söndag 13 juli 2014

Bloggpost nummer tusen

När jag skulle nå 1000 poster på Bloggardag tänkte jag i våras  att det var tid att sluta. Men så tog Växjö domkapitel ny sats och den saken ska upp den 22 augusti - ska ni verkligen inte få veta något om hur det går? Därtill återstår att skriva lite mer om Med snopp, för frågorna som kommit måste väl hanteras och sammanhangen kompliceras något i alla fall.

Kyrksyster skriver jag om lika lite som August Strindberg skrev om Karl XII. Han markerade kungen med ***. Ingen visste och alla begrep. Så jag kan få för mig att skriva om någon så att alla begriper utan att polemisera mot någon känd person. Fast jag tänker nog inte fördjupa mig i frågeställningen hur *** kan uppfatta sig som jagad, när det ställs konkreta uppföljningsfrågor på något som hon påstått och fått kraftigt understöd för, nämligen att jag är misogyn och av detta skäl skällde en gång i tiden i något oklart sammanhang ...

Dr F, som är begåvad, myntade i veckan som gick begreppet virtuell teologi. Med det avses snabba teologiska ställningstaganden utan besvärande mycket bakgrundskunskap eller komplikationsiver. Det enkla räcker och det enkla är det som någon omedelbart, närmast instinktivt, uppfattar. Detta omedelbara är det som alla sedan ska förhålla sig till. För så är det! Bara så ni vet!

Med teologi är det annars så att den kan bedrivas i bön och kontemplation, genom studier, genom lyssnande, i gudstjänsten, som kurser vid seminarier och universitet, genom idoga tematiska studier i den enda vetenskap där det blir av intresse att veta hur folk tänkt århundraden igenom. Teologi IRL är stort. Genom teologin las grunden för allt vetenskapligt tänkande i Västerlandet. Teologi var forskandet i Guds mening i tanke att det fanns en mening, en struktur, en systematik. Då gällde denna systematik också forskningsområdet medicin. Skapelse och frälsning var intelligibla.

Detta skulle kunna leda till en slags respekt för det allvarliga teologiska hantverket och i vår tradition en iver att särskilt lyssna när teologi hamnar på tvärs mot kyrkosystem. Det var ju det som var 1500-talets läge. Reformkatolikerna stod emot systemet för att värna det katolska mot det romerska.  Det gick som det gick, men ni vet hur man säger: Det reformatoriska är det apostoliska och därmed det katolska.

Vi är rätt långt ifrån detta seriösa samtal i Svenska kyrkan. Det är väldigt mycket yta med pretentiös fördomsfullhet och glad vilja att etikettera dem som tänks vara meningsmotståndare. Själv klassas jag som konservativ. Hur blev jag det? Är jag inte snarare radikal - det är nämligen de brott jag dömts för i svensk domstol? Och är inte min teologiska traktan just radikaliteten? Strunta i etiketterandet och koketterandet - men är inte alltid ortodoxin radikal? Hur skulle den annars kunna vara ortodoxi?

Jag fick besked om att Ann Heberlein visste något om mig i Sydsvenskan den 11 juli. Jag nödgades läsa på. Hon visste något om någon hon konstruerat sig och kallar Dag Sandahl, såg jag. Ni kan få några exempel på vad en docent i etik fått ihop när det vill sig.

Hennes tema är att det finns ett "vi" som länge varit tysta. Det påståendet har jag mött förr, nämligen på 1960-talet. Då var det de högkyrkliga som tog för sig och ett "vi" som varit tysta.
Spöket går igen.
Inte heller då hade detta "vi" förstått att vara med i debatten. Nu - det var 60-tal, alltså, skulle detta "vi" ta nya tag. Precis som nu. Fast då skrev "vi" inte vad Heberlein med rätta konstaterar: "Vi har inte befunnit oss i konflikt med majoritetssamhället och har därför hållit en låg profil med vår tro. Vi har liksom inte haft något att protestera emot." Det var sannolikt så då också, men det ville ingen vidgå. Nu har majoritetstystnaden blivit ett problem. Hur kan det komma sig? Heberlein vet:

"'Kristen* har därför (på grund av "vår" tystnad, DS) i svensk offentlighet blivit synonymt med Siewert Öholm, Marcus Birro, Dag Sandahl och deras likar - alltså konservativa gubbar i olika åldrar med det gemensamt att de anser sig ha rätt att döma andra människors tro och livsstil."
Det låter något. Men det kan faktiskt bli än bättre:
"De säger sig vilja föra fram ett kristet kärleksbudskap men fördömer samtidigt och ständigt sina medmänniskor."

Om detta må vi berätta, tydligen - idoga gubbar som ständigt orkar hålla på så.
"Ständigt" är ett signalord som i sammanhanget ger besked om att Heberlein är ute för att gräla. Det används frekvent t ex i äktenskapliga uppgörelser, kan man inhämta i litteraturen.
Gubbe är inte riktigt ett medicinskt senilitetsbegrepp och inte en åldersbestämningen utan snarare ett Åsa Romson-begrepp. Jag fattar. Majoritetssamhällets vokabulär blir Heberleins.

Nu har jag under decennier varit församlingspräst och alltså ständigt ägnat mig åt att fördöma. Det är något överraskande, må jag säga.
Vad har jag alltså fördömt, om vi ska följa docenten i etik Ann Heberleins framställning?
Här är uppräkningen, detta är vad hon förstått:
"Abort är synd. Skilsmässor är synd. Kvinnor ska hålla käften och inte lägga sig i viktiga saker som till exempel teologi. Muslimer är farliga och dödsstraff är bra."
Och vad det tysta "vi", som nu inser vad en sådan som jag menar - nu är jag sarkastisk och det är nog bäst att markera den saken - gjort är att "vi ryckt på axlarna och tänkt 'jaja, det är väl ingen som tar de där pajasarna på allvar'."

Vart leder Heberleins resonemang?
Till glädje förstås över att Antje Jackelén utsågs till "hetast i Almedalen" och vidare till Heberleins ideal, som definieras som, håll i er ordentligt för nu blir det omtumlande, "inklusivitet, ödmjukhet och tolerans istället för exklusivitet, tvärsäkerhet och gränsdragningar."

Virtuell teologi är inte begränsad till det virtuella, fattar jag. Det mesta var fel.
Ett medger jag dock.
Jag är när jag läser Heberlein beredd att ompröva min hittillsvarande restriktiva inställning i abortfrågan. Annars har jag i den frågan tänkt som Annemarie Thunberg.

Jag känner inte Ann Heberlein. Jag har aldrig samtalat med henne. Det närmaste jag kommit henne är att min dotter bott på samma gård som student i Lund och mött Heberleins när hundar skulle rastas. Så ungefär.

Jag antar att hon - sitt universitet till skam - ska uppfattas som en företrädare för den virtuella teologin.
Hon stampar inte av i någon min text för att komma åt mig. Icke ett belägg! Det blir lika dumt som när folk här på Bloggardag vill veta hur jag tänker om Svenska kyrkan, ett ämne som jag behandlat i en räcka böcker. Läs dem om ni är intresserade av att få veta eller försök förstå vad som skrivs här på ett mindre fördomsfullt och mer eftertänksamt sätt.

Lite högtidligt, lika kärt som oförmodat som flickan sa, har vi nått siffran tusen bloggposter.
Om Växjö domkapitel bara taggat ner hade allt kunnat sluta här och då hade ni fått leva utan en massa frågor om ämbetet och högkyrkligheten och allt annat som kommer framöver på Bloggardag. Om Gud vill och vi får leva, ska jag kanske understryka?

29 kommentarer:

  1. Ann Heberlein verkar böi mer och mer labil. Hon använder påhittad statistik och vilda spekulationer. Jag undrar vilken "etik" hon egentligen står för?!
    /Antony

    SvaraRadera
  2. När jag läser Heberleins (försök till) tolkning av den kyrkliga verkligheten, slås jag av hur provinsiellt och inskränkt hon tänker. Det handlar bara om Svenska kyrkan, som om den vore den enda företrädaren för kristen tro i vårt land.

    Lunds universitet grundades en gång för 'provinsernas försvenskande'. Det ärevördiga universitetet har dessbättre sysslat med mycket annat än detta, men Heberlein inriktar sig på den ursprungliga uppgiften.

    Kunde man inte ordna en debatt mellan de båda lärarna vid Lunds universitet Ann Heberlein och Anders Piltz? Han drabbas ju väl så mycket som Dag av anklagelserna.

    SvaraRadera
  3. Jag läste dr Heberleins artikel en gång till och jag måste ta mig för pannan! Hennes brist på ärlighet, kristen etik och moral, är så förfärlig och hennes raljerande tonfall och lögner så uppenbara att det nog inte står riktigt rätt till med hennes psyke för närvarande.
    Denna galjonsfigur för den "nya religionen" gör dock oss kristna en riktig välgärning då hon så uppenbart blottar sin egen hedonistiska nihilism!
    /Antony

    SvaraRadera
  4. Heberleins fördomar, som hon kletar på andra, gör allt samtal omöjligt. Det är fullkomligt makalöst att man kan vara så omedveten om sin egen intolerans och brist på insikt. Det är egentligen synd om henne men det ger henne ingen rätt att göra andra människor illa. Men i dag är hon förstås glad. Marcus Birro lämnar Svenska kyrkan läste jag i Världen i dag. Kul för Heberlein och ännu en skada för Svenska kyrkan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ann Heberlein är en produkt av den postkristna nomenklaturan i Svky och den postmoderna kvasivetenskap som hon håller på med i Lund!
      /Antony

      Radera
    2. Jag uppmanar alla kristtrogna att följa Birro, och hoppa av det sjunkande skeppet o bygga på klippfast mark.

      Tu est Petrus, et super hanc petram... (Matt 16:16ff).

      Allt Gott
      På Klippan
      Anders Gunnarsson

      Radera
    3. Ett i sanning viktigt och sant upprop till de få kristna som fortfarande existerar i det postkristna samfundet, men tyvärr är dess högkyrkliga rest mer mån om att åtnjuta höga pensioner än att stå upp för den enda, sanna, tron!
      /Antony

      Radera
  5. Virtuell teologi, vilken bra benämning på den här bloggen, särskilt dess argumentation, en riktig plantskola för kommentatorer. I dag har Jesus ett helt annat perspektiv: skakad, packad och rågad, för att undkomma den religiösa hierarki som glömmer att endast den Högste har barn som på allvar kan säga "Fader", och förstå vad det innebär, en identitetskapande relation med läraren, givande det skadade ögat, som skadas när bjälken tas bort men då inte ser endast detaljer, flisor, utan ser helheten. Det ges Den Högstes barn. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Virtuell teologi – varje gång Dag argumenterar för att teologiska tankar skall ha någon kontakt med verkligheten, kritiserar du honom, Magnus. Nog för att du är en nyttig slav på vagnen, som påminner om alltings fåfänglighet, men det betyder inte att man får låta allt sväva ut i andlighet bortom det jordiska. Lika väl som att tro måste ta gestalt i handling, vilket du förtjänstfullt påminner om, har kyrkan att forma sin teologi och sin praxis på handfasta jordiska villkor.

      Om allt förandligas, blir det inte längre tro och lära och kyrka med inkarnationen som en grundpelare. Vi vågar också tro på uppenbarelsen, och är därmed övertygade om att vi i kyrkans trosgemenskap inte bara ser flisor, utan så mycket av helheten som Gud menar att vi behöver.

      Radera
    2. Biskop Göran, din kommentar av min kommentar har två delar, så
      Jag kommenterar dem var för sig. Först den om min slavroll på vagnen som du benämner den. Noterar att du därmed tar uppgiften som kejsarens rådgivare. De romerska kejsarnas historia är intressant, finns många anledningar i vår tid att återvända till den antika och klassiska historien för att se mekanismer och för all del uppgifter, tack för den påminnelsen. Rådgivarrollen, att stå kejsaren nära är djupt krävande, att inte linda kejsaren kring sitt finger, inte dupera kejsaren, inte styras av egna behov, bakom sitt uppdrag. Se bara på historien hur sådana gestalter, allt från Sir Väs till Göran Persson varit intressanta gestalter.

      Nu menar jag, detta bedrövliga ord, inte att du har denna roll, och inte heller den att som på andra sidan sundet utbrista, varken i " There is something rotten in the Kingdom of Denmark" eller " se han är naken", utan du pekar på birollernas betydelse och själv är jag tacksam över vilken du tilldelat mig, eftersom repliken är lätt att lära, och säga. En lat människa skall ha enkla roller, så jag tackar!

      / Magnus Olsson, med svar 1

      Radera
    3. Så till svar 2, det mer innehållsliga i det biskopen lyfter fram, kring uppenbarelsen och flisorna. Det har jag ingen invändning mot, tvärtom. Det jag invänder mot är att min kritik skulle leda till en lösspringande andligt, i relation till begreppet kyrka. Nej jag har inte monterat ned kyrkobegreppet, bara sökt säga att hon inte är varken ett bygge av paradiset, eller en återspegling av himlen, de två avvägarna, den reformerta kampen om att bygga ett system eller den romantiserande och romaniserande idéen om den nedfallande kyrkan. Jag sätter betydligt större hopp till ursprungslöftet om hälen som skall stingas men krossa huvudet. Det tror jag på, mycket starkt. Men det ät ett barn som kommer göra det som redan är gjort. Därför söker jag ständigt den krubban som står under trädet och bidar sin tid. Vad är då detta träd? Vars rötter står i vatten och stam i eld och grenar förs av vind, för att kronan skall röra sig, och ur sig ge frukten på vilket trädet skall kännas!? De tio som en och en visar sig redan i skapelsen, fast osynliga.

      Att tro på uppenbarelsen är också att låta dess kraft verka, inte blott hålla den för sann, för hur skall saltet behålla sin sälta om inte regnet tar emot av havet?

      / Magnus Olsson

      Radera
  6. DS:… ”Genom teologin las grunden för allt vetenskapligt tänkande i Västerlandet.”…
    Ja, det hänger nog ihop. Tråkigt bara att vetenskapen blev så dyrkad, såsom en Gud, istället för att åtskiljas såsom just – endast - vetenskap. Istället ville man då mena att allt som inte är – vetenskapligt bevisbart - , det skulle anses som av – noll och intet värde - , vilket man ändå kan se idag var ett stort misstag. Men, så lätt människans önskningar, drömmar och fantasier kan rusa iväg med henne, till fanatisk fanatism, och förblinda på vägen, där hon samtidigt tror sig fullkomligt seende. Ja, vägen är ju smal sägs det ju, så risker för att ramla i felaktiga slutsatser är kanske stora…

    Den mänskliga varelsen sägs ju inte kunna – leva av bröd allena - . Den sägs kunna leva: - utan av varje Ord som utgår ur Guds mun - . Människan kan inte uppmärksamma just sin kallelse som just mänsklig varelse, utan dialog med, lyssnande på, hörsammande till, bekräftande, tilltroende och aktande Gud. Detta för att det är genom Honom som alla blir till just som människor. En vandring i bekräftelse, i tilltro, i förtröstan och i kärlek till Fadern som förmänskligar människan som just mänsklig varelse genom att Han Är och ger människan tillgång till hennes mänskliga identitets källa, ursprung, mål och mening, genom just Sitt Ord.

    DS:..”Strunta i etiketterandet och koketterandet - men är inte alltid ortodoxin radikal? Hur skulle den annars kunna vara ortodoxi?”
    Rolig och träffande mening av DS. Finns även något som kallas för radikalkonservatism som lite kan föra tankar åt liknande håll. Så finns ju också begreppet fundamentalism. Men, oj, det ordet väcker oroväckande associationer. Men DS´s formulering är verkligen träffande. Ortodoxi måste vara radikal för utan att vara radikal vore det inte ortodoxi, dvs. grundlära. Det vore kanske istället fria teologiska fantasier, vem vet. … Grundlära, och grundlärare, behövs verkligen.

    Ann Heberlein:.. "De säger sig vilja föra fram ett kristet kärleksbudskap men fördömer samtidigt och ständigt sina medmänniskor." Ytterligare Ann Heberlein:…” "inklusivitet, ödmjukhet och tolerans istället för exklusivitet, tvärsäkerhet och gränsdragningar”, samt,…."vi ryckt på axlarna och tänkt 'jaja, det är väl ingen som tar de där pajasarna på allvar”, och DS frågar: ” Vart leder Heberleins resonemang?..

    Ja, det kan man verkligen fråga sig. -”Tyck som vi annars är du inget annat än en pajas”, kan väl inte anses vara något annat än en exkluderande tvärsäkerhet och en tydlig gränsdragning, kan man väl säga.

