måndag 28 juli 2014

Maria, lär mig dina sånger!

Jag inser att den som heter Maria kan bli radikal som Maria. Jag menar, störta härskare och så.

Maria Ludvigsson gjorde det i gårdagens Svenska Dagbladet, som inte ankom till Moheda förrän idag. Jag hämtar tidningarna i gryningen och försöker skaka tvestjärtarna ur dem. Jag antar att tidningsbudet har en burk med tvestjärtar att fylla på förråden i brevlådorna när vi skakat bort de föregående.

Maria var inte imponerad av biskoparnas klimatbrev. Hon ser den som ett "b-uppsatsförsök" och finner själva greppet ohederligt. Analysen är "lika felaktig som beklämmande."
Det gör mig ingenting om det inte vore så att biskoparna liksom satt sin intellektuella heder, sin beläsenhet och sin klokskap i pant på det här utspelet. Om denna analys nu i en stor tidning av en krönikör på ledarplats döms ut, styr kritiken också på biskoparna själva.

Hur tas biskopsbrev av det här slaget fram?
Detaljkunskap saknar jag men nog är det en handläggare som skriver. En handläggare gick från Kyrkokansliet till Pr-byrån Westanders, förstod vi nyligen. Och så har den stora kommunikationsavdelningen städslat byrån att skapa publik framgång - tills detta händer. Maria Ludvigsson har ställt till det, kan man lugnt säga.

En av hennes insikter sätter nog fart på andarna i de svenska prästtjällen - och annorstädes: "Ett trossamfund som anpassar sig efter politikens villkor kommer utan fördröjning förpassas till de irrelevantas gömmor." Det har kanske Maria Ludvigsson kommit på utan att läsa boken Inget för någon. Fast hon kanske borde läsa den. Svenska kyrkan har kritiker och det tycks som om många ville läsa vad de hade att anföra. Första upplagan av den boken är slut på förlaget, sägs det.

Jag har inte ägnat mig särskilt mycket åt biskopsbrevet. Jag har, som ni vet, nog med att hålla reda på biskop Landgren. Men på en punkt tänkte jag dystert och det var det där med att välja den lite dyrare men klimatsmartare maten.

Jag har varit präst i en stadsdel där människor var fattiga. De fick handla klokt. De tankade aldrig full tank när de köpte bensin till sina gamla, knappast miljövänliga, bilar. De avstod eget för barnens skull. De fick problem med de löjliga extrautgifterna för skolans utfärder. Om församlingens budskap till dem hade varit bannor för att de köpte den billigare maten och inte tog miljöansvar, hade det varit personligt kränkande.
Diakon och präst visste något om hur folk hade det. Ibland kunde de göra små insatser. Biskoparna har aldrig varit präster så att de sett detta, förstår jag. Men de har förstås inte haft särskilt mycket tid att tränga in i miljö- och klimatfrågor, inte mer än vi andra. Så får de hoppas att handläggarna fått till det och lite bråttom var det ju för nu skulle Svenska kyrkan påverka valrörelsen.

I ljuset av detta ska vi nu betrakta att Antje Jackelén blev hetast i Almedalen med hjälp av en pr-byrå som fått i uppdrag att hjälpa till med klimatfrågan. Och kanske sitter någon biskop och funderar över om biskoparna sprattlade i trådar som handläggarna knutit samman med PR-byråns folk fast biskoparna under själva processen tänkte att de var väldigt relevanta, för att inte säga kompetenta.

"Det tar sig", som mordbrännarn sa.

Själv räknar jag till förödelsens styggelse att Svenska kyrkan drabbas av rubriken "Politik före Gud i biskopsbrev" och uppfattas som en fjortis, naiv och ängslig att inte få vara med.
Min kyrkliga självmedvetenhet handlar om en kyrka som tar sina resurser till vara och säger det andra inte säger och kopplar allt till själva Ärendet. Jag menar det där med synd och nåd, frälsning, upprättelse, liv och en del annat i det häradet.

