tisdag 3 december 2013

Anti Antje-kampanj?

Jag blir bekymrad för jag vet inte om raka frågor kring äb-valet ska betraktas som näthat. Jag är dock anmäld till Växjö domkapitel. Lite luttrad när det gäller hot och hat är jag också - efter många år i Svenska kyrkan. När den svenska mentalvården förändrades kom psykiskt illa åtgångna ut i vanligt liv - och det fick konsekvenser. Men oftast betraktade vi den sortens hot som rätt harmlösa. Synsättet förändrades något efter mordet på Anna Lindh. Men i offentligheten hör företeelsen hemma, det ska inte förnekas, och det är rysligt obehagligt. Jag hör kanske inte till de lättskrämda, efter att i tjänsten ha hotats med gevär, pistol, stickvapen, kniv och knytnävar och blivit smått legendarisk efter att obeväpnad ha avväpnat en pistolman. Han som hoppade på mig skrek "Jag ska slå ihjäl dej!" varpå jag stillsamt genmälde "Det tror jag inte" och använde ett litet trick från närstridsutbildningen. Den tilltänkte dråparen fick sakkunnig läkarvård. När jag trodde att jag skulle skjutas med gevär minns jag att jag tänkte: "Ska det sluta så här?" Men det gjorde det inte. Alltså kunde det fullt accepterande beljugandet av mig och andra fortgå. Vi utmålades offentligen av våra medkristna som något vi inte var eller är. Och så har det fortsatt. En av kamraterna menar att det är skräp till folk som inte hotas eller hatas. Kanske har han rätt. Detta sagt ska Antje Jackelén inte utsättas för den sortens aktioner. Hon ska bli lyssnad på, läst och diskuterad. Men det vore faktiskt väldigt bra om uppropsmakarna försökte skaffa oss alla klarhet när det gäller en hel uppsättning frågor vi haft.

Jag läste artikeln i Dagens Nyheter och kände igen teman från herdabrevet Gud är större. "Gud är större" är också ett bibelord, 1 Joh 3:18-20, själavårdande och ömsint. Men glidningen hos Antje Jackelén blir mig besvärande. Ett nyckelord hos henne är "berättelsen om Jesus" - berättelsen handlar om Gud som löser oss ur inkröktheten så att vi "kan älska med handling och sanning". Och: "Berättelsen om Jesus korrigerar vårt sinne för proportioner." (Herdabrevet s 154 och 155) Det verkar sofistikerat att tala om hur berättelsen befriar - men med det sättet att konstruera teologi behövs väl egentligen ingen historicitet. Jesus, Pippi Långstrump eller Stålmannen lika, för att knyta an till textutläggningen för Juldagen i Svensk Kyrkotidning. Jag antar att vi här ska vara oense - och det på mycket goda grunder.

Detsamma gäller meningen i herdabrevet (fortfarande s 154): "Ordet 'Gud är större' ifrågasätter alla anspråk som utger sig för att vara den yttersta sanningen." Så Jesus är inte just vägen, sanningen och livet (Joh 14:6)? Jag behöver knappast påpeka att Jesus tycks stå för ett absolut anspråk. en det ska alltså ifrågasättas. Är han A och O (Uppb 1:8), numera? Antje Jackelén gör något mer eller något annat av bibelordet 1 Joh 3:18-20 än vad Johannes skriver. Är det inte värt en kritisk reflektion?

Religionsdialog gäller saken förstås. Religionsmöten är självklara i det mångreligiösa samhället - och så var det också i den kristna trons första dagar och år, konstateras med skarp intellektualitet.. Tja. Men religionsmöten i det romerska riket ledde till att den kristna tron tog över och det med intellektuell kraft. Jag säger bara Ambrosius, Augustinus och Hilarius från Poitier.

Visst finns det element av sanningen också i islam. Djup ropar till djup, säger Psalmisten. Men de 138 muslimska lärde som år 2007 skrev brev till påven och andra kristna lärare med påpekandet att det finns en gemensam grund för kristna och muslimer, nämligen budet att älska Gud och medmänniskan, har kanske inte fått det hela riktigt rätt. Är verkligen detta grunden för kristendomen - eller är grudnen en serie historiska och frälsningshistoriska händelser (Jesus!) som får denna konsekvens? Den det vill, läser herdabrevet s 129 för att tänka kritiskt.

