måndag 19 juni 2017

Fattar - eller inte

Antje for till samesamling i Arvidsjaur. Biskopen Stiglund var där liksom generalsekreteraren Ottosson Lovén. Samefrågan står uppenbarligen högt i kurs. Men varför? I Dagen fick tre samer frågan om Svenska kyrkans relation till samerna och alla tre tycktes klaga över att samerna kristnats. En samegubbe vid namn Jonsson manar Svenska kyrkan att komma bort från förtrycket och en annan samegubbe, Persson, vill höra en syndabekännelse. Jag tänker inte gräva i detta men jag finner det egendomligt att Svenska kyrkan ska ta kritiken för den svenska kolonisationen.

Kolonisationen är jag för övrigt för. Tack vare den har Sverige fått vattenkraft och malm. Samerna då? Skolgång, sjukvård, kommunikationer och pensioner samt barnbidrag. Jag hör till dem som menar att plus och minus ska räknas samman och skulle Sverige från Idre och norrut varit lappmark och renbetesområde? Jag finner tanken orimlig, bortsett från att tsaren kunde haft intresse att inkorporera ett sådant land med sitt. Nej, något konstigt är det med resonemanget. Inte minst som de flesta samer bor i Stockholmsområdet.

Hade jag frågat Stina Eliasson, på sin tid c-kraft i centralstyrelsen (dåv. kyrkostyrelsen), hade jag fått höra politiskt inkorrekta sanningar om samer. Stina bor i Stugun, Jämtland. Jag är inte säker på att Stina varit noga med att skilja på den verksamhet ecklesiastikdepartementet och Svenska kyrkan bedrivit, hon var nog så mycket emot besvärliga samer att hon inte skar tunna skivor, men ett nogsamt särskiljande borde nog upp på agendan. Det är svenska staten som använt sina ideologiska apparater för att sköta den s k samefrågan. Den vettiga kyrkliga frågan handlar om hur Svenska kyrkan lyckades hålla distansen till Makten och dess propåer. Det gick förstås inte.

Urbefolkningsfrågan skapar entuasiasm. Kyrkornas Världsråd är på tårna. Men då kanske det är tid att ta i Svenska kyrkans verkliga urbefolkningsfråga, den om dem som tror vad Svenska kyrkan tidigare trott och tänkt, men nu marginaliserats i syfte att elimineras. Det handlar då inte om kolonialism utan om imperialism. Urbefolkningen ska tystas. Urbefolkningens frågor blir icke-frågor och dess erfarenheter irrelevanta. Systemet är aktiverat för att på alla möjliga sätt komma åt yttringarna av urbefolkningens tro. Självfallet kallas detta folk vid epitet. Och lika självfallet ska detta folk inte bara berövas sin kultur och de uttryck som dess tro kan ta sig. De som hör till detta ursprungsfolk ska också på ett personligt sätt stoppas vad gäller utvecklingsmöjligheter. Vad skulle en tilltagande medvetenhet om metoderna Svenska kyrkan nyttjar för att komma sin egen urbefolkning till livs kunna innebära? Behövs en sanningskommission och en ursäkt av ärkebiskopen, som vidgår att urbefolkningen i decennier med listig medvetenhet hanterats orätt?

Vid de samiska kyrkodagarna fanns Antje, Heinz och biskop Hans, som han kallades så personligt och nära - inte biskop Stiglund alltså, i Akkavare. På twitter såg jag Heinz höll ljus, sådana man sätter på gravar i allhelgonatid. De högtidlighöll minnet av tågolyckan  den 28 mars 1956. Det var samma år som olyckan i Ställdalen. När jag såg tweeten från tillfället rann ordet "låt de döda begrava sina döda" upp i mitt medvetande. Natuligtvis behöver vi minnas, men det är väl uppenbart att Antje och Heinz inte har något särskilt med olyckan i Akkavare att göra och möjligtvis inte heller Hans. Det var en tragedi och den inträffade för två generationer sedan. Ska jag fatta det hela som något annat än ett uttryck för civilreligionens åstundan att alltid vända tillbaka till sina minnen till skillnad från kristen tro som startar i minnet och går framåt? Jag fattar inte finessen.