När jag på senare tid funderat över hur det kan gå Svenska kyrkan så illa som det gör, inser jag att en hel del av dem som fått ansvar inte kan bättre än så här. Det är förbannelsen. De gör så gott de kan! Om de inte ägnat sig åt att marginalisera för att eliminera, hade det gått Svenska kyrkan, oss gemensamt, bättre. Men nu påminns vi närmast om Wolf Biermanns sång om mannen som högg av sig foten eftersom han äcklades så, när han trampat i skit.
Man kan nog googla efter texten om mannen och hans elände. Aaaah-jaaa!

35 kommentarer:

  1. Jag hörde i går en predikan från Närpes församling i Finland via Internet.
    Prästen nämnde det miljöarbete som pågår inom kyrkan. Han hade inget emot det, men han ansåg att det idag predikas ett grönt evangelium i stället för ett blodrött evangelium.

    Eric

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biskopar har blivit vandrande klimatpekpinnar.

      En anonym en

      Radera
    2. Visst skall kyrkans yttra sig i klimatfrågor. Redan 1989 kom biskoparnas miljömanifest, som också skickade till Kyrkornas världskyrkoråd till alla medlemmaskyrkor. Men idag är det oftast klimatfrågor och invandrarfrågor som biskopar yttrar sig om. men centrala frågor om Kristi försoning och frälsningen hör man sällan om i debatten. Även biskop Bertil Gärtner arbetade hårt för bättre miljö i vårs församlingar. Jag citerar ur min bok: Jag heter Sten Edgar, Minnen Människor Möten vad en journalist i Göteborgs Posten skriver :Med engagemang i miljö-, flykting- och fredsfrågorna börjar nu kyrkan få den roll som de länge haft i Polen, Sydafrika, Latinamerika och på andra håll" men understrycker jag kraftigt i min bok, att kyrkans centrala budskap måste komma i förgrunden i relation till skapelsen och försoningen. Då blir det inte politik utan biblisk teologi och förkunnelse.
      Sten Edgar

      Radera
    3. Skillnaden, Sten Edgar, är väl att kyrkorna i de länder du nämner stod upp mot makten, dvs mot makthavare. Den svenska varianten, åtminstone nuförtiden, tycks mera gå ut på att frottera sig med makthavare, media och mysiga, politiskt korrekta kändisar.

      GAF

      Radera
    4. Visst, så anser jag också. De glömmer vad centrum ligger och utifrån allt skall ses. Det utvecklar jag mycket i min bok.

      Radera
  2. "Kristus är främst i vår lag" så inleddes de gamla landskapslagarna under påvetiden. Luther skulle knappast vilja omformulera detta och än mindre ägna sig åt det marginaliserings och elimineringsarbete som resulterar i servilitet mot sekularisering. De stora globala miljöfrågorna är paradoxalt nog enklare att skriva om än den omedelbara miljön i kyrkogemenskapen. Tack och lov finns det somliga som har modet och gåvan att göra det i alla fall. Jag läser "Inget för någon" i den "kontext" som brukar kallas "Pastoralbrev".

    SvaraRadera
  3. Bloggardag:".....själva Ärendet. Jag menar det där med synd och nåd, frälsning, upprättelse, liv och en del annat i det häradet."

    Precis DET.

    En anonym en

    SvaraRadera
  4. Under nära 400 år motsatte sig det svenska prästerskapet och biskoparna det "consitorium generale", en kyrkostyrelse under kungamakten, som Gustav II Adolf och även dorttning Kristina ville ha, fast det var förstås Oxenstierna som var den administrativa tänkaren. Men så till sist kunde förslaget lanseras på nytt i förreformerna till kyrkans åtskillnad från staten. En kyrkostyrelse med partipolitisk förankring ungefär som Arthur Engberg önskade.
    Tyvärr är det nog så att enda utvägen för Svenska kyrkan ut hennes retrograda trend, sin tilltagande ideologiska irrelevans och bisarra PR-verksamhet är att avskaffa detta nya consistorium generale med dess svårkontrollerade kansliapparat och återupprätta stiftens självständighet. Det är ju den egentliga svenskkyrkliga modellen med rötter ned i grundläggningsskedet. Nuvarande kykomöte och kyrkostyrelse med kansli är en socialistisk 1900-talskonstruktion byggd på Oxenstiernas förlaga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Biskopens historieskrivning är intressant. Eftersom han tillträdde som en enmansmyndighet och avgick som nästintill en kanslichef, om biskopens historieskrivning stämmer, så skulle steken kunna vändas på och frågan ställas: vad är bidkopsämbetet i detta? Därmed ansluter jag inte till biskopens skrivning men avfärdar den heller inte, utan frågar: vad består själva förändringen i om den inte ensidigt ses som en fråga om makt och inflytande utan också ges en teologisk aspekt. Det senare är ju magert i Biskopens skildring, och då frågar jag naturligtvis varför? Säkert missar jag därmed åtskilligt men vad gäller skildringen av svenskt 1600-tal med en så enkel svepning till 1900-tal, tycks mig lite orättvist både mot socialism som gamla döda gubbar. / Magnus Olsson

      Radera
  5. Maria skriver intressant och dräpande, bortsett från slutplumpen, där det verkar som att hon helt enkelt - likt de flesta Svenssöner - vill slippa allt tal om det syndafördärv som bl.a. yttrar sej i överkonsumtion och miljöförstöring. Hon vill tydligen höra mer om människans inneboende godhet - visst, men då hamnar vi ju bara i Piet Heins lustiga aforism: "Människan är ju god. Varför är hon det då inte?"

    F.ö: marginalisera för att - maktmässigt sett - eliminera måste vi alla ibland försöka göra i olika sammanhang, alltifrån frimärksklubben till trossamfundet. (Ni har väl läst Christian Braws böcker om ledarskap, särskilt kapitlen om den legitima maktkampen?). Det hör till bloggarens - och tyvärr hela Frimodig Kyrkas - omhuldade myter att målet bör vara något slags mångfald och samexistens (när vi inte tycks kunna marginalisera och maktmässigt sett eliminera liberalteologerna).

    Men låt oss vara tydliga: Den kyrkotukt vi försummat och liberalteologerna nu i möjligaste mån tillämpar på alla de definierat som kvinnoprästmotståndare och/eller homofober, den borde ha tillämpats på liberalteologerna själva alltifrån Söderbloms dagar och, givetvis, på Hammar och Jackelén. Hur kan man alls bli präst i en kristen kyrka om man inte är tydlig om att Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger? Bara för att vissa toklutheraner utesluter alla utom sej själva kan man ju inte ge sken av att en kyrka klarar sej utan njurfunktion eller kan inkludera vad som helst. Varje kyrka har som bekant en teologi - sin egen eller någon annans.

    SvaraRadera
  6. Sedan Kyrkan lagt helvetet till handlingarna är det väl inte helt befängt att lansera Miljöhotet och se Himlen i Ekologisk hållbarhet.

    SvaraRadera
  7. Det finns biskopar som varit församlingspräster och som borde veta hur vanligt folk har det. Bara en rättelse. Och samtidigt blir det ett frågetecken, hur tänkte dom?

    SvaraRadera
  8. Så länge den miljösnälla maten är dyrare köper jag den inte. Det finns ingen logik med i spelet. Då skulle alla göra det valet, som påstås vara rätt. Löjan är vad det är!

    Du är det smartaste jag vet!

    Får man säga att värmen är hemsk...

    SvaraRadera
  9. Jag trodde först att Maria verkligen kände omsorg för kyrkan, men med närmare läsning visade det sig att hon använde tillståndet i kyrkan för sitt eget borgerlig agenda mot oppositionen ja främst mot dom vilka förespråkar vettigare världsekonomi.

    Att fortlöpande använda taktiken "mina fiendes fiende är mina vänner" till slut korrumperar sanningssökandet.

    SvaraRadera
  10. Jag tillhör heller ej dem, som är imponerade av biskopsbrevet i klimatfrågan, vilket jag för flera veckor sedan - långt innan SvD:s ledarskribent reagerade - tog upp i en stor debattartikel i Kyrkans Tidning.
    Biskoparna måste, hävdade jag där - och fastslår jag nu - ägna sig helt åt mission och åt kyrkans renässans. Klimatfrågan tog den tidigare ärkebiskopen och den av BloggarDag ej alltför högt hållne Anders Wejryd upp i en stor internationell konferens 2009. Klimatfrågan står också på alla politiska partiers agenda och är också en central fråga för FN. Därför behöver inte vår demokratiska svenska folkkyrka, som biskop Biörn tyvärr ironiserar över ovan. lägga ytterligare krut på den.

    Kyrkans uppgift nu är alltså att med kraft, frimodighet, tydlighet och utan rädsla gå ut i samhällsdebatten och göra evangeliets fantastiska budskap känt, att fokusera (ett i och för sig hemskt ord) på att återta förlorade får, dvs öka medlemssiffran, stärka ekonomin, våga visa en klar och självständig hållning utan sneglande på det politiskt korrekta.
    Detta måste inpräntas hos såväl präster, som förtroendevalda. De skall exempelvis förmås inse att medierna oftast är mycket mer effektiva spridare av kyrkans budskap än predikstolen är. Om Dag exempelvis utnyttjar Smålandsposten och/eller Barometern når han i varje fall tusentalas och åter tusentals läsare. Huruvida alla sedan läser just hans alster är en annan sak. Jag kan dock garantera att en rubrik av nedanstående slag, som kommer från Dags dator och som speglar texten i hans artikel skulle få även tidigare ointresserade läsare att hungrigt kasta sig över det han åstadkommit:

    Dag Sandahls sensationella kovändning:

    -Kvinnorna nödvändiga för kyrkans återkomst.
    Jag räcker fram handen i fredlig samexistens!

    Och bäste biskop Biörn:
    Vilka skall besluta i kyrkans organisation, om det ej skall vara demokratiska kyrkomöten och en demokratiskt utsedd kyrkostyrelse?

    Jag blir så ledsen varje gång den kyrkliga demokratin ifrågasätts eller attackeras. Varför skulle inte kyrklig demokrati, offensiv mission, ett rent och klart Guds budskap kunna förenas?

    Ge mig ett enda exempel, den som kan och vill, på att demokrati står i motsatsställning till offensiv mission!

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. I Kyrkans demokrati har också de som lämnat jordelivet rösträtt. I den helige Ande och med alla Dina trogna är det som gäller. Om du menar detta Bengt Olof håller jag mef dig till fullo.

      Radera
    2. Jag ironiserar inte. Konstaterar bara att toppskiktet gått över styr. Vi kan återgå till balansen mellan det allmänna och det särskilda prästadömet, som var Svenska kyrkans linje ända fram till 1983. Ett kyrkomöte kan hållas vart 5:e år eller vart 7:e år. Vad,BOD, har gått bra sedan ett-årssystemet infördes. Det löpande kan skötas i stiften, närmare dem som berörs, subsidiaritetsprincipen.

      Radera
    3. Jag hör också till dem som inte tror att Svk har en hållbar beslutsstruktur. Jag är benägen att hävda att "demokratisk folkkyrka" faktiskt är en självmotsägelse, som endast kan bestå under en kort tid - åtminstone i en sekulariserad tid. Antingen demokratisk föreningskyrka eller hierarkisk folkkyrka. I den förra är bekännelsen kravet för medlemskap - och besluten tas av medlemmarna i trohet till denna bekännelse. Eller så tas besluten av dem som genom vigning eller på annat sätt är förpliktade till bekännelsen, medan medlemskapet inte medför bekännelsekrav. Den enda medelväg som skulle kunna vara möjlig är att nomineringsgrupperna tvingas skriva in den evangelisk-lutherska bekännelsen enligt kyrkoordningens portalparagraf (Bibeln, Credo, CA(inv, 1530), och hela konkordieboken! - Uppsala mötes beslut kan de väl slippa;-) ) i sina program för att få ställa upp i kyrkliga val - och att en läronämnd utvärderar nomineringsgruppernas faktiska efterlevnad av sin bekännelse. Nu torde väl inte S, C och SD - och inte så många av de andra heller antagligen, gå med på att skriva in "evLuth" i partiprogrammen, och därmed är nog vår nuvarande Svenska kyrkas saga all, inom ett ganska begränsat antal decennier. Vilket gör mig mycket bedrövad. Alltså gäller att verka medan ljuset varar, och likt den orättrådige förvaltaren förlåta skulderna så mycket vi hinner och förmår.

