fredag 10 januari 2014

Kommentatorsfältet

Jag hör till dem som gillar kommentarer. Alla gör inte det. Somliga läser blogginlägget och struntar i det andra. Men jag öppnar med samma förtjusning som jag kan vittja kräftburar. Här återfinns sådant jag annars aldrig fått höra eller se.

Somligt förvånar mig, mest det fördomsfulla, dvs hållningen att i förväg ha bestämt sig för hur något är utan att själv pröva, utan att ha läst något i sak. Fördomsfull förnimmelse blir resultatet - och den delges entusiastiskt oss andra. Det i nationen införda allmänna skolväsendet borde lärt oss något annat, tänker jag. Men när jag anar at somligt är skrivet av lärare, kanske jag inte ska förvånas?

Annat roligt är förstås käpphästritten. Käpphästar tas fram, ryktas, borstas, vattnas, selas - och så bär det iväg.

Naturligtvis ska en skitstövel kallas skitstövel och inte skodon - men alla skodon är därmed inte skitstövlar. Att kritik i sak handlar om person är en sak, om vitsigheten tillåts, men nätet erbjuder en del andra möjligheter att etikettera person på ett sätt som inte är sant.

Om man inte vill vara med som samtalspartner efter att idogt ha kommenterat någon tid, behöver man inte förlöjliga dem man debatterat med.  I ett samtal - också där man är oense - finns nämligen något av att människor bjuder på sig själva och det är värt respekt.

Å andra sidan - för att tolka allt till det bästa - vet vi inte vilka stimulantia som intagits innan en kommentar kommit till. Visst generositet bör iakttas också när det handlar om tillmälen - det kan handla mindre om den som får stå ut med dem och mer om den som fäller dem, som bekant.

Jag tänker fortsätta vittja kommentatorsfältet med sällspord kräftfiskeentusiasm och kräftor är asätare men jag vill hellre se dem som delikatesser än just som asätare. I stort gäller det också min hållning inför kommentarer. Just nu är de 8389. Jag kollade för en gångs skull historiken på Bloggardag. Det pågår något som är grundläggande för en öppen kyrka i ett öppet samhälle. Det pågår debatt.

8 kommentarer:

  1. En überbra reflexion.

    Jo. Kommentarer behövs.
    Berikande, Förtydligande, Uppslagsgivande. Provocerande.

    Blir verkligen Bloggardag förvånad över, att lärare delvis består av uppfanatiserad pekåboskap? Vart skall alla dessa personer med behov av en "cause", besatta av missionsiver, letande efter en predikstol annars ta vägen, om inte till skolan? Kyrkan, förstås. Om man nu kan stå ut med det religiösa. Annars finns ju alltid socialsvängen.

    När nu SvK tycks omformas till ideologiproduktion i samhällsomvandlingens progressiva tjänst, lär vi få vänja oss vid ett prästerskap, där de dugligare är skräniga, i tiden malplacerade "ungmaoister", som knappast firar mässan frivilligt, men väl lever ut ett lagiskt liv på nätet. Den nya tidens korsfarare, kan man säga.

    De nya utrensningsobjekten, när de gamla nu tagit slut, lär bli de kvinnor som tagit vid, där de nyss utrensade männen slutat.

    Och alltid är Jesus det namn som väcker det stora obehaget.

    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kunde inte ha uttryckt mig bättre, kära Tant Svart.
      För övrigt heter "fä, boskap" pecus på latin (därav ordet pekoral).
      Gillar ditt expressiva ordval: "uppfanatiserad pekåboskap", riktigt ser det framför mig hur de eggar upp varandra inför häxritterna.

      Mr. White

      Radera
  2. "Kom och följ mig. Jag ska göra er till kräftfiskare."

    GAF

    SvaraRadera
  3. Va bra, då kan jag få skämmas för mina egna åsikter och mina olämpliga tillmälen om andra om de nu skulle förekomma.

    Fast ibland skulle man önska att det blevo lite återhållsammare med tillmälen, åsiktsspekulationer och fördömanden bland kommentarerna.
    Men det antydde jag väl redan under bloggposten Menlösa Barn Dag?

    SvaraRadera
  4. "Jesu namn väcker obehag"...En sann fras! I det radikal militant-ateist sämhälle som Sverige har omvandlats till blir det sannerligen inte lätt för Kristi budskap att nå fram. Och att Kristi budskap sedan ska förvanskas av heretiker som agerara som ärkebiskopar, biskopar och präster landet runt, ja, det får mig att vara glad jag konverterade till den Rysk Ortodoxa kyrkan.

    Johannes

    SvaraRadera
  5. Viktigt att skilja på attack mot personer och mot idéer på kommentarsfälten. För mig är det egentligen bara Gud som är Helig, allt annant kan jag ifrågasätta. Den tro som inte tål prövning är ingenting att ha ändå.
    Poängen med kommentarsfälten är ju egentligen att uttrycka sin åsikt om själva blogginlägget men i praktiken brukar vi kommentatörer föra samtalen vidare med varandra. De kan ibland hamna långt ifrån inläggets innehåll. Gör det något? Jag tycker att det ger möjlighet till riktig fördjupning ifall kommentatörerna är mogna för det riktigt djupa eller för det som är helt annorlunda.
    En anonym en

    SvaraRadera
  6. Till Johannes.
    Så vad är Kristi budskap?
    Inte väl detta: Strunta i allt som jag har lärt er under alla dessa år. Tortera mig istället ihjäl på ett kors och hänvisa till den avrättningen ifall Gud på något sätt skulle vara missnöjd med ert tänkande och ert leverne.

    Döp alla spädbarn till Svenska Kyrkans medlemmar. När dessa barn sedan kommer till den känsliga puberteten, passa på att köra hårt för att få in offertänkandet i deras huvuden. Undvik att prata om vikten att ha en personlig relation med mig, förlåta sina medmänniskor och annat trams.

    Släng ut dem om de börja ställa för jobbiga frågor som t ex hur jag orkade vandra omkring och predika samtidigt som jag var så plågad, sjuk och i så dåligt skick att folk inte tålde se mig utan vände sig bort. För sådana detaljer kunde endast Jesaja förstå och bara få reda på långt innan jag var född.
    Bygg seda stora pampiga byggnader där ni berättar för folk att jag är en liten stackare antingen i en krubba eller på ett kors, att jag lider av andlig impotens. Hänvisa till korset i historien, absolut inte till mig i nuet, ifall de känner någon larvig syndanöd eller vill bli helade. Undvik att uttala mitt namn, Jesus, i onödan. Det är på tok för laddat och kan provocera och irritera.
    En anonym en

    SvaraRadera