måndag 6 juni 2016

Flaggan i topp

Sveriges fana vajar från klockan 8 och i afton ska fanskapen tas ner. Flaggexercisen är det sämre beställt med nu. Hos mig sitter den i ryggmärgen. I dag kanske vi ska flagga för den kyrkliga förnyelsen, den som kallas "högkyrklighet"? Den har gjort skillnad.

Bengt Olof Dike undrade. Han ska strax få svar genom att anförtros en eller annan forskningsuppgift, för här ska inte skrytas eller gråtas. Här ska forskas. Innan dess konstaterar jag att när uppgiften kom ut att Dike rest med SKUT, styrde han strax över till att fråga om hur jag rest med Kyrkostyrelsen. Saken gäller sålunda läget efter 2000, i statskyrkosystemets tid ägde väl ingen oredlighet rum.

Jag ska svara:
Jag har rest med Kyrkostyrelsen en (1) gång. Det var i år. Förra mandatperioden bidde det ingen resa även om grundhållningen är att personliga besök är viktiga i det mellankyrkliga umgänget.

Jag åkte tåg till Kastrup, flög Air Berlin (lågpris) till Berlin, gemensam buss till hotellet, middag på den restaurang där jag brukade äta med mina konfirmander om vi var i Berlin (vilket vi var) och så besöktes Svenska kyrkan i Berlin, vi fick lunch och det var påfallande nyktert, vi besökte Topographie des Terrors och åt middag, sov en natt till för att sedan åka till Wittenberg och Halle. Det handlade som alla förstår om Luther och om pietismen. Bildande föreläsningar och förberedelsematerial. Hotell i Halle och när vi bildat oss och förstått mer om Franckes teologiskt/praktiska program bar det efter lunch iväg till Berlin för flyg tillbaka. Kastrup och så tåg norrut.
Semester med drinkar? Nej.
Såg jag någon alkohol? Nej.

Efter denna deklaration kommer ännu en. Det är ju en dag då det ska flaggas. Nu flaggar jag för forskning!

I Svenska kyrkan har det byggts högkyrkligt, dvs pastoralt medvetet. Det högkyrkliga är en del i den folkkyrkliga traditionen och kan i Svenska kyrkan inte vara något annat i den mån den hör ihop med f Gunnar eller Albert Lysande, Herman Hedberg och för den delen också Yngve Brilioth.
Den första forskningsuppgiften är rätt enkel.
Hur tänkte och hur byggde f Gunnar i Osby. Krönikeboken är material liksom statistik och hans böcker, förstås. Kyrkostatistik finns att tillgå.
Vad blev det av det hela?

Vidgas perspektivet, tar Dike sig an Jan Redins lilla bok Kyrklig Förnyelse. Hur gick det sedan?, Bokförlaget Pro Veritate, Uppsala 1971.

Materialet finns alltså. Problemet är förstås att förstå hur det var och inse vad som skulle kunnat växa om inte drakoniska åtgärder vidtagits mot den s k högkyrkligheten, om inte våren kommit av sig i frostnatten, som f Jan sa.

Nå, det kom samma år 1971 nya präster.
Den stora uppgiften skulle kunna vara att analysera kyrkolivet i Kalmar, dvs stadsdel för stadsdel om inte uppgiften att jämföra Kalmar med en annan stad lockar mer. Karlskrona? Växjö?

Pehr Edwall stod för ett kyrkligt förnyat program i Domkyrkan, det visste alla. Hur var det annars i staden?

Samma sak i Berga, där Bo Byström, som hört till de av Herman Hedberg fostrade, hade en högkyrklig vision för församlingsarbetet. Sta Birgittakyrkan kom till 1975.

I Norrliden fanns jag och det var ingen tvekan om vad jag ville, det skrev jag om i pastoralteologiska böcker. I Norrliden fick vi bygga församling utan särskilt mycket kyrkopolitisk uppbackning. Från det hållet kom mest misstänkliggöranden och försök att stoppa oss. Några kyrkopolitiska slughuvuden i Kläckerberga, Förlösa och Rinkabyholm gav sina bidrag i den kampen. Det dröjde till 1984 innan kyrkan fanns ovan jord

I väster fanns Korset och där byggdes ingenting. Komminister Kristing manade församlingsborna att gå till Birgittakyrkan i Berga i stället! Det skulle bli ändring när Berndt Lindblad kom - och han var högkyrklig.

Med Anders Alberius, högkyrklig, i Birgittakyrkan sedan Bo flyttat till Nybro, och Mikael Hirsch och Peter Hammarlund som adjunkter var det alltför besvärande högkyrkligt när Olle Ekman kom på plats 1982. De två adjunkterna insåg att de skulle flyttas för "normaliseringens" skull.
Nisse Lindström, P Nisse kallad, var "inte högkyrklig men högtidlig", sa han. Och så fick Olle Ekman, den gamle kvinnoprästmotståndaren som tänkt om, glädjen att hälsa Mildred Fischer som adjunkt och dessförinnan se hur Eva Brunne fyllde domkyrkan från golv till tak. 2000 som ska in måste bli just från golv till tak - om man går på siffran.

I söder satt Torsten Mårtensson. Han betraktades som folkkyrklig och det skulle byggas kyrka och bli stort. Kyrkan var klar 1982. Det blev inget lyft, det är den enkla sanningen. På söder skulle alla högkyrkliga försök stävjas. Det lyckades. Och när det var inbrott i de andra kyrkorna sa Lennart Persson, som kom dit med bakgrund i EFS som präst: "Till Johanneskyrkan hittar inte ens tjuvarna."

Forskningsuppgiften, Bengt Olof, är att belysa skillnader och likheter mellan de fem distrikten i Kalmar. Ta åren 1971-2001 eller begränsa uppgiften till 25 år, 1996 alltså. Motivera valet.
Kanske som en meruppgift också att försöka analysera den biskops ord som kom till Två Systrars kapell i Norrliden och utbrast: "Något sådant här finns inte i mitt stift!"
Det var en pigg biskop. Han tyckte jag skulle bli domprost, men hans försök att förankra den saken föll. Då tyckte han att jag skulle bli stiftslektor, men förankringsprocessen misslyckades då också. Jag fann det hela lite lustigt. Visste han ingenting om vad som gäller i Svenska kyrkan?

Gå i arkiven, läs böckerna, ta fram läggen, intervjua dem som var med och notera särskilt att syster Kerstin kommer att påpeka att allt inte var en dans på rosor i församlingsarbetet.
Konsultera Mikael Löwegren, som redan varit inne i frågeställningarna i ett examensarbete.
Lycka till. Vill du ha handledning av en docent i kyrkovetenskap, finns sådan att tillgå.
Den underliggande tesen är den, att högkyrkligheten bygger församling därför att den har en pastoralteologi för den sysslan.

Vilken är hemligheten?
När vi gör vad vi ska, kan Guds Ande göra det som egentligen ska göras.

En annan inte orimlig jämförelse kan utforskas om man prövar det lilla Döderhult och jämför med det fina Oskarshamn. Folk går i kyrkan på ena stället, det ser man av statistiken. Vilken församling, Döderhult eller Oskarshamn, ska räknas som normalkyrklig"? Vart går folk?

Passar inga av dessa föreslagna forskningsuppgifter kanske Niklas Adell, som just pensionerats, kunde bli forskningsföremål.  Hur tänkte han pastoralt och hur gjorde han?
Då blir det till att läsa Martin Thornton och PO Sjögren men också Pastoral för en församling i Svenska kyrkan, Artos, (köp boken, den går för 158:- från förlaget, vad Bokhandeln Arken i Lund tar, vet jag inte).
Fråga Niklas själv, som det är ordning med, om dokumentation. Den finns. Han hör till dem som ser hur teologi och praxis måste höra ihop. En forskningsrapport kunde inledas med en skildring av festligheterna när Niklas gick i pension och kanske kunde framställningen tryfferas med intervjuer med kyrkfolket.

Sankta Elisabeth Hesselblad bad att hennes svenska folk skulle få den katolska tron.
Det ska jag fundera över. Det borde fler göra.

14 kommentarer:

  1. Varför skriver du aldrig om till exempel G.K. Danielsson eller andra. Som du nu är framstår du med detta envetna framhållande av den högkyrkliga riktningen ensam som det allena saliggörande som en snäv partiman. Det är tråkigt./Gustaf Björck

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan gällde högkyrkligheten specifikt. Jag hade kunnat skriva om gammalkyrkligheten i Kronobergs län,förstås. Gäller det Kalmar under 1900-talet ska många präster in, GK Danielsson också. Men frågan handlade om församlingsbygge. Nu befinns i en ny kommentar detta historiska vara ointressant för det som då gjordes går inte att göra nu, meddelar Dike. Men gick det för 40 år sedan? Och försvann allt? Mysteriet tätnar...

      Radera
  2. Med lagom mått av skrytsamhet lägger jag gärna till Visborgskyrkan i Visby, byggd 1969. Dit flyttade vi efter flera år i en barack (i motsats till Norrliden i Kalmar höll vi till ovan jord). Örjan Lundqvist hade byggt upp ett högkyrkligt distrikt, som jag ärvde.

    Jag undanhåller mig inte att berätta om den präst som kom som ansvarig komminister och distriktspräst några år efter mig. Vi hade format en gudstjänst med stor lekmannamedverkan. Min efterföljare Sten Hidal (numera på andra sida Tibern) fortsatte i samma spår. När han blev akademiker i Lund skulle det vara prästval (ja, det här tilldrog sig i en numera svunnen tid, då folket fick vara med att bestämma). En av kandidaterna framhöll noggrant sin folklighet, och blev vald. Det första han gjorde var att avskaffa all lekmannamedverkan i gudstjänsterna!

    SvaraRadera
  3. Det finns en nytestamentlig norm för församlingar i Uppenbarelseboken.
    En normalt svenskkyrklig församling, vilken biblisk förebild är den mest lik?
    Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia eller Laodikeia?

    Bengt Pleijel skrev en bok för ett tag sedan om hur det är att verka i ett av de sju exemplen. Jag vet inte om just det exemplet beskriver en genomsnittlig församling i SvK bäst, men det är nog inte så långt ifrån.

    SvaraRadera
  4. En gång med KS - men alla andra kyrkliga resor då?

    -Har Dag Sandahl bara gjort en resa i KS regi, alltså rest med styrelsen? Följdfrågan infinner sig som desserten på bordet efter oxfilén: men hur många andra resor då i kyrkliga ärenden och på vems eller vilkas bekostnad? Hans bloggläsare har ju genom åren fått veta mycket om hans internationella utflykter; för inte så länge sedan var det, om jag minns rätt, Afrika. England återkommer ibland, även Tyskland.

    Nej, bloggarens resekalender har aldrig varit tom. Och varför nämns inte de av kyrkan - alltså dess tillhöriga - bekostade (internationella) resor som Frimodig Kyrka har gjort och där han förstås varit den trevlige och pratglade centralgestalten?

    Nomineringsgrupperna har nämligen s k mandatstöd, dvs pengar från kyrkoavgiften och som används för bland annat resor. FK lär ha hunnit med några utomsvenska trippar i sina dar, om jag är rätt på saken. Kan vi få veta hur många de är och vilka som har varit resmålen?

    Sedan gällde det forskningsuppgifter. Sådana skall alltid tas på allvar, nota bene om de kan ge något och har relevans för ämnet som ventileras. I detta fall saknar de relevans, därför att frågan gällde om någon kan visa högkyrkliga församlingsbyggen som varit och är framgångsrika i dag - inte på 1970- eller 1980-talen. Ute på landsbygden eller i städerna. Det är ingen personlig kritik mot våra högkyrkliga företrädare och mot deras insatser, när jag konstaterar det som är ett faktum: att sådana satsningar är hart när omöjliga i dag. Ett församlingsbygge på högkyrkliga teologiska grunder i exempelvis Moheda, Mörrum eller Malmköping är dömt att misslyckas. Den som tror sig kunna lyckas med bedriften är orealistisk.

    Jag brukar sammanfatta saken som att högkyrkligheten i landet - det som är kvar av den - måste inse verkligheten, att tiden före 1958 inte återkommer, klockan inte kan vridas tillbaka och att båda könen har tillträde till prästämbetet.

    Det kan också uttryckas så här: se verkligheten, acceptera att den katt som är vit plötsligt inte kan bli svart och att den är lika duktig på att jaga möss som den svarta.