I Akkavare dog 16 och i Ställdalen 20. Man kan läsa på om alla järnvägsolyckor, den i Getå ska högtidlighållas nästa år, vet jag:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Järnvägsolyckor_i_Sverige
Det med hundraårsjubileum kan jag förstå, för det är just ett hundraårsjubileum fast det åfr förstås kallas "högtidlighållande". Men vad pågick nu i Akkavare? Poserande i sorg? Eller  var det bara ett inslag i kampanjen att bidra till ifrågasättande av visheten hos biskopar? Eller ett uttrycl för biskopars relevans? Vad sa dom? Vad gjorde dom, förutom att tända gravljus? Ordnade sig för en tweet? Var den bärande tanken att ju fler som dör i en olycka, desto större katastrof är det. Jag tror inte på det viset. Kan vi addera enskild död så att döden blir större och värre när det är fler döda - eller fler enskilda döda? Är det i så fall inte feltänkt?

Jo, jag har föst konfirmander och kyrkliga ungdomar till platser för illdåd, men då handlade det om att lära sig något. Vad lär man sig i Akkavare? Att rälsbussföraren glömde tågmötet? Jag fattar nog inte finessen. Det ska en enkel fd komminister på landet inte ha skäll för.

Ond, bråd död är något annat än när någon dör efter en lång tids sjukdom, så mycket begriper jag och är så pass rädd för den onda bråda döden är jag, att jag ber mot den i litanian under fastetiden. Men jag har kommit i den ålder att jag på begravningen för generationsvännen för ett par månader sedan möter den vän, som dog nu. Lars Närstad (1950-2017), Malmö.

Han hörde till den första generationen i "gamla" Två Systrars kapell, dvs i källaren på Två Systrars väg. Vi hade juniorarbetet tillsammans. Lars var reflektören, läste och kom med goda insikter, satte värde på teologiska arbeten som styrde in mot det andliga livet. Han sökte en bok som jag dessvärre inte lyckades få fram till honom, en om bedjandet av Psaltaren. Han hade lånat den på bibliotek, men ville gärna ha ett eget exemplar. Jag har hållit ögonen öppna sedan i höstas och nu behöver han inte den boken längre. Lars gjorde inget väsen av sig. Någon dödsannons ville han inte ha. Döden kom inte oväntat, för Lars var svårt sjuk men, som prosten Pehr sa, också när vi väntar det kommer döden oväntat. Och den berövar oss vännerna, Lars med ett roat leende inför tidens absurditeter till exempel.

Jag hade gärna talat om Johanna Andersson inlägg Luthereffekten - allmänetiska plattityder? med Lars. Hade han läst Johannas artikel på Kristen Opinion, hade jag hört ett litet skratt och kanske därtill en underfundig fundering. R.I.P.

34 kommentarer:

  1. Det ryktas att Kulturen i Lund och Skansen i Stockholm kommer att inrätta avd för högkyrklighet ;släktet lär vara i utdöende...
    Tiger

    SvaraRadera
    Svar
    1. De "ortodoxt" högkyrkliga lutheranerna är verkligen en hotad "art", medan de gummiryggade birettaspexande kameleonterna frodas i det postkristna reservatet!
      Antony

      Radera
    2. Vi högkyrkliga ortodoxa lutheraner existerar!

      Radera
    3. Kommer du till helgonfesten i Vadstena i sommar Antony? Birettorna är sällsynta men på Birgittas himmelska födelsedag 23 juli har många prelater röcklin med spetsar. Marcus

      biretta finns här: htpp://www.almy.com/Product/32210

      Radera
    4. -Hög(er)kyrkliga ortodoxa s k lutheraner
      -Påvliga ortodoxa allmenningar
      TORDE BALSAMERAS
      Sign Den randige

      Radera
    5. Är det du Ulf-Ludvig?
      Moberg

      Radera
    6. Det skulle stå oortodoxa alla...
      Sign Den med morrhår...

      Radera
  2. Men statskyrkans "kolonisation", som kristnat Sverige, är bloggaren märkligt nog inte för!

    -Kolonisation är jag för övrigt för, deklareras i dagens bloggtext, varpå författaren nämner positi9va exempel på detta. Men statskyrkans evangeliska kolonisation är tydligen undantagen, då han hörde till dem som ville "befria" kyrkan, som det falskt kallades, eftersom kyrkan var fri och inte hade bett om någon "befrielse".

    -Konsekvens, hr bloggare - konsekvens i kolonisationen!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kolonisation antyder tvångsdop o tvångs"kristnande". Det tänker jag vi alla är, eller borde åtminstone, vara emot.
      Att kyrkan var fri är en oerhörd lögn. Vidarbefordrar gärna boktipset om "Statskyrkodebatten", mycket intressant läsning där om den "fria" svenska kyrkan.
      Eva H

      Radera
  3. Att "statskyrkan" kristnat Sverige, tror jag inte ett ögonblick!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tanken på att Sverige blivit kristnat efter 1982, 1958, 1931 eller ens 1517, har väl inte alltför mycket fog i historieforskningen?

      Radera
    2. Inte jag heller!

      "Förtroendevalde" kyrkskolkaren Dike ljuger så han tappar byxorna!

      Det är ju valår. /John

      Radera
    3. BloggarDag,

      -Vem har då gjort det, om inte den allomfattande statskyrkan?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Vad sägs om svaret Kristi kyrka?

      Radera
    5. Det var väl den romersk-katolska kyrkan som kristnade Sverige?

      Radera
    6. Men det är ju samma sak, hr bloggare!

      Svenska kyrkan är ju Kristi kyrka. Folket har genom den blivit kristnat.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    7. BOD, inget samfund ÄR Kristi kyrka. (Detta borde fler än BOD betänka).

      Kristi kyrka är gemenskapen av de troende i alla tider.

      Radera
    8. Så sant, Frasius. Ingen kyrklig organisation kan sätta likhetstecken mellan sig själv och Kristi kyrka. Däremot kan Kristi kyrka finnas inom en kyrklig organisation. Så sant.

      Numera har prästen vars gudstjänster vi kunde delta i gått i pension men när det begav sig var det en sann glädje att sitta i den medeltida kyrkobyggnaden och veta att här har troende människor firat mässa i tusen år. Härligt!

      Radera
  4. Dike: statskyrkans "kolonisation", som kristnat Sverige!

    här ser man tydligt hur genomrutten och lögnaktig kyrkopolitiken är. Marcus

    SvaraRadera
  5. Nej, beskyll inte Bengt Olof för att ljuga! Problemet är att han lider av bristande verklighetsuppfattning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är han ens konfirmerad? Marcus

      Radera
  6. Till Bengt Olofs tankar om statskyrkans insatser kan man notera att när Sverige kristnades på 1100-talet fanns ingen svensk stat. Den kom först med Birger Jarl på mitten av 1200-talet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så. Men Olof Skötkonung var ju döpt sedan länge (senast 1008?), Skara stift grundat (1014) och därmed var väl kristendomens grund i blivande Sverige lagd. Eller vad säger du? Marcus

      Radera
    2. Ja, visst lades grunden då. Men man kan knappast säga att landet kristnades bara för att det kom en biskop och för att kungen döptes. För att svenskarna mer allmänt skulle kunna och vilja kallas kristna, får vi gå fram på 1100-talet. Omkr. 1080 blev ju Eskil martyr i kampen mot asatron.

      Radera
  7. Vänd blicken bakåt med respekt för fäderna!

    Men det var ju under vår lutherska svenska kyrka som kristnandet brett, folkligt och på allvar tog fart genom just kyrkans snabbt växande inflytande och därmed betydelse.

    Förkasta, förneka och förringa inte Svenska kyrkans i särklass centrala roll för hela vårt lands utveckling. Det är såväl historie- som traditionslöst.

    Se er om med glädje och respekt över förfädernas rika gärningar och gudsfruktan. Vår kyrka Gud till ära och folket till trygghet och tröst!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skitsnack!

      Kvalificerat lögnarskitsnack!

      /John

      Radera
    2. Antingen har 500-årsjubiliet gått spårlöst förbi, eller också finns det de som tror att asatron var utbredd långt in på 1500-talet.
      Kan man få se någon historisk referens på det sistnämnda eller åberopande av någon akademisk auktoritet i ämnet?

