fredag 30 juni 2017

Närodlad kyrkopolitik

Det är förstås Centerpartiet som sätter ut sitt mål för det närodlade. Men gör de några? Mål, alltså. Ett självmål ser jag, när partiet i sitt valprogram tar en lång ansats och drar sin historia i urval. Bondeförbundets grundprogram kan vi väl. Där ska bondeklassen bevara de svenska hemman och "de sedligt och moraliskt nedbrytande krafter, som verka i riktning att upplösa familjebanden, måste bekämpas."

Det kommer mera:
"Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar." Programmet antogs år 1933. Vi får veta att "kristendomen är den säkraste grundvalen för en redbar och allmängagnelig livsföring" med slutsatsen att den ska vara grundvalen för svensk folkuppfostran. "Det religiösa livet bör beredas möjlighet att utveckla sig fritt och ostört av kristendomsfientliga inflytelser." Det var väl en udd mot socialdemokratin. Och här är Centerpartiets ideologiska grund. Avgrund skulle man kunna tycka om man är emot SD, denna krusning på ytan om man jämför.

Nu för Centerpartiet fram sitt betydelsefulla engagemang: "Att kvinnor kan vigas till prästämbetet, att samkönade par kan vigas i Svenska kyrkan och att 16-åringar har rösträtt i kyrkovalet är några exempel där vårt arbete gett resultat." Det sista exemplet var illa valt. Jag tog upp den frågan i början av 1980-talet och det gjorde därefter också Hans-Olof Andrén. Men Märta Leijon ska ha kredit för det där med kv*nnl*g* pr*st*r och att ett landsbygdsparti, med den sexuella problematik som kan förekomma på landsbygden, tar upp det enkönade, går att förstå, även om Bruno Edgarsson (C) inte riktigt hängde med. Mestadels var det dock tidelagen som dömdes. Om detta skrivs ingenting i kyrkovalsprogrammet.

Karin Asmundsson, Östra Småland, skrev reportage om centerns kandidater i kyrkovalet. C vill ha fler mandat efter kyrkovalet, förstod vi. Hon noterade att valprogrammet tar upp mycket - "men inget om kristendom". Det möttes med konstaterandet "vi är döpta allihop". Det kan man säga, för annars hade de nya kandidaterna inte varit valbara. Riksdagsman Anders Åkesson svarar: "Det är klart att jag har en Gudstro." Detta framkommer av hans envetna kamp mot en kraftfull kraftledning i hans hembygd. Faktum kvarstår. Det står inte ett ord, inte ett enda, om Jesus, inget om gudstjänsten eller folkevangelisationen, själva ärendet: missionen. Däremot får vi veta att Svenska kyrkan ska utrusta sina lokaler med bredbandsuppkoppling och wifi för att framtidssäkra verksamheten.

Centern vore inte Bondeförbundets förlängning om inte de hårda kraven ställdes. Allmogen bangar inte: "Kyrkorna hålls öppna så mycket som möjligt." Centerpartiet är stadigt mittast. Och ställningstagandet helt begripligt, transparent liksom.

De idéhistoriskt intreserade skulle till äventyrs kunna förnimma en skillnad mellan 1933 års fostranprogram och kyrkovalsprogrammet. var det kristendomen som gällde för svensk folkuppfostran. Nu är det det ekologiska. Intressant på flera sätt. Ansvaret för miljön sträcker sig över generationer och handlar "om respekt för våra barn och barnbarns frihet". Det skrivs just så.

Det sägs ingenting alls om människor som firar gudstjänst och följer kallelsen som en Guds tjänst i världen. Däremot odlas myten, den älskade: "Kyrkans företrädare är närvarande i vardagen och finns på plats när människor drabbas av kris, sorg och katastrof." Det låter något men riktigt sant är det inte. Numera.

Centerpartiet står för en långt driven kongregationalism. "Församlingen är grunden i kyrkans arbete, samtidigt som den är en del av en rikstäckande folkkyrka." Vi andra kan se Kristi Kyrka som framträder som stift och församlingar. Det är en annan kyrkosyn än Centerpartiets - och varför skulle det inte vara det?

