fredag 25 juli 2014

Med snopp. Del fyra

Människor och tro den 18 juli i P1 avnjöt också jag. En partsinlaga, förstås, men belysande. Programledaren Peter Sandbergs små fnissanden då och då illustrerade verksamt. Och det började med något som var tillrättalagt. För att inte kalla det hela ett falsifikat.

Margit Sahlin skulle i radio besvara en fråga från signaturen "Kanske teolog". Året var 1948. Margit sa: "Kyrkan behöver trängande kvinnor i sin tjänst." Och ställer man sig till förfogande så öppnar sig en väg. Så sa Margit. Så tänkte Margit, som tänkte sig en annan kvinnlig kyrkotjänst, en tjänst som  inte var nedtyngd av allt det som tyngde prästeriet. Detta var den tid om vilken Margit apropå kvinnorörelsernas aktioner för kvinnliga präster sa: "Då var dom inte goda på mig". Det var inte kvinnliga präster Margit var ute efter. Hon sökte en kyrklig kvinnotjänst för akademiker.

När Lena Olsson Fogelberg sedan ska återge vad Margit sagt i inslaget hon hört någon minut tidigare, blir det belysande. Hon har hört Margit säga att Kyrkan trängande behöver kvinnliga präster - sic! Hon har hört Margit mana signaturen "Kanske teolog" att våga fundera vidare på att bli präst.
Här har ni det typiska. En ideologisk verklighet, inte det som verkligen var.
"Vår älskade biskop Ingmar Ström" hörde år 1948 också till dem som rätt handfast avfärdade journalister och folk på gatan för deras hållning i ämbetsfrågan. Lite svårare än att frågan kunde avgöras så var det, menade han.

Det var först 1955 som Ingmar Ström hade svängt runt och då blev Margit Sahlin bättre behandlad av honom och hans vapendragare. Hon hade i Diakonistyrelsens sammanhang, där hon tjänstgjorde, skuffats undan. Den som vill se ett par rader om denna omsvängning läser Led, milda ljus. Erland Olson berättar om sitt liv. Gotlands kyrkohistoriska sällskaps skriftserie nr 1 s 90. Om detta sas inget i radioprogrammet. Margit behandlades inte väl förrän det blev kyrkopolitiskt viktigt att göra det.

Hur det var med kontraktsprosten som enligt uppgift tackade dr Sahlin och betonade att i Skriften kunde också en åsna tala så att en kvinna kunde, vet jag inte.
Ge oss stund, ställe, styrka, slag, sysselsättning och sagesperson!

Bilden av Margit är nu bilden av "förmodern" som kämpade för kvinnliga präster. Riktigt så enkelt var det sålunda inte när det begav sig, och Margits prästideal avspeglas i den kvinnliga prästdräkten dåförtiden som mycket mer liknar en ordensdräkt. Den var så lite prästdräkt att en elva i efterhand fick läggas till och numera är det in gen väl som bär den ursprungliga dräkten för kvinnliga präster. Det är också intressant som ett utslag av den klerikalisering Margit inte ville.

Margit tänkte annat - och fortsatte göra så. Hennes grundkategori var det hon sa 1948: ställa sig till förfogande. Men 1958 såg hon inte att hennes kallelse var att bli präst. Problemet efter beslutet var att det egentligen inte fanns en uppsättning prästkandidater. Man kan se detta i Margits brevväxling med Gunnar Hultgren, lite återgiven i boken Kyrklig Splittring.

Att församlingssekreterartjänsten var en "konstruerad, påhittad tjänst" påstod Lena Olsson Fogelberg. Tja. Problemet med den tjänst som Margit (ha!) arbetat för, var att begåvade kvinnor blev församlingssekreterare och utmanade därmed de kvinnliga prästerna. Kvinnor som var "kvinnoprästmotståndare" var ett besvärande motsägelsens tecken. Så fick det inte fortsätta. De som var "kvinnoprästmotståndare" skulle vara gamla förstockade gubbar och inget annat. Var sak på sin plats!

Varför var det först ett nej till kvinnor i prästämbetet?
Lisa och Lena är klara över att det handlade om makt. Det får mig att undra över hur de utövat prästämbetet - som makt? Några av oss andra var helt på det klara med att ämbetet handlar om tjänst. Makt skulle vi haft i de alternativa vägar vi hade men avstod från eftersom vi uppfattades ha prästkallelser.

