lördag 2 mars 2013

Dum i huvet

Jag har glömt berätta om Askonsdagens sista poäng. Jag var, som någon kanske minns - jag i alla fall, i katedralen och det skulle firas askonsdagsmässa med stationer för aska och ljuständning. Efter slutad gudstjänst skulle alla gå hem och på vägen ut gavs möjlighet att ta med sig en skärva från söderslagna blomkrukor. Det gjorde jag och la tingesten i jackfickan. Efter några dagar hittade jag skärvan och la den på hallbordet, vilket utlöste frågan "Varför har du en skärva från en blomkruka på bordet?" Jag förklarade sammanhanget men insåg att jag blev det verkliga svaret skyldig. Vad skulle jag med skärvan till, egentligen?

Har skärvan något budskap? Att trasighetens villkor gäller i världen och att allt är lagt under tomhetens välde? Fick jag krukskärvan för att påminnas om att jag är stoft, det som inte sas mig vid korstecknandet? Eller fick jag skärvan därför att det nog var en fin symbol som jag kunde fundera vidare över? Ska skärvan påminna mig om att den en gång var en del av en fin blomkruka och nu har andra också skärvor från krukan och tillsammans kan vi få krukan hel igen? Givet att vi har Karlssons klister, liksom.

Symbolspråket är grundläggande viktigt för de kristna som liksom ser den Osynlige och säger det osägbara, så mycket fattar jag. Men måste inte symbolen då ha ett ärende och vara lite mer än en pryl fri att tolka, dvs meningsbärare i den mån jag ger den en mening? Kan en symbol, som så mycket annat, bli yta i stället för innehåll när den egentligen skulle vara ytan som öppnar innehållet?

Symboler är allvarliga. I går hängde jag framför SVT:s Hela Sveriges fredag, ett blågult program där den omvända rasismen frodades. Det var bokstavligen blågult - med vikingahjälmar av plast och hälften av publiken bakom respektive lag av tävlande.  Men hur ska man sedan markera att de tävlande inte bara var blonda och blåögda utan att lagen satts samman så att det mångkulturella Sverige skulle gestaltas - lagen och lagens bakomstående supporterskara? Satt redaktionen för programmet och sa att vi måste ha med andra än vita och skrev på en lista: En neger i varje lag och åtta negrer eller araber i respektive supporterskara? Hur sa man till varandra och hur sa man när man skulle rekrytera? "Hej, vi behöver en neger till vårt program, kan du komma?"

Programidén hade inte kunnat genomföras om man kört med traditionell svenskhet. Det hade bara sverigedemokrater kunnat uppskatta. Sverige är mer sammansatt än vad det var på 1950-talet och det måste symboliskt gestaltas. Det är inte detta jag undrar över. Jag vill bara veta hur man sa när programmet planerades och när man ringde efter folk.

Fattar ni att rasismen blir tydlig också när den är omvänd rasism? Inte minst då, faktiskt.

11 kommentarer:

  1. I vanlig ordning glömmer du DS frågan när de " utvalda", eller om man så vill " skärvorna", inte VILL se att de har samma possition som andra skärvor eller utvalda, och följaktligen inte vill se vad dessa har gemensamt. Det är som alltid i Svk, precis som i Animal farm av Orwell säger " alla är lika men några är mer lika". I grunden är det calvinism, insmygande sådan. Det får man naturligtvis inte säga, jag vet! / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. Jag är väl dum i huvet, men jag har svårt att se rasismen i att inte vara färgblind. Att försöka få ett någorlunda representativt urval av det nuvarande svenska folket - nej, jag ser som sagt inte rasismen (eller sexismen) i det. Inte ens den omvända.

    Däremot kan sånt där naturligtvis bli pedantiskt i överkant. Gärna lite för många blonda och blåögda någon gång - om det är lika naturligt att det nästa gång är fler mörkhyade än SCB rekommenderar. Precis som i våra kyrkor f.ö.: varje landsortförsamling behöver inte skämmas över att det bara kommer ljushyllta till gudstjänsterna, men beredskapen och välkomnandet måste gälla alla sorter, och vill inga andra - trots kristen tro och närvaro på orten - än blondiner komma kan man förstås ställa viktiga och kritiska frågor. (Utan att fördenskull dela Olle Hedbergs kamprop "Ut med blondinerna!" ;o).

