U eller U

Uppenbarelse eller upplevelse, det är de grovhuggna alternativen. Kom ihåg mina ord!

Kristen tro påstår sig förvalta en uppenbarelse, ett avslöjande från Gud själv om grundvillkor i tillvaron. Denna uppenbarelse avslöjas steg för steg för oss. Den är intelligibel, möjlig att förstå till en viss del och för att förstå lever vi Kyrkans liv.
Då och då fattar vi lite bättre.
Också om oss gäller vad pigan som fick tvillingar sa: "Det är av misstagen man lär sig."
Genom misstag och i personliga nederlag kan vi fatta vad evangeliet är.
Fokus ligger inte på de kristna så mycket som på själva uppenbarelsen, grejen liksom. Och en apostolisk Kyrkan är en missionerande Kyrka för den är sänd ut i världen av Gud själv för att dela med sig av uppenbarelsen.

Kyrkan är inte alldeles lämnad i sticket. Gud har gett henne ordningar och lovat hjälp genom Hjälparen, Den Helige Ande. Till ordningarna hör att några har ett särskilt ansvar att bevara läran oförfalskad. Det finns nämligen i alla tider sådana som med små medel vill skapa något annat än den tro som kommer ur uppenbarelsen.

Upplever inte de kristna något då? Jo. Nog kan de kristna uppleva ett och annat, men det viktiga är inte något annat än uppenbarelsen, oavsett hur det känns inuti och oavsett om gudstjänsten blir "ett härligt möte".
Också när jag i går kyrkan och är som en träbock, får jag höra de heliga orden till liv och salighet, jag får be, jag får gå till Herrens måltid och jag blir välsignad. Det händer också om det inte känns på minsta vis.
Det kan vara storslaget en söndag i högmässan eller när jag sitter med Psaltaren och får vara med om en viktig upplevelse också. Då och då. Gamla präster brukar emellanåt tänka, att detta är gott och väl, men det är det mer tjuriga som långsiktigt bygger upp och låter det växa inuti en människa. Kristen tro är uppenbarelsetro, insikt om något som avslöjats. Inte konstigt att denna insikt skapar ett behov av skolor och universitet. Tron som vilar på ett avslöjande vill skaffa sig fler alltomfattande, universella, insikter. Västerlandet har präglats av detta.

Upplevelse är det andra alternativet, det religiösa
Varje reklammakare vet det. Leni Riefenstahl och Dr Jospeh Goebbels lika väl som goda bolsjevikiska regissörer av massupplevelser. Jag skulle kunna nämna presidentvalskampanjer i USA också för att inte säga Pride-parader. Det finns de som vet hur upplevelser ska organiseras. De har nog funnits i alla tider. Människan är en religiös varelse och förmår uppskatta den här sortens livsformer. Till upplevelseindustrin hör tv, en form som ägnar sig åt illusionsmakande och underhållning för att ge just upplevelser. De behöver inte vara sanna, inte ens sannolika. De kan skapa en upplevelse ändå.

Upplevelser är förföriska till sin natur. Vi gillar det. Vi behöver det också, kan jag anta. Ett väl fungerande kyrkoliv förser oss också med upplevelser - men inte på uppenbarelsens bekostnad. Därför måste alternativen nu ställas mot varandra för vi lever i en tid där sanningsfrågor blir underordnade. Hur det egentligen är med trons innehåll, går inte att fråga när svaret blir en utläggning om vad som är "sant för mig". Då återstår upplevelsen. Den styrs av intressen, medvetna eller omedvetna, och den styrs förstås av driften att undvika det anstötliga och svåra. Många har gjort underverk i Herrens namn och likväl känner Herren dem inte. "Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!" Underverken och utdrivandet av demoner var väl upplevelser så goda som några? Likväl handlade det om något annat, det där att känna Jesus och att Jesus känner oss.

Prästens egen upplevelse att förkunnelsen känns relevant och ger uppskattning är bländverk. Det är förföriskt, förstås. När marknadsandelarna sviktar, kan präster i desperation göra det mest oväntade för att hantera situationen, men det vanligaste är förstås att de gör det mest förväntade. Kunden har liksom alltid rätt. Så skapas religion.

Kyrkans kallelse är mer radikal än så. Hon finns till för att skapa tro på Herren Jesus. Motsättningen är urgammal men den är högst aktuell nu i Svenska kyrkan, tror jag mig förstå. Uppenbarelse eller upplevelse. Eller för att skriva det tydligare:
Uppenbarelsen är inte utan upplevelser (läs evangelierna).
Upplevelser i största allmänhet kan vara precis vad som helst och visar sig ofta vara något bedrägligt, glansbilder och bländverk.

Nu skrev jag inget om Frankrike eller Turkiet.
Det är söndag.
Jag mediterar över Matt 24:6-8. Rädd ska jag alltså inte bli.
Vad gör de religiösa i den situationen?
De hanterar sin rädsla genom att tända många ljus.