Betecknande nog glider programledaren förbi kyrkomötet 1957, som sa nej, för att hamna i kyrkomötet 1958. Att Stig Hellsten inte var ledamot av kyrkomötena 1957 och 1958 måste nog noteras eftersom Lisa Tegby påstod att han var med. Hellsten "var med" endast i meningen att han fanns till 1958.
Att biskop Hylander skrev brev till församlingarna i Luleå stift för att förklara hur tätt beslutet med kvinnor som präster är, är sant. Lika sant som att han var emot i remissrundan efter SOU 1950:48! Läs konseljakterna! Omtänkarna är legio. Det enda som skiljer omtänkarna är hur snabbt de tänker om.

Att Biskopsmötets bibelkommission kom med rapporten Bibelsyn och bibelbruk år 1970 ska vi uppenbarligen inte låtsas om, för den lilla omständigheten nämns inte. Jag kan bara uppfatta att där görs rent hus med den slappa argumenteringen så som den var för ämbetsreformen i Svenska kyrkan. Rätta mig om jag har fel! "Så som den var" betyder inte att det aldrig skulle kunna finnas goda skäl för ämbetsreformen - men de som presenterades dög inte. Menade väl bibelkommissionen?

Att det var "otroligt olyckligt" med samvetsklausulen kan man tycka - men den var en nödvändig förutsättning för att vinna över de tveksamma vid beslutstillfället 1958, året innan hade ju kyrkomötet avvisat förslaget och därefter hade inte mycket hunnits med och biskoparna som skulle mödat sig med frågan, gjorde föga - med Bo Giertz som undantag. Försöken att få hjälp i det ekumeniska strandade. Geneve ville inte vara en överkyrka, helt enkelt.

Uppgifterna om trakasserier i Lund 1977-78 kom att passa in i tidens kyrkopolitiska göranden och låtanden - men INGENTING kunde styrkas.
Medge att det är ett problem.
Är det verkligen sant att flickorna skulle vara rädda för repressalier om de talade - med hela fakultetsledningen, alla media, helt kyrkoledningen på sin sida.
Nej, uppgifterna från den där egendomlige sociologstudenten med alla titlar han visade fram, är påhitt.
Rätta mig - och universitetsledningen - om vi har fel. Men varför återges år 2014 sådana uppgifter helt kritiklöst? Och hade inte de såta damerna haft anledning att säga något om detta?

När samvetsklausulen föll, föll den som motivskrivning till lagen eftersom lagen om kvinnors behörighet till prästerlig tjänst togs bort. Kan Svenska kyrkans utfästelser falla så enkelt? Och vad var det Ingmar Ström gjorde med sin nyårspredikan 1978 - visst den är en milstolpe och den åstadkom vad den skulle och hamnade i DN. Men frågorna hur det kunde komma sig antyder ett svar. Hans Green läckte inte vem som tipsat honom. Det var inte Ingmar Ström. Jag sätter en femma på en av hans medarbetare. Och det Ingmar då gjorde, var att han desavouerade vad biskopsmötet på hösten enats om. Han ville inget samförstånd. Men han hade andra arenor för sina aktioner. Inte kollegiet.

Vad handlar saken om? Bibeltolkning, sas det. Det kan man säga. Det försåtliga med det argumentet är att vi hamnar i det rena tyckandet. Problemet är väl uppgörelsen med Kyrkans sätt att läsa Skriften och nu hänvisar jag enkelt till Bibelsyn och bibelbruk. Somliga av oss har ju dokumenten på vår sida.

Från Människor och tro bevarar jag interiören från det tegbyska hemmet. Lisa kommer hem och har anat att det där med kvinnliga präster kanske inte är så okej. Hon får värsta utskällningen av sin pappa och på det viset tänkte hon aldrig mer. Intressant interiör. Den ska bevaras. Andra har döttrar som fått tänka fritt eller morsor som låtit sina barn tänka fritt - och uppmuntrat det.

I en bloggkommentar hävdas att jag tidigt hamnade i det högkyrkliga. Nja, kanske. Men än tydligare i det svenskkyrkliga. Och där är högkyrkligheten sammanbunden med ungkyrkligheten. Jag tror mig ha visat det.