      Radera
    4. T. Axelson

      Det är precis så som du skissar här. Men dit kommer vi aldrig att komma. Nedgången, nedmonteringen av kyrkan har redan gått för långt. Av de styrande kyrkopolitikerna finns det ingen som har vett och förstånd att förstå att kyrkan endast kan räddas av en hierarki som består av de som slår vakt om en kristen bekännelse, inte ens Bengt Olof Dike.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
  11. BOD,
    Du tar ju själv upp ett sådant exempel. Tänk efter. enkel logik!

    - De sekulära vill inte ha mission framföralt inte kristen mission.
    -De sekulära styr i sk demokrati över SVeK och i frågor de dessutom saknar kompetens för men däremot ofta rent förakt inför . T ex vad som är kyrkans uppgift. Den vill de bestämma.
    -Ergo, det utförs ingen mission.

    Systemet innebär vidare som vi har sett att enbart anpassliga mähän som kan förmodas styra i sekulär / liberal riktning -helst också sådana som jagar bort- marginaliserar / eliminerar de sista "gammelkristna" som ännu hävdar bekännelsen och att kyrkan skall vara en Kristi Kyrka -inte en politikers PK-styrda lekstuga.
    //HH

    SvaraRadera
  12. "Ge mig ett exempel..." Snällt av BOD att lägga upp smashbollar; Hur gick det till när f.d. SKM lades ner och vem gjorde det?

    Sv.Ky. internationella arbete skriver om "... de områden vi tycker är viktiga: olika aspekter på hållbar försörjning, hiv och andra hälsofrågor, genusrättvisa, katastrofinsatser, religionsdialog och stöd till utsatta troende, fred och försoning samt biståndseffektivitet, demokrati och företagsansvar."

    Inga dåliga saker i sig, men var blev "... gör alla folk till mina lärjungar..." av? Har det goda blivit det bästas fiende?

    /Per H

    SvaraRadera
  13. Jag tycker som du broder Dag eftersom jag oftast inte vet hur jag skall tycka om saker och ting. Jag svänger lite hit och dit som du vet. Du är klimatsmart och värmen är hemsk....
    Torbjörn

    SvaraRadera
  14. Jag misstänker tyvärr att kritiken mot biskopsbrevet hos många uteblivit om det varit undertecknat av biskopen i Rom och inte biskopen i Uppsala. Maria Ludvigssons ledare innehöll visserligen enstaka träffsäkra formuleringar (t.ex. detta med "relevans"), men mest var det hela förtsägbart gnäll. En tänkvärd analys av det hela finns på tidningen Evangeliums blogg. Sofia Jönsson kommer med tänkvärd kritik av Ludvigssons text somså många mest tycks hylla för att de av andra skäl är kritiska mot vår kyrkas ledning. / Markus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som vanligt substantiell och tänkvärd kritik, Marcus!

      Dr BW

      Radera
  15. Det finns i flera kommentarer ovan en svårbegriplig irritation över, och kritik mot, just den demokratiska processen i kyrkan. Biskop Biörn vill se en återgång till den gamla ordningen, där många år förflöt mellan kyrkomötena och ett stort antal ledamöter var självskrivna. Hans tillbakablick andas därför olust över det som han kallar "har gått över styr".
    Men vad, mer konkret, är det som har gjort detta? Visst bör antalet ledamöter i KM reduceras, visst kan organisationen ses över och effektiviseras och visst kan alltså en hel delo förändras.

