söndag 14 augusti 2016

"Kaffe och bullar gör mig glad"-kristna

Jag såg ett inlägg på Facebook och mindes hur det var.
Anders Wejryd hade sparkat mig som kontraktsprost. Han kunde, sa han, "inte försvara att jag har dig kvar". Viss veklagan utbröt i kontraktet men inte bara veklagan. I prostmötet, då? En av kontraktsprostarna möte jag efter någon tid. Han hade funderat på att ringa till Wejryd, men han var så ledsen så han orkade inte. Om jag minns rätt, hade han inte orkat ringa mig heller. Det är något liknande med de medkristna som nu är så ledsna över debatterna i Svenska kyrkan. Och då kom jag att tänka på Tage Danielsson.
https://www.youtube.com/watch?v=UO2dh0gibH8

Nyss skrev Johanna Andersson på Kristen Opinion om att hon lämnat Svenska kyrkan.
https://kristenopinion.wordpress.com/2016/08/14/johanna-andersson-jag-har-begart-uttrade-ur-svenska-kyrkan/

Detta föranleder i vart fall inte den begåvade högkyrklighetens jubelrop. Vi må vara oense i sak, ämbetsfrågan. Det betyder inte avsaknad vare sig av polemik eller respekt. Och är det inte påfallande att begåvade kvinnliga präster lämnar Svenska kyrkan? Eva Hamberg och nu Johanna Andersson, varandra olika men lika uppgivna inför det de erfar. Den erfarenheten borde alla ta vara på. Också de "kaffe och bullar gör mig gla"-kristna.

Göran Rosenberg och många andra kan förstås vara glada. De har lyckats smeta ner Johanna intill trötthetens gräns. Rosenberg faktiskt efter Johannas utträde. Det blir så när man skriver i vinden, medvinden. Vems kors bär förresten Rosenberg? Korset, bördan, av att vara en intellektuell? Jag känner andra om vilka det kan sägas att de är inte lektuella heller.
http://www.expressen.se/kultur/goran-rosenberg-vems-kors-bar-du/

Vi svenskkyrkliga har nu goda skäl att fundera över översåtarnas utspel. D får inte bara en mängd medlemmar att lämna utan också ett antal synnerliga. Med det avses ledamöter av kyrkomötet eller dess läronämnd, prästvigda mm mm. Och vad ska den nomineringsgrupp Johanna tillhört säga nu? Börjar verkligheten bli besvärande också för våra "kaffe och bullar gör mig gla"-kristna? Ska de då finna tröst genom att på Facebook utgjuta sin ångest över debattklimatet och ställa sig över eller utanför den tarvlighet de uppfattar. Ja, ni förstår själva ryggmärgsreaktionen hos "kaffe och bullar gör mig gla"-kristna.

Säg minnens I sången?
"Kan du vissla, Johanna", alltså. Nu visslar hon. Det är mer än något personligt eller privat. Det borde bekymra. Det bekymrar mig i vart fall.




19 kommentarer:

  1. Ja, det var på den tiden jag tänkte mig Dag som busschaufför och Anders som konduktör- på tåg nota bene.Anders var huvudansvarig för nedläggningen av den finaooch fungerande stiftsgården i Kastlösa.
    Dag uppgraderades till norra Öland. Anders nedgraderades till Uppsala; som det kunde gå. ..
    Ulf H Berggren

    SvaraRadera
  2. Börjar vi närma oss Upp 18:4 "Dra bort från henne, mitt folk så att ni inte deltar i hennes synder...?

    SvaraRadera
  3. Det anmärkningsvärda i rapporteringen om det eskalerande medlemsraset är att ingen på "ansvarigt" håll gitter kommentera eller uttala sig om det faktiskt rätt allvarliga läget. "Kommunikationschefen" Sjöberg hälsar TT med att han inte vill ge någon intervju. I vilket storföretag hade det accepterats? Inte heller några annars talföra verkar ha något att komma med. Lika anmärkningsvärt är att man från presshåll nöjer sig med tystnaden. Ingen bryr sig från något håll. En organisation som ingen, förutom de närmast sörjande som har sin utkomst av den, frågar efter längre - är det så den nedtrillande poletten vill att vi ska förstå det?

