talar om apg:s husförsamlingar. Marcus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åtta tanter! Tack gode Gud för dem!! Men här är det 40-50 kommunikanter varje söndag och det är ändå en typisk okyrklig församling i bruksort. Hur är det då inte i en kyrklig församling? Några hundra kommunikanter varje söndag. Men säkert var det många fler för 30-40 år sedan, gudstjänstdeltagare men inte kommunikanter. Roland K

      Radera
    2. Roland K,
      jag träffade under sent 80-tal på en prästfru som berättade att gudstjänstdeltagarna i Falkenberg uppgick till ca 600 personer. Hur det är nu vet jag inte.

      Radera
  10. Vakna Laikos! ditt resonemang har hjälplöst fastnat i formalia och floskler. en statskyrka är död redan från början. SVK har varit död i femhundra år. Marcus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det inte, Marcus! SvK, det Laurentius Petri, Jesper Svedberg, J O Wallin, Henric Schartau, P L Sellergren, Nathan Söderblom, Einar Billing, Gunnar Rosendal, Bo Giertz, GA Danelll, Eva Spångberg och många många fler!! En död kyrka i 500 år - nej, där du allt fel!
      Ovanstående personer visar att SvKy efter reformationen var en mycket levande kyrka.

      Radera
  11. Räkna nu och här handlar det inte om matematik i den högre skolan. 3.9 miljoner dividerat med 58 sön- och helgdagar blir ett tal som sedan måste relateras till totala antalet huvudgudstjänster. Om vi har knappt 1400 församlingar och ungefär 700 pastorat så måste det vara 700 sådana gudstjänster (1 per pastorat) och kan vara 1400 eller så. QED

    SvaraRadera
    Svar
    1. 3900000/58/700 = 96 (48 om 700 byts mot 1400). 48-96 deltagare i genomsnitt i alla huvudgudstjänster i alla pastorat alla sön- och helgdagar tycker jag också låter mycket.
      /Per H

      Radera
  12. Alphadeltagaren9 juni 2017 17:54

    Men man ska väl aldrig neka NÅGON en Bibel?! Märkligt beteende när det pratas så mycket om ekumenik. Eller är det bara tomma ord?

    SvaraRadera
  13. Vilka fantasier om de första kristna..de var i gemenskap med apostlarna och då som nu gäller: utan biskop ingen kyrka.

    Jonas M

    SvaraRadera