onsdag 7 juni 2017

Efter nationaldagen

Det var Horda och Hembygdsparken som gällde i går. Solen sken även om det dök upp ett hotande moln med fukt ett tag. Det är från Horda nationens kulturminister kommer. Jag såg ett stycke svensk frivilligrörelse i aktion, försäljning av hembygdsböcker, antikvariskt utbud därtill, lotterier, 20:- för att rida en nordsvensk häst, Horda Musikkår och så själva hembygdsgården som plats. Besök den! Där fanns människor jag firar gudstjänst ihop med, för Horda är en del av Rydaholms församling. I Horda finns också en småkyrka. Jag gillade allt. Min vän ordföranden erbjöd sig att visa mig runt, men jag fattade att hon hade tusen järn i elden så jag var klok nog att tacka nej. Jag red inte ens på en nordsvensk häst, men mindes hästen från skogsarbete i Moheda när jag var barn. Stark och smidig i skogen var den hästen.

Horda Musikkår blåste igång det hela. Sverige är fantastiskt genom alla dessa människors ideella engagemang. Jag talade. Fädernesland, modersmål och fosterland fick bli mina tre punkter med poängen att fädernesland och modersmål påverkar vi inte men det gemensamma fostransprojektet "fosterland" är vårt ansvar. Jag avtackades med boken om Rydaholms kyrka, välvalt och välkommet. Den har skrivits av ett gäng frivilliga hembygdsentusiaster. De små samhällenas betydelse som kulturhärdar ska inte underskattas. Det ska inte heller insikten att jag möter människor jag hör ihop med i kyrkogång och vid altarrund i hembygdsparken. Insikten är skäl till glädje.

På en annan nivå är jag lite mer dyster. Det kallas forskningsmöda. Jag trodde jag visste vad ett bokkapitel jag håller på med handlade om, gick igenom, tänkte kolla en detalj och när jag drog i den tåten kom ett helt sammanhang, ett jag trott att jag kunde gå förbi som oviktigt i sammanhanget. Nu går nog inte det. Forskning är att få en tanke, läsa på, gå till materialet, tänka efter, lägga sig med en problemställning på kvällen och vakna kl 4 eller 5 på morgonen och inse att problemen har hanterats natten lång någonstans i huvudet. Förvånas över hur det egentligen var och hur en del del hänger samman och lite distanserat se det som styrde alldeles fel. Sedan ska det hela ner som text och sättas in i sitt sammanhang. Det går nog. Men en del av detta forskande och pusslande tar mycket tid. Något lär jag mig på vägen inser jag - även om allt inte präglas av heuristisk yra just.

På nationaldagen fanns det skäl att fundera över demokratin. Jag gjorde det. De politiska partiernas medlemsutveckling borde jag söka förstå, insåg jag. Här avgörs kanske partiernas demokratiska förankring, dvs möjligheten att en granne sitter med i beslutsfattande.

När jag var barn, innan jag konfirmerats alltså, var 1.3 miljoner människor medlemmar i något parti. S hade 836 000 medlemmar - bland dem Tage Bengtsson, vars dotter var min klasskamrat och Paul Andersson, vars brorson var min klasskamrat, Högern 199 000 med landsfiskalens fru och Hanna Andersson i Ormesberga (vik kyrkoherden röstade på Högern). Centern, gott om gamla bondeförbundare i trakten, Märta Leijon t ex, 138 000. Kantor Henmark i Ör var folkpartist liksom Alvin Andersson, som kunde blivit riksdagsman; FP hade 108 000 medlemmar. Kommunistpartiet hade år 1962 25 000 medlemmar, Tage på sågen och Murar-Tage hörde dit. Så tedde sig politiken på Erlanders tid.

Nu är totalsiffran för riksdagspartiernas medlemstal 250 947 ser jag. Tre nya politiska partier har tillkommit, men tappet är mer än en miljon. Demokratin står uppenbarligen svagare. S har tappat 1.1 miljon medlemmar och är nu 89 000, dubbelt så många som moderaterna, 45 053. 27 556 centerpartister, 24 412 SD-are, 20 382 kristdemokrater, 16 793 vänsterpartister, 14 062 liberaler och miljöpartisterna är 13 689.