Svenska kyrkan ska erbjuda en gemenskap, får vi veta. Det är ett besvärande men populärt kyrkopolitiskt skitsnack. Vad är en gemenskap? Hur byggs den? Hur kan den över huvud taget erbjudas? Den växer av sig själv, automatikä, människor emellan. Den kan som mest bjudas in till om vi tänker communio sanctorum, inte erbjudas som en vara. Ska man få syster Kerstin att gå igång, ska talet om erbjuden gemenskap föras fram.

Det går vidare på samma tema, ett tema som inte tål en enda kritisk fråga om hur allt detta ska gå till.
Församlingen ska vara en mötesplats för inspiration, erfarenhetsutbyte och mångfald där människor känner sig välkomna och väl bemötta. (Intressant kyrkopolitiskt krav hur människor ska känna sig, DS). Varje människa ska bli sedd och bekräftad. (Av vem?) Den som lever med någon form av fysisk eller psykisk funktionsnedsättning ska helt och fullt kunna delta i kyrkans liv och verksamhet liksom vid gudstjänster." Detta senare kan man tycka, men samtidigt är handikapp just handikapp så vad betyder det?

Inte blir det bättre när det talas om gudstjänsten:
"Svenska kyrkans gudstjänster ska beröra, ge fördjupning och livsmod samt präglas av delaktighet, gemenskap (där kom det igen! DS) och glädje." Dessa angelägenheter kanske platsar mindre i ett politiskt partis kyrkoprogram och mer som en bön till Den Helige Ande, kan jag tänka. För vem annars ska göra detta? Arbetslaget? Kyrkvärdarna? Präststackarn? Kantorn? Kyrkvaktmästaren? Kyrkorådet eller församlingsrådet?

En trovärdig folkkyrka öppen för alla heter valprogrammet 2017. Är det verkligen ett trovärdigt kyrkoprogram om det inte sägs något om Jesus och vad han vill? Det tycker inte jag, men jag kanske är part i målet.

Närodlad kyrkopolitik lockar mig nog mindre än en ovandärodlad....

22 kommentarer:

  1. Församlingen som en mötesplats där man känner sig välkommen och väl bemött, innebär det att C idet lokala kommer att motsätta sig alla utköp?
    Kommer även teologiskt avvikande som anabaptister, papister, äktenskapsreformstvivlare och likanande att känna sig välkomna?
    Förmodligen lika välkomna som partipolitiska nomineringsgrupper i Evangwlsika FriKyrkan?

    SvaraRadera
  2. Panteism är ett starkt inslag i Svkys nya religion, säkerligen en "frukt" från det auktoritära och historiskt sett fascistoida Centerpartiet!
    Antony

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svenska kyrkans "religion" som en frukt av fascism är väl ändå att ta i. Onyanserat!
      Pelle S

      Radera
    2. Pelle S: Det är inte en "direkt" frukt av Centerpartiets fascistoida historia, men en frukt av C:s auktoritära arv och brist på fast förankring i den kristna civilisationen.
      Antony

      Radera
  3. Kommer att tänka på de tre främsta målen för Svenska kyrkans internationella arbete (f.d. Svenska kyrkans mission) 2008 i broschyren vi fick på Svenska kyrkans grundkurs i Mellansel: 1) Landsbygdsutveckling 2) Klimat och miljö samt 3) Ekonomisk rättvisa - det kändes nästan som om Centern fick in mer än Socialdemokraterna i det programmet... vaddå Jesus? tja, som punkt 6 eller 7 stod det visst något om samarbete med andra kyrkor, så det var ju åtminstone lite kyrkligt om man så säger...

    SvaraRadera
  4. Jag sitter här o fnissar över tanken att tussa ihop någon från Bondeförbundet med en "ättelägg" från den s.k. Stureplanscentern. Den debatten kunde blivit kul!

    I övrigt konstaterar jag att de tydligen vill ha mer av som det är nu, där "alla ska vara välkomna" inte alls har den betydelse jag lägger i de orden.

    Söte Jesus, som de äldre bondförbundstanterna kanske kunde uttryckt det, förbarma dig över oss!

    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hjälper nog föga vad "kosstanterna" på landet tycker och säger. De unga och fräsiga bönorna i takt med tiden skriver protokollen och motionerna. Om SvK är kapad av progressiv agenda, är även C kapat. /smun

      Radera
  5. Vill inte FK ha fler mandat i KM?

