måndag 3 april 2017

SD tar över

Så fick vi besked. Sverigedemokraterna ska ta över Svenska kyrkan vid kyrkovalet. Machtübernahme, för att tala tyska. "Svenska kyrkan påstås vara den traditionsbärare som kanske allra tydligast bevarar det som Sverigedemokraterna vill lyfta fram", läste jag i Hallands Nyheter. Nu är det dock en avgörande skillnad. Tradition i Kyrkan betyder det som lämnats vidare, paradosis om det nödvändigtvis ska talas grekiska, och i Kyrkan stavas Tradition med stort "T" och är "döda människors levande tankar. SD talar om tradition med litet "t", dvs "levande människors döda tankar". Skillnaden är avgörande. Den kan göras tydlig i valarbetet.

 De "anrika traditioner" SD tror finns i Kyrkan skulle utgöra "en stabil bas att luta sig emot". SD går till val för att "värna vårt kulturarv". Högerpopulismen är för rolig, men jag är högst osäker om en kyrka ska låta sig kopplas efter en partipolitisk vagn. Det har aldrig gått bra tidigare. För Kyrkan, alltså. Sverigedemokraterna kan inte lägga detta kultur arv i händerna på det vänsterliberala etablissemanget, som inte sätter värde på det. Säger SD. Riktigt kul om man tänker efter.

I grund illustreras nu vanvettet med en partipolitiserad kyrka. Den blir valplats föe en partipolitisk batalj när tusen  sverigedemokrater ska ta över. Det vänsterliberala etablissemanget kommer att jagas och det spelar då mindre roll om det blir en jakt på sådana som inte står under val (Antje Jackelén och Eva Brunne t ex) eller en uppgörelse partierna emellan.

Läget är förtvivlat men inte hopplöst eller hopplöst men inte förtvivlat för att ange de två möjligheter som två generaler såg.

Hur det än blir med denna uppställning kommer Svenska kyrkan att lida skada. Nu drar det mot strider och uppgörelser. Men ingenting handlar om vad Kyrkan egentligen är. Det är som att ha två arméer som slåss på vårt egna territorum. Då blir miljövården eftersatt. Det skjuts friskt och mycket kan läggas i ruiner innan partierna tänker sig att ta hand om bytet. Etablissemanget kommer att jagas och en gång till - de som företräder detta etablissemang är mestadels sådana som inte står under val. Etablissemangets mindre namnkunniga talespersoner kommer att avfärda de tusen SD-arna som "white trash", precis som i USA. Och så kan man gräla och människor far illa. Också SD-arna. Ingendera parten kan säga att det är ett orimligt system som gör människor som inte firar gudstjänst till beslutsfattare i en kyrka som har en restlös demokrati. De politiska partierna väljer vad Svenska kyrkan i praktiken ska bekänna. Den avslöjande frågan kommer att handla om Jesus, bekännelsen till honom. Och frågan om praxis handlar om kyrkogången.

Att S inte hade något om Jesus i sitt valprogram, har konstaterats. Vad säger SD om Jesus? Frimodig kyrka har gått back to basic eller startat där vi befinner oss och i det vi bekänner: Jesus är Herre. Det kan sekulära partier inte säga. Vad har de då i kyrkovalet att göra?

Frågan ställs inte om enskilda människor nu. Den ställs om partier, som engagerar sig i kyrkovalet för att ta över. Märk skillnaden. Till människor som kandiderar behövs bara den lilla berättelsen vad de har för sig söndag förmiddag. Vi granskar inte tro och jagar inte synder i kyrkovalet. Det finns nämligen inte en enda kandidat i kyrkovalet som inte är skapad till Guds avbild och inte en enda som Jesus inte har dött för. Den goda bekännelsen om alla är utgångspunkt när frågan om kyrkogång ställs för att väljarna ska veta.

Ett SD som känner medvind och tänker sig ta 40-50 mandat i kyrkomötet i kamp för kulturarvet och mot det vänsterliberala etablissemanget förändrar det kyrkopolitiska landskapet. Det är uppenbart att partierna inte kan hantera detta, för de är alla lika konstruerade. Som mest kan de tala om "värdegrunden", inte om evangeliet. Värdegrunden låter sig inte enkelt definieras. Begreppet blir en vag politisk glosa. Då är det lättare att fatta vad evangeliet är!

SD vill köra fram sin konservativa kristendom. Mot den står Frimodig kyrka som vill en radikal kristendom, en kristendom som går tillbaka till rötterna och som därför och just så reformeras. 2017 blir ett intressant år. Frågan är vad som ska förgöras - det partipolitiska systemet eller Svenska kyrkan själv. Sällan har Frimodig kyrka behövts så mycket som nu.

http://www.hn.se/nyheter/halland/åkesson-sd-om-kyrkovalet-vi-ska-ta-över-1.4219598

27 kommentarer:

  1. Tro det det den som vill. Så har SD sagt alla tidigare val - bra sätt att få uppmärksamhet. I realiteten har de inte lagt många kronor.
    Jag såg det i Malmö förra gången: de enda som stod på sd-listorna var stadshusgänget, som definitivt inte haft tid om de blivit invalda.
    Nu har ju Malmö ett så infernaliskt valkretssystem att det gynnar tvåpartivälde och ett parti med ganska många röster kan bli helt utan mandat. Problemet är att det därmed finns en brytpunkt där man plötsligt går från 0 till väldigt många mandat.
    Tror de just fick hundra nya röster i Limhamn dock.
    Canutus Hahn

    SvaraRadera
  2. När endast var sjätte medlem röstar i kyrkovalet riskerar vi att politiska grupperingar som SD och FK får oproportionerligt stort inflytande.
    Makt och inflytande till den gudstjänstfirande församlingen. Vi som lyssnar till den levande Kristus. Han som inte kallar oss tjänare utan vänner. Vi som inte kallar honom herre utan vän.
    Ulf H Berggren, Lund/ Hälleberga

    SvaraRadera
    Svar
    1. Johannes Evangelium, kapitel 13 vers 13. "Herren" är det namn som hans efterföljare använt om Kristus sedan början.

      Radera
    2. Kallar du inte Jesus för Herre? Pröva. Det sätter saker i sina rätta proportioner.

      /Laikos

      Radera
    3. Det är skillnad på herre och Herre.
      Jag vet vad Kyrie betyder.
      ;Kristus är ingen herrehärskare...
      Ulg

      Radera
  3. De politiska partierna har tillsammans under 200000 medlemmar.
    SvK har 6 miljoner medlemmar som låter ett särintresse av 3% av medlemmarna bestämma.
    Hade det inte varit bättre om det särintresset bland medlemmarna som är regelbundna gudstjänstfirare fätt bestämma? De är troligen fler är partiernas 200000.
    Jag undrar vad Polykarpos sagt om den saken?
    Vad Jesus sa vet vi redan (Mark 12:17).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju faktiskt helt upp till det särintresse som är troget kyrkfolk att avgöra. Det ligger i deras makt att rösta ut politrukerna. Senaste kyrkovalet avgavs 679 524 giltiga röster. Om varje trogen kyrkobesökare själv lade sin röst på en av de partipolitiskt obundna listorna och samtidigt försökte övertyga endast en annan medlem att göra detsamma så skulle partierna makt vara bruten. Sanningen är att partiernas makt finns där därför att också många trogna kyrkobesökare röstar på dem.

      Radera
    2. Röstetalet kanske hade ökat uppemot 4 miljoner om man skulle få lägga en röst per söndagsgudstjänst man närvarade vid?
      Då hade även rena personval kunnat vara av intresse med en kongressionalistisk syn på regionala och nationella organ.

      Radera
  4. Personligen är jag inte särskilt oroad över ett Kyrk-SD. Det rör om i grytan. Troligen kommer inte särskilt mycket att ändras även om SD får kanske 20%. Faktiskt ganska bra om S utmanas i det kyrkliga?

    Den mest besvikna parten lär bli SD. Tage Lindbom, den sökande filosofen, letade länge efter konservativ tanke och kärna i Svenska Kyrkan. Trots mångårigt skrapande och vändande på varje sten, sade han sig inte ha funnit någon konservatism, och knappast någon andlighet heller. I besvikelse vände han sig till islamisk sufism, där han slutade sina dagar.

    Kanske ett exempel att följa för SD om några årtionden? Kanske även för folkkyrkokramare? Islam blir rimligen då större än den samlade svenska kristenheten. Kanske bäst att följa folket i dess demografiska förändring?

    Lars Jensen

    SvaraRadera
  5. Som två arméer som slåss på vårt territorium … Det blir som Trettioåriga kriget. Hade någon egentligen vunnit något när det tog slut? När Westfaliska freden äntligen slöts hade så där halva Tysklands befolkning gått under. Ja, vi är ju snart där i Svenska kyrkan – mindre än hälften av befolkningen tillhör den. (Kan det f.ö. betyda något att Antje är från Westfalen?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1648 hade Frankrike vunnit slaget om europeisk hegemoni. Man hade eliminerat sin svåra rival om det karolingiska arvet, det Tyska Riket. Rikets befolkning var halverad, dess städer och näringar förödda. Dess politiska enhet var minst sagt störd. Der Deutschkönig, kejsaren, var reducerad mest till en symbolfigur, med reell makt endast över de habsburgska arvländerna. Frankrike hade knaprat friskt på Rikets västra provinser. I norr hade Frankrikes legoknekt, Sverige, fått inflytande och provinser.

      Kanske är det vi nu ser en kamp om Svenska Kyrkans efterlämnade resurser, materiella som kulturella? Arv brukar det inte tackas nej till.

      Lars Gunnar

      Radera
    2. Ja, Trettioåriga kriget brukar ju användas som ett exempel på motsättningarna mellan evangeliskt och påvligt. Men man glömmer bort att det katolska Frankrike och det evangeliska Sverige var allierade.

      Som den stormakt i norr som Sverige faktiskt var på väg att bli, tycker jag dock inte det är rättvisande att kalla Sveriges "Frankrikes legoknekt". Länderna hade ett gemensamt intresse i att trycka ner Tyskland och kejsaren.

