fredag 27 december 2013

Mental träning

Valet är ett val mellan att bli deprimerad eller att bli fascinerad när vi beskådar Svenska kyrkans sönderfall. Hade Marie Rosenius rätt när hon i Svensk Teologisk Kvartalsskrift 2012 (häfte 2) menade att det är tveksamt om de många alternativen i 1986 års handbok uttrycker läroenhet i Svenska kyrkan - vad ska hon då säga när nästa handbok snart kommer? Och en kongregationalistisk struktur - hur mycket Kyrka förmår den uttrycka?

Frågan Svante Beckman ställde in DN om vård och underhåll av kyrkor kan kompliceras ett steg till. När når vi den punkt där de som vill att deras kyrkoavgifter ska gå till Kyrkans liv måste säga att "jag inte kan vara med i Svenska kyrkan för där går bara resurserna till byggnader som blir hembygdsmonument och inte till liv och salighet". Vi når en sådan punkt när alltför få måste bära kyrkobyggnadsbördan och mängder med kyrkor finns där folk inte längre bor och där de fåtaliga som bor kvar inte firar gudstjänst.

Har jag då inte sagt att ekonomi är en faktor? Visst är den - förutsatt att evangelium förkunnas. Annars kan det kvitta. Och läget just nu är att Svenska kyrkan har ekonomiska resurser men vad levererar hon?

Jag läser Smålandsposten i dag. På första sidan presenteras nyordningen att alla församlingar i Växjö kommun blir ett pastorat. Man ville i demokratisk ordning ha det så. I Stiftsstyrelsen sa jag att jag inte ett ögonblick trodde denna reform men ville de ha den, var det meningslöst att reservera sig. I Växjö stad blir det ett församlingsråd liksom i de andra församlingarna. Det är en organisationsform som ger dåligt inflytande för vanliga gudstjänstfirare i de olika kyrkorna som Västrabo, Högstorp, Teleborg, Maria, Skogslyckan eller Hovshaga, ja, kanske till och med för dem som firar gudstjänst och vill bygga något nerifrån i Domkyrkan. Som ung präst i Kalmar såg jag till att vi fick ett distriktsråd för att hålla ihop kring källarkyrkan. Den organisationen ledde till att vi i tidens längd fick fem församlingar. Närhetsprincipen är viktig. Det som nu organiseras blir en producentorganisation. Hur väl beslutsfattarna än vill, kommer de inte att lyckas. Jag läste också listan på vilka som var ordförande för församlingsråden i Växjö kommun, dvs pastorat. Det var inte jämställt för fem öre.

Stannar Kyrkan utan pengar? Kanske. Stannar Kyrkan utan Helig Ande? Säkert. Kan en kyrkostruktur med gigantiskt mycket strukturarbete, kommunikationssatsningar och mycket mer därtill bli andelös? Jag fruktar att svaret är jakande. Kyrkans verkliga skatter är evangeliet och människor, som S:t Laurentius så tydligt demonstrerade. En kyrka som förkunnar en mängd andra nyttigheter än evangeliet om Jesus och med berått mod för sig folk kvitt, har ingen framtid - och ska inte ha det heller oavsett ekonomi.

Kanske får sr Marianne rätt, hon som i en artikel målade bilden av prästen som går runt och frågar folk om han får fira mässa med dem och hittar de längtande. De fascinerade ser i så fall potentialen i sammanbrottet. Det hindrar inte att de också ser hur det lilla gäng som en gång körde den kristna studentrörelsen i botten nu gör om experimentet i fullskala.

Lite kuriosa till sist.
När det begav sig och den politiska majoriteten ville ha nya relationer kyrka stat var ett återkommande polemisk argument, billigt men  i alla fall, att "skilsmässoanhängarna" menade att efter skiljandet kyrka-stat skulle nya blomstrande tider komma med vital evangelisation och levande församlingsliv.
Det sa aldrig de kyrkopolitiska realisterna. Men de hade förslag som handlade om Kyrkans förnyelse, förstås.
Nog är det lite egendomligt att höra den nya polemiken att "skilsmässoanhängarna" fått fel - när de alltså inte levt upp till det som polemiken då påstod att de sa, fast de inte sa det eller tänkte så. Här gäller att tränas sig mentalt och se det fascinerande.

6 kommentarer:

  1. Till "minst 100 % " håller jag med Dag i det han skriver i bloggens näst sista mening - "Nog är det lite egendomligt att ...".
    Jag vill också poängtera att jag är vare sig manlig eller kvinnlig präst (men väl kvinna!), kyrkomötesledamot eller använd i något lokalt kyrkopolitiskt sammanhang. Däremot har jag av eget intresse varit tämligen insatt i vad som har sagts/tyckts i de olika kyrkliga sammanhangen under de senaste dryga 40 åren.
    Som jag har sett det hela så har Svenska Kyrkan övergått från att vara en ofri, statlig kyrka till att vid millenieskiftet bli en ofri icke-statlig kyrka. Den tvångsmässiga bindningen till partipolitik och statliga regelverk är minst lika stor idag som för 14 år sedan.
    I min kyrkovärld är pengar både viktiga och oviktiga. Därför är jag inte speciellt oroad över just dränaget av pengar som medlemsflykten innebär. Däremot sörjer jag över att Svenska Kyrkan har förflackats så mycket att den idag ter sig så ointressant för så många av oss medlemmar - fromma såväl som ofromma.
    Svenska Kyrkan kommer kanske inte att orka överleva så länge till, men Kristi Kyrka på jorden kommer att bestå - det är min övertygelse!

    Jag i Halland

    SvaraRadera
  2. Någon lösning där staten tar över de kulturhistoriskt omistliga kyrkobyggnaderna vore väl önskvärd. Svenska kyrkan kan inte få bli en förening för bygnadsminnesvård. /Gustaf Björck

    SvaraRadera
  3. Måtte då kyrkan föra fram sitt eget budskap, utan att snegla efter vad som
    kan vara opportunt just nu - utan se till vad Skriftens högre tänkande vill.
    ÄRA VARE FADERN och SONEN och DEN HELIGE ANDEN !

    SvaraRadera
  4. Visst kan man oroas av det nya handboksförslaget. "Lex orandi - lex credendi" innebär ju att det kommer att påverka tron hos SvK:s kyrkfolk, och då knappast i allmänkyrklig ("katolsk") riktning. Samtidigt kan man undra om inte staten - som ju sedan Gustaf Vasas tid kan göra ägaranspråk på byggnaderna - borde kunna upplåta dem för fortsatta gudstjänster i de samfund som idag har fler troende än deras lokaler medger; främst olika ortodoxa/orientaliska kyrkor men även den romersk-katolska kyrka som ursprungligen uppförde många av dem. Vad vore mest tragiskt - att SvK avsakraliserar vackra och funktionella kyrkor till profana ändamål p.g.a. brist på kyrkfolk, eller att klassiskt kristna (om än inte "svenska") samfund får ta över ansvaret för att bönen fortsätter i dem?/ Paul

    SvaraRadera
  5. Du frågar: Stannar Kyrkan utan Helig Ande?
    En kyrka utan den helige Ande fungerar inte. En fråga som jag vill ställa är: De obibliska beslut som har fattats av kyrkomötet vilka konsekvenser få de? För en del av de beslut som kyrkomötet har tagit kan inte Gud välsigna. Och utan Guds välsignelse kommer Svenska Kykan att dö, men Kristi sanna kyrka kommer att bestå.

    Eric Malm

    SvaraRadera
  6. "Det kommer att rasa ihop" har jag hört sedan 80-talet, och det sades säkert i högkyrkliga kretsar långt innan dess. Tanken är att dagens Svenska kyrkan skulle inse slaget förlorat och öppna för de levande lemmarna att ta över.

    Nej, Svenska kyrkan kommer inte att rasa ihop och lämna plats för något nytt. Föreningar har en enorm överlevnadsförmåga, långt efter deras egentliga syfte glömts bort.

    I min hembygd fanns fram till sekelskiftet en Blåbandsförening. På 30-talet var det en sprudlande förening för bygdens unga, men redan på 60-talet var verksamheten död. Man förvaltade en enkel stuga som lånades ut till andra.

    Svenska kyrkan kan hålla på att pysa ihop i hundra år till.

    SvaraRadera