    Bloggarens ton har en tydlig ironisk accent, när han läser C-programmet om att fler mandat eftersträvas.

    Vill inte FK ha flera sådana i KM? Eller spelar det ingen roll om det blir vinst eller förlust i valet?

    Jag blir så konfunderad över att icke partiföreträdare ironiserar över partiernas naturliga syfte, som om inte FK och andra grupper skulle dela detta syfte.

    Låt oss slå fast att exempelvis FK är en grupp, ett - kan vi säga - kyrkopolitiskt parti som arbetar på samma sätt som de politiska partierna i KM.

    Kan möjligen bloggaren motbevisa detta?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla vill väl optimera sitt röstetal förutsätter jag.
      Kan du inte se ironin (jag har egentligen andra ord men avstår här) i att Cs program för kyrkovalet inte nämner Gud (varken Fader, Son eller Ande), kristen tro o liknande i sitt program?
      Fast det är väl jag som är korttänkt kanske - hyllar man S i kyrkan på det sätt du gör så ser man naturligtvis inte det konstiga i ett sådant valmanifest.
      Eva H

      Radera
    2. C vill ha mer av kyrkomötesmandat, FK vill ha mer av Jesus.
      Är inte det ironiskt så vet jag inte vad.

      Radera
    3. Som kommentar till Bengt Olofs inlägg kan man undra om ett politiskt partis uppgift är att driva en viss ideologi, för att få den genomförd, eller om det är att få fler mandat, och anpassa sin politiska hållning därefter.

      Radera
  6. Vi har etablerat att politiska nomineringsgrupper inte är fromma. Det har gjorts förut. Kan vi inte bara utgå från det och lägga tiden på annat?

    Fråga till Dag:
    Jag vill se en kyrka som är så djupt rotad i den kristna tron och Guds ord som möjligt. Jag vill att hon ska ha det system som har den bästa förmågan att tillvarata och uttrycka den kristna trons sanningar. Jag har möjligheten att gå och rösta i kyrkovalet i höst. Så länge har jag haft rösträtt har jag röstat på FK. Vad nu?

    FK fick 4.8% sist. Jag anser att de har de vettigaste företrädarna, men jag tror inte att de kommer att ha så mycket inflytande. De förmedlar en idé av att det finns något vettigt att rösta på, och ger så en relativ legitimitet till kyrkovalet. Om man skulle sluta rösta på dem, så att ~de sista vettiga kyrkopolitikerna (mellan tummen och pekfingret) åkte ut, skulle det ta kortare tid för systemet att balla ur. En röst på SD kanske skulle vara bättre, för i kyrkopolitikernas ögon är det något eländigt och ett starkt SD skulle troligen utgöra ett starkt skäl för andra partier att söka reformera kyrkovalet.

    Eller också röstar man inte alls, för att bidra till kritiken av kyrkovalet, den här gången på grund av det extremt låga valdeltagandet.

    Om jag röstar på FK innebär i absolut bästa fall att FK går framåt lite. Tillsammans med POSK kanske de obundna skulle få några extra procent tillsammans 2017 jämfört med 2013. Men det skulle bara trolla de övriga och skapa onödig uppmärksamhet och incitament för de röda att spjärna mot och gå in hårdare. Vore det inte bättre att skynda på själva systemets kollaps? Antingen genom att rösta på SD eller inte rösta alls. Om S inte har någon motståndare kan man inte entisuasmera några unga att aktivera sig, och kanske kan avsaknaden av partier som FK på sikt göra att valdeltagandet fortsatt sjunker. Jag vet att du representerar FK Dag, men ärligt, vad ska man göra? Det är så sällan man får chansen att rösta och jag vill ha så mycket bang for the buck som möjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 12:34. Det ligger en del i det du framför. Är det meningsfullt att strida med samma medel som den sekulära "kyrkan" dvs med valkampanj osv. Någon skrev nyligen Veni Sankte Spiritus här på bloggen, hur vore det att be om vishet, vision och handlingskraft för
      den bedjande, lovsjungande, evangeliserande kyrkan som inte skäms för namnet Jesus och korsets evangelium.
      För ett antal år sedan sades i vissa kretsar " vi stannar tills vi blir utkörda" , hur långt ska den processen gå? Är vi inte välkomna finns det längre någon mening att vara med i organisationen. Det råder en köp/sälg/konsument/ marknadsanpassad ideologi, vill jag inte ha den så köper jag den rimligen inte. Prästänka

      Radera
    2. Alphadeltagaren30 juni 2017 kl. 16:40

      Jag undrar också när man får sluta stånga sig blodig och vara så "ego" att man går någon annanstans.