Hur är det då med de politiska partiernas demokratiska förankring? Har de mer blivit  parlamentariska storheter än demokratiska? I landet finns 10 miljoner, men bara en kvarts miljon är medlemmar i ett politiskt parti. Vi var 7 miljoner och var sjunde person var då medlem i ett politiskt parti. Politikerna i det lokala var kända. Jag noterar skillnaden. Vad har detta gjort med partierna och vad gör det med mig? Jag är bekant med en enda som sitter med i Alvesta kommun - och han är från Vislanda, tre mil bort. Vi umgås i det kyrkopolitiska. Han är centerpartist. Annars är detta en främmande värld för mig. Jag erlägger kommunalskatt dit. Det är det hela och ett rätt opersonligt förhållande.

Slutsatsen? Den gamla vanliga. Politik borde vara en anständig och nödvändig syssla och partipolitik en rimlig form för hanterandet av det parlamentariska systemet, men i Kyrkan hör det alls inte hemma. Med så få medlemmar borde partierna ägna sig åt det de ska enligt sina partiprogram. I inget partiprogram förklaras uttryckligen att Jesus är Herren. Partierna är nämligen inte konstruerade för det kyrkliga. Varför skulle de vara det? De har nog med sitt. Så inga politiska partier i kyrkovalet, tack. En helt annan sak är att människor som också är medlemmar i politiska partier, i hembygdsrörelsen, i idrottsrörelsen, i kulturlivet och jag vet inte allt ställer upp för kyrkligt ansvarstagande. Men det är, för att upprepa sig, en helt annan sak än att partier ska in.






42 kommentarer:

  1. Pratadw i söndags efter gudstjänsten med en vän som nyss fått jobb hos Hyresgästföreningen. Drygt en halv miljon medlemmar. Hans uppgift blir att driva opinion så föreningen distanserar sig från det partipolitiska.
    Somliga stora medlemsorganisationer är tydligen angelägna om sitt oberoende.

    SvaraRadera
  2. Dagenefterkorrigering!

    -Ordet är långt och klumpigt men är inte alldeles felaktigt, eftersom bloggaren i dagens text har backat från gårdagens, i vilken han prisade de politiska partiernas folkliga förankring.
    Men under natten försvagades förankringen, samtidigt som den bytte namn till demokratisk sådan.

    Nåja, det stör oss knappast. Men jag ger DS helt rätt i att det är ett utomordentligt allvarligt problem, att allt färre nu är medlemmar i partierna än de var för ett antal decennier sedan.

    Socialdemokraternas ras kan delvis förklaras av att kollektivanslutningen avskaffats, men partiet har i dag alls inte gårdagens dragningskraft. Jag noterar instämmande bloggarens slutsats, att politik bör vara en anständig och nödvändig syssla. De orden är något att ta till sig för särskilt HH och John, som har satt i system att ösa otidigheter över politiker.

    Men om nu vårt politiska system passar perfekt för att hantera uppdraget från cirka sju miljoner väljare, undrar jag varför det är omöjligt för 6,2 miljoner kyrkomedlemmar. Partierna är inte "konstruerade" för det kyrkliga, hävdar bloggaren.
    Konstruerade? Det gäller ju allmänna val i kyrkan, som hanteras på samma sätt som de sekulära valen. Det gäller ju att utse företrädare i kyrkans beslutsorgan precis som riksdag, landsting och kommuner. Vilken är skillnaden mellan valen? Kan någon förklara den?

    Bloggarens förklaring tycks vara att Jesus är Herren.

    Javisst, men lägger sig Jesus i hur hans allomfattande svenska folkkyrka organiserar sin demokrati och utser sina styresmän? (Lägg här märke till att jag använder detta etablerade ord i stället för styresaktör, som tydligen vissa kommuner, vilka nu håller på med feministiskt inspirerade fjantinitiativ i syfte att ändra ord som "byggherre" till "byggaktör", osv).

    Jag tror faktiskt att Jesus överlåter till sina olika kyrkor i vårt land att själva hitta sina styrelseformer. Och Svenska kyrkans sedan ett stort antal decennier demokratiska val har fungerat på det hela bra, även om valdeltagandet är alldeles för lågt.

    Och det är allas vår uppgift - allas som vill Svenska kyrkan väl - att arbeta för ökat valdeltagande, för bättre demokratisk förankring, som bloggaren också vill.
    Ty ingen vill väl påstå, att de företrädare som väljs i kyrkovalen är onda krafter som är ute i andra syften än kyrkans?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skillnaden mellan valen är den lilla men väsentliga, att Kyrkan styrs av Uppenbarelsen och har en annan herre än demos, folket. Kristus nämligen. Om ett politiskt parti vill vara herre i sin Herres hus är svaret "tack, men nej tack!". Onda krafter? Nej inte säkert, men egenintresse. Ser Dike problemet nu, tro?