Människor och tro var dock för den som är lite påläst en erfarenhet av hur fördomar styr. När det blir så, är det en tidsfråga innan de kritiska frågorna kommer. De kan komma på små punkter - som den att Lisa blev utskälld av sin pappa när hon satte frågetecken för ämbetsreformen och sedan lydde hon. Är en lydig kvinna alltså en lycklig kvinna, trots allt? Det brukar de högkyrkliga kvinnorna förneka, kan jag omvittna.

Att jag kom med i programmet noteras. Vad jag sa är historiskt fullständigt korrekt. Lisa Tegby fann, om jag minns ordet rätt, det vara förfärligt att jämföra med bibelläsningen i vårt södra grannland för ett 80-tal år sedan. Riktigt varför, var nog obegripligt. Nå, det är som det är - men minns att Bultmann inte var nazist men antisemit var han ju, som vår vän Birger Gerhardsson påpekade. Och kanske ska man läsa Anders Gerdmar i ämnet. Han vet. Också.

15 kommentarer:

  1. Loppet är kört.

    Kyrkan blev snopplös. Kyrktuppen är dekonstruerad och impotent. Nu utmönstras och fördrivs i brist på svartrockar kvinnor med klassisk kristen tro ad furcam. Helena Edlund i Tygelsjö blir ett intressant symptom. Kyrkhönsen i kyrktoppen har KANSKE pengar i tjugo-trettio år till. Sen är det slut.

    Att det är för sent att vända färdriktningen, är redan nu övertydligt. Att DS och andra med honom ändå orkar fortsätta kampen blir en gåta.


    Dr BW

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja varför kämpa?

      Varför inte bejaka förändringen? Utmönstra det judiska arvet i kristendomen? Rensa bibeln från gammaltestamentliga och otidsenliga värderingar? Äntligen bryta radikalt med föråldrad syn på genus, samhälle och sexualitet?

      Sådant välsignar Livgiverskan!

      Ella

      Radera
    2. Att vilja försöka förneka, eller gå emot, göra uppror mot, och försöka destruera eller nonchalera, de drivkrafter som finns nedlagda i naturlagar inom både djurflocksamhällen där djuren har att lyda sina instinkter annars går det dem illa, och lag som också finns nedtecknade även för människosamhällen för att det annars riskerar att gå även dem illa, det är nog inte så människovänligt att försöka göra.

      Den mänskliga varelsen är absolut inte ett djur som är förprogrammerad och underställd sina instinkter och enbart har att lyda dessa instinkter, mycket noga, för att det skall gå bra med överlevnaden.

      Människan däremot, som varelse är istället tvingad att göra livsval mellan – ont och gott - .

      Människan är på sätt och vis lika underställd bundenhet till lag för livsmöjligheter som djuren är.

      Men ett samhälle riskerar att utplånas och detta på ett fasansfullt sätt, enligt beskrivningar som uttalas i Bibeln, som riskerar att infinna sig som en konsekvens för olydnad, om människor alltså inte vill lyssna till Guds Ord och varningar för just människans livschansers maximering, varför detta nog därför inte så bra att försöka göra.

      Vill man dö som mänsklig varelse, som människa, som mänsklig kultur och som mänskligt samhälle, och vill man för sig själv och sina efterkommande välja att i förlängningen gå under, att välja att nedbrytas, att utplånas, att upplösas och att dö och försvinna, så kan man naturligtvis välja att göra det.

      Det kan man då göra genom att avstå från att lyssna, att höra och uppmärksamma, de Guds varningar, förmaningar, tuktan och undervisningar om vilka lagar, regler, föreskrifter och förordningar som behöver visas hänsyn för att just det mänskliga livet skall ha framgångar och kunna överleva i tredje, fjärde, femte, sjätte och sjunde, och flera, led, men det är inte ett så särskilt människovänligt val att välja att göra, varken mot sig själv, sina efterkommande eller mot varelsen människa.

      Radera
  2. Eftersom jag är så gammal så jag minns hur de gamla godmodiga prostarna agerade, misstänker jag att talet om Bileams åsna vid avtackning av Margit Sahlin, var avsett som ett skämt. Det kan ha varit ett dåligt skämt. Men det kan också, på plats i en längre avtackning, ha varit en njutbar krumelur, avsedd att snarare framhäva vad Margit sagt. Lösryckta citat (om det nu är korrekt, många legender florerar ju, som vi vet) är inte så sällan missvisande.