      Radera
  6. De som tror att demokratiska val kan vara det som avgör vad kyrkan tror kommer att få det svårt. När inget står över kyrkomötesbeslut, inte Skriften, inte Traditionen, vad har vi då att sätta emot SD? Värdegrunden, som den kallas, är politiskt beslutad. Den kan ändras åt vilket håll som helst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nuvarande makthavare ser Kyrkans Skrift och Tradition som just en värdegrund. Något som politiskt kan beslutas vara en Värdegrund, varvid kyrkans skrift och tradition möjligen får bekräfta och stödja denna dagens giltiga version av Värdegrund.

      PP

      Radera
  7. "Anonym3 april 2017 10:05
    Kallar du inte Jesus för Herre? Pröva. Det sätter saker i sina rätta proportioner.

    /Laikos"

    Jesus kan sägas vara kärlek och om kärlek är herren (den som får styra våra liv och motivera våra handlingar) så är Jesus också herren. Kärlek hör ihop med vänskap snarare än med slaveri. På så sätt är Jesus också en vän, inte en diktator-herre.

    En anonym en

    SvaraRadera
  8. SD-anstormingen kan ju ha det goda med sig att det kan bli ett betydligt högre valdeltagande. I ex Mörrum saknar detta dock helt betydelse eftersom där råder ju i princip redan borgerligt enpartivälde. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annars är väl risken att medial uppmärksamhet (hotfullt om risken med SD Machtübernahme) leder till att ännu fler sossar än vanligt släpar sig till vallokalen.

      Radera
    2. Alphadeltagaren4 april 2017 00:17

      Varkenkyrklig

      Den uppladdningen har redan börjat. Ombuden inventerar demensboenderna och 16-åringarna -som indoktrinerats att tro att SvK är en samhällsnyttig myndighet som måste skyddas från religiösa idioter - bearbetas.

      Radera
  9. Frågan är väl från vilka SD tar röster. Allt som minskar de nu dominerande partiernas hegemoni, är väl bra. Även om det är dåligt på andra sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan väl tänkas att rösterna tas från "sofflocket", dvs. att SD lyckas bättre än övriga partier med att mobilisera väljare som aldrig annars röstar i ett kyrkoval? Valdeltagandet har väl hittills inte nått några större siffror?/Paul

      Radera
    2. SD tar förstås från soffan i första hand. Det gar de inte lyckats så bra med.
      Canutus Hahn

      Radera
  10. Står verkligen SD för någon konservativ kristendom? Har t ex inte läst eller hört att de vill stänga prästämbetet för kvinnor..skulle tro att de är rätt indifferenta och att den frågan inte är någon valvinnare.

    Jonas M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte ens hört SD prata om befrielse genom tron på den uppståndne Jesus.
      Så det är tveksamt om de står för någon kristendom över huvud taget.
      Men det är de å andra sidan inte ensamma om.

      Radera
  11. Hej!

    Jag var på SDs kyrkokongress och föreläste bl.a. om den lutherska teologin, dels för att jag håller på att ta min magisterexamen i teolog vid Lunds Universitet.

    Här är en del som efterfrågar SD syn på Jesus Kristus i kyrkovalet. Jag vill inleda med att SD kommer ha ett separat kyrkoprogram som vi kommer försöka driva och därmed inte försöka driva SDs profana politik i kyrkan.

    Angående SD syn på Jesus så delar vi synen så som den är given i Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, är sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den augsburgska bekännelsen och Konkordieboken.

    Således står vi bl.a. bakom Paulus ord i Rom 10:9: ”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.”

    Vi anser även att Jesus är: ” sann Gud av sann Gud”, ”som på tredje dagen har uppstått” och ”tagit mandom genom den Helige Ande, av jungfrun Maria”.

    Vi anser även att ”vår Herre Jesus Kristus, Guds Son, är i lika mån Gud och människa. Gud är han såsom född av Faderns väsen före all tid, och människa är han såsom född av moderns väsen i tiden.”

    Det är bl.a. denna bild av Jesus som vi i SD bl.a. kommer kämpa för i SvK.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för detta! Tyvärr kommer väl dessa ställningstaganden inte att ha någon större konkret betydelse bland kyrkopolitikerna inom SvK. Tycker ni inget om de kyrkopolitiska hjärtefrågorna - jämställdhet, samkönade äktenskap, inklusivt språk osv.? När kommer det separata kyrkoprogrammet?/Paul

      Radera
    2. Oförmågan att inse att det hade varit bättre med en opolitisk nomineringsgrupp är slående.
      Med en separering mellan ett profant partiprogram och ett kyrkligt blir ju den enda anledningen att ställa upp med partibeteckning att locka till sig röster från kärnväljare.
      Om väljarkåreb till största del kommer ur proteströster så kan det ju finnas helt andra grunder till proteströster i det kyrkliga.

      Radera
  12. Det är väl inte så konkret att endast säga att man står bakom trosbekännelserna.

    Jonas M

    SvaraRadera