      Radera
    2. "Svenska kyrkans sedan ett stort antal decennier demokratiska val har fungerat på det hela bra." Svenska kyrkan får år för år färre medlemmar. Församlingar slås samman, kyrkor stängs, verksamhet läggs ner. Med alltför jämna mellanrum köps präster och diakoner ut. Svenska kyrkan har snart ingen närvaro i yttersta glesbygd och i betongförorterna – hur var det nu med "rikstäckande"?

      Hade det fungerat bättre med annan ledningsstruktur? Det vet naturligtvis ingen. Men man kan knappast säga att nuvarande system "har fungerat på det hela bra".

      Radera
    3. Så Gud (o därmed Jesus) intresserar sig bara för vissa delar av vårt liv? Är det så du tänker så förklarar det ju en del.
      Att du gärna ser kyrkan som "salighetsverket" styrt på samma sätt o av samma personer som vilket annat statligt verk som helst har ju förståtts tidigare.
      Att en del av de som väljs in via partierna vill att SvK ska följa världen mer än Gud är väl ingen nyhet? Att påstå att t.ex. KM enbart röstar om praktiska/organisatoriska frågor är ren lögn, ofta upprepad av dig BOD.
      Jag förvånas fortfarande över att du inte ser skillnaden mellan staten o kyrkan. Inte ens jag, som är en generation yngre, är så indoktrinerad av t.ex. S tankar om kyrkan.
      Eva H

      Radera
    4. Men snälla Sandahl, stäng av den här papegojan Dike som ständigt bara upprepar sitt tjat. Fyra långa innehållslösa drapor igår och idag igång igen redan kl 9. Människan lever helt i sin instängda värld. Varför i all sin dar ska han ges så stort utrymme? Berit

      Radera
    5. När det drar mot kyrkoval är det väl ändå inte utan intresse att läsa POSK-aren Dike?

      Radera
    6. Representerar Dike verkligen POSK? Det är ju bara hans högst egna åsikter som upprepas här om och om igen. Berit

      Radera
    7. Berit,

      -Torgför inte Du kanske egna åsikter? eller förmedlar du andras?

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    8. Alphadeltagaren7 juni 2017 kl. 13:18

      Aj. Där kom den förklaringen.

      Radera
    9. Men kära Eva,

      -Det är för mig obegripligt att du på förhand underkänner kandidater på vissa (parti)politiska listor som företrädare för kyrkan. Det är ju innebörden av Din text ovan. Svensson på en partilista är olämplig men om Svensson flyttar till FK eller POSK är han eller hon den bästa tänkbara kandidaten.

      Sedan påstår Du att jag ljuger om KM:s beslut. Jaså, på vilket sätt då? Har KM någon gång röstat om Guds existens? Om Bibelns innehåll? Om Trosbekännelsens dito? Om att Kristus är kyrkans Herre? Om ett förslag att följa vÄrlden mer än Gud? Om att kyrkans grundläggande uppgifter INTE skall vara gudstjänst, diakoni, undervisning och mission? Om att Sverige skall sekulariseras?
      Etc, etc, etc?

      Slutligen vill jag vänligt påminna Dig om att staten och kyrkan har haft ett långt, långt och åter långt äktenskap med staten, som tvångsupplöstes för sjutton år sedan mot kyrkans vilja, trots att kyrkan under äktenskapstiden mådde gott, var trygg och garanterade full frihet för präster och förtroendevalda. Sensmoral alltså: ändra aldrig ett vinnande lag. Det bästa som kan ges människorna (oss) är tro, trygghet, kärlek, värme och stabilitet!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    10. Men INGEN har diskuterat kandidater. Samtalet gäller sekulära politiska partiers deltagande i kyrkovalet. Ordnung muss sein!