    SvaraRadera
  3. Svenskkyrkligheten finns som en egen gren i det ekumeniska kyrkoträdet. Det blev en kulturchock när jag kom i kontakt med den Svenska Kyrkan inifrån ca 45 år sedan. Kommen från Finland tog det bra många år innan man kunde bejaka Svenska Kyrkans många särdrag. Kyrkan i Finland är gammal väckelse färgad lågkyrklig kyrka i sin kultur.Den finlandssvenska delen är mer besläktad med Svenska Kyrkan .
    Vi ca 300 000 finnar som anslöt oss i svenska kyrkan var tvungna att starta egna församlingskretsar för att känna igen sig själv i andliga sammanhang.

    . Kretsar hade den finska profilen och det var i många fall provocerande för svenska kyrkoherdar vilka hade gärna sätt att finnarna integrera sig med den svenskspråkiga delen.Nu är dom utdöda och ingen större förnyelse har ägt rum. Nu generationer har försvenskats och blivit svenskkyrkliga i den mån dom deltar. En vacker blomma häller på att vissna

    Lärdomen var att den Svenska Kyrkan är inte en monolit utan en organisk ekologisk system .

    Under tiden dess självförståelse har ändrats radikalt som Sandahls uppräkning bär vittnesbörd och som man kan iaktta och ta del också från gräsrots perspektiv.

    Det har funnits tongivande personligheter vilka har varit viktiga, men den stora massan dåvarande och blivande präster växte upp i en annan kultur än dom gammaltrogna. och det, den nya kulturens glasögon , hade dom med sig till kyrkan .

    Sandahl var politiskt medveten själv, fast något hände med honom, så att han uppenbarligen har tappat kontakten med det djupa skeendet. Han rör sig i dom höga teoretiska sfär i alla fall i sina skrifter.

    Dom nya generationer manliga eller kvinnliga präster hämtade näring, inte från svenskkyrklighetens historia utan utifrån .
    Vatican 2 , ekumeniska rörelsen, stora världshändelser som kolonialismens försvinnande , ungdomskulturens födelse, Vietnam kriget, händelserna i Chile, tog den nya generationen till kyrkan. Kyrkan höll på att skaffa sig en ny identitet .

    Det är nyttigt att ta del av DS perspektiv. Det ger mig större förståelse för det kvarvarande motståndet för förnyelsen .
    För honom är att byta åsikt lika med förräderi.Som en gammal militär är han ståndaktig i sin trohet mot det höga idealet. Risken är, att när man försvarar sitt lilla brohuvud , att den stora bilden försvinner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Docent Sandahl kan säkert svara för sig själv men jag uppfattar inte att bytt åsikt i sig är fel, utan det är alla dessa åsintsbyten som aldrig motiverad på djupet och som därför luktar karriärplanering som stör.

      Radera
    2. Intressant perspektiv, särskilt med Tuulikki Koivunen Bylunds berättelse i minet.

      Radera
  4. Jag som trodde att få bli präst var ett " kall" liksom att få bli lärare !
    Resultatet av kollegierna idag får mig att fundera !
    MEN jag ångrar inget av hur vår Herre har styrt mina vägar.
    Börjar att förstå att det är MYCKET invecklat hemma i Sverige men
    mycket håller jag med dig Dag. ( Fast jag skulle kanske förstå lite mer över ett samtal-dialog och ett gott glas vin med dig liasom fader Gunnar gillade )
    Sommarhälsningar
    Nisse på Åsen

    SvaraRadera
    Svar
    1. De flesta av oss skulle nog må gott av att se vårt arbete som ett kall. Inte så där negativt som många tänker (dvs. jobba mer eller mindre gratis) utan så att man tänker på för vems skull man är i tjänst och gör sitt allra yttersta. Det kan ibland innebära att man måste ställa sig upp och säga ifrån gentemot sin löneutbetalare.

