söndag 26 maj 2013

Lite "off"

En präst ska inte lägga sig i vem som blir efterträdare. Jag läser annonsen i Kyrkans Tidning, som nu gått i tre nummer, och undrar om någon ringt på tjänsten och om någon sökt. Jag vet inte. Jag är lite "off". Tjänsten söks senast 31 maj.

Den nya organisationen innebär att vi först och främst måste få till ett församlingsråd. Där ska jag inte heller in och peta, men jag är en varm företrädare för små församlingsråd, där ledamöterna sedan ansvarar för varsin arbetsgrupp. Kanske till tro-konceptets fokusområden kan vara fokusområden för arbetsgrupperna?

Komministern här ska vara arbetsledare för ett område som omfattar allt från Köpingsvik och norrut, tre prästtjänster, en diakonitjänst och tre kantorstjänster med en kompletterande körledare är det tänkt. Samordnande vaktmästare sköter den organisationen. Detta skulle kunna locka till stordrift, och den rädes jag, men nog kan man bygga något lokalt och vitalt i det stora. Kyrkoherden finns i Borgholm och kallar till ledningsgrupp och stormöten för all personal men räknat från Högby ligger Borgholm fyra mil bortså mycket måste fungera utan att prästen här springer på kansliet där. Vi har kanslist på vår egen expedition och signerar fakturor elektroniskt.

De kyrkor prästen här ansvarar för är Högby (Löttorp), Böda (öns största socken), Källa och Persnäs. På sommaren har vi också gudstjänstliv i S:t Olofs kapell i Byxelkrok och Källa gamla kyrka. 2200 personer bor här, 1850 är kyrkotillhöriga. Under sommaren är vi minst 10 gånger så många. Det är en utmaning, för det betyder vigslar och dop samt ett behov av några sommarsatsningar. Här behöver vi bygga ut.

Ofta har vi haft tre gudstjänster per söndag men ibland en i Högby, centralorten. Två behövs i vart fall. Det är högmässa i Högby varje söndag med fast tid kl 10 men kl 12 eller 15 eller 17 kan vi ha någon annan gudstjänstform - men högmässa i princip varannan gång. Veckomässa i Högby onsdag kl 18.30 året runt. Veckomässa i Källa gamla kyrka sommartid.

Sockenkänslan är utvecklad och projektet måste förstås vara att utveckla församlingskänslan och se de fyra socknarna med sina kyrkor som resurser tillsammans.

Medelåldern är hög men i september börjar våra 17 konfirmander, som efterträdaren kan följa lite på avstånd för den 25%-iga komministern sköter dem nästa läsår. Hur många drabanter vi har, vet vi nästa månad - drabanten är konfirmandmedhjälpare och ska få kvalifierad fortbildning. Församlingen har entusiastiska diakonigrupper och fem körer ägnar sig kantorerna åt. Studiearbetet har vi satsat en del på och försökt förnya. Det har varit tacksamt. I höst tar vi upp ondskans problem och pratar Luther med sikte på 2017.

En ny komminister får inte klippa bandet när Ica Löttorpshallen firar sin ombyggnad, för det gjorde jag och får inte heller inviga den nya konstgjorda gräsplanen för det ska jag också göra. Men en ny präst kan få komma till församlingens Oktoberfest 16 oktober efter mässan och äta korv från Rosas handel och se kyrkorådets karlar ta ansvar för festen. Roland ordnar potatismoset, det bästa jag ätit. Vi sjunger förfärliga sånger och umgås. En församling är ju med nödvändighet en festförsamling, qahal.

Prästen här kan bo i prästgården från 1789. Det är stort och idylliskt och den som förmår uppskatta årstidernas äxlingarna kan både pulsa i snödrivor och njuta av vårblommor - påskliljor och sedan orkideer i prästgårdshagen samt sommartid får, som i juli hamnar på bordet på Lammet och Grisen.

Folk här? Det är rejält folk. "Här på norra Öland håller vi ihop", som det heter. Och det första jag fick veta var att "här på norra Öland är alla släkt med alla och skvallret går fortare än ett telefonsamtal". Inspirerande miljö, alltså. Som gjort för en arbetsglad präst.

Om man nödvändigtvis vill ta sig härifrån kör man bil en timme och hamnar i Kalmar, 1½ när turisterna är här och 2 om det som nu varit asfaltering av Ölandsbron. Man kan åka buss - Silverlinjen - i princip dörr till dörr från prästgården till Stockholms central. Då får man pröva Ringarum Special i Ringarum - ett måste en gång i livet.

7 kommentarer:

  1. Om om inte funnits hade det stått om inte tjoget i kön så i allafall halvdussinet. Men nu finns om. Tyvärr. 1789 är ett intressant år. Sker mycket på tiotalet tjog och knappa halvdussinet år. Då får väl bönen bli att EN iallafall dyker upp. Låt oss hoppas på denne En. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. Va, ska du gå i pension? Lycka till med att komma in i andra andningen isåfall.

    För det första: så som ovan borde en jobbannons se ut.

    För det andra: kan man nu förvänta sig, efter det mönster som pensionerade biskopar har satt fast tvärtom, att Dag Sandahl framöver kommer blogga om hur väl allt står till med Svenska Kyrkan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "..blogga om hur väl det står till.."
      *LOL*

      Radera
  3. Lite reklam - så här off topic.

    Ni som prenumererar på SPT: läs Johan Thelins Reflex-krönika. Den är verkligen på pricken! Jag smålog hela tiden. Undrar bara vem "Adam" kan vara. :-)

    Ni som inte prenumererar på SPT: gör det.

    Vi som läser SPT har det helt enkelt lite roligare, för att travestera Dag.

    SvaraRadera
  4. Det låter lockande....

    SvaraRadera
  5. Men Dag, är det inte ett problem i dagens politiserade SvK att den avgående tjänsteinnehavaren förutsätts "inte bry sig" om vem som efterträder. Har inte det gjort att många väl uppbyggda församlingar med stabil (högkyrklig) prägel kunnat skjutas i sank genom att partipolitikerna velat ha en annan "profil" (ofta = sekulariserad) än den gudstjänstfirande församlingen? Kanske är det viktigt att vi bryr oss om och värnar om kontinuiteten för församlingen. Som det nu fungerar är det ju förödande för dem som vill fira mässan i den tradition man vant sig vid och valt. Jag vet inte vilken väg som är bäst, men som det nu är, är det inte bra! /Leif W. Östborg

    SvaraRadera
  6. Kanske "tillåter" de som makten haver, att någon som kan vidareutveckla somt och bevara somt av det svensk-katolska arvet, "får" komma som dinosaurien Sandahls efterträdare. Möjligen för att Norra Öland är en sådan perifer avkrok, i så fall?

    I Malmö intensifieras nu jakten på de sista, fungerande, gudstjänstfirande församlingarna. De "onda" måste bort ur kyrkans gemenskap.

    http://helenaedlund.blogspot.se/2013/05/74-syndakatalogen-kompletterad.html

    Kyrkans anställda tycks i tilltagande grad prioritera spinnorden 'inklusivitet', 'låga trösklar', 'socialt arbete' och 'genusarbete' före de exkluderande och pejorativa 'gudstjänster' och 'församlingsgemenskap'.

    Men kanske icke så på Norra Öland??

    Tant Svart,

    som finner det lustigt hur brett förankrad en exklusiv dörrstängare som Dag Sandahl tycks vara i lokalsamhället

    SvaraRadera