    SvaraRadera
  3. De gamla traditionella kyrkorna har byggt en symbolvärd som testats fram genom hundrartals och ofta ett par tusen år eller mera. Där Svenska kyrkan inte skäms för sitt sammanhang faller man självklart tillbaka på detta,på ett pedagogiskt och liturgiskt vettigt sätt. Problemen uppstår när den dolda katolikskräcken slår till: det får Nästan likna de traditionella forerna MEN inte riktigt, vi måste markera vårt annorlundaskap (det som i längden gör att reformationen blir Det Tredje Förbundet , varefter steget till mormoner o annan hedendom inte är så lång: det har Gotland haft erfarenhet av) -alltså fixar man om askceremonin efter säsongens smak, med krukskärvor därtill(får mig att associerar till växthus och växtlighet!), biskopar som kör in skottkärror med jord och annat oprövat, otydligt, tvetydigt:av jord är vi komna och jord ska vi bli och biskopen kör med oss... Istället för bikt eldar vi papperslappar, (så slapp vi skämmas!)-eller, som undertecknat upplevt, där man bar in två skåla med vatten, en med salt och med sött vatten. Problemet var bara att de såg exakt likadana ut, och då blir det ingen symbolik: symbolik är visuell. Svenska kyrkan har med kraft beslutat sig för att vara symbolisk och visuell, detta brott med medeltida och reformatoriskt katedervälde och textslaveri har man lärt av högkyrklighten och det är sunt (sa nån tack?). Men högkykligheten använde Traditionen, rådande dominanskyrklighet är rädd för den och försöker smita iväg bland krukskärvorna. Det går inte. Symboler är språk, och har en grammatik och ett ordörråd: flyttar jag Påskljusstaken för att ställa fram ett notställ så riskerar jag att säga något rätt olämpligt ("här är det jag som ska lysa!") Öppnar jag markerat en bok, betyder det: "nu talar boken", öpnnar jag Evangelieboken på det sättet betyder det:"Nu talar Herren Jesus!". Sätter jag en toarulle i Evangelieboken så har jag därmed tillagt: "...och det skiter jag i!"- med de konsekvenser det har, Kransnedläggningar, flaggbränningar.. Konstnärer som lever på att utmana och reta, använder denna grammatik.
    En nyrestaurerad kyrka hade ett träaltare med tunn bordsskiva och syntes förstås rakt fram när man kom in. Prästen, eller vem det nu var, hade lagt alla handböcker och psalmböcker i två högar på denna smäckra konstruktion. Det såg ut som om pagoder av böcker svävade fritt i luften: mycket anslående, men knappast ett avsett budskap, desto mera som så mycket annat i församlingen svävade i luften. Sensmoralen är tydlig: använd beprövade symboler, kolla upp och kolla gärna med andra, och kom ihåg att den Helige Ande arbetat med kristenhetens formspråk i millenier. -Den heliga anden anlände härom året.
    fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så länge kyrkan inte lyder Jesu påbud om fotatvagning, kommer kraften inte att ges. Såväl förra söndagens evangelie som nu kommande påvisar hur Gud drar människan till sig både innifrån och utifrån, för att sammanfoga sig själv, och när tingeltangel utan mystik och diakoni utan kristusigrnkännande, möts spelar det ingen roll om det är akf processioner eller andra med krukbitar från Plantagen, som stolpar fram. Det är samma sak, rädsla för kraften och inte rädslan av kraften, som kvinnan i morgon påvisar. Sedan kan det gnällas hur mycket som helst över moderna påfund, de gamla är inte nödvändigtvis bättre. / Magnus Olsson

      Radera
  4. Eller också bytte man kanal och i stället för det flåsiga programmet i ettan såg en fin film om fyra generationer Widerberg i tvåan.
    Rekommenderas i Svt Play.
    Inga negrer men mycket att reflektera över och beundra och hänföras av.

    LG

    SvaraRadera
  5. Får man använda ordet neger? Man får ju inte ens säga negerbollar. En sverigedemokrat här i Älmhult fick på pälsen rejält när hon kallade en svart person för neger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget fel i det
      Ordet neger kommer av att svarta människor tillhör den negroida rasen av människor. I så fall måste man väl ta bort det uttrycket också. Skällsord blir det däremot om man kallar en neger för "nigger". Det är förolämpande.
      Många tycks ha övergått att kalla negrer för "färgade", men det är ju heller inget klargörande uttryck, för det säger ju inte vilken färg eller ras en människa tillhör. En indier är ju med den benämningen färgad, men tillhör inte den negroida rasen. Uttrycket neger är mer klargörande och inget att skämmas för.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    2. Raser finns bland hundar, näppeligen bland människor. Men en del av våra "moderna" psalmer innehåller det på sin tid hippa rasbegreppet, t.ex. "bland alla mänskor, folk och raser här" och "varken tro eller ras eller namn sätter gränser". Så ordet "ras" kanske är som ordet "neger" - inget man bör använda bara för att retas och visa att man kan, liksom, men å andra sidan något man inte behöver hudflängas för att man använder.

      Radera
  6. nej, neger går inte att använda längre iSverige, därför att dem det gäller tar illa vid sig. Använd "afrikanskt ursprung" "afro-svensk","afro-europe" elelr dylikt. Krångel, krångel...

    fm

    SvaraRadera
    Svar
    1. I USA är det helt acceptabelt att säga 'black', fick jag veta vid ett besök i sydstaterna nyligen.

      Radera
  7. Birgitta När man shoppar på supermarknaden på Askonsdagen här i USA ser man plötsligt en massa människor, som går omkring med en svart sotfläck på pannan. Ibland ser fläcken ut som ett kors. Många har inte fått sin sotfläck i samma kyrka som jag själv.
    Hur många som har en krukskärva i fickan vet jag inte. Den syns inte!


    SvaraRadera