      Radera
    11. Nu har du övertygat mig att du missförstår av ren o skär vilja att göra så BOD.
      Det KAN bara inte vara så att du inte förstår vad jag menar.
      Vad gäller röst om att leva efter "världens" normer o då faktiskt i kombination med röstande om Bibelns innehåll kan vi bara gå till ändringen av äktenskapsbegreppet 2009. Jag minns läsning av flera artiklar (kan finnas i gömmorna, ska kika) där KM-ledamöter som främsta argument att rösta för förändringen talade om att kyrkan måste följa samhället i övrigt. (Jag minns också hur dåv. statsministern Reinfeldt stod framför tv-kameror o sa han förutsatte att kyrkan röstade igenom det.)
      KM röstar alltså om Bibelns innehåll o som denna fråga visar även att världen ska efterföljas.
      Säg du som det är - S m.fl. ville inte upplösningen för de fasade för att tappa styrningen av det "salighetsverk" de vill ha. Det vore ju hemskt om kristna fick styra kyrkan, som S-ledamot på hög nivå sagt rakt till mig.
      Full frihet för präster är inte sant. Har du funderat på vad det eg. skulle innebära oavsett vilken "sida" prästen tillhör? Fast iofs - präster kan ju få tro Jesus inte uppstått, inte gjorde under, att Maria ljög o.s.v. Präster utbildade o vigda under statskyrkotiden. Även högt uppsatta o av staten utnämnda. Det var väl underbart när det var så? Att präster däremot inte får tro kvinnliga sådana är rätt, vilken frihet gav det?
      Inte heller full frihet för förtroendevalda om de suttit för sekulärparti. (Jo, det vet jag faktiskt säkert.)
      Din dröm att SvK inte skulle tappat medlemmar om bara skiljandet från staten aldrig skett är just en dröm. Eller (om du nu kan tänka dig svara denna gång...) skulle tvångsanslutning o olaglighet att utträda införts?
      Eva H

      Radera
    12. Ser att ett litet "o" fallit bort!
      Skyller hämningslöst på siamesen som lägger sig i o påpekar att det givetvis ska stå "Att präster däremot inte får tro kvinnliga sådana är Orätt, vilken frihet gav det?"
      Eva H

      Radera
  3. Var det verkligen så många aktiva medlemmar inom socialdemokratin? Alltså så aktiva att de själva sökt medlemskap inom partiet. Då fanns ju ännu kollektivanslutningen genom fackföreningsavgiften kvar./Sven-Åke Nilsson

    SvaraRadera
  4. Systemet med enmansvalkretsar (som i UK och USA) har sina problem. Men ibland önskar jag att vi hade det också i Sverige. Jag undrar hur många av nuvarande riksdags-, landstings- och kommunpolitiker skulle tåla en sådan offentlig granskning. Som det är nu väljs de ju inte med folkligt stöd, utan med partiets (som Dag visar har fått allt mindre folkligt stöd).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den vore något för yrkespolitikerna att suga på!

      Lars-Gunnar

      Radera
    2. Det är på sin höjd var tionde svensk politiker som skulle "överleva" i Storbritannien. Våra riksdagsledamöter skulle bli totalt mosade i "The Mother of all Parliaments"!
      Antony

      Radera
  5. Bloggaren har ändrat uppfattning över en natt efter att ha funnit nya fakta.
    Det kunde ju vara en modell för somliga att ta efter.

    OM man nu nödvändigtvis ska jämföra kyrkoval med riksdagsval, så bör man jämföra valdeltagande och hamnar då i obalansen 7 miljoner vs. 600000. Det skiljer alltså mer än en faktor tio.
    Det finns också en juridisk skillnad mellan Stat och ett registrerat trossamfund (vars ändamål bolagsverket var vänliga nog att tillhandahålla).
    En stat ska se till alla invånares intressen och har därmed vissa skyldigheter.
    Ett trossamfund ske se till sitt syfte i första hand och det går faktiskt före omsorgen om medlemmarna. Det kan ju vara delvis därför som teologiska minoriteter som ofta betecknas med ett överdåd av asterisker, inte åtnjuter så stor hänsyn.
    Men hur tillvaratar man då ett trossamfunds syfte bäst?
    Genom att tillåta nomineringsgrupper som till sitt syfte inte ens har gudstron som huvudpunkt? Ja inte ens gudstron som en punkt alls, utan snarare verkar för en ateistisk sekulär ordning i alla samhällsfunktioner.

    Jag skulle med ett enkelt resonemang kunna påstå att SvK har 5 miljoner medlemmar som inte vill ha sekulärpolitiska partier bland nomineringsgrupperna.
    Dessutom undrar jag varför kyrkomötet behöver hållas varje år om det inte skulle vara skådeplats för de politiska partiernas egenintressen? Teologiska frågor av den dignitet att det påverkar lära eller kyrkoordning skulle man enkelt kunna avhandla vart fjärde år. Låt vara att man på lokal- och stiftsnivå behöver sammanträda oftare, men knappast på nationell nivå.

    SvaraRadera
  6. Peter T,

    Hur vet Du på förhand om nomineringsgrupperna och deras kandidater är troende eller inte? Skall de frågas ut om detta?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. I S är ett affischnamn i årets kyrkoval den uttalade ateisten Margaretha Winberg som nu är kyrkorådsordförande i Östersund och åtminstone tidigare har M/Borgerligt alternativ haft den likaledes uttalade ateisten Annika Sandström som sin ledande gestalt i Hedvig Eleonora församling i Stockholm. De har själva deklarerat att de inte tror på Gud i diverse olika tidningsintervjuer, men inte låtit detta få dem att låta bli att engagera sig i sina respektive församlingars styrelser.
      När det gäller partiprogram så nämner väl vare sig S eller SD Gud där, men talar desto mer om folket. / Markus

      Radera
    2. När Kommunal ringer runt till sina medlemmar, skulle de kunna fråga vilken Gud de tjänar!

      Radera
    3. Nu skrev jag "...tillåta nomineringsgrupper som till sitt syfte inte ens har gudstron som huvudpunkt".

      Hur någon enda vettig språkbegåvad människa kan få det till att jag sätter mig till doms över individers eller kandidaters gudstro är för mig obegripligt.
      Tur då att jag inte sett prov på det :P

      Radera
  7. Peter T kan säkert svara men får jag fråga Bengt Olof Dike vad som i de olika politiska partiernas program står att Jesus är Herren? Är inte detta partiets eget ställningstagande, behövs inga fler frågor på kandidatnivå för det är partierna som ställer upp.

    SvaraRadera
  8. När slanten från arvodet klingar
    sig Dike i klockkläppen svingar!

    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. John som vanligt vilt fantiserar,
      och våldsamt utan finess kritiserar,
      han alltid från takt och ton sig dissekerar,
      vi alla från sådan semantik oss distanserar!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  9. BloggarDag,

    -Du frågade tidigare om jag ser problemet; kyrkan styrs ju av Uppenbarelsen och har en annan herre än partierna, nämligen Kristus. Och nu undrar du var i partiernas program detta står.

    Nej, det står veterligt inte. Men är det namnet på kyrkogrupperingen som är det väsentliga? Om Du som kandidat på FK-listan byter till exempelvis en S-lista i kommande val, skall Du väl inte vara "körd", eller hur?

    Därmed är också fastslagit att namnet på en grupplista inte är avgörande, liksom att hänvisningen till Uppenbarelsen från en grupp kan ge den frikort till valet. Svenska kyrkans organisation är jordisk och bestäms av dess medlemmar. Skillnaden mellan grupperna som ställer upp avgörs inte av dem själva utan ytterst av väljarna.

    Varför skall det vara tillåtet för exempelvis FK att vara "herre i sin Herres hus" som blir följden om gruppen blir störst i valen men förbjudet för S, om den grupperingen får förstaplatsen.
    Jag förstår faktiskt inte Din slutsats. Nomineringsgrupperna har ju sinsemellan samma status och ställer upp på exakt samma villkor. Varje grupp styr sig också själv.

    för det är väl inte - om jag ett ögonblick får i ord och ton spetsa till det - Uppenbarelsen som leder och styr FK-gruppernas arbete?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns redan begränsningar i Kyrkoordningen om va nomineringsgrupper får kalla sig.
      KO kap 38 §24 ger redan idag Kyrkostyrelsen mandat att förbjuda nomineringsgrupper med partibeteckningar om kyrkostyrelsen såå finner lämpligt.
      "...med hänsyn till sitt innehåll eller av annan särskild anledning är uppenbart olämplig som
      gruppbeteckning."

      Så om den Helige Ande skulle falla över kyrkostyrelsen så skulle de i ett nafs kunna finna att nomineringsgrupper vars namn antyder en koppling till sekulära partier är synnerligen olämpligt.

      Det befinns vara synnerligen olämpligt i alla andra kyrkor genom världshistorien så varför skulle det kulturimperialistiska SvK ha rätt i just nuvarande ordning?

      (Ordförklaring! Kulturimperialistisk = tycker att alla andra har fel och vill pådyvla sin egen uppfattning.)

      Radera
  10. Skillnaden är enkel. De som bekänner Jesus som Herren i söndagens gudstjänst vill inte bli herrar utan tjänare - också som beslutsfattare. Och vad annat än Uppenbarelsen ska styra Frimodig kyrkas arbete? Skillnaden mellan grupperna avgörs av bekännelsen. Och den är helt avgörande. På S-listan är jag inte välkommen i kyrkovalet. Det partiets dogmatik avviker så pass att de inte vill ha in en kyrkokristen av allmänkyrkligt slag. Det vet vi alla. Sossar kan vara trevliga för det, naturligtvis. Men frågan gäller mer än namn, yta. Den gäller innehåll. Och grundproblemet att INGET POLITISKT PARTI BEKÄNNER JESUS SOM HERRE!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Dag, detta ditt svar (kl 15:21) är så tydligt att alla - som vill! - borde kunna begripa. Och de andra är det i djupaste mening synd om.

      Jag i Halland

      Radera
    2. Detta är ju smått ofattbart!

      -Nu har Jag i Halland särskilt tackat DS för blogginlägget. Alla kan begripa - som vill begripa, fastslår han.

      Nej, jag begriper inte. FK blir inte herre utan tjänare i kyrkan, om gruppen vinner valet, berättar DS. Men på vilket sätt skiljer sig utseendet av ledamöter i beslutsorganen sig från andra gruppers. Det är FK som utser dem, inte Jesus - med den högsta respekt för Honom.

      Proceduren sker enligt gällande KO, inte enligt Uppenbarelsen. Utskotten och styrelserna arbetar som de gör nu med S som största grupp. Och FK arbetar nu som de andra grupperna: med sammanträden, med studieresor, med andra aktiviteter, noa bene jordiska aktiviteter,

      Nej, jag förstår därför inte skillnaden och passar också på att - som jag gjort i en annan kommentar till Ingrid Berlin - påminna om att de politiska partierna har särskilda kyrkovalsprogram, där det närmare anges vad de vill göra för kyrkan. Jag gillar inte S-programmet, men det finns.

      Frågan kvarstår därför. vilken skillnad i kyrkoarbetet blir det - praktiskt och organisatoriskt - om en grupp som bekänner Jesus som herre tar över kyrkan och hänvisar till att den styrs av Uppenbarelsen?

      Förklara det, bäste bloggare och jag i Halland!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Att Jesus beskriver sig själv som Herre men också som tjänare åt oss alla - kan det ge någon ledtråd?

      Vad är så svårt att förstå att man kan arbeta enligt KO men sättet man gör det på kan vara påverkat av Uppenbarelsen o i helig Andes ledning?
      Om du inte förstår skillnaden mellan världslig o Jesuscentrerad styrning/organisation av kyrkan så förklarar det ju en hel del.
      Eva H

      Radera
  11. Nu har jag varit aktiv mormor ett par dagar. Det är trevligt.
    Hemkommen läser jag som vanligt denna blogg och som vanligt tänker jag att med detta har jag intet att skaffa.
    Men jag är vän av ordning och dessutom noga med ord och dess betydelse. Och lite yr i huvudet blir jag allt.
    Frimodig kyrka är - såvitt jag förstår - inte något politiskt parti, utan ett intresseparti inom Svenska Kyrkan.

    Socialdemokrater, Sverigedemokrater och Centerpartister representerar politiska riksdagspartier.

    De politiska riksdagspartierna agenda är inte kyrkans, partierna har partiprogram baserade på ideologier, som förhoppningsvis lutar sig mot ideal. (Även om även en del av dessa ideal också gör mig lite yr i huvudet. Jag tror faktiskt inte att det bara beror på att jag börjar bli gammal).

    När den socialdemokratiska - eller centerpartistiska eller sverigedemokratiska - människan befinner sig i kyrkosammanhang förväntas hen vara - liksom i partipolitikens hemrum Riksdagen - att representera partiet och rösta enligt partigruppens överenskommelser.

    Det tycker jag är väldigt konstigt - för att inte säga helt åt pipsvängen - eftersom det partipolitiska är en konstruktion ägnad att arbeta i Sveriges Riksdag.

    De som engagerar sig i Svenska Kyrkan gör det - i mitt huvud - som kristna självtänkande individer.

    Detta går inte ihop - i mitt huvud går det inte ihop. Partirepresentation kontra självtänk. Så jag är lite yr och dyster!

    Önskar alla en god kväll och en alldeles underbar sommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tant är helt uppenbart mindre yr och dyster än somliga kommentatorer på denna blogg.

      Radera
  12. God kväll, bästa Ingrid!

    -Jag vill upplysa Dig att även de politiska partierna har särskilda kyrkovalsprogram, i vilka du kan se vad respektive parti vill.

    Ta fram dem via datorn, sätt Dig skönt i vilstolen en skön sommarkväll och läs dem noga.

    Trevlig sommar önskas Du också, sommar i Guds underbara och vackra natur! Inget går upp mot den svenska sommaren!

    Goda hälsningar

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. God kväll, Bengt Olof!

      Jag ska följa ditt råd och läsa de kyrkovalsprogram som jag är okunnig om - dvs allihopa.

      Men jag tror inte att läsningen kommer att bota min förvirring, för hur bra program det än visar sig vara så kommer de knappast kunna förklara varför röstandet i kyrkovalen ska följa partifållorna.

      Jag fortsätter att tycka att det är en mycket egendomlig och onödig koppling mellan partiernas engagemang i samhället i allmänhet och kyrkan i synnerhet.

      Jag - som alltså sedan snart femtio år inte längre är medlem i Svenska Kyrkan - skulle rent teoretiskt kunna representera det parti som jag sympatiserar med (vilket även det i sig är lite komplicerat)i kyrkovalet.

      Varför ska jag kunna göra det?

      Jag kan inte se att jag bör ha något som helst mandat att påverka en kyrka, där jag inte hör hemma.

      Jag blir faktiskt både yr i huvudet och lite dyster av att det tycks vara möjligt. Och att det finns så många som tycker att det är bra.

      Men det är väl tokigt att jag överhuvudtaget yttrar mig här på bloggen. Kanske. Jag upprepar mig ju bara.

      Det är fortfarande ljust ute och snart ska jag få vara nära havet. Det är jag glad över.

      Vänliga hälsningar
      Ingrid Berlin

      Radera
    2. Kära Ingrid!

      Jag ber Dig vänligen att återvända till vår fina kyrka; Du har den på nära geografiskt håll, var du än är bosatt. Du ser dess katedraler, känner dess värme, när Du går in i dem. Och Du förnimmer Guds ande i kyrkorummet och andas därtill den kultur-, historie- och traditionsdoft som är unik för våra kyrkor.

      Välkommen tillbaka, kära Du. Vi behöver Dig i vår kyrka. Vi behöver alla goda krafter, som vill göra något positivt för medmänniskorna, som vill bidra till det goda samfundet, sanningens och rättens fulla återkomst, dvs släppa in den Högste i offentlighetens rum och i våra egna själar!

      Du kommer inte att ångra Din återkomst till kyrkan, garanterar jag Dig.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    3. Käre Bengt Olof Dike!

      Tack för din vänliga inbjudan!

      Vad du talar om vad som gäller kyrkorummet är jag mycket medveten om, med barndomsminnen från den kyrka där min morfar var kantor och körledare.

      Men i tonåren, efter konfirmationen, blev jag väldigt påverkad och störd av hur sådant som jag uppfattat som kärnan i kristendomen inte tycktes vara det i kyrkans vardag.
      Eftersom jag har en mycket fyrkantig och något stelbent inställning till vad jag uppfattar som sanning, inväntade jag min myndighetsdag. Som tjugoettåring lämnade jag Svenska Kyrkan. Då hade jag haft många samtal bland annat med min älskade morfar. Det kändes som att han förstod mig om han än inte dragit samma slutsatser som jag.
      Jag uppskattar dina vänliga ord och jag gör så gott jag kan på min kant för att bidra till ett mänskligt samhälle, men jag tycker mig fortfarande inte höra hemma i Svenska Kyrkan. Ateist är jag dock icke.

      Med vänliga hälsningar
      Ingrid Berlin

      Radera
  13. Och hur menar du då Peter T?
    Jag blir nervös av att dra egna slutsatser - missförstånd vill jag till varje pris undvika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ditt inlägg var väl så nyktert och insiktsfullt som många andras, så det var ett välkommet lågmält bidrag till samtalet.

      Radera
    2. Tack Peter! Då ska jag sluta att vara nervös. För just det, menar jag.

      Radera
    3. Du behöver inte vara nervös, Ingrid. Jag kan bara instämma med Peter T. Skriv gärna mera!

      Radera