Det lilla problemet i sammanhanget kan väl kallas "mission". Finns det en kristen förpliktelse att avlägga den goda bekännelsen till Jesus för att locka till tro på honom, som är hela världens Frälsare? Eller ska vi nöja oss med att vara religiösa, var och en efter sin näbb? Antje Jackelén menar att ekumenik inte längre kan begränsas till det inomkyrkliga utan måste omfatta andra religioner. Det är nog fel. Det är andra vägar vi ska gå om vi ska vara kritiskt solidariska med vårt samhälle. Jag menar, varför ska just de religiösa vara de kristnas främsta bundsförvanter när det finns hederliga hedningar att vara ihop med?

DN-artikeln var alltså skriven av "en troende som också är en skarp intellektuell." Språkbruket "troende" är kanske konstigt när det är en biskop som avses. Borde det inte heta "kristen"?, helt enkelt. Men "skarp intellektuell" - vad i artikeln är det vi ska imponeras av? Jag frågar inte för att vara försmädlig eller oförskämd. Jag vill verkligen veta. Vad hos Antje Jackelén är det som jag har missat och hur kom ni andra på det?

Detta frågat, vore det intressant att få hänvisning till hatsajterna. Vad är det för elakheter som skrivits? Var kan jag läsa materialet? Och var det en händelse som ser ut som en tanke att Antje Jackelén skrev i DN samma dag som uppropet kom i AB? Riggat val och samordnad kampanj men ingen sakdiskussion - är det facit av 2014 års val av ärkebiskop?

16 kommentarer:

  1. Nu handlar 1 Joh. 3:19-21 om vår oro för att (rättmätigt) bli dömda. Men när vi får klart för oss "att Gud är större än vårt hjärta och förstår allt", kan vi vara frimodiga.

    AJ har lyft sitt valspråk ur sitt sammanhang. Men även så: om "Gud är större än vårt hjärta och förstår allt" – hjärtat är enligt bibliskt uppfattning av människan platsen för tänkande och förstånd (känslan, som vi knyter till hjärtat, sitter i Bibeln i magen och inälvorna) – så borde väl frågan om jungfrufödelsen inte vara något problem. Gud är större och gör sådant som går utöver vårt förstånd.

    Om man lyfter något ur sitt sammanhang, och inte ens drar ut de konsekvenser som finns kvar, blir det fel. Det är som om man skulle låna temat ur ett musikstycke – det man då knåpar ihop blir något annat än det som ursprungligen komponerades (och vanligtvis sämre).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för denna din kommentar, +Göran!
      Saker utryckta ur sitt ursprungliga sammanhang, halvsanningar och en massa "moderna" tolkningar har orsakat mycket smärta för många av oss - och nu tydligen också för Antje Jackelén.

      Jag i Halland

      Radera
  2. Jag känner inget hat mot den nya ÄB, Däremot kan jag känns en viss sorg över den arrogans mot de enkelt troende genom att kritisera det vi väl alltid har trott och sagt i kyrkan. Vanligt folk är sällan så korkade som en och annan tycks vilja tro. Och det är klart, uttrycker man sig så mot de troende, är det klart att man får spö. Eller som hänsovne Annedalsherden Bengt Hellekant kunde uttrycka saken: sätter dom fram hakan så kan dom få en smäll. /BoR

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man kan ju påminna om den gamla insikten: "Sådant kan man lura i landets professorer, men inte dess bönder!"

      Radera
  3. Antje skriver i DN: "Kritikerna fäster sig dock mindre vid förankringen i kristen tradition än vid att ”Gud är större” också kan föra tankarna till islam." Tala om att lägga ut dimridåer! Så här skriver Helena Edlund i sin blogg (#118) om hur det gick till när hon fick påhälsning av Antjes egen inkvisition: "Vi satt runt bordet i pastorsexpeditionen när en av de besökande cheferna spände blicken i mig och sa: ”Du vet väl om att biskopens valspråk är 'Allahu akbar'? […] ”Nja, visserligen är valspråket 'Gud är större' men det ska väl inte läsas på arabiska..?” sa jag. Det var dödstyst runt bordet. Alla tittade på mig, och sedan på samfällighetschefen som fortfarande stirrade på mig. Så log han en smula innan han svarade. 'Var inte så säker på det du!'" När Antje nu gör anspråk på offerrrollen för egen del så ska det naturligtvis ses emot bakgrunden av det krig som förs mot kristna runt om i världen och som kostat ett antal kristna livet medan jag skrivit dessa rader. Ett pågående folkmord i Allahs namn som Antje menar skall bemötas med -- ja, med vad egentligen?
    "Religionsöverskridande dialog"? Med vem då? Med de "svenska" terrorister som nu dör som martyrer i Syrien, eller med deras efterlevande här hemma? Skall Antje ta ifrån dem deras välförtjänta plats i himlen, eller vad? Eller är detta kanske uppgiften för Svenska kyrkans imamer? Nej, Antje har inte bara nått sin inkompetensnivå, utan utgör med sin strävan att översläta och bortförklara en katastrof i en tid när det framför allt handlar om att se vår egen sanning i vitögat, den om vår egen feghet, den vi ber till Gud om i Antjes kyrka, om att inte behöva bli utsatt för prövning (--hur talande är inte denna "svenska" variant av Herrens bön!) Om inte kyrkan kan benämna problemen med deras rätta namn, vem kan då göra det? Jag tror inte på Antjes redliga vilja; att i åratal inför Guds altare bekänna sin tro på Jesus Kristus såsom född av jungfrun Maria, och i nästa andetag inför människorna ta avstånd ifrån samma tro är för mig allt annat än vad som borde ligga i begreppet redlighet. Hatar jag för den skull Antje? Nej, jag känner inte ens Antje. Går jag då omkring och hatar i största allmänhet och har bestämt mig för att göra Antje till föremål för ett obestämt och oförklarligt hat? Nej, inte ens det. Men jag hatar lögn och oredlighet, så när jag ser att någon talar oredligt i Kristi namn, då blir jag förbannad och kan inte längre tiga. Mig kan de i alla fall inte ställa inför något domkapitel... /Stefan Borg/

    SvaraRadera
  4. Lysande, inte minst frågan "varför ska just de religiösa vara de kristnas främsta bundsförvanter när det finns hederliga hedningar att vara ihop med?" Precis så känner jag också. Och som gnällig lutheran är jag van att ifrågasätta dogmer som den obefläckade avlelsen (om än Luther tydligen inte ifrågasatte den) och Marie himmelsfärd p.g.a. det obefintliga bibelstödet (för mej är Luk. 2:48 - empirin - och Rom. 3:10, 5:12,19 t.o.m. ett motbevis mot den förstnämnda dogmen).

    Jag är däremot INTE van att ifrågasätta katolska/allmänkyrkliga läror som har tydligt bibelstöd, i det här fallet t.o.m. hos TVÅ evangelister (varav en tydligt betonar sin strävan efter historisk sanning, "wie es eigentlich gewesen (ist)", se lukasprologen Luk. 1:1-5 som borde in i evangelieboken!). Här har Antje Jackelén knäsatt en mycket konstig bibeltolkningsprincip - bara det som berättas hos TRE evangelister kan (möjligen) betraktas som historiskt sant, i övriga fall vet vi inte säkert.

    Klart hon ska kritiseras hårt för detta, liksom för otydligheten kring om Svenska kyrkan ska bedriva mission hemma och utomlands för att "göra alla folk till Jesu lärjungar", sverigedemokrater såväl som muslimer. Ovanstående bloggpost sitter som smäck - det här är Bloggardag när han är som bäst (d.v.s. när han som mest liknar en verklig biskop).

    Sign Mf, även om debattkonsten är full av stridsmetaforer ("sikta in sej på", "anfalla", "försvara", "besegra" o.s.v.) så låter du däremot lite väl våldsam i ditt språkbruk: "Uttrycker man sig så mot de troende, är det klart att man får spö. Eller som hänsovne Annedalsherden Bengt Hellekant kunde uttrycka saken: sätter dom fram hakan så kan dom få en smäll." Mf, jag vill inte och tycker inte att du ska använda andra ord än dem vi kan försvara även om - vilket Gud och vi förbjude - Antje Jackelén blir utsatt för någon form av fysiskt överfall.

    (Och då vet jag ändå om och uppskattade varmt en innerligt evangelisk och personligen jättesnäll kyrkoherde i Lappland som, apropå lagens bruk i predikan, brukade använda följande stridsmetafor: "Det räcker inte att sticka in bajonetten. Man måste vrida om också.").

    SvaraRadera
  5. Det biskop Göran skriver om orden "Gud är större" i deras nytestamentliga sammanhang är givetvis riktigt och gott att ha i minnet inför den aktuella kontroversen.

    Samtidigt borde A.J. rimligen ha insett att valet av dessa tre ord utryckta ur sitt ursprungliga sammanhang och gjorda till valspråk för hennes religionsdialogiska agenda med lätthet kunde sammanblandas med islams "Allahu akbar". I den gränsöverskridande otydlighet A.J. med avsikt konstruerat blir en sådan sammanblandning i själva verket ofrånkomlig. Exempel på den saken saknas inte!

    I perspektiv av den omfattande förföljelsen av kristna i många delar av världen, med våld och mord som vanliga inslag i bilden, och ofta beledsagad av utropet "Allahu akbar" blir valspråket pinsamt illa valt. För den som vill vara en kontextuell teolog, borde det väl vara självklart att se den kontext man själv står i.

    Till sist: när det gäller akademisk lärdom och intellektuella utförsgåvor har A.J. inget att skämmas över, men de som vill göra henne till en gigant på området, gör henne en otjänst. Då blir det bara löjligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle inte Antjes valspråk kunna ses som ett försök att återta 'Gud är större' från våra islamistiska vänner? Ungefär som när SAP återerövrade den svenska flaggan från olika mer eller mindre fascistiska och populistiska strömningar? Eller som när SED på åttiotalet återerövrade och gjorde till sitt det tidigare undertryckta preussiska arvet från regimmotståndare i DDR?

      Tant Svart

      Radera
  6. Det finns all anledning att studera Kungs "Der Islam". "Wahrhaftig, fur die Menschen des arabischen Raumes und schliesslich weit daruber hinaus war und ist Muhammad der religiöse Reformator, Gesetzgeber und Fuhrer: der Prophet schlechthin. (s 168). Med A J:s ledarskap med betoning på religionsdialog och då i synnerhet Islam kan vi räkna med fortsatt avsakramentalisering. Då gäller det troligen inte bara ämbetet utan kyrkosynen i stort. Det blir politik och etik som kommer i första rummet.

    SvaraRadera
  7. Vad är det egentligen som utges för att vara skarpsinnigt eller briljant med ÄB electas forskning? Har hon skrivit några banbrytande artiklar som undanhållits allmänheten? Hennes doktorsavhandling respektive herdabrev är mediokra, bylsigt skrivna och i det närmaste skrattretande simplistiska. Ack, hur jag skulle vilja att en orädd fristående skribent, typ Maceij Zaremba, analyserade hennes avhandling och undersökte vad det egentligen är som Antje kolporterar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är goda vänner så det hade nog inte blivit opartiskt...

      Radera
  8. Vi lever i en värld där vår kristna tro gäller - övertolkningar tycks vara en åkomma som bör beivras. Som kristen har jag vänner med andra religionsuppfattningar. Vi plägar inte resonera religion med varandra. Den sekulära delen räcker bra. Det är kanske enbart präster som vill sälja varan till de som tror på annat vis. Erfarenhet av arbete i mellanöstern ger respekt att de får tycka på sitt vis och jag på mitt.
    De uppvaktningar som sker i dagens värld är nog mest en gest!

    SvaraRadera
  9. http://www.friatider.se/citatfusk-i-radioprogram-om-nathat

    SvaraRadera
  10. Läs Siewert Öholms utmärkta medieanalys av hur media behandlade näthatet mot Jackelén (vilket vi naturligtvis förkastar). Han tycker också det ser riggat ut. Och han lär väl veta efter ett långt liv i dessa sammanhang.

    SvaraRadera