      Stefan Löfven har sagt vad han vill. Vad vill kyrkan (organisationen)? Diskussionen borde vara högljudd.

      Radera
    3. Jag ber att få återkomma med en bloggpost framöver!

      Radera
    4. Alphadeltagaren30 juni 2017 kl. 20:40

      Högst upp i Google search, för den som söker på kyrkoval, ligger infosidan www.kyrkovalet.info

      Läs och begrunda.
      Detta är en betald annons, enkel och rak i sitt budskap. Det känns rätt hopplöst att detta ska vara det första som möter den nyfikne googlaren, att människor ska tro att det är detta saken handlar om. Gemene man har inte redskap att bedöma vad som är kyrka och vad som är en myndighet som måste hållas fri från bakåtsträvare. Kampen är ojämn.

      Någonstans måste det bli en brytpunkt, för det är slöseri med begåvade och belästa präster som slåss mot en tung institution istället för att hjälpa människor till Gud. Ni kan få min kyrkoavgift (tretusen spänn) om ni sätter igång :-).

      Radera
    5. @Dag, stort tack, ser fram emot det!

      Alphadeltagaren: Mycket trist indeed.
      Jag tycker att ett kreativt arbete med kyrkotillhörighet är intressant, legitimt och lovvärt. Ponera att läget förblir oförändrat eller eskalerar. Om endast femtio sköna filurer går ut ur svenska kyrkan och pledgar sina pengar till något roligt projekt, är det ca 20,000kr i månaden som kan användas till något roligare (under antagandet att medellönen är 25k/mån, vilket nog är lågt, givet att alla som skulle stödja ett sånt här projekt är intelligenta = rika). Den som betalar förlorar inga pengar, de bara går till en mysig stiftelse istället för SvK.

      Jag är själv präst och tycker att det kan vara en intressant idé. SvK har för många kyrkor och kommer inte missa en chans att bli av med några. Om femtio personer går ihop och pledgar sina pengar till en stiftelse, sedan går de till att avlöna en präst. Man roddar en styrelse till stiftelsen som är fett badass, lite som Ansgar i Uppsala. Oåtkomlig för politikerna.

      Då har man:
      1) Sett till att 20k/mån inte går till hen-kristendom,
      2) påskyndat Svenska kyrkans uppvaknande med ett språk som till och med socialdemokrater förstår. De blir hungriga när räkmackorna saknas på konferensborden,
      2) berett möjlighet för en mycket enkel men seriös kristen församling på orten.

      Fun and easy.

      Min enda undran är om det inte vore bättre att helt enkelt bara mass-fly till RKK istället för att motvilligt successivt rigga upp ett lapptäcke av stiftelser. Men en sak är säkert, just nu förloras många själar hela tiden och vi läcker resurser och kraft som ett såll.

      Det är också en fråga för den generationen som tidigare lett oppositionen tycker jag. De kommer till ett läge där de inom 10-20 år lämnar jordelivet, med alla sina erfarenheter (även Dag är dödlig). Det blir inte deras uppgift att dra svärd så mycket framöver, men de kan ställa sig till förfogande och kanske initiera hjälpsamma kreativa lösningar. Att tro att hela frågan gäller att "stoppa partipolitiseringen av SvK!" är extremt naivt och har inneburit en monstruös felallokering av resurser i sådär fyra decennier.

      Radera
    6. Huttla inte med verkligheten!

      Vad som än skrivs ovan, kvarstår ograverat faktum: att också FK:s mål är att öka sitt mandatantal i KM, att gruppen också arbetar precis som ett parti och att kritiken mot politiska partiers närvaro ytterst bottnar i deras väljardominans.

      Men öppen och fri konkurrens mellan KM:s grupper är långt bättre och mer konstruktivt än att ha en verbal och semantisk serieproduktion av galla över ett många decennier långt faktum.

