söndag 21 maj 2017

Stad i sorg

Det går illa för Kalmar FF och resultatet kan bli höjd skatt för kalmarborna, förmodades det vid det bord jag satt. Jag är mer tagen av det mentala läget. Det börjar gå illa och fortsätter så. Ingen vet riktigt vad som bör göras och så letas förstås syndabockar. Det är samma mekanismer som i Svenska kyrkan, med ett avgörande viktigt undantag. Krisen har varit verklig länge.

1935 infördes en ny struktur som förde beslutsfattandet längre bort från det praktiserade kyrkolivet. Redan 1919 bestämde staten vilken eticerande kristendomsvariant som skulle bibringas allmogen vid det svenska skolväsendet. Så kom världskriget och då formulerades den propgandistiska lögnen att den svenska linjen var den kristna linjen. Stockholms stift inrättades. Det var en politik helt i linje med kamrat Stalins, som samlade nationen genom att inkorprera de tidigare förföljda när nu Fosterlandet var i fara. Resultatet blev i Moskva en tillåten kyrka med en följsam kyrkoledning. I Sverige dröjde det till 1946 med utredning om en skolreform, vars syfte också var att föra skolväsendet bort från Svenska kyrkan, som hundra år tidigare varit aktören för att skoväsendet skulle bli allmänt. När Olle Burell menar att det inte ska få finnas kyrkliga förskolor, står han för en gammal S-politik. "Om det inte får finnas kyrkliga förskolor, gläder sig bara Djävulen", sa jag. "Och Olle Burell", la den lärde gamle prosten till. It takes two...

I min iver att beskriva krisens rötter förlorade jag mig bort nu. Vilka fienderna mot framsteg var, definierades lätt. De stod för det tidigare sättet att läsa Den Heliga Skrift, belade sina meningar med hänvisningar till Bibel och bekännelse och kunde enkelt definieras som folkfiender. Det var en sak. Det nya numera är att samma mekanismer riktas mot fler än de i den första gruppen. Och när de strukturella problemen blir alltmer omöjliga att undgå, ökar behöver av personer att avleda missnöjet på. Nu går inte ens kvinnliga präster fria. Det är konsekvent. Strukturproblem hanteras så för att de inte ska uppfattas vara just problem med strukturerna.

Men det är ju söndag - Bönsöndag dessutom! Jo, tack som frågar. Det var en konfirmation att minnas med en grupp som synbarligen fungerat som en grupp och fått ihop en redovisning av Stilla Veckans och påskens händelser i ord och ton. Mötet vid Gennesarets strand illustrerades med att alla konfirmanderna sjöng "Jag går och fiskar" och finalen var "Oboy vilket vackert väder". Till detta sjöngs psalmer och gängse fromsinta sånger för unga. Min vän Bengt Johansson stod för en. Hugos gudmor var i Kabul men kunde följa en hel del av vad som skedde via mobiltelefon och Skype. Hon kunde sjunga med i psalm där och i realtid. Jag är så gammal vorden att jag uppskattar sådan uppfinningsrikedom. Uppenbarligen var vi berörda lite till mans och kvinns. Svenska kyrkan kan leverera. Det berodde på att det fanns en församling, människor som var vana att församlas. Vänskap manifesterades. Bilden på två av konfirmanderna som späda, den ene nydöpt och den andra sex dagar gammal, prydde bordet med tårtbuffé. De bodde och bor på samma gata. Det går att göra skillnad. Men jag inbillar mig inte ett ögonblick att det jag var med om är det som vanligtvis sker i Svenska kyrkan.

Då hade jag dessutom sett och hört den eritreanska gruppen fira gudstjänst i Två Systrars kapell vid 12-tiden. Huset används. Kyrkan var välfylld. Jag kunde notrea att den kyrkliga gemenskapen var en familjegemenskap, dvs barn fanns med. Vad är en folkkyrka i praktiken när den inte är en familjekyrka i Billings mening?

