fredag 1 augusti 2014

Det lilla ljugandet

En kyrkokristen övar sin känslighet inför propaganda och lätta lögner för det är där somligt avslöjas. Djävulen är lögnens fader och en mandråpare från allra första början. När luranterna stiger fram är de i tjänst åt Lögnens fader. Det vanliga knep som vi möter är inte de grova lögnerna, de som är lätta att genomskåda. Det är i stället det försåtliga, det som inte är riktigt rätt men som likväl är svårt att komma åt. Det skaver mot verkligheten, det är uppenbart. Men vad är det som skaver?

Till lögnväsendet hör att enkelt avfärda dem som betraktas som motståndare med epitet och etiketter. Att den som tänker, som Kyrkan alltid gjort, att äktenskapet är ett förbund mellan man och kvinna blir plötsligt definierad som "homofob". Den som tänkte om ämbetet som Svenska kyrkan gjorde också drygt åtta månader in på år 1958, kallades "kvinnoprästmotståndare", som uttyddes "kvinnomotståndare". Det visade sig vara en tolkning som står sig. Nu var inte detta sant. En fråge fördes över till att bli en annan fråga och då fungerade epitet och etikett. En liten passlig lögn, alltså.

De små passliga lögnerna hör nu till vardagsmaten för det blir Pridefestival.

Grundlögnen är förstås att detta är en festival för Mångfald och Kärlek. Det kan man lura i de svagsinta. Detta är en sexualpolitisk agenda som också är en affärsidé. Den syftar till att omdefiniera vår kulturs sexualsyn. Dess idéhistoriska bakgrund är den rena nihilismen. Priderörelsen har väldiga resurser till sitt förfogande. På polishuset ska tydligen Regnbågsflaggan vaja. Detta flaggande markerar hegemoni, förstås. Kan ni tänka er att Svenska kyrkans flagga skulle vaja över landets polishus i det mångkulturella Sverige?

Kyrkan mobiliseras eftersom den kan vara en ideologisk statsapparat och det är en ideologisk statsapparat som nu framträder under Pridefestivalen. Statsråd går där i gåsmarsch. SD får inte vara med men de andra utom Hägglund kommer - och vad ska de annars göra, valår som det är.

Jag vill gärna ha reklam i min postfälla. Den kostade så mycket att jag vill ha så mycket som möjligt i den. Tidningar, tidskrifter, brev, försändelser med viktigt innehåll och, alltså, reklam. Jag hålls informerad av människor som bryr sig om att se mig som kund. Det är fint.  Alltså kommer reklambladen sorterade i ett omslag som heter Uppslaget och det är gamla Kungliga Postverket som framträder som Postnord. Där passar någon på att informera mig om Pride Nr 31. Jag ser att det sålts tusen biljetter fler - delvis tack vare billigare biljetter till unga. Jojo. Och så får jag lära mig att jag den 28 juli kunde fira invigningen av Pridefestivalen genom att grädda Kärleksfulla pannkakor. Jag ska lägga smeten i olika bunkar, färga med pastafärg och vips har jag vispat ihop regnbågsfärgade pannkakor och kan fira mångfalden. Jag kan frånvarande ändå vara en del av hbtq-rörelsen för kärlek och mångfald. Jag drar mitt ägg till smeten, så att säga.

Den där övertalningsdefinitionen att det är Kärlek och mångfald saken handlar om är väl just det som ska ifrågasättas. För på samma blad uttalar sig operasångaren Rickard Söderberg. Det bästa med Pridefestivalen är att det är fokus på politiska frågor med glädje, lust och musik, säger han. Ja, statsideologi, som vi brukar säga.

Det som kallas Kärlek och Mångfald är statsideologi i någras intressen. De vet vad de vill men jag är inte alldeles säker på att de vet vad de gör. Det vet Lögnens fader dock. Han går omkring som ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka. Nog letar han i parader också. Kanske just där.

Världen är som den är. Det dystra är att Kyrkan inte är som den ska vara.

33 kommentarer:

  1. Det kan vara svårt att upplysa Svedalas folk om vad som är rätt sexualetik, när man på alla områden följer de politiskt korrekta åsiktsvindarna i flera hundra år.

    Är äktenskapet (mellan man-kvinna) något som människan (el kgl salighetsverket) kan skilja åt.

    Är barn något gott?

    Det finns en Kyrka som fortfarande tror att äktenskapet är vad Skriften hävdar; oupplösligt (vid giltig vigning), tvåkönat, barnalstrande o absolut inte nödvändigt för lycka.

    Bara här kan man försvara tron på ett trovärdigt sätt. Otroligt nog för det med sig respekt.

    Allt Gott
    Anders Gunnarsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det finns en sådan Kyrka, inte knuten till något samfund eller byggnad utan Kristi Kyrka som förenar alla troende församlingar där Guds Ord predikas rent och klart och där sakramenten rätt förvaltas.

      Radera
    2. Ja Kristi Kyrka är rätt konkret igenkännbar.

      Inte en gång i Skriften förandligas eller mystifieras detta begrepp till något osynligt o ogreppbart.

      Allt Gott
      Anders Gunnarsson

      Radera
    3. Anders Gunnarsson har rätt, den är igenkännbar, Matteus 25 är övertydligt, men det är bara fåren som känner igen den, i Kristusbärarna, inte i de klättrande getterna, så någon yttre kyrka byggd på hierarki kan aldrig kännas igen som identisk med Kristi kyrka, den som ensam givits ett löfte om närvaro. Så är Kristi kyrka heller inte rädd om son makt och sitt inflytande, hon har nämligen ingen och söker den heller ej. / Magnus Olsson

      Radera
    4. Magnus

      Där var många vinkelvolter i argumentationen.

      Var inte du präst, Magnus?

      När ska du i s f lämna hierkin/makten/inflytandet?

      Allt Gott
      Anders Gunnarsson

      Radera
    5. Eftersom du styr på person i din argumentation får jag trösta dig med att jag sedan två dygn ligger på sjukhus och om Gud vill, lämnar jag all hierarki byggd av människor, när det behagar Gud. Det ligger inte i mitt avgörande, men i mitt ligger att inte buga inför den när den uppträder som calvinistiskt bygge av paradis eller romerskt återspeglande av himlen, här. / Magnus Olsson

      Radera
  2. f. Dag,

    Mycken tack skall ni ha för att ni vill att Sanningen ska fram - Det är sannerligen dystert att Kyrkan används för att föra fram lögnandets politik.

    En präst som är närstående till mig och min familj sa att "det pågår en strid varje nanosekund för våra själar och att vi måste välja varje nanosekund om vi vill tillhöra Guds rike eller inte och bara genom läsandet av psaltarpsalmerna kan vi rusta oss för krig och få Guds beskydd."

    Det är en fruktansvärd strid som utkämpas i Svea rike, en strid som har skördad alldeles för många offer. Tyvärr kan vi inte räkna med hjälp från Uppsala, ty dom är alldeles för upptagna av sig själva och deras egen förträfflighet. Trust not in man but in God!

    Guds frid,

    Asta Löwenhjelm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressanta, dessa Asta Löwenhjelm, Agda Modigh och Johanna Liljecreutz. /Olof Olsson
      PS till Bloggardag, titta på bloggen Wiseman's wisdoms och hans kommentarsregler, det är en bra blogg med bra kommentarsregler och hyfsade kommentarer, men så är den ju en krigsblogg och inte en kyrklig dylik. DS

      Radera
  3. Pontus Wikner är en hjälte för "pride-rörelsen" men de få "prideanhängare" som läser hans texter läser honom lika selektivt som de som framställt "Queen James Bible" läser Bibeln. Wikner var tillräckligt from att blicka inte bara "somewhere over the rainbow" utan på Kristus. Kanske är det också det Maria Ludwigsson saknar i biskoparnas miljöbrev? I deras svar till henne vill de lyfta fram "evangeliet om Jesus" men det kunde ju även Marcion och Arius göra. Luther skulle som god utläggare av Galaterbrevet betona genitiv dvs. Jesu Kristi evangelium "to evaggelion tou Christou" (Gal 1:7) och inget "annat" "relevansanpassat" evangelium vilket även var vanligt på aposteln S:t Pauli tid.

    SvaraRadera
  4. "Kan ni tänka er att Svenska kyrkans flagga skulle vaja över landets polishus i det mångkulturella Sverige?" Den frågan avtäcker den misär vi hamnat i som kristen civilisation och kyrka. Den enda roll som tilldelas SvK i detta sammanhang är att ingå i den hedonistiska statsideologins doakör och den rollen ikläder man sig servilt snörvlande. Det gäller ju att vara relevant.

    SvaraRadera
  5. Ja, det är som det är med Pride! Det är väl klart att det är ett kommersiellt jippo. Själv är jag ytterst tveksam till om det gagnar jämlikhet. Men jag har ett annat förslag. Varför inte ha en festival för gamla, tjocka tanter? Vi behöver väl bli sedda och accepterade! Tänk om en massa människor gick i parad med plakat typ "Tjocka tanter- för allas lika värde" Och så skulle alla tjusiga butiker skylta om att de hade storlekar större än 44!
    Diskrimineringar finns där de inte syns!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättebra idé, nya tant lila! Är det några som inte får synas i dagens samhälle så är det gamla, tjocka tanter.

      Radera
    2. Varför inte en frigörelsevecka för statskyrkotroende vita heterosexuella män, som är nyktra fastän de inte är helnykterister och aldrig har provat någon innedrog?

      Radera
    3. Feminism, tillsammans med kommunism och socialism, har verkligen påverkat väldigt många människors sinnen. …

      Alla verkar vilja – ses - och verkar också vilja bli – tittade på - annars verkar inte tycka sig – finnas – , eller så anser att de finns tydligen inte…
      Det är som Narcissos, som vill spegla sig i det som försvinner och förändrar sig ständigt, sekund för sekund, minut för minut, dag för dag och år från år….som alltså alls inte är den mänskliga varelsens existentiella Källa…. utan som endast är – kött - …, som inte har något verklig Liv i Sig Självt….


      Det är istället en mycket förrädisk och självbedräglig föreställning….att människojaget verkligen kan – ses - , i det yttre, genom att – tittas på - , och därmed anses – finnas - …..

      Det är ju den inre människan som skall ses och tittas på genom att uppmärksammas och lyssnas till…. Då sker en bekräftelse genom just lyssnandet till…

      Därför när Gud talar till människan, (som varelse), så är det främst till den – inre människan - och inte främst till – den yttre människan - . Gud vill både tala till, förmana, påminna, göra uppmärksam och därmed – ge liv till - , ge existens, ge Av Sig Själv, just till – den inre människan - , som då får näring, s.k. mat, och kan också därigenom bli - matad - genom just Guds Ord….

      Fixering vid just – att i det yttre - vilja ses, samt kanske även då – tittas på - hänger nog samman dels med tv-åldern men också väldigt mycket med just både kommunistisk och socialistisk, samt feministisk, propaganda.

      Den propaganda som vill mana människor att kollektivt, och i grupp, vara högmodiga, avundsjuka, giriga, vredgade, (hatiska), kättjefulla, lättjefulla och frossande, och som blir itutade och undervisade om att det är både kärlek, frihet, befriande och befrielse, att leva så.

      Men detta är vad som just innebär mycket stora – risker - , för just – jagets -, överlevnadsmöjligheter, som just istället riskerar att – drunkna - , och gå förlorat.

      Det innebär för människan att hon förlorar just sin identitet som just mänsklig varelse, vilket i sin tur innebär att hon – missar målet -, för just sin mänskliga kallelse, av Gud, som just människa. Människan risker att istället för människa då vilja bli – såsom ett djur - , som inte vill eller kan göra några val mellan – gott eller ont - , utan förlorar sin – urskiljningsförmåga -, att kunna skilja mellan vad som är - sanning och osanning - , alltså vad som är – verklighet – (Gud), och vad som är overklighet – köttet - .
      För människan finns alltså stora risker att just kunna snava på och inför dessa områden; högmod, avund, vrede, girighet, lättja, kättja och frosseri, vilka hon då behöver vara extra uppmärksam på, på sin Livsvandring i Sanning på sin Väg till.. Gud…., med hjälp då av Hans Son, Ordet, dvs., Kristus..….

      Radera
    4. Tror jag också. Och det intressanta är när man som människa tycker sig se en annan människas inre jag bortom rollerna. Då kan man inbilla sig att Jesus är i farten!
      Men detta hindrar inte att man gärna vill kunna köpa kläder i rätt storlek till exempel! Människor mår heller inte bra då deras yttre jag bokstavligen inte får plats!

      Radera
    5. (Fniss skratt)...

      Rolig kommentar....

      Radera
    6. JA!!!! Varför inte!!!!!!!!!!!!!!!!

      Radera
  6. Det engelska ordet "pride" blir i svensk översättning (enligt google):
    högmod, högfärd, glans och stolthet.

    Man inser att priderörelsen vill att vi skall svälja den lilla lögnen att "pride" bara handlar om "stolthet" när det i första hand bara handlar om högmod, högfärd och att få glänsa.

    Hur är det nu ordspråket lyder: Pride goes before fall.
    (På svenska: Högmod går före fall.)

    Kommersiellt jippo, självcentrering och sexfixering är vad det handlar om. Att det skulle handla om verklig Kärlek och Mångfald, är lögn och inget annat.

    En får tacke DS (dvs "barnet") som vågar säga att kejsaren är ömkligt naken.

    Lille Johns målare

    SvaraRadera
  7. Den är ju ingen nyhet precis, denna sataniska statsideologi, utklädd till frigörelse. "RFSU har propagerat för en syn på sexualiteten som samhällets säkerhetsventil. 'Vårt syfte'. säger en tjänsteman i RFSU, 'är att främja frigörelse genom sex'. På intet annat område kunde något sådant sägas. Som tidigare antytts är annars syftemålen de rakt motsatta: reglering och underkastelse under kollektivet." (Huntford, Det blinda Sverige, s. 290) Och, fortsätter Huntford: "Lagen har följt den sexuella sedvänjan i spåren.Tidigare hade den svenska rättsskipningen liksom all annan västerländsk sådan varit influerad av den kristna etiken. /.../ Regeringens juridiske expert, professor Alvar Nelson, säger att 'vårt mål är att avlägsna all kyrklig moral från lagstiftningen." (ib.) Huntford skrev boken 1971 så redan då var ju egentligen hela marschriktningen given, och i öppen dager för den som kunde läsa. För Huntford var dock kyrkan inte "en kyrka i tiden", utan en kyrka över tiden, varför han inte kunde ana vad som skulle komma härnäst, att den "kristna etiken" som sådan och "all kyrklig moral" skulle tvingas till anpassning och underkastelse under "tidens krav" (ett krav som f.ö. redan Kierkegaard kunde se var en hemställan om en ideologisk tvångströja). Fast utvecklingen var ju bara logisk och konsekvent: den sekulariserade nationen måste ju få en sekulariserad kyrka -- hur skulle den annars kunna se sig själv som en "humanitär stormakt" på det godas sida? Vilket spel driver inte djävulen med oss! Med oss, som inte ens tror att han finns! Men som alltid ligger djävulen oss ett steg före; samtidigt som vi ska vifta med regnbågsflaggor från kyrkor och polisstationer så har vi mitt ibland oss hundratusentals människor som aldrig skulle komma på tanken att ens titta åt en regnbågsflagga, utan som i kraft av sin religion är övertygade om att de står över "tidens krav". Precis som de kristna borde, f.ö. Som sagt: Det dystra är att Kyrkan inte är som den ska vara.

    SvaraRadera
  8. Dag!

    Nu väljer jag att läsa dagens blogginlägg som ett svar på min önskan att du skulle förklara vad som upprör dig med pridefestivalen.

    I min läsning blir då Pridefestivalen för dig en manifestation av ljugandet i samhället. Och det kan jag förstå är upprörande. Men jag förstår inte hur du kommer fram till att det är det som festivalen är!

    Jag läser vidare i blogginlägget.

    Nu jämför du kyrkans inflytande med priderörelsens. Och blir ännu mer upprörd. Varför denna upprördhet? Jag tolkar det som att du inte går med på att priderörelsen handlar om kärlek och mångfald. utan om något helt annat, där djävulen är inblandad, eftersom du redan konstaterat att det handlar om ljugande. Försöker jag se det på ditt sätt förstår jag fortfarande din upprördhet.

    Men jag håller inte med dig! Det är inte alls så jag ser det.

    Du målar upp en bild där Lögnens fader går runt som ett rytande lejon och att det till stor del är kyrkans fel, eftersom den inte sköter sitt jobb.

    Jag - från mitt perspektiv - ser det som att mänskligheten, individ för individ, kämpar för att sprida kärleksbudskapet var och en på sitt sätt och efter sin förmåga. Ingen har monopol på kärleksbudskapet, det är evigt, oföränderligt och tillhör alla!

    Jag önskar dig en fin fortsättning på dagen, Dag!

    Vänliga hälsningar
    Ingrid Berlin

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Ingen har monopol på kärleksbudskapet, det är evigt, oföränderligt och tillhör alla!"

      Kära nån!

      "Vad är det ni har gjort" står det i 1 Mos 3.
      Man kan tycka att det verkar oskyldigt och obegripligt det som händer där.
      Men eftersom Gud förmodligen ser längre än den mänskliga näsan, så ligger det i detta utrop något vida större, nämligen:
      Om det som nu komma skall!
      Ty nu sätts en snöboll i rullning som kommer att bita människan i baken genom allt hon tar sig för. Till en början ser det mesta hon gör ut som framsteg. Men i tidens längd visar det sig baksidor hon inte kan se på grund av att ögonen öppnades för henne själv och inte för det stora hela, eller vad som är den egentliga meningen med allt: Samarbetet med Skaparen.
      Kärleksbudskapet är en sådan lurig sak.
      Många tror att allt går att klänga fast i detta. Men det är en bedräglig syssla att försöka göra det. Många frågor följer med.
      Till exempel (och ursäkta klarspråket) : Jag gillar min hund så pass mycket att jag då och då sätter på den. Och vice versa.
      Den gillar det som det verkar. Och jag älskar min hund, häst, höna eller vad fan det nu kan gälla. Och jag har min rätt att i kärlekens namn kräva att bli respekterad eller hur? "Kärleken är evig och oföränderlig och tillhör alla" eller hur? Något ansvar utöver mitt egna behövs inte. Ty jaget kommer alltid i första hand. Och någon del i den övriga skapelsen behöver inte jag bry mig om. Men med den synen går man tvärt emot delar av naturvetenskap och tro, där hela skapelsen istället tycks hänga samman i för oss osynliga trådar och där allt påverkar allt.
      Och i det sammanhanget blir det djäkligt vanskligt att lirka med kärleksbegreppet.
      Och säg den farsa eller morsa som inte någon gång sagt åt sin unge att nu får det vara nog. Och det i den kärlekens namn som också kan sätta ner en fot och som ser lite längre än sin egen näsa.
      Men idag skymtar vi en framtid där människan blir en varelse som i bejakelsens namn kommer att fragmenteras och inte vet vad hon är till slut. Man, kvinna, djur, ettor och nollor, eller varför inte allt på en gång. Och precis där, är det väl som det djävulska trillar in, dvs som den som splittrar och slår isär. I det här fallet identiteter. Och i frihetens bedrägliga namn går vi i fällan. Vi tycks inte fatta att Gud vill göra en människa till sin avbild. Och Gud om någon är en helhet. Och i Jesus ser vi ju inte en splittrad varelse som inte vet vare sig ut eller in, utan en fullkomligt sann person som säger oss att följa honom och söka bli som honom. Det betyder som jag förstår det, inte att man och kvinna ska byta ut sina hormoner eller ägna sig åt dyrkan av det egna könet. Eller dyrkan av något annat heller för den delen.
      Vad var det han sa den där Jesus? Jo, att "vägen är smal och att få finner den". Få finner den! Varför? Därför att det finns en kamp att utkämpa för att finna den i röran av allt. Därför är det så enkelt, för enkelt, att säga att allt hör hemma i begreppet kärlek.
      Då slipper man också kampen om själens dunklare drifter och krafter.

      L/B

      Radera
    2. Tack Ingrid B
      Du räddar åtminstone mitt förstånd att jag har läst texten rätt . Vist finns det kommersiella inslag, tal för sitt eget agenda och politiska partiernas utnyttjande av denna forum. Men ljugande ,var finns det, när man öppet deklarerar vad man vill?
      Det vore bra om dessa missnöjda skull kunna presentera ett förslag för ett alternativ liv för dessa för sin sexuella läggning annorlunda.

      Det värkar vara en vanlig missuppfattning att byta sin läggning är ett viljesak. Det är det inte.Inte för heteros heller. En hetero kan inte kasta sig i ett homosexuell livsmönster utan ett stark bisexuell inslag i sitt väsen.

      OK , en eftergift; Fantasin om homosexuella handlingar väcker ofta stark känsla av avsmak , avsky och till och med hatiskhet hos heterosexuella.. Man får inte underskatta reaktionen.
      Men trots sina känslomässiga svårigheter, borde man tillåta dom annorlunda kunna leva sitt liv utan att man försvårar det i onödan.

      Radera
    3. Lysande svar L/B! Dostojevskij -- en annan av mina husgudar -- gjorde sig verkligen inga illusioner. Hans sade -- och visste av egen erfarenhet -- att i kärleken kämpar Gud och djävulen om människans själ. Hur ska vi som lever idag och som gjort både Gud och djävulen fullständigt överflödiga, eller t.o.m. ickeexisterande, kunna ha skuggan av en chans att hantera den frihet som predikas numera och som öppnar sådana perspektiv mellan himmel och avgrund! När jag själv var ung hade jag åtminstone förställningen om att sex utan kärlek var synd till mitt stöd; numera verkar vi ha förlorat förmågan att distingera mellan dessa, dvs. all sexuell aktivitet i vilken form som helst ska vi acceptera som kärlek. Så länge det handlar om "consenting adults". Varmed vi har nått fram till fallet med kannibalen från Rotenburg, http://www.hna.de/lokales/rotenburg-bebra/kannibale-rotenburg-fall-bildern-fotostrecke-fs-2660172.html
      Nej, den som skriver att kärleksbudskapet tillhör alla, har glömt att kärlekens källa heter Jesus Kristus, och därmed utlämnat oss alla åt djävulens garn och vår egen förkärlek, till evig undergång. En som själv varit med vet att beskriva problemet: "RFSL vill ersätta ordning och reda med kaos och anarki – där den starke kan förtrycka den svage. RFSL bedriver ett krig (jihad) mot nationen Sverige som går ut på att livslånga monogama kärleksförhållande ska föraktas och många sexuella partner i öppna förhållanden ska hyllas. I stället för att anordna en orgie i sexuella perversioner borde RFSL arrangera en Pride-festival i försoningens tecken – där RFSL ber alla bögar och lesbiska som fått sina känsloliv förstörda om ursäkt." http://www.d-intl.com/2014/08/01/replik-rfsl-offrar-barn-och-ungdomar/

      Radera
    4. Egentligen villa jag länka till den här artikeln: http://www.d-intl.com/2014/07/28/kronika-rfsls-jihad-mot-svenskarna/

      Radera
    5. aake, Dispatch International påstår en massa saker utan att kunna styrka dem. De verkar i fördumningens tjänst. För att ta ett exempel så påstås att RFSL inte lyfter på ögonbrynen för att uppmärksamma förtryckta homosexuella i mellanöstern. Det är bara att gå till RFSLs hemsida och söka på till exempel Iran eller islam för att se att påståendet inte stämmer. Det är en usel källa. /Olof Olsson

      Radera
  9. Så skönt att vår brevlåda var så billig att vi utan vidare kunnat undanbe oss reklam. :-)

    En gång i tiden skulle jag spralla till pannkakorna genom att färga smeten med grön karamellfärg. De blev asfula. Tänk er själva gröna pannkakor med den vanliga stekytan på. Vi klarade nästan inte av att äta dem.

    SvaraRadera
  10. Till Anonym L/B

    Det A säger om B säger mer om A än om B.

    Vänliga hälsningar
    Ingrid Berlin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyvärr Ingrid Berlin, så stämmer inte denna s.k. devis.

      A kan säga en mycket och många saker om B som verkligen stämmer, utan att just det med någon automatik innebär att det behöver säga någonting alls om A. Det är nog mer närmare en sanning.

      Den villfarelse som drabbat det allmänna samhälleliga rummets språk, och även det kyrkliga språket, är onekligen just ett villfarelsens språk.

      Det är ämnat att just föra människor vilse och är därför fullt av små inlindade osanningar, och även lögner, som är till endast för att locka och kittla människors öron, och därmed kunna förleda dem att tro att de både är goda, kloka, förståndiga, befriade, frigjorda, moderna och, även också intelligenta, om de omfamnar den propaganda som förmedlas genom främst kommunism i olika former, men även nyliberalism och socialdemokrati. Allt man eftersträvar och önskar sig är att kunna förvrida huvuden på väldigt många människor. Det är det önskade tillståndet att kunna åstadkomma och ingenting annat.

      Sverige befinner sig i s.k. framkant vad gäller just förvirring, om man ser till statistik, inte minst bland ungdomar, som då inbillas vara just, modernism och utveckling, bero på patriarkiska strukturer, vilket det naturligtvis inte alls är i praktiken, utan just snarare en avsaknad av patriarkaliska strukturer, vilsenhet, faderslöshet och allmän upplösning hos stora andelar av en övergiven ungdomsgeneration.

      Kommunism står i farstun och längtar verkligen efter just det tota samhälleliga sammanbrottet där då, äntligen, Den Nya Människan, kan träda fram i alla sin råhet och djuriskhet i en total. Fanatisk, hatisk, mördande och dödande attack mot allt mänskligt ordnat samhällsliv av den, enligt kommunism, den sanna och barbariska människan, utan någon kulturell fernissa och låtsasverk, som så oerhört länge har velat just nedmonteras, just i tjusiga, lockande och pockande fraser om kärlek .

      Det kommer inte alls att dröja länge innan all denna propaganda om kärlek kommer att ersättas med ett fasansfullt hatande hos alla och envar, därför att de har undlåtit att verkligen lyfta upp och kultivera människan för att istället låta henne förfalla. Konsekvensen kommer att bli förödande och syns redan här och var där barn dödar sina föräldrar samt våldtar små barn och andra bestialiska handlingar utan några som helst självbesinningsförmågor och detta i just kommunismens, frihetens, modernitetens och i liberalismens namn. De känner sig både kärleksfulla, frigjorda och befriade samt naturliga, normala och moderna när de utför dessa handlingar som samhället inte längre då kommer att kunna sätta stopp för, eller begränsa, utan att bli kallat för att vara bakåtsträvande, konservativt och förtryckande.

      V .h.

      Radera
    2. För mig handlar devisen om att - även om allt A säger om B stämmer - det A säger bottnar i A och därför säger det mer om A än om B. Fast andra saker måhända. Och att det kan vara en intressant infallsvinkel i ett konstruktivt samtal.
      Vad vill vi med våra ord och handlingar? Varför vill vi just det? Viktiga saker att reflektera över, både ensam och tillsammans.

      Villfarelsens språk. Vad är det? Också viktigt att försöka förstå - något man knappast kan göra ensam utan där behöver vi också varandras perspektiv. Och en öppenhet i lyssnandet.

      Vem är det som önskar förvrida huvudet på människor? Varför? Hur vet man det? A och B igen och det nödvändiga samtalet, den oundgängliga respekten. Tilliten till varandra, tilltron till godheten. Att Godhet och Kärlek existerar. Att göra sig fri från misstänksamheten.

      Kommunismen i farstun. Beskrivningen av den kommunistiska människan - för mig en märklig och intressant tolkning. Jag lyssnar och tar in och försöker se och förstå att så kan man naturligtvis också tänka, även om jag aldrig gjort det. Så viktigt att lyssna på varandra. Med respekt.

      Beskrivningen av det kommande förfallet, kommunismens konsekvenser är välformulerat, fasansfullt och säger - för mig - mycket mer om A än om B. Men det är mitt perspektiv.

      Jag fortsätter att tro på Kärleken, som jag tolkar den och den tolkningen liknar inte alls de avskräckande exempel jag kunnat läsa ovan i bloggen och en del av kommentarerna - och dessutom är jag övertygad om att den Gyllene regeln - detta att behandla andra som man själv vill bli behandlad - är mycket användbar.

      Trevlig helg!
      Vänliga hälsningar!
      Ingrid Berlin

      Radera
    3. "Den som älskar sitt barn tillrättavisar det medan tid är."

      Radera
    4. Inger Berlins A om B är en något - men bara något - mera elegant version av sandlådeargumentet:

      -Den som sa de kan va de!

      Arbiter

      Radera
    5. När ett samhälles offentliga ideologiska språk och ideologiska diktat avkräver ett tvång att vara tolerant som då får betyda att vara kärleksfull, samt god, mot allt, allting och alla, så kan man faktiskt befinna sig i en diktatur fastän man inte tror det.

      Man ser då denna dikterande diktatur som endast varande god och av godo.

      Som en lyhörd efterföljare av samhällsdiktaten tror man sig verkligen vara enbart tolerant, ja, varför inte kanske både vidsynt, kärleksfull, klok, god och förståndig när man efterföljer det som diktaten föreskriver.

      Man tycker sig då förstå de samhälleliga, och de kyrkliga, dikterande direktiven om just att vara tolerant är att vara kärleksfull och ser sig faktiskt då vara en del av dessa när man anser sig själv för att vara just kärleksfull och tolerant. Man tycker sig då förverkliga de dikterande diktaten om denna s.k. kärleksfulla godhet och tolerans.

      Någon diktatur eller dikterande direktiv ser man då inte skymten av, när man snällt, lydigt och kärleksfullt, samt full av tillit, icke- misstänksamhet och med en godtrogen aningslöshet och utan baktankar, anammar den samhälleliga och den kyrkliga maktens direktiv och diktat kring vad som skall tolereras i den kärleksfulla toleransens och godhetens namn.

      Värderingar om total tolerans, godhet, vänlighet och kärleksfullhet samt de många andra fraser, paroller och stående formuleringarna som propageras kan bli diktatoriska diktat som verkligen inte varken kan eller får kritiseras, anmärkas på eller ifrågasättas.

      De kan inte kritiseras därför att all kritik framstår då automatiskt som att vilja förespråka dess motsatser, nämligen ondska, elakhet, intolerans och kärlekslöshet, som en logisk konsekvens. Kritik av diktaten anses alltså automatiskt vilja förespråka en motsats till all dikterad god, klok, fin, kärleksfull, vänlig och toleranta tolerans.

      Det är illa att man inte kan upptäcka denna diktatoriska rävsax.

      Radera
  11. I vissa tider är vissa sanningar också i Guds heliga ord stumma. Det lönar inte att argumentera mot en sådan övermakt som rörelsen för det de kallar sexuellt likaberättigande. Det är inte ett brott att just nu tiga i dessa frågor. Det kan till och med vara klokare att gömma och begrunda Guds ords undervisning i sitt hjärta och verka för detta i ens egen lilla värld. Först och främst naturligtvis att tillämpa Ordet på sig själv./Övertygad men försiktig

    SvaraRadera