      Eller, föra att travestera den kanadensiska publikuppmaningen till landslaget i ishockey:
      -Go, FK, go!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  7. På tal om att stanna eller dra vidare. Fakta:
    97% av alla resurser som SvK har överhuvudtaget är varsamt upparbetade av seriösa kristna med avsikten att stödja seriös kristen kyrklighet.
    De tillhör alltså kristna som står i den traditionen.

    Det som pågår nu är en enda drain av våran pool av resurser. Festen varar så länge det finns mat. Kommunisterlönerna närmar sig 40k, detta emedan 50-70% av den gudstjänstfirande gemenskapen i den median-svenskkyrkliga församlingen är borta inom 10-15 år (i.e. kyrktanterna).

    Om 30 år är SvK i ett helt annat läge. Fördelaktigt för de redpillade på alla sätt. Det är naturligtvis jättebra att ta med sig in i det läget, så mycket av den pool av resurser som århundraden av kyrkfromma jobbat upp. Jag bryr mig själv inte om det är inom ramen för SvK eller RKK eller så, huvudsaken är att kyrkorna, församlingarna, tjänsterna, pengarna, tiden, förtroendet och så vidare används för vad det var avsett till - att göra den här plätten av jord, och allt som vistas på den, mera avskild för Gud genom Jesus Kristus. För alla som "stannar kvar" som präster, diakoner, biskopar, vaktmästare, assistenter, pedagoger, förtroendevalda och så vidare - innebär det att en plats är full (och inte kan tas av en ambivalent agnostiker), det innebär att en bit pengar går till rätt sak (och inte kan användas till fel sak) och att de rödpillade successivt får en större del av kakan. Styrkeförhållandena ser nu ojämlika ut, men hen-prästerna är de första som flyr skeppet.

    Vidare. Jag tror inte att vi kommer ha en linjär process i två-tre decennier, där Jakobs trogna får urskilja de bästa fåren och resurserna till sig för sin nya start. Vad vi kommer att få är en ny gränsdragning, troligen används HBTQ-vigseln som murbräcka. Det kommer bli svårare att komma runt än vigselfrågan. Innan det sker tycker jag att alla som har chansen att rädda något ur SvKs pool av resurser ska göra det. Det är precis så som t.ex. S och de andra politikerna jobbar, och nu tror jag att det som återstår för SvK som vi känner henne, är en julgransrensning, en sorts förtäckt kannibalism. De progressiva tar vad de kommer åt för sitt projekt, de rödpillade bör svara med samma mynt och rädda så mycket de kan. Vi kommer att behöva varje sak. Jag tänker mig att det blir som för Robinson Crusoe - man värdesätter inte en kapsylöppnare eller såg när man är i väst, men när transitionen väl är gjord så kommer såna saker att bli väldans värdefulla. Vi ska se till att "stanna kvar" så mycket som vi kan. Med det sagt, jag har respekt för alla som går till RKK och fortsätter dragkampen därifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alphadeltagaren30 juni 2017 kl. 21:41

      Anonym 20:45

      Tänkvärt. Visst bär det emot att lämna över, det är absolut inte lättvindigt.

      Ett par tankar bara:
      1) Finns det ingen biblisk vägledning?
      2) Hur hamnade vi här?

      Radera
    2. ἄλφα, fråga två:

      Vi hamnade här, eftersom det som sker i samhället sker i kyrkan. Reformationen kan exempelvis ses som ett genomslag för och en del av renässansen.

      Kyrkans postmodernistiska rotlöshet blir den samma som samhällets. Dess värdegrundsreligion den samma som samhällets, dess progressivism - kyrkan som går före - blir en del av samhällets utveckling i landet som går före.

      Personligen har jag svårt att se annat än att detta slutar lika illa för både Västeuropa som för dess kyrkor. Framtiden innebär ett val mellan diverse inhemska tokerier och islam, det kan nu inget ändra på. Demografin, värdekollapsen och århundradets fortsatta migrationsströmmar talar sitt tydliga språk.

      Lars-Gunnar

      Radera
    3. Alphadeltagaren1 juli 2017 kl. 08:28

      Tack båda två för bra svar, om än obehagliga Är det detta som är att gå i ok med världen? Är det det vi har gjort??!!



      Radera