      Radera
    2. Det är typisk funderande ifrån ett "pengasystemtänkande". Delvis håller jag med dig Elisabeth...MEN tänk att jag har HELT givit upp detta tankesätt och litar HELT på vår Herre.Jag ser det absolut inte som negativt utan verkligen en FRIHET som få besitter.Man överlever med MYCKET mindre än vad man tror. OCH man får många fler oväntade vänner som bara är där...
      Nisse på Åsen

      Radera
  5. Märkligt reportage av "nutids"historia. Vågat, när man har så många andra källor ännu är i högsta grad levande.
    Hur långt var Studio 1:s inslag i samma ämne med Mpr? Blandar jag ihop inslagen eller var det så att Studio 1 hade två inslag vilket skulle göra detta till det tredje??? Kan någon inbilla mig att MoT skulle göra ett reportage liknande det som Studio 1 gjorde som pendang. Där sitter Sandberg ännu i knäet.
    Även om man gör löje av åsneliknelsen måste man konstatera att programmets hela upplägg ändå går på samma linje - bevisa att qp kan och att reformen var något "bra". Jag tycker det är särskilt förnedrande för de kvinnor som faktiskt hävdar att man alls inte sätter något bibelord inom parentes helt enkelt därför att man anser att de ord som andra inte är relevanta, ungefär som Hägglund resonerade. Om man nu ska försöka sig på ett fördjupande program om "sak"frågan kan man tillåta sig att upplysa mer än vad svenska kyrkans utbildningar gjort. Problemet med att "jubla" över beslutet var kanske att man vet/visste att det faktiskt fanns grund i Bibeln att åtminstone tveka.
    Hade högre förväntningar på Sandberg. Han som kan föra intelligenta (?) resonemang i Teologiska o Filosofiska rummet har visserligen förstått att det är skillnad på "lågkyrklig" ämbetssyn(?) och annan men att sammanfatta den med att det var en könsfråga är en så låg sammanfattning
    "Problemet" med samvetsklausulen är så korrekt idag att ingen ens reagerar. Idag ropar vi efter sådana klausuler, på alla nivåer.
    Bra att de åtminstone nämnde GA:s pch Dags namn. Där kan den som vill läsa mer. Ju längre denna snedvridning pågår desto mer innehållslös framstår hela saken.
    Dessutom tror man att man ska kunna köra samma sak en gång till med HBTq-vågen.
    Det finns inga skäl att inte vara lika trosviss som Margit beskrevs i programmet. Har vi nu reformer av dessa slag - vad skulle kunna hindra goda prästkallelser att förverkligas också om det gäller sådana som inte tror reformen eller ÄB kallelsen/vigningen?!

    SvaraRadera
  6. Eftersom prosten Madelands bok, utgiven på Artos, och en publikation av Växjö stiftshistoriska sällskap, om den viktiga gestalten P L Sellergren, nu studeras med stort intresse, under pauser i åtagandena, så konstateras att prästvigda kvinnor finns med på bilder, som illustrerar djupare perspektiv än bloggaren lyfter fram. Boken är tämligen lättläst fram till dess att de mycket viktiga frågorna om människosynen dyker upp och dess relation till de viktiga frågorna om relationen till Gud. Där ges perspektiv som i regel lyser med sin frånvaro på denna blogg, men som bloggaren efterlyst, såväl här som i sin bok, betydligt magrare än den nu nämnda. Skulle vara berikande om bloggaren tog upp denna, mycket gedigna bok och dess ämne, till behandling, utan de ständiga fokuserandet på strid och kamp, i det yttre och mer om de existentiella frågor, som förenar mer än de skiljer människor åt. En vidgad syn med andra ord, kan mycket väl ge djupare blick, än de korta perspektiven. Sellergrens ord om att tid och nåd följs åt, pekar på något mycket viktigt i småländsk spiritualitet och de lyser som pärlor i nämnd bok, om hur ljus kan komma fram ur det djupaste mörker, i Småland. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  7. http://www.bt.se/ledare/ett-uppdrag-for-schyman-och-jackelen(4379698).gm

    Ska de va.

    SvaraRadera
  8. Dessa datorer,hanterar dem oftast, men har en del att fundera över - tack!
    /A...

    SvaraRadera
  9. Ursäkta, men som kvinna kan jag väl ändra mig - min länk fungerar också efter check.... Always a women /Anna ...

    SvaraRadera