    Men, och här vänder jag mig starkt emot HH:s fördömelse - "mähän" styr kyrkan - som direkt är ett angrepp på den demokratiska beslutsprocessen.
    Att demokratin står i motsatsställning till nödvändigheten av en tydlig och klar kyrka, som (naturligtvis) tar Guds ord på allvar är därmed bisarrt att påstå. Den som hävdar detta - med eller utan ord eller bokstäver i tryck - kan inte sakligt belägga sin tes.

    Biskop Biörn och HH vet att vaktslåendet om den "demokratiska folkkyrkan" är allmänt. De borde också veta värdet av att rent allmänt - i ett vidare perspektiv - predika demokratins politiska evangelium, om uttrycket inte anses stötande.

    Ty det är mig fjärran att använda titeln på en av Per Ahlmarks böcker, - som är ett brinnande försvar för just demokratin -"Det är demokratin, dumbom", att slå dem i huvudet med. Åtminstone biskop Biörn.


    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här ignoreras svaret från Per H.
      PGG

      Radera
    2. Tystnaden talar. Högt.

      /Per H

      Radera
  16. "Predika demokratins politiska evangelium" tycks vara en sammanfattning
    av Dikes resonemang. Det varieras med "det var bättre förr" och ung.
    "är man demokratiskt vald, så vet man bäst Guds vilja".
    Dike har du tänkt på att Gud i himlen hör dej, ser vad skriver och ser t o m
    igenom dina tankar. Detta gäller givetvis oss alla men Gud och Guds ord
    är vår högsta auktoritet och rättesnöre.

    SvaraRadera
  17. BOD
    Se resultatet! Det är bara PK-beslut ,oftast sekulära sådana. Varför . därför att det är politiker som styr och tillsätter biskopar. Därför får vi just "mähän".

    Du talar om önskedrömmar. Vakna upp och se verkligheten! Inser Du f.ö inte att om man kan vara tom uttalad ateist, anhängare av annan religion eller "bara" okunnig i största allmänhet om vad kristen tro och lära innebär och man till detta ges makt att styra kyrkan. Ja då blir det ingen Kristi Kyrka. Det handlar om reella motsatsförhållanden som inte kan överbryggas med önsketänkande.

    Är det så svårt att inse?

    //HH

    SvaraRadera
  18. Sven Andersson och HH upplyses om att endast kyrkotillhöriga får väljas till uppdrag i kyrkan.
    Detta sagt särskilt med tanke på den sistnämndes utbrott!
    Andersson ser fortfarande inte värdet av en demokratiskt styrd folkkyrka.
    Jag kan tyvärr inte göra något åt denna hans oförmåga eller ovilja att se verkligheten.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  19. BOD. Om man är kyrkotillhörig, så blir man automatiskt kvalificerad till
    kyrkligt/andligt ledarskap? I så fall blir ju kyrkoavgiften som ett AVLATSBREV. Tokigare!

    SvaraRadera
  20. BOD,
    Till kyrkotillhöriga hör många ateister och utövare av annan religion. En del stannar kvar just av politiska skäl. Du vet säkert detta, varför låtsas Du tro annat? Tom våra tidningar påpekar ibland detta faktum- något förvånade om än mera förtjusta.
    Kyrkotillhöriga(?) har inget med att tillhöra Kristi Kyrka eller att verka för densamma att göra.
    Är Du dum eller spelar Du bara det politiska rävspelet och rädd för din egn position?
    //HH

    SvaraRadera
  21. Kristus och hans evangelium passar inte in i kyrkans och biskoparnas iver att vara relevanta för det stora okyrkliga flertalet! Sorgligt, men sant! Därmed så anträder man vägen mot avgrunden och rycker undan grunden för sin egen existens!!
    Arg kyrkomedlem

    SvaraRadera