fredag 11 juli 2014

Med snopp. Del två

Jag följer utan kommentarer inläggen om prisandet för insatsen i Almedalen, men jag sände in kyrkomötesmotionen i ämnet i går. Jag fortsätter min miniserie i stället! solen skiner och barnbarnen som gör en landskapsresa med sin morfar ska se ubåten Neptun och kanske en eller annan tänkt krigsskådeplats idag. Lite ämbetsteologi inleder lämpligen en sådan dag.


Först ett par korrigeringar.
Erik Sjöberg hette mycket riktigt lektorn som fick göra bibelutredningen. När han utsattes för kritik blev hans svar närmast lustigt.


Han erkände att det var ett misstag att inte starkare betona Paulus uppfattning. Men det fanns en anledning. Sjöberg räknade "icke på allvar ... med möjligheten, att Paulus' uppfattning detta avseende också i den nutida debatten skulle kunna anföras som en allmängiltig och för alla tider normerande åskådning." (Sjöberg, Exegeterna om kvinnliga präster, 1953 s 66)

Hade han varit lite bättre påläst, hade han vetat. Men det är rätt uppenbart att Erik Sjöberg inte närmare analyserat den ämbetsdebatt och den nyorientering som var 1930-talets i Sverige - och i Tyskland men kanske också ekumeniskt. I "Kyrkans århundrade" ville man veta vad en präst är - och skulle göra. Bo Giertz skrev om ämbetet år 1938 och då var det de bibelvetenskapliga upptäckterna som lett honom dit. Läs Ny Kyrklig Tidskrift och Vår Lösen.



Det leder det andra, ett förtydligande. Vad universitetsteologerna skrev i 20-talets remisomgång är något som ligger fast i det gamla paradigmet. De kunde förstås hävda att det var Kyrkan själv som skulle fatta beslut (och just så, exakt just så blev det som bekant inte!) men mycket var otänkt och ekumeniskt isolerat. Frågan då (SOU 1923:22) var ett statligt initiativ och om ämbetet har man inte resonerat av ett, tror jag, uppenbart skäl. Det självklara tas som självklart tills det ifrågasätts.

De teologer som lärde nytt av den då nya forskningen och kunde göra upp med den gamla liberala 1800-talsteologin och kulturkristendomen, hade begripit något viktigt om Kyrkan och därmed om prästämbetet. Ämbetet var Guds gåva och Guds hand den egentliga vid prästvigningen. Ämbetet var inrättat av Gud själv för att människor skulle få tron. De visste de som drogs med i den nya entusiasmen att läsa Svenska kyrkans bekännelseskrifter (en entusiasm som hör samman med den lundensiska högkyrkligheten under 1800-talet med Gottfrid Billing och andra). Confessio Augustana art V.


Att det lästes bibelord för att tolka vad som skedde vid en prästvigning var självklart. Orden avsågs rimligen tyda det som hände i vigningen och det gavs en gåva, enklast beskriven som gåvan att vara präst.



Visserligen kunde teologer bråka om luthersk och romersk ämbetssyn men
först var det nog så att det som kallades "lutherskt" inte var sådant som Luther omfattade och
därefter kanske det vore rimligare att bortsett från tolkningstraditioner fundera över vad Gud faktiskt ger i vigningen. På den punkten var Luther tydlig och rätt förstått kunde  prästvigningen kallas ett sakrament, som vi lär oss i CA:s apologi art XIII.



De som ställde de basala frågorna var församlingspräster. De ville veta med vilken auktoritet de stod i kyrkan och förlät synder, förkunnade Guds ord och gjorde anspråk på att Gud haft något att säga genom dem, ställde fram bröd och vin och delade ut Kristi kropp och blod och hur de kunde välsigna och hävda att detta var egentligen något Gud gjorde. Ämbetsteologin var inte högkyrklig självhävdelse. Den var  snarare en upptäcktsresa i Guds underbara gärningar. Därför ställde den sanningsfrågor och en uppsättning akademabla teologer stod handfallna.



Motsättningen är tydlig från 1930-talöet och framöver. Den handlar om ämbetet. Svensk Kyrkotidning jagar de högkyrkliga men de högkyrkliga som träder fram i SKT är inte svaren skyldiga. I ett par omgångar blåses debatten av men den pågick under åren 1953-1956 av och till och det var i en när det kom till ämbetet oenig kyrka ännu en oenighet infördes år 1958. Men grundkontroversen gällde för den teologihistoriskt orienterade just ämbetsteologin, inte kvinnofrågan.
Och ämbetsteologi blev aldrig löst.


Jag tror mig ha noterat att professor Gustaf Wingren och professor Krister Stendahl båda i början på 1960-talet uttalade sin häpnad över att frågan aldrig kommit vidare. Det borde de kanske ha fattat. Båda menade alltså att den egentliga debatten inte hade börjat - och det var något Gustaf upprepade med kraftfullt instämmande av begåvade forskare. Så var det.

Men samtidigt var allt kört för odalmännens, allmogens och populasens talesmän- och kvinnor diskuterade en annan fråga och de formulerade agendan. Vad med frågan om Gud, då? Funktionell ateism var grundhållningen. Detta skulle kyrkomötet hantera. Klart det inte gick.



Det verkar inte bättre än att det får bli ytterligare någon bloggpost i ämnet.

18 kommentarer:

  1. Att genitalien som sådant skulle vara det som ska uppmärksammas var det väl snarare ett annat gäng tänkt radikala lunda-teologer när de satte det i biskops Bertils mitra. Det vore kanske lämpligt att den (mitran alltså) fick vara könlös?

    Tror inte det avgörande är vad som finns i skrevet utan vad som finns strax under mitran: i struphuvudet.
    Någon ortodox lär ha menat att bara man skaffade skägg och basröst funkar det. Österrikes bidrag i melodifestivalen detta år är kanske svaret.

    Varför skulle Sverige vara trögare att köpa storstadens och sociteternas androgyna ideal? För att vi är skogens, brukets och havets människor. Där går det inte att låtsas. Här behövs normala fäder och riktiga mödrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och vad innebär 'normala fäder och riktiga mödrar'?

      den Lea

      Radera
    2. Martyr är ett starkt ord och syftar på blodsvittne för Kristi skull. Bertil Gärtner var en i statens tjänst högt uppsatt och - gissar jag - tämligen väl avlönad kyrklig ämbetsman. Vare sig han själv eller hans vänner såg sig som offer. Konstnärinnan M V, prästfru och blivande veniat, ritade dock en p--k i vad som skulle föreställa Gärtners mitra. På teckningen omgavs biskopen av några personer som var på väg att offra en kvinna. En av dessa var en ung prästman i Kalmar(!!). Avsikten var att smäda kristna människor som bekänner sig till en speciell variant av den evangelisk-lutherska trosåskådningen. Bertil Gärtner var alltså inte en martyr, men vad var han? I varje fall är hans namn hedrat intills idag. Så kan det ibland gå till i Guds rike./Bartholomeus

      Radera
    3. "Se hur de älskar varandra!"
      Arg kyrkomedlem

      Radera
  2. Det är intressant att få sådana tillbakablickar kring hur förändringar stegvis har skett och gått till.

    Att ateism spred sig, som en farsot, från den s.k. Upplysningstiden, och framåt och påverkat till än den ena än den andra ismen och ideologin, samt ett avståndstagande av religion, kanske framför allt kristendom, det går inte att förneka.

    Att vilja göra människan till alltings mått, att vilja låta majoriteter bestämma och avgöra i allt, att vilja förneka Guds existens, och också förneka människans nödvändiga relation till Gud, är vad som har präglat de ateistiska lärorna, som alla höjts till skyar av godhet, framsteg och utveckling, alltmedan den s.k. moderna människan, och s.k. modernism, låter alltfler människor, barn, kvinnor och män, falla allt djupare och djupare ned i icke-kultur och allt längre och längre bort från allt som kan kallas för mänskligt Liv.

    Snart befinner sig kanske då människan, äntligen, enligt ideal hos ateism, i ett tillstånd av ren och skär djuriskhet, och i avsaknad av någon som helst riktning för sig själv, sin familj och sin nation.
    Utan förankring i den Verklighet som Är, är människan som just mänsklig varelse förlorad.
    Mer och mer filmer som visar på önskningar att blanda djur och människor och mer och fler framsteg och kunskaper inom genforskning leder kanske fram till alla möjliga framtida konstruktion av människor, där kontroll av genuppsättningar blir standard, och där då det som Hitler tydligen var inne på, förädling av människans arvsmassa och bortsortering av dålig sådan, blir praktisk praktik. På genstadiet. Förmodligen tänker sig forskningen, och forskare inom området, att det endast är att följa Livets lag och Livets plan. De starka överlever och de svaga går under. Så som i djungeln.

    Alltså djungelns lag….


    SvaraRadera
  3. Bloggardag: "Ämbetet var Guds gåva och Guds hand den egentliga vid prästvigningen. Ämbetet var inrättat av Gud själv för att människor skulle få tron."

    För att människor skulle få tron, var det det enda syftet med prästämbetet? Tron på vad? Tron på Gud?Skulle inte människor kunna få tron på Gud om präster var kvinnor? Eller handlar det om att få tron på mannen? Tron på att mannen är någonting speciellt och märkvärdigt?

    Det är nästan samma sak som det här med kungligheterna. Några säger att mystiken försvinner om de kungliga gifter sig med vanliga människor i allt för stor utsträckning. Kom att tänka på sagan om kejsarens nya kläder. Det handlar bara om att vara speciell. Hur - det kvittar.

    VAD exakt är det hos mannen (som kvinnan saknar och) som gör honom lämpad till prästämbetet?
    Att det står som det står i Bibeln om det där behöver inte bero på att Gud tycker så utan att människor tyckte så på den tiden och påstod att Gud tyckte likadant. Och nu passar kvinnoprästmotståndarna på att uttnyttja detta till sina syften.

    Hur fungerar kvinnoprästmotståndet i praktiken, hur undviker en kvinnoprästmotståndare kvinnans prästeri under en gudstjänst med kvinnlig präst om om han/hon/hen hamnat där mot sin vilja, t ex om det är en begravning eller vigsel av nära anhörig? Har man öronproppar och ögonbindlar för att inte av misstag höra/se en skymt av Guds tilltal i den kvinnliga prästens ord och agerande? För det är väl det som inte får hända? Eller?

    En anonym en

    SvaraRadera
    Svar
    1. De flesta av prästens uppgifter kan utföras av en normalbegåvad tolvåring. (Nåja, kanske inte en modern curlad tolvåring.) Så nej, det sitter inte i att mannen skulle vara mer kompetent eller ha andra egenskaper än kvinnan. Snarare handlar det om mysteriösa saker.

      Paulus skiljer för övrigt noggrannt på vad som är ord från Gud och vad som är vad han själv säger, så om han säger att något är ett bud från Herren kan vi nog utgå från att det förhåller sig så. Sedan kan man givetvis diskutera vad som är den exakta innebörden i dagens samhälle.

      Jag betvivlar å det starkaste att någon skulle sitta med ögonbindlar och öronproppar. Inte heller kan jag se någon anledning till det. Att inte gå till nattvarden om en kvinnlig präst är officiant är nog det vanligaste.

      den Lea

      Radera
  4. Kvinnors självförnekelser och avidentifiering av sig själva som kvinnor i dagens moderna värld är enorm.

    Där kan man verkligen tala om både självförakt och om kvinnoförakt.

    Tragiskt hur kvinnor verkar vilja stirra sig blinda på män, och vill efterlikna dem överallt i allting.

    Har kvinnor längre någon egentlig självrespekt alls kvar för sig själva som kvinnor?

    De flesta verkar vara fullkomligt hjärntvättade. Om de inte uppmuntras att tänka, tycka och göra allt som män gör, tänker och tycker, så är de inte – jämlika - , inte - moderna - ?

    Det är hur dumt som helst. Det är en pandemi av förvirring, hjärntvätt, förförelse och villfarelse.

    Det är en fiendskap mot kvinnor, barn och män.

    En fiendskap mot både mödrar, systrar, döttrar, mostrar och fastrar, mormödrar, farmödrar och alla kvinnors familjära roller. Liksom det likaså är en fientlighet mot alla fäder, bröder, farbröder och morbröder, farfäder och morfäder osv.

    Det är en fanatisk fanatism som inte ser sin egen fanatism utan är förblindad av floskler, av propaganda och av paroller som i själva verket är både fientliga, tomma och innehållslösa, samt egentligen fullkomligt meningslösa.

    Feminism är en förblindad och människofientlig ism i sin praktik.

    Tragiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kvinnor ska alltså inte tänka och tycka - det är männens uppgift. Jag kan ju komplettera mitt tidigare inlägg med "Kvinnoförakt" som ett skäl till motståndet mot kvinnliga präster. Tänk att man kan tänka och tycka att vi män är så fantastiska, så överlägset bäst! Snacka om tragik!

      Radera
    2. Krille,
      Det har inget att göra med tänka och tycka eller med en syn att män är fantastiska det har att göra med den ordning som är given av Gud i Guds ord. Man kan anta att det inte är Guds ord och då går det bra att anse att det är tids och kulturbegränsat eller så kan man tro att det är Guds ord då ska man antingen omtolka dem teksten som hänvisar till ordningen Gud, man, kvinna, barn. Eller så tror man på det och det har konsekvenser för livet. Sedan finns det een tradition som kyrkan står på och även där kan man ha åsikter att traditioner är meningsfult på grund av alla generationer som stod på det eller så ser man det som inte meningsfult och har vår tid dem bättre svar och dem bättre kunskap.
      Jag undrar bara har vi det, kunskapen altså eller är vi bara blinda i vår stora kunskap.

      Radera
  5. Sund Girl-Power!
    /AuB

    SvaraRadera
  6. I ett antal kommentarer på den här bloggen har det hävdats att kvinnor är bäst lämpade att ta hand om barn och hjälplösa män - och att de därför inte bör få bli präster. Från den vanliga doakören har det inte kommit några mothugg mot sådana inlägg, inte heller från bloggaren själv. Däremot har några hållit med. Det ligger alltså nära till hands att detta är det verkliga skälet, trots att det ofta förnekas i andra sammanhang.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Krille: "Det ligger alltså nära till hands..."; Jo för den som hyllar principen om omvänd bevisbörda ("du är betraktad som skyldig till dess att du bevisat dig vara oskyldig") kan det möjligen ligga "nära till hands".
      /Per H

      Radera
    2. Krille: Dina tidigare kommentarer har knappast varit en kurs i kritiskt tänkande men denna måste anses som infantilt svammel - "guilt by association" och omvänd bevisbörda är kanske vad som har blivit normen i den nya religionen?!
      /Antony

      Radera
    3. Allt som Krille inte uttryckligen tagit avstånd från är det det härmed fritt att tillskriva honom som hans egna genuina åsikter. Som man behandlar andra får man räkna med att själv bli behandlad.

      Radera
  7. En läsvärd bok är "Manssamhällets förvarare eller skapelsens?" av Hans C Cavallin och F Brosche om frågan hos Luther och Paulus./Gustaf Björck

    SvaraRadera
  8. Låt oss enas om beteckningarna. Om Dags meningsfränder skall kallas
    "Doa-kör", så kallas Dikes´ fans "Dikes-kör" och Krilles "Krilles-skrollarna".
    Antingen accepteras detta, eller bör vi köra utan kör-käbbel.
    Må resonemangen leva och brytas i kristlig anda!

    SvaraRadera
  9. De traditionella och "ortodoxa" i Svky har, sedan 1958, utsatts för ett klassiskt exempel på "de små stegens tyranni", samtidigt (och sammanhängande) så har Svky förvandlats från ett evangelisk-lutherskt samfund till en sekulär organisation vars huvudsakliga "evangelium" består i att predika HBTQ-hedonism och klimatfundamentalism!
    /Antony

    SvaraRadera