tisdag 2 augusti 2016

Livet på landet och i Läronämnden

Livet på landet är ett socialt liv med roliga repliker i samtalen.
Jag får inte skriva vilken familj det var, men replikskiftet ägde rum i Moheda i går morse.
- Det finns väl inget så osexigt som en man i morgonrock!
- Jag kan ta av den.
- Det skulle vara det i så fall.

I samma Moheda för ett antal år sedan.
Handelsmannen: - Jag har så svårt att skilja er åt. Är det du eller din bror?
Jag försäkrade att det var jag. Då var han nöjd.

Så har vi det, och jag kan behöva något roligt nu efter min kyrkoherdetid. Jag fick i varje fall andas den tunnare luften på de kyrkliga höjderna under några veckor.
I dag ska vi organisera en snygg överlämning.

Jag funderar över Modéus II som vill ha folks framtidsbilder sig tillsända. Men han har ju haft en tjänst i stiftet som någon slags församlingsutvecklare. Han har hållit föredrag och så valdes han till biskop. Vet han inte vad han behöver se till sker nu?
Kan ni föreställa er en brigadchef som frågar soldaterna om hur de tycker striden ska planeras och föras? Är man inte stiftschef just för att han/hon/hen har kunskaper och insikter vi andra saknar? Eller var det inte så? Valde vi en som är lika tanke- och handlingsförlamad som alla vi andra?
Jag påstår inte att det är enkelt med glesbygdsfrågorna i stiftet, inte på norra Öland efter turisternas avtågande om en dryg eller knapp vecka oh inte i stiftets sydvästra hörn där inget samhälle eller by har mer än 150 invånare, I Göteryd ungefär 990 invånare,  i Pjätteryd 657 och i Hallaryd 525. Räkna sedan bort 500  i pastoratet som inte tillhör Svenska kyrkan. Det är en utmaning. Har Modéus II funderat över glesbygdsförsamlingarnas villkor trots att han varit i mer resursrika sammanhang själv? På mina färder på småvägarna, har jag undrat.

Är det inte dystert med alla dystra frågor?
Det tyckte tydligen en mellansvensk biskop, såg jag på bloggen Stillsam. Å andra sidan finns det dysterhet av olika slag. Dysterhet delas in i två klasser, för att säga det enkelt. Motiverad respektive omotiverad dysterhet. Bloggardag ägnar sig åt den motiverade dysterheten, som ni förstår.

Som Läronämnden.
Klanmedlemmen Hammar sitter där. Nu står det tack vare Facebook klart, att hon inte ser bekännelsen som fast utan som flytande. Är hon ensam om den synen i Läronämnden eller är det så saken läromässigt ska uppfattas numera och i fortsättningen? Vad är då Läronämnden till för? Att förklara finessen med de senaste flytningarna?
Vad ska vi då ha en läronämnd till? Vi har ju redan ett Konjunkturinstitut.

Alla förstår nu att med den flytande metoden skapas ideologi, ingenting annat. Vi är långt ifrån Judas brev v 13 och lika långt från reformatorerna på 1500-talet. Blir det där jubileet från i höst och under 2017, som nu förbereds väldeliga, bara narrspel? Ungefär som när KG Hammar och Christina Odenberg invigde statyn av Schartau i Lund. Till deras heder ska sägas att de hade vett att generat fnissa lite åt situationen. Av de högre klerikala fnissen kan man lära sig en del.

Jag min fäskalle sitter kvar i det gamla mönstret, det mönster där bekännelsen beskriver, bekänner och avgränsar därmed.
Vad värre är, jag kan inte förstå att bekännelsen någonsin haft någon annan funktion.
Vi som tror så, kan vi begära att Kyrkomötet ska rösta om en misstroendeförklaring mot en ledamot av Läronämnden eller flera? Hur går det till? Eller ska man gå till Domkapitlet i Uppsala och begära avkragning? Som klanmedlemmen formulerade sin syn på bekännelsen avviker hon väl från vad som sas vid prästvigningen? Jag frågar, för det är så lite jag begriper.

Det påpekades att kommentatorerna inte bara har fyra veckors lagstadgad semester utan fem. Som pensionär är det inte lätt att hålla reda på all ledighet som andra behöver när pensionären alltid är ledig. Nå, ledigheten gäller till på måndag - men då får kommentatorerna gripa sig verket an med förnyade krafter och nyfödd håg.

Inte minst det sistnämnda, kan man tänka.
07.15 går bilen ut i den pastorala verkligheten. Överlämning och lägesbedömning med utgångspunkter för målangivning, ja, ni vet hur det går till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar