torsdag 9 juni 2016

Vår bästa tid är nu

Jag har ju skrivit att det våras för kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn*a och så kom beslutet från Lettland. Det skapade en situation som i mina andra sammanhang, ni vet de där man numera samverkar med Nato, kallas "red alert". Lutherska Världsförbundet, LVF, fick rycka ut. Märkligt nog.

Jag ska öppet deklarera att min tilltro till LVF fick sig en knäck när jag hörde den stöddiga LVF-ledningen kommentera Mekane Yesus-kyrkans brytning med Svenska kyrkan och med ELCA i USA. Ekumenik är viktigt och betydligt viktigare än att en liten kamarilla ska fixa och dona i allas vårt namn, dvs köra den liberala agendan.

Nu är ju de oliktänkande, dvs traditionalisterna, fösta åt sidan. De blir aldrig delegater. På så vis blir den ekumeniska rörelsen styrd av delegater med likartad agenda och földriktigt toppstyrd. När den är toppstyrd, ska de kyrkor som tänker fel ställas i skamvrån. Som Mekane Yesuskyrkan och den Evangeliska-lutherska kyrkan i Lettland. Med båda hör vi dock samman. Här ska inte sittas still i Kyrkans skepp. Nu ska det hoppas, om ni förstår hur jag tänker. Och själva hållningen att LVF uppträder som överhöghet är värd att notera.

Året var 1957. Kyrkomötet hade avvisat regeringens skrivelse om behörighet för kvinnor att bli präster. Biskop Helge Ljungberg hade lagt fram en text som motiverade avslaget och kyrkomötet antog. Därmed  var frågan fortsatt på dagordningen. Biskoparna möttes i november, men hann inte riktigt ta itu med problemen. Så mycket samlade man sig till, vill jag minnas, att saken skulle föras till ekumenisk konsultation. Kunde LVF göra en insats? Dt vägrade LVF, som alls inte ville vara en "överkyrka". Det LVF kunde sända över var en förteckning på lutherska kyrkor som hade kvinnor i prästämbetet. Den hade biskoparna föga hjälp av, antingen var det stira kyrkor där staten fattat beslut eller små och egentligen rätt obetydliga. Svenska kyrkan fick lösa sina frågor själv, det blev det bistra beskedet. Biskop Bo Giertz suckade. Han hade anledning till det. Biskoparna lyckades inte samla sig till något gemensamt teologiskt arbete och tiden hastade, det fattade de. Redan i november stod det klart att ett nytt kyrkomöte skulle inkallas hösten 1958. Kyrkomötets nekande svar godtogs inte. Det behövdes inte heller något mellanliggande val till kyrkofullmäktige, som några broderskapare ville. Ecklesiastikministern insåg att det skulle väljas nytt folk till kyrkomötet ändå.

Poängen här är förstås att den ekumensika rörelsen alls inte var en överkyrka. Den kunde konsulteras på begäran av medlemskyrkor och den kunde ta övergripande intitiativ men den var inte vaktmästare eller väbel i de olika kyrkorna.
Det var då det.

I april kom en LVF-delegation till Lettland för att uttrycka bekymmer över vadsom förbereddes i Lettland. Fine. Då är problemen genomtröskade och kyrkomötet i Lettland har tagit ett välavvägt beslut att ändra ordningen så att endast män kan bli präster, Inte så. "LWF is saddened to see the ELCL depart from a shared journey and common practice among LWF  member churches." Bekymrade och ledsna.
Nu kunde hållningen varit en annan. LVF kunde visat sig vara förtjust och glatt eftersom en kyrka som levt under ett totalitärt förtryck tänkt och agerat på egen hand, väl vetande att det inte skulle bli populärt. Men, ja.

LVF:s mening är att besluten i de olika kyrkorna om kvinnor i prästämbetet fattats efter noggrann genomgång av Skrifterna och teologiska undersökningar. Hoho. Det var roligt och stämmer knappast för Danmark, Norge och Sverige t ex.

Nu uttrycker LVF in solidaritet med kvinnor som efter detta beslut "may feel marginalized and hurt in their dignity". Dignity - det måste väl betyda "värdighet"? Och detta sägs om den tjänarsyssla, avskumsjobb, som prästeriet är! (1 Kor 4:13) Nog har något hänt. Detta är en helt sanslös hållning när det handlar om präster men en konsekvens av att prästeriet blir något som prästen klär upp sig med och det skapar en mentalitet som till sist bara blir föraktlig. De liturgiska kläderna finns till för att klä över prästen inte för att klä upp eller klä ut.

I en annan text som LVF fått ut i anledning av beslutet i Lettland läser jag att det är väldigt viktigt med att kvinnor prästvigs för att erkänna kvinnors ledarskap i kyrkan. Jag var mycket späd och med i en kyrka som inte hade kvinnliga präster och visste ändå rätt mycket om kvinnligt ledarskap i Svenska kyrkan. Hur kommer sig det? Såg jag rätt eller fel?

Jag har fortsatt se kvinnligt ledarskap bland en hoper kvinnor som inte är präster. Och jag funderar över vad Morsan år 2016 skulle gett för argumentet om vikten av kvinnliga präster för att erkänna kvinnors ledarskap i kyrkan. I vilken mening handlar prästeriet om ledarskap och i vilken mening om tjänande. Jag blev ju tf kyrkoherde och hälsade vaktmästarna med vicekorpralens ord (vicekorpral var en betydelselös s k manskapsgrad, om ni inte visste och då inte fattar repliken): "Soldater, jag kommer att vara hård men rättvis."

Martin Junge, LVF:s generalsekreterare imponerar inte stort på mig - vilket inte alls behöver säga något om honom, som ni förstår. Inte heller Elaine Neuenfeldt. Hon flaggar upp och menar att frågan om kvinnor i prästämbetet inte bara handlar om kvinnor utan om kyrkan, "what kind of church do we want to witness in the on-going reformation". Vad vill vi och så det där vanliga snacket om reformationen som alltid betyder något annat än vad reformation egentligen betyder.

Nu ska LVF ta upp nya samtal med de evangeliska i Lettland.
Kanske biskop electus Hans Jönsson kan göra en insats?
Det våras, det är det minsta kv*nn*pr*stm*st*nd*rn* kan säga.
Och det gör de också.

Av gårdagens blogginlägg drogs slutsatsen att Frimodig kyrka inte rest utomlands. Den slutsatsen förstår jag inte. Det är socialdemokraterna som inte kan komma ut ur det nationellt begränsade. Frimodigheten känner inga gränser!



16 kommentarer:

  1. Med tanke på det prästbrist som nu råder har det uppenbarligen inte hjälpt med den så kallade kvinnoprästreformen. "Ongoing reformation" torde vara en grov feltolkning av "semper reformanda". Reformation betyder snarare att söka sig "ad fontes" och att leva i daglig omvändelse "converte nos Deus Salutaris noster"

    SvaraRadera
  2. Re prästbrist,

    Att många kyrkor står tomma beror knappast på prästbrist. Inte heller på att de skulle vara så överlupna med arbete att de inte "hinner" hålla mässa.

    Problemet är snarare att de sysslar med annat än prästerlig gärning.

    //HH

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det som en del präster sysslar med är underhållning. De borde sluta med denna verksamhet och istället predika som de är kallade till att göra.


      Eric

      Radera
  3. Det allt grundläggande, det allt överskuggande:Gud kallar kvinnor såväl som män att vara präster i Svenska Kyrkan.
    I mer än femtio år har kvinnor vigds till präster i den svenska folkkyrkan.
    Jag vill inte längre vara i en kravlös kyrka. Jag har understundom kämpat för att bli utesluten. Jag har skändligen misslyckats.
    I ett första steg bort från kravlösheten.Ställ kravet-jag riktar mig till Biskopsmöte och Kyrkomöte: för medlemskap ska krävas att man fullt ut accepterar kvinnopräster.
    Tänk hur det skulle våras för Dag Sandahl och hans proselyter när de änteligen bildar eget. ..
    Ulf H Berggren Hälleberga/Lund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det inte hr Berggren som med sitt förslag " bildat eget"? Det är de kyrkogemenskaper som lämnar Skrift, Tradition och Ämbete som "bildar eget"

      Radera
    2. Herr Andersson!
      Så herr Andersson ser"Skrift, Tradition och Ämbete som något bokstavligt. Jag ser det som trenne metaforer. Jag tar blott den treenige Guden bokstsvligt.
      F. ö.torde det framgått att jag primärt är medlem i Kristensamfunddet.Något sekundärsamfund existerar inte för mig f n .Jag har en gästrelation till Svenska Kyrkan i bestämd form; till svenska kyrkor i obestämd form har jag en mer obestämd relation.
      Tänk att det snart sextio år sen kvinnopräster kom med vårvinda friska till Svenska Kyrkan. .
      Herr Ulf

      Radera
    3. Hr Berggren är väl ett ärkeexempel på Svkys heretiska hybris och dess syn på sig själva som "det nya Atlantis"!
      Antony

      Radera
    4. Mr Antony
      Läs fredagens Åsikter i Sydsvenskan.
      Då förstår Du varför jag nyligen utträtt ur Svenska Kyrkan.
      Av Din Atlantissyftning kan jag ana ett intresse för Antroposofi. Gott så.
      Jag drar ogärna fram min sjukjournal men jag kan lugna sir Antony: jag har ej diagnosen hh. ..
      Mr Berggren