      Radera
  8. Minns nu att Dike kommer från Blekinge, en dansk provins som vi erövrade och som tillföll oss 1658. Med det perspektivet kanske man kan förstå om Gustaf Vasa skymmer sikten bakåt, till det folkliga kyrkolivet på 1200-talet. Nedgången på 1300-talet kan vi strunta i. Men det kom en förnyelsevåg på 1400-talet. Detta var Ecclesia Svecana, något som inte riktigt ska förstå som Svenska kyrkan, mer som Kyrkan i Sverige. Om kommentatorerna tycks illvilliga mot Bengt Olof Dike så är det ingenting mot vad de varit om Dike stått på danske kungens sida när det begav sig. Detta sagt till tröst. Men det var folk av Dikes folkaslag somhärjade i Småland....

    SvaraRadera
  9. varför så mycket prat av Dike om svenska kyrkan? Han går ju aldrig dit själv. Marcus

    SvaraRadera
  10. Enl Norrmans intressanta hade Ouislingkyrkan planer på att införa apostolisk succession från Sverige eller Finland till Norska kyrkan och dessutom att utnämna en av biskoparna till ärkebiskop, förmodligen den i Trondheim. Den biskop i Svenska kyrkan som låg närmast till att fara till Norge med succession var väl Sam Stadener men det satte de övriga svenska biskoparna stopp för. Boken Quislingkyrkan är ett slående exempel vad som kan hända en kyrka som är beroende av politiska partier eller är en statskyrka. Det finns ju flera sådana exempel i Europa tex Spanien med dess Francobiskopar för att inte tala om Deutsche Christen 1933-45. Roland K

    SvaraRadera
    Svar
    1. Denna kommentar har tydligen hamnat på fel plats. Den hör med till diskussionen om ockupationen av Norge som liknar ockupationen av SvKy. Roland K

      Radera
  11. Jaså, ni försöker komma undan historiska stats- och folkkyrkofakta!

    Kommentarerna ovan är intressanta därför att de med alla till buds stående ordkaskader, varav Johns två ord är ett bottennapp i den semantiska dyn, försöker förringa Svenska kyrkans fantastiska betydelse för Sveriges utveckling.

    Här handlar det alltså inte om att sakligt och objektivt erkänna historiska och kulturella fakta; i stället förenas kritikerna i sin aversion mot denna kyrka.

    Men då återstår, som vanligt kan man utbrista, frågan vilken kyrka som kristnade Sverige, som byggde katedralerna med alla deras klenoder, som ledde skolundervisningen, skötte kyrkobokföreningen, för att nämna något av det som Svenska kyrkan har gjort.

    Är det någon som känner sig mandat att berätta det för oss, när nu den svenska folkkyrkan får underbetyg?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. BOD,

      I satsen "Sverige kristnades", betyder "kristnades" att kristendomen infördes allmänt (kungen, adelsmännen, de ledande i samhället). Du påstår att SvK kristnat Sverige, vilket är uppenbart fel. SvK fanns inte på tio-elvahundratalet. Däremot tror jag att SvK vid och strax efter reformationen spred kristendomen till alla svenskar som aldrig förr. Detta är dock något annat.

      När det gäller katedralerna byggdes såväl Lund som Skara och Uppsala före reformationen = inte av SvK.

      Återstår av det du räknar upp att SvK infört och skött skolan samt kyrkobokföringen. Detta ska inte förringas.

      Svenska kyrkan har betytt enormt mycket för Sverige både andligt och kulturellt! Detta kan ingen förneka. Men ju längre tiden gått, desto svagare har inslaget av biblisk, luthersk kristendom blivit. Nu är det knappt märkbart. Ju hårdare grepp staten tagit om det andliga (själva kärnverksamheten för en kyrka) desto sämre har det blivit om man har Bibeln som ledstjärna.

      Om vi inte är överens om vilken måttstock som gäller, är det meningslöst att mäta eller bedöma vad SvK gjort.

      Radera
  12. Marcus!

    -Vad vet du om mina kyrkobesök?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera