tisdag 19 april 2016

Något nytt

Något nytt händer.
Somliga skriver inlägg eller rapporter och biskoparna och kommunikatörerna svarar. Främst gäller detta förstås om det kommer en Timbrorapport eller om Helena Edlund har något att förtälja. Nog är detta något nytt. När de s k högkyrkliga skrivit böcker och analyser, har dessa skaldeförsök mötts av ihållande tystnad - eller beskyllningar i andra ämnen, främst styrda på person och allt detta ackompanjerat av episkopal tystnad.

Nu stiger Åke Bonnier fram igen.
Denna gång i Kyrkans Tidning, men av skäl som anges nedan blir det klent med referensen.
Leta själva.

Han sammanfattar Kyrkans tro med satsen "Det finns bara en enda Gud och det är Gud." Åke har det lite svårt med versalerna för det första "Gud" ska nog vara "gud", men skit samma. Felfinnare är vi inte. "Sedan kan man fråga hur Gud möter?". Biskopssvaret blir att "Gud möter på ett unikt sätt i den historiska personen Jesus från Nasaret" som i"sitt människovarande förkunnade... Guds rikes storhet". Guds rike "handlar om relationen med Gud, skapelsen, våra medmänniskor och oss själva."

Vad betyder detta?
Det betyder att jag har rätt. Biskopar kan tala, för då förloras sak i ord, men skriver de, blir det mesta så obegripligt som det faktiskt är. (Jes 28:10)
Guds rike är väl något nytt som kommit och mer handlar med än handlar om?
Men jag fascineras över den episkopala kreativiteten att formulera islams shahada, trosbekännelse, kristligt. "Det finns ingen annan gud än Allah."
Kan man dock förfara som Åke Bonnier utan att citera komplett? Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare..." I Nicea var det noga med orden, begreppen och sammanhangen. Credo in unum Deum.

Tillbaka till utläggningen.
"Gud går in i lidandet och döden genom Jesus själv, han som i allt är sann Gud och sann människa." Av samma väsen som Fadern - så vad gör "Gud genom Jesus"? Fäderna i Nicea kanske inte varit helt nöjda.
Nöjd hade nog PP Waldenström varit med Åkes precisering: "Och Jesus dör på korset för att visa att Guds kärlek är starkare än det som vill bryta ned." På sin tid var detta en sats som drog en gräns mellan Svenska kyrkan och Waldenström och gav upphov till en kyrkosplittring.

Åke traskar vidare och konstaterar att vi bekänner vad han återgett "även om vi kan ha olika tolkningar av nästan vartenda begrepp i våra trosbekännelser." Jag saknar präster med bister humor när jag läser sådant. Jan Carlquist och Thommy Hägg t ex. Tron nedbruten till molekylärnivå! Samma tro men annorlunda. Och här är klart besked till den vars mantra är att trosbekännelsen läses i varje gudstjänst.  Ingen kan utan omfattande undersökning på individnivå få klart för sig vad något betyder! Marx skulle jubla: "Vad var det jag sa? Allt fast förflyktigas!"

Nu kommer Åke in på pneumatologin.
"Genom Andens verk möter vi Jesus, den korsfäste och uppståndne. Detta kommer också till uttryck i det vi i våra olika kyrkor kallar sakrament." Vi förstår. Eller inte.

Så blir det tid för episkopal avgränsningar, ty "det finns en rädslans teologi som tycks vilja värja sig mot att inte ha grepp om hela sanningen, en rädslans teologi som främst tycks vilja hävda svart och vitt, rätt och fel." Är det Thomas av Aquino som åsyftas? För inte kan det väl vara Albertus Magnus - för att fundera över de lärda 1200-talsdominikanerna? Vilken är teologin som bekymrar Åke Bonnier? Vilka är de rädda? Jag vill gärna veta för jag vill komma åt saken. Ordet "tycks" återkommer och ger ett något oprecist intryck - men låt gå: "Den teologin tycks inte vilja ha någon annan dialog än den som i långa loppet syftar till att alla ska tro på samma sätt." Glider inte resonemanget? Gäller inte saken för en biskop att alla ska tro detsamma, en tro? (Ef 4:3-5) Vem påstår att alla måste tro på samma sätt? Nummer och namn!

Biskopen "tycks" vilja en annan hållning, den glada gudstillitens. Det låter något. Denna glada gudstillit ser att Andens frukter "också mognar på gränslöst många ställen utanför de kristna sammanhangen". (Gal 5:22-23). För dr Luther var det en poäng att det aposteln Paulus först gått igenom, företeelsen "köttets gärningar", inte bara är fenomen i världen utan också i Kyrkan. (Gal  5:19-21) Lite komplicerat blir det allt eftersom aposteln Paulus utlägger hur tron formas i kärlek. (Gal 5:6) Hur viktig är då Kyrkan som redskap för Anden om trons frukter mognar utanför de kristna sammanhangen och detta utan Guds ord och sakrament och alltihop det där? Vad nytt var det som hände när Gud blev människa och i Kyrkan fortsätter verket?

Jag hade tid att fundera lite i går.
På morgonen ringde jag efter huslig befallning till Vårdcentralen, eftersom jag haft lite ont i ryggen ett par dagar. Nu gjorde det ont i bröstet också. Kl 11.15 skulle jag infinna mig. Jag körde bort, parkerade bilen, slog av "enter" så att hunden kunde vara kvar utan att utlösa billarmet och gick in.
Jag gick aldrig ut.

Doktorn kallade på ambulans och in på akuten åkte jag.
Ambulans har jag inte åkt sedan jag åkte 903:or sommaren 1967, när vi utbildades i sjukvård på slagfält och forslade patienter på ett sätt som enkelt uttryckt var omskakande.  Nu var det riktig ambulans men inte, tyvärr, blåljus.
Något nytt i mitt liv i alla fall

Nå, jag hade ett par böcker med och kunde tack vare dr F få tillgång till det bonnierska aktstycket. "Du är inte den förste som kommer in på en vårdcentral och sedan med ambulans hamnar hos oss", sa den omtänksamma undersköterskan. Det blev röntgen mm mm och lite stick och jag fick något som lät som "DDT" - men det kan det nog inte ha varit.
I dag ska det bli datortomografi.
Jag hade med mobilen och kunde ta en bild på mig själv , en s k selfie, där jag låg på akutavdelningen. Jag blundade och skickade så bilden till äldsta barnbarnet med frågan: "Ser jag inte lite avliden ut?". Hon svarade. "Aningens."
2 Kor 6:9, alltså.

Men inte mer än "aningens"!
Riktigt vad det är, förutom ålder och dåligt leverne (min äldsta dotters diagnos), får vi kanske kläm på idag.
Ett säger jag till mina vänner: Var inte oroliga!
Ett säger jag till er andra: Hoppas inget!

Och hur eller hur - något nytt var det! Man lär sig alltid något på vägen och minns att de kristna är de som är på vägen just (Apg 9:2). Inte i diket, alltså.

16 kommentarer:

  1. Krya på dig, Dag! Du behövs på jorden!

    SvaraRadera
  2. BloggarDag,

    -Jag önskar Dig god och snabb bättring och hoppas verkligen att proven, som Du får svar på i dag, är helt normala.

    Gud vare med Dig!

    Jag hoppas också att Den Högste är med både de som är på vägen och de som är i diket!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  3. Jag har pga flerfaldig erfarenhet lärt mig att aldrig ta bil till vårdcentralen. Jag har fått lämna den där och be goda vänner hämta den. Numera går jag (knappt tio min) eller tar bussen (tre hållplatser).

    Krya på dig. Jag nämner dig i min dagliga bön.

    SvaraRadera
  4. Till Dag
    "Jesus sade:'Känn ingen oro. Tro på Gud , och tro på mig. I min. ..' "
    Ulf

    SvaraRadera
  5. Du finns med i våra förböner! Du behövs som "whistle-blower" i vår arma Svenska Kyrkan, så var rädd om dig nu!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  6. Ber om snart tillfrisknande,var nu lite försiktigare med själv. Kram från Leonard i Farhult-Jonstorp & Förslöv

    SvaraRadera
  7. Hälsohälsningar från en hälsing (som i vintras låg inlagd tre dygn p.g.a. ansiktsförlamning med befarad stroke och skyhögt blodsocker) och från ärkebiskopen, han Wallin alltså:

    1. Hälsans gåva, dyra gåva
    från den Gud som ger allt gott!
    Må vi glada honom lova
    för så ovärderlig lott,
    som av oss dock sällan skattas,
    kanske först när den oss fattas.

