tisdag 1 oktober 2013

Brist på pansarbrigadchefer i Svenska kyrkan

Jag måste höra till kategorin "lyckliga män". Om jag som pojke fattat vad jag får vara med om, hade min lycka varit obegränsad. Jag sover med en foxterrier i knävecket och en 5 månader gammal kooikervalp på huvudkudden. I går kväll andades hon lite snörvlande rakt in i mitt öra. Lycka! Att jag just när jag skulle somna /i halvdvalan, ni vet/ vaknade av snörvlandet, kunde av de oförstående betraktas som olycka. Icke! LYCKA.

Det kunde jag behöva. Jag läste Dagens Seglora och fick av en präst i Malmö veta att Frimodig kyrka inte delar Kyrkans värdegrund. Det är ett tema att återkomma till. Inte minst som jag nu utsätts för vänligheter av journalister som ska avskedsintervjua och vänligheter från aKF, som ordnar minikyrkodag. Fler vänligheter tycks vara i faggorna. Då finns risken att en präst i Malmö kommer att befinnas stå där som en enkel kyrkopolitiskt betingad lögnare.

Annars har jag funderat över Kyrkans Hus i Uppsala - och kanske över annat kansliarbete. Varför lyfter det aldrig? Idéer mals ner till oigenkännlighet, drivkraften och skaparglädjen försvinner i en grottekvarn av trivialiteter och kvar blir en uppsättning tjänster. Det som åstadkoms gör ingen församlingspräst glad. "Dela tro - dela liv" -är satsningen för 60 miljoner, som stiftsstyrelserna engagerats i. Det jag nu ser rapporteras, fyller mig inte med de känslor jag får av två hundar i sängen, om jämförelsen tillåts. Egentligen är min tanke att det som händer i Kyrkans Hus skulle fylla mig med den sortens känslor. Jag tror att de som hatar hundar också kan följa min tanke.

Vad är det som saknas? Kanaske ska det uppfattas vara tal i egen sak, men likväl. Före försvarsministern blev landshövding i Kalmar och skulle gå i pension. Tre avskedsmiddagar och kontraktsprosten (som var jag) kunde inte komma. Tag emot min ursäkt! Så lyckligt blev det att inbjudan förnyades till middagen med militärerna, för landshövdingen var också Civilbefälhavare i Milo Syd. Alltså kom generalen milochefen samt krigs-FO-bef och en överste från Eksjö, som jag vi ett rätt legendariskt tillfälle skjutit och en drös andra gamla kamrater - chefen för Kalmar regemente inte minst. Vid presentationen sa landshövdingen om mig: "Svenska kyrkans pansarbrigadchef" och tillade "en jävligt trevlig kille". Alla knektar begrep - och vem vill påstå att en landshövding narras?

Pansarbrigaden drar igenom och skapar förutsättningar för markstridarna. Den är överlägsen genom sin styrka/hastighet, rörlighet och eldkraft.  Den tvingar fienden att reorganisera och därmed tappar fienden i slagkraft. En stridsvagn kan inte göra detta - den är ett lätt bekämpat mål, ett faktum som Anders Wejryd mer än en gång missat för han är den där pansarkillen som i övermod kör fram sin vagn och möter en markstridare med ett pansarskott. Anders har inte lärt sig hur de andra vagnarna ska skydda honom. Ni har sett det upprepade gånger, t ex när han i radio (hörbarhet 5) bytte fot från partnerskap till enkönat äktenskap. Det var ett skolexempel på misslyckad pansarstrategi.

Chefen för pansarbrigaden ser till att han har ordnad försörjning och sätter upp offensiva mål. Han har skaffat sig underrättelser om svårigheter och gärna om var fiendens förråd finns. När han vet, sätter han sin brigad på rull för att göra det han vill ha utfört. Brigadchefen är den som på lägsta nivå kan sätta mål för krigföringen. Mentalt duger det inte att brigadchefen väntar in alla andras beslut - då händer ingenting. Däremot måste han få de andra med sig, de som ska följa upp pansarattacken. Det kräver också en del, som kasernofficerare inte utan vidare levererar.

Då går det nog att förstå analysen att det just nu råder brist på pansarbrigadchefer i Svenska kyrkan. Vilka skapar de betingelser som de gillar att leva med och som Kyrkan gillar att leva med? Det är frågan.

Nu frågar vän av ordning: "Kan det vara så att vi saknar pansarbrigadchefer i Svenska kyrkan eftersom vi inte har några pansarbrigader?" Ett dystert svar skulle kunna vara att det kan vara så. Är Svenska kyrkan en kyrka som saknar rörlighet och kraft och inte lyckas kraftsamla till något, så är det ett förband med lågt stridsvärde. I sådana förband är en vanlig hållning att de som vill något, kastar man skit på. Som på brigadgeneralen de Gaulle, han som så självklart hade fel 1940 .... Så gick det som det gick med Frankrike, som säkrat sina gränser med Maginotlinjen.

I dag kan man följa utfrågningarna inför ärkebiskopsvalet. Man och man - själv måste jag bedriva arbete. Jag får väl kolla i efterhand. Min enda fråga är denna: "Säger ärkebiskopskandidaten något annat eller något otydligare om Jesus och Kyrkan än söndagsskolfröken?" Blir svaret oklart, håller jag mig till söndagsskolfröken. Konstigare än så är det inte. Ska söndagsskolfröken också räknas in bland de pansarbrigadchefer Svenska kyrkan höll sig med - eller räknas BatC eller KompC i vart fall? Det är också betydelsefullt - och fint.



10 kommentarer:

  1. Tyvärr har nog Malmlprästen rätt som påstår att Frimodig Kyrka inte dela värdegrunden i SvK.
    Men det beror på att värdegrunden inte längre tar sig uttryck i bekännelseskrifterna.
    Frimodig Kyrka skall även fortsättningsvis ha sin värdegrund i bekännelseskrifterna, så blir det upp till övriga att förklara varför värdegrunden helt plötsligt inte har sitt ursprung i bekännelseskrifterna och när det skiftet beslutades i kyrkomötet?

    SvaraRadera
  2. Varför kan inte Dag - när det råder sådan brist på pansarbrigadchefer i vår kyrka - engagera sig i Frälsningsarmén, där blåröda uniformer lyser, gradbeteckningarna är markerade och hornmusiken ljuder?

    En armé för frälsning - kan det bättre bli?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  3. Till Dags liknelse från den militära världen, kan jag ge en från den kapitalistiska (båda lika avskydda av somliga):

    I SvD fanns 7 sept. en kommentar till den utveckling inom Nokia, som ledde fram till försäljningen av dess mobiltel.avdelning till vrakpris:

    "Nokia är långt ifrån ensamt om att drabbas av ett bekymmer som kan sammanfattas så här: så mycket pengar, så få bra idéer."

    Stora företag missar ofta nya trender, ty de "är nämligen konstruerade för att vara bäst på något helt annat: det de redan håller på med."

    "Det börjar med att en framtidsprodukt floppar. Men när den väl är ute på marknaden suger den upp enorma resurser i företaget. Den gör att det finns mindre pengar att satsa på nytänkande projekt som skulle kunna göra bolaget till vinnare i framtiden. I ett försök att skydda vinsterna satsas i stället på 'säkra kort' i form av uppsminkade varianter av gamla storsäljare. Större forskningsbudget leder bara till att ännu mer och intetsägande skräp når butikshyllorna. Så dags börjar det lukta game over. Nokias förfall beskrivet på trettio sekunder."

    Eller, med smärre justeringar, Svenska kyrkans, tycks det mig.

    SvaraRadera
  4. Äsch Bengt Olof - kul att du får skriva här förresten - det är klart att Dag borde ha varit ärkebiskopskandidat när Wejryd valdes. Nu kanske han anses vara för gammal, men vi behöver sannerligen någon som törs säga att Jesus ger en sannare bild av Gud än Muhammed ger. Ragnar - nu har du din chans (om en kvart). Men knappast några fler.

    SvaraRadera
  5. K G Hammars bokrecension av Eskil Francks senaste bok "Giv mig min son ditt hjärta". Vittnar tydligt om en kollaps av den öppna "syn på uppenbarelsen som en konstruktion av mänskliga erfarenheter, inte som en gudomlig informationskanal". Hammar skriver också om denna "icke-dogmatiska kristendomstolkning" att den inte håller i längden. Hammar blir djupt berörd eftersom den tolkning Franck gjort till sin egen. Dessa Hammars slutsatser om den liberala teologin låter honom vara en "tillitsfull agnostiker". Stoiskt går Hammar ännu längre in i den mörka gränden för att vänta på nästa "bildbyte" och omtolkning av Kristen tro. Här kan vi åberopa så vitt skilda teologer som Tillich och Ratzinger mot Hammar eller som ett alternativ till Hammars stoiska fasthållande av sin teologi som Franck lämnat. Först Tillich: The event on which Christianity is based is not derived from experience; it is given in history. Experience is not the source from which the contents of systematic theology are taken but the medium through which they are existentially received. (ST vol 1, s 42). Och Ratzinger: And will poorJack, the Christian who trustfully let himself be led from exchange to exchange, from interpretation to interpretation, not really soon hold in in his hand, instead of the gold with which he began, only a wheatstone which he can confidently recommended to throw away? Introduction to Christanity, s 11.
    Det är således inte den patriarkala kristendomen Franck kastat bort utan just den tolkning Hammar står för.

    SvaraRadera
  6. Andreas,

    Du vet väl att många ofta känner sig kallade men få blir utvalda. Men visst är Jesus en annan än Muhammed - därom är vi helt ense.

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera
  7. Det finns många sentenser från det militära livet som Svenska kyrkan kunde lära av såsom att "uraktlåtenhet att handla ligger en chef mera till last än felaktighet i val av medel" och "verkan går före skydd". Gustaf Björck, Fänrik i Pansartrupperna

    SvaraRadera
  8. Anders Stenström1 oktober 2013 kl. 22:53

    För att haka på Gustaf Björck tycker jag mig från arméreglementets taktikdel minnas de vackra och tänkvärda orden "stridens huvudelement är eld och rörelse".

    SvaraRadera
  9. Själv minns jag SoldFs underbara konstaterande: "I mörker är sikten begränsad".
    Även det tillämpbart på Svenskakyrkan idag- tyvärr.

    LG

    SvaraRadera
  10. Bara inte Svenska kyrkan lär av den militära sentensen (är det för övrigt en sådan?), hämtad från korpralen på kaserngården till mannarna:
    -Tänk inte själva, det gör vi för er!

    En kyrka vars tillhöriga helt förlitar sig på biskoparna och städse gör som de säger? Dagens biskopar månne?

    BENGT OLOF DIKE

    SvaraRadera