    Undantaget ser ut att vara Ann Heberlein i Expressen för några dagar sen. En tankeväckande läsning som mynnar i slutsatsen: "Svenska kyrkans ledning vill inte längre leda ett kristet samfund; de vill leda en allmänetisk förening för humanistiska värderingar av banalaste slag". Är det riktigt ger det ett visst ljus över den uppkomna situationen. På allmänsvamlets planhalva finns som bekant en mördande konkurrens. Är det där sv"k" vill spela lär vi få se åtskilligt av marknadens utslagningsmekanismer framöver.

    http://www.expressen.se/debatt/kyrkan-vill-inte-leda-ett-kristet-samfund/

    /John

    SvaraRadera
  4. Svenska kyrkan befinner sig i fritt fall och kyrkoledningen surar över berättigad kritik istället för att tänka på det där med kvarnstenen och se till att fullgöra sitt uppdrag. Arma svenska folk.

    SvaraRadera
  5. "Jag vill inte längre bidra meed mitt engagemang eller mina pengar för att stödja Svenska kyrkan under nuvarande ledning",skriver Johanna Andersson - och vi är många som känner så. Frågan är: Finns det någon möjlighet att det kan bli en kristen ledning igen? Eller ÄR det kört? Nuvarande ledning vill jag inte gynna med ett enda öre... ändå är jag fortfarande kvar i Svenska Kyrkan ifall det skulle kunna bli bättre... men det tycks ju bara bli sämre och sämre. Så kanske är det klokast att göra som Johanna Andersson och gå ur Svenska kyrkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast vart ska man gå?

      Radera
    2. Jag menar att man envist bör kvarstå som medlem i förvissning om att vändningen nu är inom synhåll.

      Vart man ska gå? Det är kanske olika beroende på lokala förhållanden, men Missionsprovinsen kan väl vara ett grundtips.

      Radera
  6. Mmmm, vad var det Martin Luther King sade?
    -Den stora faran är inte de onda människornas ondska, utan de goda människornas tystnad!(Var det inte så?)
    Ja, om nu de där fega ynkryggarna som inte vågar stå för öppet stödjande är goda?:-)

    SvaraRadera
  7. Är det "kört" frågas det. Det behöver det inte vara. För Guds ande är allt möjligt. Det är det första som ska sägas. Men att blåsa liv i en gammal sprucken statskyrka är inte det lättaste. Och frågan är vad det ska tjäna till när största delen av dess "medlemmar" inte bryr sig ett skvatt?
    Det avgörande problemet är den fatala tankevurpan om en "demokratiskt styrd folkkyrka". Det vill säga sv"k":s storlek med mer än närmast makabra 6 miljoner i praktiken kollektivanslutna "medlemmar" och ett styresskick med en hord av C/D-politiker av vilka en hel del säger sig representera "de som inte tror". Jaha. Är det definitionen av en Kyrka? En Ecclesia?
    Att "medlemmar" nu flyktar beror på att de inser det meningslösa med att tillhöra en alltmer diffus organisation som därtill kostar dem skandalöst mycket att vara med i. Svårare än så är det inte. Det behöver knappast analyseras. En del av dem tror. Andra inte. Ett är säkert: Gud tar alltid hand om de sina.
    Se i stället det positiva i det som nu eskalerar med tilltagande fart. Sveriges samlade frikyrkor har idag drygt 200.000 medlemmar. Någonstans där, eller ännu mindre, kanske sv"k" kan börja bli ett respekterat SvK med ett budskap som uppfattas som angeläget. Den som lever får se.
    Läs gärna Ann Heberleins artikel i frågan och hennes slutsatser. Länken finns i mitt tidigare inlägg ovan. /John

    SvaraRadera
  8. -Först va de svartrockarna som skulle drivas ut. Nu e de svartkjolarnas tur att få känna på blåslampan. De blir snart inte många kvar på den skutan inte!

    Rickard från Rickomberga skrockar förtjust.