      Radera
  4. Sedan 1993, då janis Vanags var ärkebiskop, vigs inga nya kvinnliga präster i Lettlands lutherska kyrka. De som fanns i tjäbst fick vara kvar. Nu har man stadfgäst sin praxis med ett beslyt om att bara manliga prästkandidater kan söka vigning, http://www.baltictimes.com/latvian_lutheran_church_officially_bans_women_s_ordination/

    SvaraRadera
  5. Det råder ingen som helst "präst”-brist i Sverige med tanke på den påvra framtid som sv"k tveklöst går till mötes. Nu när medlemstalet rasar som aldrig förr är det tvärtom ansvarslöst av sv”k” att fortsätta med sina "prästvigningar". Senast i raden rapporterades det om mitrapajasen i Skara som även passade på att ordinera in en kvinnlig metodistpastor som extra lök på laxen. Men vare sig tokbonnier, västeråsundret eller gråmitran kan garantera att unga teologer kan räkna med full sysselsättning fram till pensionen. Förhoppningsvis inser fler och fler studerande i tid det riskfulla i att låta sig involveras i sv"k garn. Le jeu est finit. /John

    SvaraRadera
  6. Varför då skriva så mycket om tiden innan 1957?

    -Om vår bästa tid är nu, undrar jag stillsamt, varför bloggaren så frekvent och med sådan nostalgisk darr på den ohörbara rösten skriver så mycket om tiden INNAN beslutet om kvinnliga präster fattades. dvs för snart 60 år sedan.

    Den tiden är förbi, nu väntar morgondagen - "vår bästa tid". I dag har jag i nyheterna hört att kyrkan skall HBTQ-certifiera medarbetare, på samma sätt som kommuner nu satsar stora summor på att göra detta i regi - av alla - RFSL. Organisationen är ett verkligt kunskapscentrum för detta, enligt en företrädare, som jag hörde tidigare i bilradion. Kiruna kommun har sagt nej.

    Men varför nämner ingen att RFSL också är part i målet. alltså subjektiv så det visslar om det? Här gäller alltså inte objektivitet i kunskaper och värderingar! Och den som känner till det minsta om denna organisations åsikter och värderingar, undrar förstås varför så många alltid faller till föga för RFSL och dess oförskämt dyra s k certifiering.

    Detta är en fråga som kyrkan bör t a i tu med NU. Vi lär inte vinna något med att gå tillbaka 60 år i tiden, då RFSL inte fanns på papperet ens.

    Jobba med aktualiteter, bästa bloggare, brännande sådana!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Olof, det är intressant att du inte lade märke till Dags poäng – det LVF, som för 60 år sedan inte ville vara en 'överkyrka' och ge råd, klandrar nu en medlemskyrka för att den beslutar något som förbundet inte gillar.

      Och när det är fråga om aktualiteter, får man ju notera att beslutet i Lettland är en aktualitet.

      Radera
    2. Det är föga förvånande att det postkristna samfundet HBTQ-certifieras av den fullständigt hedonistiskt och sodomitiskt genompervertetade organisationen RFSL. Lika barn leka bäst, heter det ju!
      Antony

      Radera
    3. +Göran,

      -Men det är ju framtiden för vår gemensamma kyrka - för det är väl Svenska kyrkan, Göran? - som är det väsentliga: hur stärka kyrkan, hur med kraft och resultat motverka sekulariseringen, hur göra kyrkan levande i samhället och bland medborgarna, etc, etc?

      Det är realiteterna. Bonden måste först och främst sköta sin egen gård, inte gårdarna i Baltikum.


      BENGT OLOF DIKE

      Radera
    4. Det väsentliga är att alla folk får höra Guds ord och bli Kristi efterföljare. (Alltså inte bara Sveriges folk.)
      Svenska Kyrkan kan välja att vara ett verktyg för detta, men om inte så SvK tappat bort allt vad som väsentligen definierar en kyrka.

      Radera
  7. "...may feel marginalized and hurt in their dignity".
    Kan man översätta det med "skulle kunna komma att uppfattas som att de känner sig marginaliserade och sårade i sin värdighet."

    Hur kan man känna sig marginaliserad i sin värdighet? Sårad i sin värdighet?

    Med sådant snömos från LVF så undrar man ju vad LVF har för syfte?
    En hejarklack dör "de goda" lutheranerna, d.v.s. de som inte tänker som dr. Luther?
    Luthers främsta kyrkopolitiska bedrift var att påvisa hur kyrkans nymodigheter stod i strid med skriften och traditionen. En kyrka som återigen skulle formas av de tidigare idealen var målet, därav order re-formation.
    Man undrar ju om någon av våra svenska biskopar har tillräckligt bra koll på kyrkohistorien för att förstått det?

    SvaraRadera