    Sverige anno 2016 är inte Sverige 1957 eller 1971 i Norrliden. Har aldrig bloggaren hört det i politiska kampanjer (främst i USA) flitigt använda ordet "change"?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu kanske Farbror Dags frågelåda skulle etableras. Var har jag varit och inte. Vilka har bjudit? Vart har Frimodig kyrka fört mig? Alla dessa frågor - ska de uppfattas vara något annat än Dikes ansträngning att inte berätta om sina SKUT-resor, de i media dessa dagar ifrågasatta?

      Radera
    2. Alphadeltagaren6 juni 2016 kl. 11:00

      Men gör ett frest! Ta någon kyrka och gör den högkyrklig. Ta några andra och ge dem låg-gammal-ung-queer-yoga-alkoholfri-nådefull-tango eller bikt-profil eller vad det nu må vara. Se efter var Anden verkar!!! Se efter var folket går in som de är och går ut befriade och glada! Gör en app så man kan hitta dit.

      Sedan ska man få ta sina avgiftspengar och sätta in dom där man vill. Inte sitta fast i sitt postnummer. Utvärdera sedan. Det är ju ingen skada skedd om kyrkorna ändå är oanvända.


      Radera
    3. Det var väl ett lite märkligt påstående från en som anser att den enda "change" SvK behöver är att präster och förtroendevalda ska skriva fler debattartiklar i dagspressen för att öka medlemsantalet?

      Bengt Olof Dike accepterar det som självklart att Halland och Bohuslän än idag har högre högmässostatistik än många andra regioner. Ändå kan han inte peka på någon församling som ett föredöme.
      Det var väl inte många år sedan norra Öland låg högt i högmässostatistiken? Vad kan det tänkas ha berott på?
      Vid Oasrörelsens sommarmöte firar 1500 personer - varav hundratals barn - högmässa vid ett och samma tillfälle. Det är sannerligen ingen frukt av någon förtroendevalds debattartiklar.

      Radera
  5. Den intressantaste frågan kvarstår: Vad händer sedan? Var det högkyrkliga församlingsbygget stabilt eller fälla det så snart den karismatiske prelaten försvunnit?

    SvaraRadera
  6. -Pansjon allihop! Varenda en!'

    Rickard från Rickomberga skakar eftertänksamt sina långa morrhår.

    -Det är min snälle juristprofessor också, försöker Maja urskuldande.

    -Det är slut med det kyrkliga. Efter Gammelmaja i Domkyrkotornet blir det inge mer, lamenterar Rickard.

    Nu drar jag till f Bosse på Ansgars och hans studenter för att liva andarna. Undrar var det står öppet idag?


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  7. Herr Dikes "inlägg" och "kommentarer" präglas av janteborgerlig gnidenhet och snikenhet. /John

    SvaraRadera
    Svar
    1. John,

      -Vad Dina kommentarer har för prägel avstår jag gärna ifrån att redovisa. Det behövs ej heller, då de talar för sig själva.

      BENGT OLOF DIKE

      Radera
  8. Detta är bättre:

    -Att farbror Dags svarslåda inrättas snarast. Jag har redan berättat om mina, varav en var en enkel och kortvarig s k besöksresa till Wien. Jag och en ledande tjänsteman/präst i SKUT. såvitt jag känner till har inga av de resor, som jag för många år sedan deltog i, varit ifrågasatta.
    Men vilket är svaret på frågan om farbrors resekalender och kyrkans kostnader för de utflykter som densamma innehåller?
    Frågor följs av svar, liksom hunden följer husse!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  9. Denna blogg är generös och tar emot också helt
    andra synpunkter än bloggarens.Gunnar Sjöberg
    släpper endast fram åsikter som han själv in-
    stämmer i - de som tackar, etc. Kyrkans förste
    kommunikatör är därmed,för att travestera Hans
    Alfredsson,"en värdig representant för Sv.kyrkan"
    Han struntar fullständigt i vad medlemmarna tycker.
    Allt enligt DDR-mallen.
    Leve denna bloggs öppenhet! Må vi icke missbruka
    den med för många och långa tjatinlägg i samma ämne.

    SvaraRadera