    Näminsann. Så länge Whiskasskålen i Antjes garage är välfylld, stannar åtminstone jag.

    Det gör Bill och Bull oxo!

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  9. Kanske lite snarstucket av Johanna att gå?

    Och vad gör alla de med likartad uppfattning som är beroende av SvK för sitt uppehälle?

    Den svenskkyrkliga situationen liknar Centerns: Ledningen lever i en utopisk yrsel bland annan samhällselit, långt från gräsrötternas vardag och tankevärld. Alltså måste verkligheten friseras, och de som ser klart tystas.

    Sådant kan bara gå illa.


    Redax

    SvaraRadera
  10. Vi har idag en ärkebiskop som säger att vi ska omfamna muslimerna "för vi tror ju på samma Gud". I min enfald har jag alltid trott att kristendomens främsta kännetecken är tron på Jesus Kristus. En tro som bekant bestämt avvisas av varje rättroende muslim.

    SvaraRadera
  11. Elisabeth,

    -Kyrkan i fritt fall, skriver Du. Det har Du ju påstått i flera år, såvitt jag förstår. Vilka kyrkor eller teologiska inriktningar i vårt land är då INTE i fritt fall?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. De som håller sig till Herrens ord.

      Dessutom skrev jag inte att kyrkan är i fritt fall utan Svenska kyrkan. Det är en väsentlig skillnad.

      Radera
    2. Bengt Olof Dike kan upplysas om att EFK ökat sitt medlemsantal de senaste åren.
      Fortfarande färre medlemmar än SvK, men utan procentuell minskning.
      Möjligen lika många deltagare på huvudgudstjänst i SvK som i summan av EFK-Equmenia-SAM-Pingst?

      Radera
    3. Elisabeth och Peter T,

      -Såvitt jag vet, kära upprepande Elisabeth, håller sig Svenska kyrkan som en kristen kyrka till Herrens ord och har så gjort i sin tusenåriga historia.

      Peter T jämför - med all respekt för EFK - myggan med elefanten. Då bör han veta att den sistnämnda alltid är och förblir större än myggan.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  12. "Vad gör alla de med likartad uppfattning som är beroende av SvK för sitt uppehälle?" frågas det. De stannar kvar förstås - av just det skälet. Det har man gjort sedan 1958. Få biter den hand som föder dem. På så sätt verkar allt lugnt på ytan. Det har även "kyrkoledningen" stor nytta av. En slags win-win-situation alltså. /John

    SvaraRadera
  13. Det verkar som om Rosenberg hade djupare insikter om Jesu lära än svenska kyrkans präster ibland. Älska era fiender och be för dem som förföljer er vet han åtminstone att Jesus säger i Bibeln. Självklart låter det fruktansvärt jobbigt och fruktansvärt orättvist. Men vi kan inte komma ifrån att det är vad Jesus faktiskt säger. Jesu lärjungar ska be, inte bara för ISIS-krigare och terrorister utan även för de människor vars verktyg ISIS är, ytterligare ett djupare lager av ondska.
    Alla konflikter som vi ser därute i världen finns också samtidigt INOM oss själva. Och det är just inom oss själva som vi kan göra någonting åt dem. Terroristerna är inte problemet, inte åtminstone för den som är sann Jesu efterföljare. Det som ÄR problemet, den egna skulden över att ha vänt Gud ryggen, kan Jesus ta hand om om vi ber Honom om hjälp. Är det inte DETTA som de där prästerna borde predika istället för att dag ut och dag in hänga på sociala medier och samtidigt själva bli en del av problemet? Å andra sidan kan man se något positivt i det där, samtal pågår om inget annat.
    Korsviftandet kunde ha en praktiskt betydelse om korsen visades för de utsatta kristna och kompletterades med budskapet: "Vi har sett er och ert lindande och gör nu allt för att så fort som möjligt skynda till er hjälp. Be, älska och förlåt så länge." Och därefter praktisk handling!

    En anonym en

    SvaraRadera
  14. Hir förhåller sig SveK till (katolska) Kyrkan?

    Låter som en mus som röt...

    SvaraRadera