onsdag 28 oktober 2015

Biskopsmötet om 10 Guds bud

Det finns en del i samlingarna å lantegendomen.
På Biskopsmötets uppdrag arbetade biskop Gert Borgenstierna ut Ett brev om tio Guds bud till präster och församlingar. SKDB 1960. Det är väl det senaste vi fått från Biskopsmötet i ämnet, så jag läser det  på nytt med viss spänning.

Först slår biskopen (Biskopsmötet?) fast om buden att "de är icke produkten av majoritetsbeslut" utan har givits direkt av Gud.
"Uttalade av Guds mun är evigt giltiga befallningar, avsedda att lydas av varje människa i varje kultur.
Buden är sålunda beklädda med absolut giltighet och högsta auktoritet."

Biskopen (Biskopsmötet?) driver temat.
Buden är rätta därför att de är Guds och befallningar som ska åtlydas. "Gud vill inte ha diskussion, utan efterlevnad av sina bud." Gud vet bäst vad som behövs för att skapelsen ska fungera som den skall. "Underskattning av dessa bud, betyder, att man underskattar det ondas makt med människan."

Biskopen (Biskopsmötet?) talar om "övergrepp mot spirande människoliv" men också om bilstöld och pressens sensationsiver. Femte, sjunde och åttonde buden, kan vi förstå. Exploatörer "på vilka inga krav på ansvar syns bli ställda får också sitt när de river ner det som mödosamt byggts upp av ansvarig ungdomsfostran.

Det finns i samtiden två falska uppfattningar om vem människan är. Det ena är en överskattning, som ensidigt driver tanken på människans inneboende godhet och den andra en underskattning, av människans ansvar och frihet. Människan är något mer än en produkt av arv och miljö. För den som överskattar människan är Guds bud obehövliga och för den som underskattar människan är de omöjliga. Men kampen mellan ont och gott kommer ingen ifrån. Och "underskattning av dessa bud betyder, att man underskattar det ondas makt med människan."

Nu är, menar biskopen (Biskopsmötet?), lagen ingen salighetsväg. Saligheten handlar om tron på Jesus och så kommer evangeliet till syndare. Detta ger en ny lust att hålla buden.

Det är en del överraskande omläsning man hittar å lantegendomen.
Rätteligen borde nu studier i Biskopsmötets arkiv genomföras liksom en studie av den så kallade receptionsprocessen. Hur kom brevet till och hur togs det emot. Året var 1960. Ett märkesår. Visar detta var biskopen Borgenstierna och Biskopsmötet kunde dåförtiden och är det något som är passé?  Hur skulle ett biskopsbrev om Tio Guds bud formuleras idag? Kan det hjälpas, att jag skrattar lite?

Det var en annan tid men därmed inte, som somliga tror, en annan Kyrka. Politiska partier kan byta skepnad. Kyrkor kan inkultureras - vilket betyder att ta färg men inte innehåll av sin samtid och sitt samhälle.

Man kan om man vill göra ett tankeexperiment.
Låt oss tänka oss att vi betraktar Svenska kyrkan idag med glasögon från 1960, 55 år tillbaka. Vad ser vi då som ter sig överraskande? Inte det vi tycker var märkvärdigt då, förstås, utan vad vi då skulle se som märkvärdigt nu. Ni förstår. Fram med papper och penna och lista märkvärdigheterna! Inte de märkvärdigheter vi inte ser idag eftersom vi ser så mycket som tänks vara självklart utan det som vi ser med glasögonen från 1960 och därmed kan upptäcka något, säg, informationsbärande i vår situation.

Jag vill sluta med en biskopsbild från nuet, biskopen av Gloucester tar under applåder plats i överhuset. Är det egentligen en lyckosam position för den engelska kyrkan, att vara etablissemang? Men det ska tydligen applåderas.



Hade jag varit på uselt humör hade jag påmint om den kurs i England där jag - utan skymten av bevis - utslungade den dystra satsen: "Det finns inga vackra engelska kvinnor." När kursdeltagarna rörde sig i den engelska miljön hördes - om inte oavlåtligen så ofta - ropet: "Men Dag, hon är väl rätt snygg!"
Manschauvisnism av värsta slag - eller bara pojkbus. Man väljer själv.
Och i detta stycke återfinns sanningen i betraktarens öga. Men ska jag nu gälla för att vara misogyn är jag det helst när det handlar om biskopar. Det är denna i Överhuset placerade kvinna som bestämt hävdar att Gud inte är en "han". Nå, Gud är ande. Jh 4:24. Och Fader. Frälsaren själv talar om att vi får be till Fadern och  "det skall han ge er". Jh 16:24. Säger Frälsaren "han" om Fadern och "du" till honom, gör jag det också, och finner att biskopen i Gloucester likväl på sitt sätt kan vara konsekvent. Ska det vara modersrepresentation krävs det nog egentligen en Modergud. Moder vår. Låt oss alltså vara oense, rejält oense.
Har inte manliga biskopar också understundom egendomliga utseenden.?Obetingat.
Jag säger som Hägerström: Värdeomdömen endast livar framställningen.

Men vad hade Borgenstierna sagt om denna könsstrid om Gud, som är ande? Hade han sagt att det är en logisk avveckling av tron efter 1958 års riksdagsbeslut? Hade han sagt de kärva orden: "Anders Nygren hade rätt!"  och ett "det visar sig nu att också detta bud är Herrens, med den giltighet och den auktoritet bud har"-?
Detta är i vart fall ett omdöme som inte livar framställningen.

För att fördjupa dysterheten bara ett ord om Phytophtora austrocedrae.
Det är den svampsjukdom som drabbar enbuskar i Argentina men nu också i Skottland. Jag läste Plantlifes studie. Allt verkar dystert. 2/3 av skörden av enbär har denna lömska svampsjukdom gjort obrukbar. Vår gin är i fara. Och jag som redan skrivit in Gin&Tonic Monday den 8 februari 2016. Bunkra!
Kan den organiserade nykterhetsrörelsen misstänkas ha fört smittan från Argentina till Skottland? Vilka skulle det annars vara?
En lågkyrklighet utan förståelse av ämbetet som vill komma högkyrkligheten till livs genom att angripa en högkyrklig livsnerv?
GT-krisen närmar sig Europa.






20 kommentarer:

  1. -Idag är Sandahl provokativ så det förslår, fräser Maja. Hoppas att Anna läser lusen av honom rejält, den misogynen! Och gin kan vi gott klara oss utan. Min professor hällde lite sånt äckel över mina laxportionsbitar förra GT-Monday. På skoj, sa han! Och sen flinade han att ja va söt, när ja kratsade med klorna runt skålen för att begrava eländet. Typiskt gubbighet!

    Försiktigtvis kommenterar ingen Majas utbrott, men vi andra tittar lite hanfelint muntert på varandra. Det skulle allt ha varit kul att se den muntrationen!


    Elaka Katten Måns

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måns: Inte då, ska jag läsa lusen av någon. I dag är jag mild och god.

      Men däremot funderar jag själv mycket över utseenden, och då framför allt mustascher. Jag funderar över Stalin, Hitler, Saddam Hussein, Håkan Juholt och Freddie Mercury och en viss bloggare. Vilket personlighetsdrag har dessa gemensamt och som frammanar yvig hårväxt på överläppen?

      Radera
    2. Glömde Pinochet. Han hade också mustasch, fast lite mer diskret.

      Radera
    3. IMHO har även jag ståtliga morrhår.

      Det tycker Bill & Bull oxo!


      EKM

      Radera
    4. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
    5. Nota bene - ovanstående virrvarr producerar Anna när hon är "mild och god"!
      Antony

      Radera
    6. Alltför många är alltför allvarliga. Då blir det svårt med godmodiga skämt. Lite sund självironi tas som intäkt för tillvitande av klövar och horn. Bloggarens små godmodiga provokationer utlöser frustration hos de allvarligt lagda. Inte bara hos Maja Gräddnos.

      De övriga katterna teg inför Majas utbrott, tydligen roat. Klokt! Man måste inte ta allt på blodigt allvar. Inte ta varje tillfälle till att bli kränkt.

      Är det här Svenska Kyrkans många religiösa hamnat?:


      https://www.youtube.com/watch?v=ZNeq2Utm0nU


      Lars Jensen

      Radera
  2. Nu behöver vi de heligas uthållighet, de som bevarar Guds bud och Jesu tro (Upp 14:12). "Draken" rasar och strider mot alla som håller Guds bud och har Jesu vittnesbörd. Det ser vi i förföljelsen mot kristna och alla försök att bortförklara kristen tro och omtolka den till att bekräfta egna idéer. Var tog nutidens väktare på Sions murar vägen? Försvann de samtidigt som sv Ps 226 i 37:an togs bort? När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen som exempelvis "Ett brev i folkens livsfråga" från 1951 som avslutas med apostelns förmaning att inte anpassa sig efter denna tidsålders väsende, biskopsbrevet från 1960 om dekalogen och Bibelsyn och Bibelbruk, låt oss då hålla vår blick på Jesus Trons upphovsman och fullkomnare och be om de heligas uthållighet.

    SvaraRadera
  3. Thomas, psalm 226 finns kvar - fast nu i Stora Nätpsalmboken: http://psalmboken.blogspot.se/2010/01/225-vaktare-pa-sions-murar.html

    I 1986 års psalmbok lyser den dock mycket riktigt med sin frånvaro. Ja, nutidens väktare på Sions murar försvann väl ungefär 1986 (biskop Gärtner var i tjänst några år till, men sen...).

    Det hade väl närmast låtit komiskt att vid nutida biskopsvigningar sjunga "Väktare på Sions murar, skåda vidden av ditt (ert) kall". Men nog hade påminnelsen varit nyttig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Andreas, Du har rätt. Psalmen hade förmodligen också uppfattats som alltför vänlig mot Israel eller "sionistisk". Eller vad sägs om "Manligt emot ulvar strid" och "Styra såsom patriark" Det hade blivit för mycket för dagens genderideologi. En psalm som passar dagens "korrelationister" och "progressiva" torde vara "Låt nya tankar tolka Kristi bud" Sv Ps 417, men säger inte aposteln att vi skall "tänka Kristi tankar" och göra våra tankar till lydiga fångar hos Kristus?

      Radera
  4. Gin och tonic varje dag - det sätter sina spår. Man riskerar att bli både och dum i huvudet och fet...
    /G

    SvaraRadera
  5. När du, Dag, för någon månad sedan stagade upp villkoren för att få kommentarer publicerade var jag en av dem som drog en suck av lättnad. Så skönt det har varit att allt som bara var tjafs och inte alls hade med dagens blogg att göra försvann. Men vad har hänt de senaste dagarna? Har den välbehövliga censuren lagts ner? Trist i så fall!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer! Men tror du inte att Dag gillar sexfixerade och på annat sätt tramsande kommentatorer? Varför skulle han annars publicera?

      Radera
  6. Nej det tror jag inte.

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig, Jag i Halland. Både i detta och det förra inlägget. Dock tror jag att det är så här att det är lätt att modereringen kommer in på ett sluttande plan. Man har godkänt en kommentar och så tycker man att man måste godkänna nästa också, för de är ju inte så väsensskilda osv. osv. Till slut har man godkänt så mycket skräp att man hamnat långt ifrån det som var ens avsikt. De små stegens tyranni, helt enkelt. Så tror jag att det ligger till.

      Dock hoppas jag att Dag stramar upp kommentarerna igen. När det var som värst tänkte jag sluta läsa men när uppstramningen kom blev även kommentatorsfältet läsvärt och bloggen på nytt riktigt givande.

      Radera
    2. I så fall förstår jag inte alls varför han fortsätter ta in detta tramsande som mest verkar gå ut på att synas och få kommunicera med någon genom att provocera.

      Radera
    3. Sedan dag ett jag började kommentera på denna blogg har jag varit förföljd av - det fåtal kvinnor som också kommenterar här. Bara med min existens retar jag gallfeber på dem och de har gjort allt de kan för att "få bort mig". Informationsbärande, som Dag skulle ha skrivit.

      Elisabeth: Du tog inte till dig Magnus Ohlssons ord alls att han höll med om att du betedde dig som en mobbartjej på skolgården? Det var kanske inte vad du ville höra, efter att du bett honom "komma tillbaka"? (Var är han förresten, är han fortfarande sjuk?)

      Radera
    4. Anna,
      min kommentar handlar inte om dig.

      För övrigt har inte Magnus Olsson skrivit något sådant. Hans inlägg har jag läst, även om jag ibland hoppar över andras. Magnus Olsson är en kristen människa och skulle aldrig kläcka ur sig något så infamt.

      Radera
    5. Så kanske denna debatt, ett sidospår i det stora hela, kan läggas till handlingarna? Bli inte sura på varandra. Denna blogg är pigg, käck och munter, besinna det. Med ett leende. Också när vi tar upp svåra frågor.

      Radera
  7. Temat var biskop Gert Borgenstierna. Enligt ledaren för dåvarande Kyrklig Samling i Karlstads stift hade Borgensterna sagt till biskop Giertz ungefär följande: Underligt att vi hamnat på olika sidor i ämbetsfrågan, då vi ju står på samma grund i teologin.

    En bok om biskop Borgenstierna är på gång av förre domprosten i Karlstad, Harry Nyberg.

    SvaraRadera