onsdag 19 augusti 2015

Tjuvläsa brev

Överste Salander hade instruerat några nyanställda kaptener som skulle introduceras i arbetet under sommaren och gett dem några arbetsuppgifter/övningsuppgifter för signalspanandet. Det var det gamla vanliga, men så hade han också berättat om det lite underhållande att bland sökorden lägga in mitt namn. I juni la han in Torbjörn Lindahls namn också och sa till kaptenerna att följa upp vad som kunde komma att skrivas i fallet. På så vis fick kaptenerna lite slumpvis tag på ett mejl från biskopen i Luleå till domprosten. Det är nyttigt att de nyanställda får öva på lite annat material, sådant vi måste kontrollera om det blir kritiska lägen, menar Salander. Oftast stannar det på Lovö men i söndags undrade Salander om jag ville läsa det. Det ville jag förstås. Då visste han inte riktigt vad det innehöll.

I går skickade myndigheten över materialet utan att ge mig några restriktioner för vad jag kunde publicera. Jag tycker brevet ger intressanta inblickar. Och något spännande från de högre sfärerna måste vi väl få oss till livs, när Dagens Seglora FORTFARANDE har sommarlov. De som pröjsat för den nyansats seglorianerna kommer med, kan se sig vara blåsta. Där skrivs ingenting. Så vad får de för pengarna, de som lyft in kyrkliga medel i icke-verksamheten? Här är det annorlunda. Inga kyrkliga medel och spännande informationer.
Nu till brevet!


Kära Charlotte!

     Välkommen tillbaka efter semestern. Nu har vi ärendet Torbjörn Lindahl att hantera. Det gör mig sorgsen och kritisk. Inte bara detta att en domkapitelsledamot uppenbarligen är runt på sociala medier och undergräver sin egen men också Domkapitlets trovärdighet. Hon gör sig jävig. Du kan inte heller delta i beslutet och då är det ett ersättarnas Domkapitel som sammanträder. Hur ska ett utslag uppfattas nu, vilket det än blir? Vilka är bundna av vänskapsband med de jäviga?

     Jag vill vara helt uppriktig. Jag tycker att du  har misskött den här historien. Jag sa inget när du förra året delade ut kondomer men fasar vid tanken på en manlig kyrkoherde som gett sin kvinnliga komminister en kondom och sagt "jag tycker du ska ha en sån här". Det var nog bra att kondomer inte delades ut i år. Men i juni månad stod du inte upp för Torbjörn fast vi alla förstod hur han drev med ett begrepp. Du svarade så undvikande och oklart att du gav utrymme för den kampanj vi nu ser. Och du har uppenbarligen inte alls ett arbetslag som präglas av gemensamma samtal och dialog. Det smärtar mig och får mig att ifrågasätta dig i in chefsroll som domprost. Är ansvaret för stort för dig? Är det din frikyrkliga uppväxt som hindrar dig från att förstå vad som händer i Svenska kyrkan, där nu också ärendet blivit kyrkopolitiskt. Du kunde med enkel klokhet ha stoppat detta för länge sedan genom att upprepa den uppenbara förklaringen: Torbjörn Lindahl granskar begreppet "fobi". Inget annat.  Chefen har ansvar att stå upp för de sina och stå upp mot sladdertackor i fikarummet, som konstruerar sig fiender. Görs inte det i tid, blir det som är trams till ett "ärende".

     Nu har denna soppa blivit en kyrkopolitisk anrättning. Maria Johansson Bergs preciseringar av anklagelser är förfärliga. Hon står upp för en civilreligion, en religiös folkhemsideologi i modern tappning, och med den ska Svenska kyrkan erövras för att behålla sina medlemmar. Jag har aldrig sett det så tydligt tidigare. Jag blir rädd för den framtid som nu lagas för Svenska kyrkan. Här är den verkliga faran, men det tror jag inte stiftets präster fattar. Civilreligionens reformatörer sitter nu innanför murarna och tycker sig tydligen så säkra att de kan deklarera att de finns i alla beslutsfunktioner. Steg för steg ska förändringen genomföras och du, Charlotte, har varit ett verktyg för den förändring de vill se. De kräver lojalitet av de anställda för det nya programmet. Pridedeltagandet är en viktig del i denna förändring. Det präster lovat vid sin vigning är tydligen ett ingenting!

     Jag kan vara självkritisk också. Jag försökte uttala mig försiktigt och i Norrbottenskuriren kunde läsekretsen förstå, att jag menade att de ord Torbjörn använt "skapat väldigt mycket sorg och ilska bland folk, så mycket förstår man ju." Det var inte mycket till ord från en som har vigts till biskop i apostlarnas efterföljd. Varför kunde jag inte rakt av avfärda allt som rötmånadstrams? Jag vet ju att Torbjörn är en rejäl präst och rejäla präster ska kunna använda och ifrågasätta ord. Det hör till uppgiften som Guds Ords tjänare att också göra tjänst åt orden.  Jag är ledsen att Torbjörn inte fått den uppbackning han behövt av sin biskop och under min semester har jag funderat över min uppgift som biskop. Jag vill inte vara en biskop av det slaget som värmer sig vid kolelden och säger vad som måste sägas i det utsatta läget när man blir rädd. Men jag ser att jag blev en sådan. Det är faktiskt också en sorg.

     Vi får talas vid. Ska vi fatta beslutet att vi bör avgå, både du och jag?
     Din biskop
     Hans


20 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Även om jag tycker att satir och ironi är trevliga och nyttiga debattknep, så tycker jag ändå att den retoriska figuren i denna bloggpost drog det hela något steg för långt.
    Piggt och muntert, men inte käckt.

    Torbjörns bloggande har inte med hans arbetsgivare eller arbetsplats att göra.
    Det handlar bara om "det anseende en präst bör ha" p.g.a. en självironisk bloggpost över hur ordet fobi vanlogen används.
    Så att någon som helst kritik skulle kunna falla på domprosten är en gåta för mig.

    SvaraRadera
  3. Sprängstoff känns det som! Tack för att du lagt ut detta!

    SvaraRadera
  4. En botfärdig biskops ord som inte skall avgå efter koleldserfarenheten utan fortsätta som Petrus och vittna om Tron bland bålen och svärden. Inte minst bör det ske i vårt "stora råd"KM med orden:Vi kan inte låta bli att tala om vad vi sett och hört och Man måste lyda Gud mer än människor. När Jesu vittnesbörd förbjuds måste vi ändå följa Jesus och vara "katolska" och fråga Qou vadis?

    SvaraRadera
  5. Tack! Äntligen något rakryggat från en Svk-företrädare som inte heter Dag Sandahl! ;)

    SvaraRadera
  6. Rolf Pettersson19 augusti 2015 10:25

    Häpnadsväckande läsning!

    Den självkritik Hans Stiglund uttrycker är hedervärd. Men inte ska han avgå!

    Han har uppenbarligen gjort en upptäckt och det ska bli mycket intressant att höra vad han mot denna bakgrund kommer att säga i framtiden

    SvaraRadera
  7. Biskopen är hedervärd när han erkänner skuld. Om domprostens ev skuld kan jag inte uttala mig. Dock hade du Dag, om detta var ett brev vars innehåll du varit kritisk till, påtalat stavfelet av domprostens namn!

    Kyrkans finansiering av Seglora Smedja är jag också kritisk till, för övrigt.

    SvaraRadera

  8. Snälla Dag, man kan inte lägga ut vad som helst till folk som inte är läskunniga! Instämmer med Peter T att detta är att gå för långt! Dessutom är det skrämmande att detta uppfattas som autentiskt!

    SvaraRadera
  9. Nog för att jag drog på smilbanden när jag läst brevet men jag tycker inte att vi ska göra oss lustiga över dem som tog det på allvar. Att vara lite godtrogen är egentligen en väldigt vacker egenskap. Man tror sina medmänniskor om gott, helt enkelt. Hellre godtrogen än cynisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller också är man lättduperad och lättmanipulerad, och det är kanske inte lika positivt.

      Radera
  10. Överstarna har sänt över ett dokument som några underlydande fått fram. Jag publicerar fyndet. Vad gäller diskussionen? Biskopen har inte dementerat något i texten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet är att återge ett personligt brev utan de inblandades medgivan eller att på ett formodat sätt insinuera att detta görs.
      Oavsett sanningshalten i påståendet så kommer en stor del av läsarna betrakta informationen som sann och en annan inte försumbar mängd läsare betrakta informationen som falsk.

      Då eventuella inblandade självklart kommer att förneka all kännedom så kan spekulationerna om saningshalten fortsätta i oändlighet.
      Det blir alltså ett dåligt sätt att vara pigg, käck och munter när man samtidigt vill vara informativ och samtalsfrämjande.

      Radera
  11. Jag tyckte brevet från kyrkofullmäktigeordförande var spritt språngande galet också. Men det var tydligen äkta.

    SvaraRadera
  12. Nu har jag - som alltid - ett starkt behov att skilja på äpplen och päron innan jag kommenterar.
    Så jag behöver få svar på en fråga.
    ( Jag har visserligen en gissning om svaret, men jag tycker inte att det är en så bra gissning, så jag vill hellre ha ett rakt svar).
    När jag fått veta hur det ligger till tror jag, att det finns mycket att seriöst samtala om vad Torbjörn Lindahl och Dag Sandahl och anonyma anmälare beträffar.
    Jag repeterar -
    jag bryr mig om kristendomen
    jag bryr mig om Svenska kyrkan
    jag bryr mig om människor
    jag tycker att det är viktigt med trygghet
    jag anser att vi tillsammans skapar vår miljö - världen

    Dag Sandahl - min fråga är helt enkelt:
    Är detta brev autentiskt?

    Med vänliga hälsningar
    Ingrid B

    SvaraRadera
  13. Jacob Sunnliden säger sig ha frågat biskopen, som säger att brevet inte är äkta.

    http://sunnliden.se/?p=3918

    SvaraRadera
  14. Kan det vara så att biskop Stiglund inte vågar kännas vid den äkta kristendomen? Att han nu värmer sig vid kolelden?

    SvaraRadera
  15. Äntligen lite bra satir i svenska kyrkan. Alla håller på att bli dom den humorlösa mördande munken i Risrns namn.

    SvaraRadera
  16. Sånt läder ska sån smörja ha. Vad har inte Kent Wisti lagt i Dag Sandahls mun? Ja men, säger man, det FÖRSTÅR man ju är skämt. Men hur kan man då låta bli att förstå när Sandahl själv driver med potentaterna - var det inte Gunnar Rosendal som räknade även ironi och satir till de blanka vapnen när det gäller kampen mot veritabel idioti?

    Jag tycker att våra s.k. biskopar, även de personligen mest sympatiska, generellt har straffat ut sej för länge sedan genom obegriplig undfallenhet mot eller eget framförande av de vildaste villoläror (typ Dalmans att alla hursomhelst blir evigt saliga eller Wejryds att det inte finns någon särskild vits för ett litet barn med att ha en mamma och att den som inte tror att även män kan föda barn vill tvångssterilisera folk!). Det finns ingen anledning att hela tiden ta dem seriöst - det har gått så långt nu att ett visst mått av häckling eller som det nu heter "roastning" faktiskt kan behövas, vilket inte utesluter mer seriösa vädjanden och uthålliga förböner.

    Och jag har själv publicerat ett fejkat bekännelsetroget påskbrev från K-G Hammar, den 1 april visserligen, men ändå. Inte har jag haft det minsta dåliga samvete för det. Fejket var ju - tyvärr - så uppenbart, även om kanske någon heligt enfaldig människa fick för sej att Hammar under den aktuella påskhelgen lämnat sin extrema liberalteologi.

    Möjligen har Dag överskattat läsekretsen. Många tycks fortfarande tro blint på överste Salander - sannolikt samma grupp som tror att män kan föda barn. Att den gode Jacob Sunnliden - o sancta simplicitas! - frågade Hans Stiglund om brevet var äkta - om han nu verkligen gjorde det och inte själv skojar med oss! - är ju höjden av pinsamhet (jag tror faktiskt jag rodnar), precis som hela den här rötmånadskarusellen kring Torbjörn Lindahl.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att en avgörande skillnad mellan KW och DS är att den förre använder satir så ofta att det inte är uppenbart när han är seriös medan för den senare det är tvärtom. :-)
      /Per H

      Radera
  17. Det här börjar bli kyrkokritik på allvar, med riktiga insatser. Eftersom riktiga insatser är dyra känns det som lite för mycket att bara tacka. Låt oss tänka att konversationen är hypotetisk, det är väl den naturliga utgångspunkten. Vad vinns i form av retorik, medkänsla och ffa frontalangrepp mot den trend som håller på (?) att ta över kyrkans ledning? Tänkvärt är det ivarjefall. Och upprättande för alla utom sosarna. AN

    SvaraRadera