    2. När i nätter som i dagar
    på en bädd där kval satt bo,
    hjärtat utan lindring klagar,
    ögat vakar utan ro,
    då, sen värk och vånda tärde,
    känner vi nog hälsans värde!

    3. Jesus, dej i nåd förbarma
    över alla plågans rov.
    Herre Gud, låt ej de arma
    ställas på för hårda prov.
    Hjälp dem, ge dem tröst i nöden,
    mod i striden, frid i döden.

    4. Vill du åter hälsan skänka,
    lär dem rätt förstå dess vikt.
    Lär oss alla rätt betänka
    så vår lycka som vår plikt,
    att vi dej av hjärtat prisar
    och varandra kärlek visar.

    5. Hjälp oss alla så använda
    varje given hälsostund,
    att när den har gått tillända,
    du må finna själen sund
    och sist från allt ont oss frälsa,
    Jesus, du vårt liv och hälsa.

    En del tycker visserligen inte att man ska sjunga "Vill du åter hälsan skänka" men åtminstone när det gäller oss misskötare av sin fysik och/eller pensionärer kan man aldrig så noga veta nu i denna tiden.

    Allt gott för både tid - må den bli lång! - och evighet - ännu längre!

    SvaraRadera
  8. Allt gott f Dag som reformkatolska är vi alltid på "bättringsvägen" mot tillfrisknande. Till våra biskopar säger vi med Pauli uppmuntrande ord: Skäms inte för vår Herres martyrium (to martyriou tou Kyriou hemon) 2 Tim 1:8 och inte hellet för det apostoliska ämbetet, "fjättrat" av sekularisering, politisering och ideologier.

    SvaraRadera
  9. - Inte dåligt för en sängbunden sjukling! säger Rickard från Rickomberga eftertänksamt efter genomläsning av dagens bloggpost.

    - Bara det går bra för honom! skjuter Maja oroligt in. Jag ångrar allt ilsket jag nånsin har fräst åt honom.

    - Synd och ånger är förlegade begrepp i en modern kyrka som går före! pladdrar Bill, min kommunikatör.

    -Just min mening, avrundar Bull, min teologiske sekreterare som om han precis sagt något mycket tankedigert.

    Nä nu tar jag mig en runda till f Bosse på Studentvägenn, och ser vad han har att bjuda en ensamkommande. Att bli kommunikatörad av Bill och Bull kan ju deppa ner vem som.

    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
  10. Åke Bonnier
    ..säga vad man vill. Han är en präst för det SVeK som eftersträvar att vara synkretisk och huvudsakligen i riktning mot Mecka.

    Någon helig, allmännelig och apostolisk kyrka eftersträvar ha inte och i vilken annan tid som helst hade en sådan "biskop" slängts ut-avkragats. Nu avkragas bara apologeter eller sådana som rent allmänt kan tänkas tycka att en "kyrka" bör följa sina bekännelseskrifter om inte annat...

    Krya på dig

    //HH

    SvaraRadera
  11. Som du Dag själv skrev tidigare, så har kanske schemat Öland - Umeå - Stockholm - Wien - Addis - Rom - Stockholm - Moheda - Göteborg - Moheda - Öland på 10 dagar varit lite mycket för vem som helst!
    Jag hoppas att ber att du bara fått lite för mycket resande på sista tiden, och att lite stationärt leverne återställer krafterna!

    /Per-Eric

    SvaraRadera
  12. Guds verk extra ecclesiam, kontextuell teologi och befrielseteologi är populära tankemönster i kyrkorna.

    Har man gett upp hoppet om att Gud verkar i sin kyrka, ser man kanske här en räddning för tron?

    Visst kallar HERREN fortfarande sin tjänare, konungen i Babel, att lära ett motsträvigt gudsfolk lite vett och god ton av och till. Att folket främst eller lika mycket borde se Guds verk i hednavärlden, är dock inte en biblisk tanke.

    Skallagrim



    SvaraRadera
  13. Men hunden i bilen då?? Han kunde ju inte ens påkalla hjälp genom larmet.
    Vi har ju en Hjälpare också mot herrskor, men hunden?! /LWÖ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, LWÖ, jag tänkte också på hunden men sedan tänkte jag att Dag har en hustru som kan rycka ut.

      Radera
  14. Vill bara tillägga att Hälsans gåva, dyra gåva var en av min farfar Gustavs favoritpsalmer. Särskilt vers 1 kunde han citera både nu och då. Men trots diverse hjärtkrångel och "dynamitmedicin" (eller tack vare) överlevde han sin 85-årsdag. Dock avled han nyårsaftonen 1987 och märkte nog därför aldrig att denna omtyckta psalm utmönstrats ur psalmboken året innan. Dock finns den kvar i Stora Nätpsalmboken som nummer 630, se http://www.psalmboken.blogspot.se/search/label/H%C3%A4lsans%20g%C3%A5va%20dyra%20g%C3%A5va

    Det passar ju bra att Wallin skrev den just i den ålder då man enligt bloggaren ska börja glädjas åt att vakna med någon liten krämpa, eftersom avsaknaden av sådana i sagda ålder tyder på att man är död. Länge leve bloggaren!

    SvaraRadera
  15. Jag skickade nedanstående till Dagen den 31/3, men insändaren refuserades:
    -----------------------

    Anden verkar genom Ordet och sakramenten

    I sitt försvar för sin uppskattande hållning gentemot andra religioner hävdar biskop Åke Bonnier att Guds Ande verkar i dem och att vi alla är ”barn till en och samma gud” (Dagen 31/3).

    Bibeln lär emellertid att endast de som är kristna är Guds barn: ”Men åt alla som tog emot honom (Ordet, Kristus) gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn” (Joh. 1:12). För Svenska kyrkans företrädare betyder emellertid inte Bibeln särskilt mycket. Därför är det möjligt att från det hållet möta snart sagt vilka påståenden och uppfattningar som helst. Att lösgöra sig från den Heliga Skrift och ägna sig åt egna funderingar, åberopa privata uppenbarelser eller luta sig mot kyrkliga traditioner kallas inom luthersk teologi för svärmeri. Guds Ande uppenbarar sanningen för oss genom sitt Ord, i Bibeln. Genom sitt Ord och sina sakrament – ingen annanstans, och verkligen inte i andra religioner! – verkar Han på våra hjärtan, så att vi tror evangeliet om frälsning genom Jesus Kristus. Vår syndfulla natur vill emellertid inte låta sig nöja med det givna Ordet i den Heliga Skrift, utan ägnar sig hellre åt svärmeri i en eller annan form. Luther skriver på följande sätt i Schmalkaldiska artiklarna:

    ”Med ett ord vidlåder svärmeriet Adam och hans barn från världens begynnelse till dess slut, enär det inplanterats och inympats som ett gift i dem av den gamle draken. Det är också ursprunget och drivkraften till allt kätteri, även till påvedömet och muhamedanismen. Därför böra vi ovillkorligen hålla fast därvid, att Gud vill handla med oss människor blott genom sitt yttre ord [d.v.s. Bibeln, egen anm.] och sakrament. Men allt som utan detta ord och sakrament prisas såsom ande, det är av djävulen.” (Svenska kyrkans bekännelseskrifter, s 334).

    När Bonnier hävdar att det finns frälsning också i andra religioner visar han inte bara hur han avlägsnat sig från Bibelns vittnesbörd, utan även från sin egen kyrkas bekännelseskrifter. Luther skriver på ett annat ställe i Schmalkaldiska artiklarna om tron på Jesu Kristi försoningsverk, att ”allenast denna tro gör oss rättfärdiga” och går sedan genast vidare med hur viktigt det är att kyrkan håller fast vid detta:

    ”Från denna artikel kan man icke vika eller beträffande densamma kan man icke göra några eftergifter, om än himmel och jord och vad som icke äger bestånd störtade samman. Ty ´det finns intet annat namn åt människorna givet, genom vilket vi kunna bliva saliga´, säger den helige Petrus Apg. 4. ´Och genom hans sår äro vi helade´, Jes. 53” (Svenska kyrkans bekännelseskrifter, s 313).

    Bara den kyrka som troget håller fast vid Bibelns ord om frälsning endast genom Jesus Kristus och frimodigt förkunnar detta budskap är till någon nytta och välsignelse för världen. Utan spridandet av detta budskap föds, lever och dör människor i andligt mörker. Det finns endast en Frälsare och utan Honom går människor förlorade (Joh. 3:36, 14:6, Apg. 4:12, 1 Joh. 2:23, 5:12, 2 Joh. 1:9).

    Lars Borgström, präst i Lutherska Församlingen i Stockholmsområdet

    SvaraRadera