    Detta fördömande och gränsdragande drag, ofta uttryckt med hånfullhet, förakt, stämplingar med nedsättande epitet, eller andra formuleringar i liknande förolämpande stil, manifesterar sig ganska ofta och kategoriskt från just dem som samtidigt ofta vill mena sig förespråka…. ”en inkluderande hållning, ödmjukhet och tolerans”. Märkligt.

    Som sagt. De ser inte sin egen fanatism, sin egen förblindelse, sina egna kategoriska, ofta föraktfulla och förolämpande just exkluderande, tvärsäkra och gränsdragande omdömen och utsagor om människor som har, eller det som s.k. moderna ofta tror att s.k. radikal- ortodoxa och s.k. konservativa har, just avvikande åsikter från deras egen modernism.

    Dessa tendenser beror förmodligen oftast på en tilltro till att vara just modern, insatt, kunnig, upplyst och, vetenskaplig, men är ofta ändå grundad i floskler, paroller och deviser om könsmaktordning, könsroller, jämlikhet, extremismfeminism och genusteorier, som de är fullkomligt hjärntvättade med så till den milda grad att de ofta har förlorat förmågor att vara sansade, reflekterande eller resonerande, utan är istället just själva fanatiska fanatiker. Och detta samtidigt som de då också ofta tror, eller är övertygade om, att de är moderna och i samklang med den moderna tiden, med modernism och känner sig därför både upplysta och radikala utan att egentligen vara det.

    De är istället oftast vilsegångna i sin fanatiska fanatism.

    Som sagt, det är sorgligt.




    SvaraRadera
    Svar
    1. Ann Heberlein har på senare år blivit alltmer arrogant och självtillräcklig. Måhända beror det på att hon är medias lilla gunstling eller så ligger problemet på ett djupare plan än så?!
      /Antony

      Radera
  7. Tusen bloggar till! Eller varföre ej en myriad?

    Med hälsning på apostlarna S:t Petri och Pauli fest.
    GA Flanell
    medlem i doakören

    SvaraRadera
  8. Svar till Antony 08:40,

    Kanske "virtuell etik".............Jagt kan inte längre betrakta Heberlein som representant för något trovärdig. Hon är lögnaktig och svekfull och en fjäskare för Oberführerskan Antje.

    Johanna Liljecreutz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Virtuell etik, kvasietik eller etik för charlataner.....alla dessa och mycket mer passar in på dr Heberlein!
      /Antony

      Radera
  9. Ann Heberlein gjorde bort sig ordentligt när hon bjäbbade och var oförskämd mot Marcus Birro i TV-programmet Debatt. Där fick hon inga poäng precis, utan tvärtom visade hon sitt fula tryne (trots de knallröda läpparna), sin oförsonlighet och omänsklighet. Bra att det kom fram för svenska folket vad som är hennes rätta väsen.

    "Präst från Skara stift"

    SvaraRadera
  10. Att anklaga Dag för att moralisera är väl ändå att hugga i sten? Är inte detta ett tillfälle för några arrangör-sugna att be Ann stå för vad hon skrivit i något offentligt samtal med Dags eller AndersP? MarcusB vill nog helt enkelt inte en gång till.
    Men jag upplever det som att AnnH rörs sig på ett religionsvetenskapligt plan utan särdeles tydliga anknytningar till kyrkans liv.
    Kanske önskar hon se mer av kyrkan i det offentliga? Det är försent att försöka göra poänger på att kasta skit på de äldre herrarna. Antje blir inte mer populär av det. Nu är hon ÄB och ska tala för hela kretsen.

    SvaraRadera
  11. Det gläder mig att du tycks ha ork för fortsatt bloggande. Men vill du bli avlastad visst bekymmer trots fortsatt skrivande kan du ju välja att stänga kommentarsfältet alternativt bara publicera kommentarer som skrivs under med fullständigt namn.

    Du har ju hittills försvarat möjligheten att kommentera anonymt då du velat ge utrymme för vissa i det kyrkliga som sannolikt skulle få problem om dom framträdde öppet. Den vänligheten hedrar dig. Men personligen tror jag att vi nu närmar oss kärvare tider då det är av nöden att alla bekännare träder fram öppet om vi ska kunna stå emot det som snart riskerar drabba oss.

    SvaraRadera
  12. Jag tror att det är fantastiskt att Heberlein o Dike fjäskar och är doakör för Oberführerskan Antje, ty då faller hela skumrasket o skenkyrkan (svky) snart ihop.

    Johanna Liljecreutz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dra inte Heberlein och Dike över samma kam. Det är i alla fall inte rättvist mot Dike. Se t.ex. biskop Åke Bonniers blogg.

      Radera
    2. Herr Bengtsson,

      Menar ni att Dike är snäppet högre än Heberlein? Skämtar ni? Tänk på att Dike's huvud kommer att brista om han får mer beröm liksom som det han får av dig ; -D

      Radera
  13. Ädel är skaran sen tusen bloggar. Inte konstigt om AH är avundsjuk.

    SvaraRadera
  14. För den akademiska sakens skull hoppas och ber jag för att någon docent kan genmäla mot en annan docent i det massmedium i vilket denne andre docent nu har försatt den lundensiska vetenskapligheten i ytterligare tvivelaktig dager. Sydsvenskan må kalla sig antiklerikal men den öppna debattens fana lyckas de ännu bära med hyfsat fast hand. Passa på så länge så är!
    /Sub versus/

    SvaraRadera
  15. När det gäller vem som skulle kunna möta vem i ett offentligt samtal i aktuella kontroversfrågor handlar det inte om vem som behärskar ämnet bäst och kan göra rätt för sin uppfattning i ett samtal med en lika kompetent motståndare, utan om hur man enklast ska kunna dra ner byxorna offentligt på den sida som har de misshagliga åsikterna.

    Matchen ska inte vara rättvis med en öppen utgång utan tvärtom tillrättaläggs den för att den "rätta" sidan ska hemföra segern. Vi har i våra stora media allt mer av agendajournalistik! Som försvaras med att man inte kan vara neutral i fråga om ont och gott.

    I matchen Marcus Birro - Ann Heberlein hade Birro inte mycket att sätta mot. Tyvärr! Möjligen tog Heberlein i något i överkant, vilket kan ha gett Birro lite gratissympati, men när han nu med hänvisning till AH:s agerande meddelar sitt utträde ur kyrkan bekräftas bara den undflyende hållning som vi såg redan i Tv-studion.

    I ett skarpt läge som detta ska man inte vända den andra kinden till utan då gäller det att besvara hugg med hugg och helst hugga bättre. Nog skulle det ha gått att på Birros kant hitta någon med samma mediala förmåga som t.ex. Gudrun Schyman. Hennes politiska åsikter är åt helvete, men hennes skicklighet som debattör lyfter jag på hatten för. Jag vet bara en annan med samma utstrålning och kompetens och det är Marine le Pen :-) Att se och höra henne i aktion mot sina vedersakare är ren underhållning. Hon låter inte någon använda henne som dörrmatta.

    SvaraRadera
  16. Ann Heberleins artikel läste jag i Sydsvenskan igår och var rejält irriterad på hennes otrevliga och svepande rörelser. Formulerar man sig inte mer konkret än så, ja, då bör man kanske fundera ett varv till kring sina hatobjekt . Det är nu ett antal år sedan jag läste en av hennes "etik-böcker" och tyckte då att hon hade en hel del vettigt att säga i ämnet. Men vad har hänt med henne? De senaste åren har hon ju uppträtt enbart som en bitchig, eldsprutande hatare! Mycket sorgligt, men hon skadar nog sig själv och sin egen sak allra mest. Självmål, så att säga!
    Men Dag, inte menar du väl allvar med talet om att lägga ner bloggen?! Den är för oss upplysande, humoristisk, bildande - och beroendeframkallande.

    Jag i Halland

    SvaraRadera
    Svar
    1. När det gäller bloggen skulle jag också sakna den som man gör med en gammal god vän. Ändå har allt sin tid och jag kan tänka mig att Dag har andra hänsyn att ta som det inte går att i längden bortse från. Men jag väntar med mitt tack. It isn't over until the fat lady sings :-)

      Radera
  17. 2008 lämnade jag prästämbetet och svenska kyrkan.
    Det finns naturligtvis en underliggande sorg kring detta, men framförallt en STOR lättnad över att ha kommit undan med livet och tron i behåll.
    Göran Johansson

    SvaraRadera
  18. Sedan är det så att någon docentur har dr Heberlein ännu inte erhållit, för att nu klara ut en vacklande titulatur härovan.

    SvaraRadera