Hur ska det gå för KFF? Jag har inte läst analyserna från matchen mot Östersund. Kanske var förlusten ändå hoppingivande. Det får jag besked om i morgon. Och hur ska det gå för Sverige mot Kanada? Jag gtar inte utan några segrar i förskott. Jag hoppas bara att det finns ett strategiskt tänkande som bär framåt. Ungefär detsamma som jag hoppas på för Svenska kyrkan. Men det förutsätter inte bara krismedvetenhet utan också människor som har en aning om vad som måste göras och inte bara upprätthåller ett system som ger dagligt bröd men som i grunden är räddhåga för allt och alla. Den som lever så, vågar ingenting. Vågar inte stora ting för Gud och väntar inga stora ting av Gud heller. Sagt en Bönsöndag, nota bene!




37 kommentarer:

  1. "Folkfiende" ja....
    Det finns väl rätt gott om de som fortfarande ser kyrkan/kristna/Gud så o inte bara i politikerkretsar då.

    Söndag var det...
    Jag är snart på väg till gdtj i "familjekyrka"! Både i vår svensktalande del o i den tigrinjatalande brukar det vara bra många yngre med.
    O så tänker jag på alla de gånger jag hört ord typ "Väntar du inte stora ting av Gud så lär du inte se dem heller!". O att "gå i tro" kanske skulle behöva predikas mer, för vågandet?
    Bön får ju gärna vara ständigt pågående men det är fint med en söndag som framhåller nödvändigheten av bön lite extra.
    God söndag!
    Eva H

    SvaraRadera
  2. Den svenskaste av kyrkor har strukturella och personella problem.
    I mina båda senaste hemstäder Lund och Malmö har det accentuerats när auktoriteter blivit auktoritära.
    Men är det inte bl a det som är de utmaningar som vi ställs inför i en tid med ökat jagmedvetande?
    I väntan på att den tid kommer där predikningar ersätts med samtal kring ordets bord som övergår till den gemensamma måltiden där han blir ett med oss och vi ett med honom reser jag till min gamla hemstad Malmö för festmässa i St Petri med ty efterföljande samvaro på Stortorget.
    Ludvig på Hälleberget

    SvaraRadera
    Svar
    1. Passerade faktiskt den där samvaron på Stortorget. Festligt värre – om man trivs i grupper om cirka 40 personer med en medelålder på runt 75 år. Svenska Kyrkan i Malmö har btw sitt högkvarter som granne och pendang till nya konsert- och kongresshallen Malmö Live. Ett motsvarande, kompletterande engelskt namn på Kyrkans Hus börjar ligga nära till hands. Kyrkogårdsförvaltningen huserar ju dessutom i huset... Liknelsen om vad som föll på Hälleberget väntar kanske också i pajpen.

      Radera
    2. Huvudsaken är att man blir mätt.
      Moberg

      Radera
  3. En skola eller förskola fri från konfessionella inslag kan bara inträffa när inga av anställda, ägare eller beslutsfattare är medlemmar av något religiöst samfund.
    Lycka till med den lagstiftningen Olle Burell et al.
    Att staten skulle lägga sig i vilken typ av verksamhet och aktiviteter en medlemsorganisation får erbjuda sina medlemmar är absurd.
    Staten kan givetvis besluta om hur pengar fördelas, men det är faktiskt en helt annan sak än att peta i den grundlagsskyddade föreningsfriheten.

    SvaraRadera
  4. Inte ska du väl avslöja att din doter är på uppdrag i Kabul?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget hemligt. Och kanske mindre utsatt än tidigare utlandstjänstgöringar. Fast man vet aldrig, förstås. Hon är inte rädd där hon är, så jag behöver inte vara rädd där jag är, sa hon.

      Radera
  5. Frågas det månne hur det står till med reformationen i St Petri kyrka i Malmö m omnejd?! Jag konstaterar att det står bra till. Jag märker ingen slagskugga vare sig från Rom eller Moheda men en finskugga från andra sidan sundet -det Grundtvigianska-anas...
    Och biskop Johan intar det jag tycker är den episkopalt tidsmässiga :den lyssnande, samtalade...
    Ludvig på Hälleberget,för dagen reformatorisk och ropande-ej i öken men fastmer i Slottsparken -Heja Martin i nutidskontext...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad fick ni för käk?
      Moberg

      Radera
    2. själv åt jag bruna böner och fläsk. det är ju bönsöndag.
      Moberg

      Radera
    3. Mobergs reflexioner är ena riktiga böngroddar...
      Ludde

      Radera
  6. Nu får vi vår förste svenske kardinal - vår vän biskop Anders!
    Hakon

    SvaraRadera
  7. Dagens nyhet. Aborelius Sveriges förste kardinal, ever! Ska bli intressant att se hur sociala media kommer att kommentera detta.

    SvaraRadera
  8. Jag har mycket svårt att förstå det idoga maniska vurmandet för den svenska "folkkyrkan" som en självklar del av det svenska samhället med alla sina krälande slemmiga tentakler. Vad är detta annat än missriktad nostalgi? Varför inser inte broder Dag och andra att statskyrkotiden för alltid är förbi? Den kommer heller aldrig någonsin att komma tillbaka - inte ens med de av vissa så omhuldade Sverigedemokraternas hjälp.

    Nu pågår den välsignade nedmonteringen av det redan från början dödsdömda protestantiska tvångsinstitutet med alla sina onda förtrycksmekanismer. Gläds åt varje krona som nu genom massutträdena rycks undan de självutnämnda prålsjuka potentaterna i sina illasittande mitror. Gläds åt de nya möjligheter för Kristendomen i Sverige som kommer att framträda när det förstelnade, revirinpinkade och stinkande belätet Svenska “kyrkan” gör sin slutgiltiga utförslöpa.

    I 500 andligt förlorade år har sv“k”med sitt gravt parasiterande nu 30.000-hövdade maktanhang (med ett fåtal undantag) aktivt motarbetat Kyrkan och Kristendomen i Sverige och förvandlat den till en “andlig” kosmetika för brackor som hellre vältrar sig i egna och andras pengar än följer Jesus från Nasaret.

    Ingen behöver längre Svenska “kyrkan” med sina obildbara vulgära yogaprästinnor som inte har något av andligt värde att säga sin samtid. Ingen behöver oroa sig för deras sista påstådda halmstrå, förvaltandet av det vanskötta “kulturarvet”. Det värdefulla kommer att tas om hand av Riksantikvarieämbetet, annat bedömas från fall till fall. Mycket kommer till användning för Kyrkan när den får verka fritt utan sitt vedervärdiga och arvodesgiriga vanstyre som gjort sammanträdesbordet till altare och sammanträdestimmarna till avlat för att slippa undan kyrkobesök.

    Öppna i stället sinnena. Bed och gläds inför framtiden. En ny tid är här.
    Vi har underbara dagar framför oss!
    /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se, kära läsare, utfallen, ordvalen om och tonen mot kyrkan i Johns texter.

      De talar för sig själva - och naturligtvis för avsändaren!

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  9. Gläds också åt att påven Franciskus idag har utnämnt Sveriges katolske biskop Anders Arborelius till kardinal.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6701149

    https://www.svt.se/nyheter/utrikes/paven-utnamner-svenske-anders-arborelius-till-ny-kardinal

    /John

    SvaraRadera
  10. 1 Folkkyrka är inte detsamma som statskyrka
    2 Svenska kyrkan har genom århundraden burit katolsk tro i Sverige, den tro som återges i Nicaenum. Det romerska kyrkosystemet spelade bort sina kort i norra Europa
    3 Svenska kyrkan har döpt en kardinal! Och konfirmerat?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Svenska kyrkan har genom århundraden burit katolsk tro i Sverige, den tro som återges i Nicaenum". Ursäkta broder Dag, men det klingar aningen förmätet. /John

      Radera
    2. Bra nyansering, Dag!

      Radera
    3. John, vi går till dokumenten och vi känner igen katolsk tro just i Svenska kyrkan! Abusus non tollit usum! Och som sagt, en kardinal är döpt just i Svenska kyrkan. Det tog. Om konfirmationen är jag öppen för besked att Anders inte är konfirmerad i SvK. Ge besked! Första konfirmation för många romerska katoliker i Svenska kyrkan var annars den svenskkyrkliga. En annan grund kan ingen lägga....

      Radera
    4. Det finns inget konfirmationens sakrament i Svky och det har aldrig funnits sedan, det numera postkristna, samfundet lämnade den Sanna Katolska och Apostoliska Kyrkan och valde att inordna sig under den världsliga makten. Viss kristendom har trots schismatiskt och heretiskt beteende/anammande överlevt i Svky,(utan giltiga sakrament, läroämbete och succession) men dessa rester verkar idag, i bästa fall, leva ett ytterst partikulärt "liv" på individuell nivå (möjligen i ett fåtal församlingar?)!
      Antony

      Radera
    5. Det kasnke inte finns något "konfirmationens sakrament" i "katolska kyrkan " heller! Validitetsresonemang är hopplösa att föra, inte mist därför att de brukar föras utan den viktigaste faktorn i allt kyrkligt liv: Gud! Det enda skälet till att tala om giltighet osv är, när man bedömer om det som en kristen mottagit i ett annat kyrkligt sammanhang är funktionellt i det egna sammanhanget. Det är en vettig pastoral fråga. Resten är spekulation-eller värre. Anthony vet ingenting om Svenska kyrkans konfirmationers sakramentala status. Inte ens Svenska kyrkan har det! Huru mycket mindre då Anthony! Men jag kan berätta att Gud agerar genom svenskkyrkliga konfirmationer. Huruvida det sker "sakramentalt" eller inte, och huruvida det is å fall är sakramentalt påsamma sätt som i Antnonys kyrka är svårt att bevisa- men också svårt att avvisa, eftersom man be rGud agera i de heliga handlingarna, och det finns skäl att tro att hangör det, om hanbara kan. (Vi gör det inte lätt för honom)
      Innan högmedeltiden fanns det inge "sju sakrament". Var den västliga katolska dopsmörjelsen ogelitig då? Den västliga konfirmationen har ansetts vara samma sak som den östliga myronsmörjelsen som är en (av flera!) dopsmörjelser, den "kraftigaste" om man så vill. Men handlingarna har olika ursprung i respektive traditioner. Äenom man följer (den väldigt artificella) sjuksakramentsmodellen och räknar både Östs och Västs smörjelser dit, så följer inte därav att dessa smörjelser är exakt samma sakrament: de råkar bara stå på samma plats i listan!

      Radera
    6. ML bekräftar min misstanke om att Svky inte vet vad man lär och dess högbetalda tjänstemannaprelater inte vet vad de gör!
      Antony

      Radera
  11. Det är den första konfirmationen som är den giltiga, liksom dopet. Anser John att alla som är döpta och konfirmerade endast har det brinnande helvetet som sin
    dystra framtid. Endast en s. k. "konversion" kan rädda dem till saligheten. Och hur går det föra alla som endast tagit emot bröd och vin i mässan enl. John.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detta verkar vara en fråga till Antony. /John

      Radera
    2. Jag tar emot Johns "puck" (då han verkar vara en"cradle catholic") och hänvisar till mitt svar ovan. Svkys dop bör betraktas som nöddop och i övrigt saknar det postkristna samfundet sakrament och succession.
      Antony

      Radera
    3. Och så har vi inte riktigt hör Msgr Cavallin säga men inte heller den utnämnde Anders Card. Arborelius. Men som ni vet uppskattar jag den vulgärkatolska argumentationen i tanke att den är autentiskt romersk. För det är den väl, trots allt? Msgr-en och kardinalen kanske är mer katoliker än romerska i detta stycke?

      Radera
    4. Vulgärkatolskt? När har biskop Arborelius erkänt Svkys "sakrament"?!
      Antony

      Radera
  12. "vi känner igen katolsk tro just i Svenska kyrkan". Broder Dag ger intryck av en tämligen fri lek med begreppen. Vilken är den eftersträvade poängen?

    Vem här har underkänt det kristna dopets sakrament? Såväl det som konfirmationen är enligt katolsk syn suveräna händelser som inte ska/kan/behöver "göras om".

    Kardinal Arborelius konverterade enligt uppgift vid 20 års ålder 1969. Jag känner inte till om han var döpt eller konfirmerad innan dess eller valde att vänta.

    Själv var jag 21 när jag konfirmerades av en protestantisk regementspräst.
    /John

    Konfirmationen som den beskrivs i Katolska kyrkan stora katekes finns här: http://www.katekesen.se/index.htm?kkk1285-.htm

    SvaraRadera
  13. "Det romerska kyrkosystemet spelade bort sina kort i norra Europa".

    Är det verkligen hela sanningen, broder Dag? Vilka dåvarande svenska katolska munkar, nunnor, präster eller biskopar gjorde sig aktivt skyldiga till något sådant? För det var väl knappast kyrkfolket som drev på den blodbesudlade och snabbt havererade så kallade “reformationen”?

    Doftar det inte även här av den instängda protestantiska förmätenhet som bara en livslång tryggt inkomstskyddad och tämligen kravlös statskyrkobakgrund kan ge? /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kyrkosystemet, skrev jag. Därmed åsyftades Leo X och hans folk i Rom, dvs de kretsar som inte hört och förstått ropet på reformation av just kyrkosystemet Det här doftar mest läsning av Volker Reinhardts bok Luther der Ketzer (Beck 2016)

      Radera
  14. Klarläggande: Anders Arborelius döptes och konfirmerades i den protestantiska svenska kyrkan. Det säger han själv i nedanstående intervju från 2005 (vid ca 2'30). /John

    https://www.youtube.com/watch?v=TKJ66olGZw4

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nåja, nog har han väl också tagit emot den sanna konfirmationens sakrament i Katolska kyrkan.
      Antony

      Radera
    2. Antony verkar ha svårt att ta till sig kardinal electus egna ord om sin konfirmation.
      Vulgärkatoliker är väl inte kända för att vara speciellt lyhörda, eller hur?

      Radera
    3. Biskop Anders måste ha fått en katolsk konfirmation i den Katolska kyrkan för att kunna ta emot ämbetets sakrament. Alla konvertiter konfirmeras.
      Antony

      Radera
    4. Nåja, konfirmation är en sak i SvK och en helt annan sak i de katolska och ortodoxa kyrkorna. En konvertit som konfirmerats i i SvK blir alltså konfirmerad "en gång till" (men nu på ett annat sätt och med annan innebörd) i sin nya kyrka./Paul

      Radera
  15. Det är klart att alla kristna i Sverige borde fröjdas högeligen över att biskop Anders som förste svensk får kardinalsvärdigheten.

    Svenska kyrkans konfirmation behöver förvisso inte alls vara utan värde men det är inte ett sakrament i egentlig mening som man får i Katolska och Ortodoxa kyrkan. Varför påstå något annat när den lutherska läran är tydlig med att konfirmationen inte är ett sakrament.

    Sen förstår jag inte argumentationen kring öst- och västkyrkan och påstående att läran skulle ha ändrats på något sätt. Katolska och Ortodoxa kyrkans syn på sakramenten är inte kyrkoskiljande; dock att det uttrycks mindre dogmatiskt i Ortodoxa kyrkan.

    Den tydliga skillnaden är att de små barnen i Ortodoxa kyrkan samt de östliga riterna av den Katolska får dopets och konfirmationens sakrament på samma gång, samt att de även får tillträde till nattvarden.

    Jonas M

    SvaraRadera