söndag 27 januari 2013

Församlingsliv

Kyrkorådet, kyrkvärdarna och arbetslaget från Nordölands och Borgholms församlingar ordnade tillsammans en församlingskonferens - eller pastoralkonferens, som jag sa på mitt fina språk. Stena Vision trafikerar sträckan Karlskrona-Gdynia och man kan enkelt få mat och tillfällen till prat. Hyfsat nära också för oss som bor på norra Öland och mest har nära till oss själva. Kyrkvärden Britt hade ramlat och kunde inte följa med. Synd om henne - för hennes dotterson jobbar ombord och det hade varit roligt för båda om hon varit med.

Var vi produktiva? De små grupperna som funderar och analyserar men också några storsamlingar med presentation av konceptet till tro (som ska skrivas just så är det bestämt ...) var givna inslag. Det är sådant vi behöver tid till. Från fartyget hade vi bett Gunnar, som vi mött på restaurangen och gillar skarpt, komma och berätta hur man får folk att trivas. Gunnar hade, sa han, våndats över uppgiften. När vi först frågat om han alls kunde tänka sig detta - i maj förra året - sa han ja. Vi fick ju fråga Stena Line, som nappade på idén och sedan skulle den utföras. Gunnar våndades och fullgjorde sin uppgift utmärkt. Föreläsaren kommer utifrån och bjuder på sig själv, blir referenspunkt. Det är inte oviktigt att någon påminner att det är också de besvärliga passagerarna som är med och betalar personalens lön eller om vikten att försöka "läsa av" dem man möter för att verkligen kunna möta dem.

Bryggvandringen var ett välkommet avbrott i tankemödan.
För möda var det. Brain Storming under 6x5 minuter på så vis att var och en skrev tre pigga idéer för församlingsutveckling, lämnade papperet vidare till grannen som fick haka på, vidareutveckla eller komma med en annan idé. Så skiftande grupper om sex personer papper och efter en halvtimme hade vi en uppsjö med idéer. Deltagarna såg rätt medtagna ut efter den pärsen. Vi gjorde en snabb genomläsning och redovisade lite - men allt ska ut till deltagarna på papper och några idéer får vi rätt snart besluta om, tror jag.

Kyrkovalet har ingen lokalt riktigt tagit tag i. Det var en uppgift som sades vara partiernas. Det reder säkert ut sig. På Öland går det så till att samfälligheten betalar en annons i Ölandsbladet som inbjuder till nomineringsmöte och där för man fram folk eller placerar sig själv. En gemensam lista blir det av det hela. Det här är en syssla präster inte ska lägga sig i och det är väl det.

Stiftets satsning på konceptet till tro kan visa sig vara ett instrument för kritiska frågor om vårt församlingsliv. Alla pigga idéer skulle utsättas för ett test hur de förhåller sig till uppgifterna att vårda det heliga, göra skillnad i världen, lärjungaskap idag, förtroendefullt ledarskap och bygga levande gemenskaper. HUR uttrycker den idé vi har något, några eller alla fokusområdena? Finns det pigga idéer som sannerligen är pigga men inte ryms i det vi som församling ska göra? Det ska vi fortsätta fundera över.

Jag fick frågan hur länge jag är kvar - och det var väl lika bra att säga det då. Jag slutar vid årsskiftet, vilket betyder nio månader kvar eftersom den gamla semestern ska tas ut. Präster kommer och går - församlingen består, så är det grundläggande. Och då kan vi väl under dessa månader ta vara på vad vi tillsammans kan, och gestalta lite framtid för kyrkolivet på norra Öland. Rekrytering av ny präst finns det också tid till. Det blir en ordnad avveckling av prästen men inte av församlingen.

13 kommentarer:

  1. Så går då Sandahl.

    På Nordöland, där man vant sig vid och rent av lärt sig uppskatta den tame dinosaurien, lär man sakna honom. Kanske fortsätter någon hans goda verk, kanske inte. Hurtfriska kommentarer om att Herren nog ser till sin församlings behov, liknar på många håll mest fromlande besvärjelser.

    Ute i busken andas centerkvinnor och genusideologins riddare och andra rättänkande lättare. Ännu en välartikulerad människofiende borta!

    Inom snarare 5 än 10 år har den överväldigande delen av Sandahls kvarvarande meningsfränder av manligt kön gått. De var nu av förklarliga skäl inte längre så många i vignings- och anställningsstoppets Svenska Kyrka. Kvinnorna är lite svårare att rensa. Helena Edlund- och Annika Borg-fallen säger kanske, att det snart blir ändring på det. 'Ideologische Säuberung' var ordet. Svenska Kyrkan skall nu göras pålitligt 'christenrein'. Något säger mig, att det därmed även torde bli mest begåvningsfritt i det kyrkliga framöver. Kanske bäst så. Så går avvecklingen av konkurs- och dödsboet SvK desto mera smidigt och obemärkt. Gamarna får ostört kalasa. Att det sen inte ö h t tycks bli så mycket Svensk Kyrka kvar, förutom ännu osålda byggnader och kvarvarande rekvisita vid förrättningar, tycks inte göra något. Kyrkans framtida roll ser ut att bli ganska skild från den man kunde möta så sent som under 60-70-talen. Då fanns ett genuint positivt intresse för kyrkan. Så endast fragmentariskt idag. För den avsuttna generationen kyrkotjänare en bitter dryck att svälja och ett domslut över deras livsgärning?. Yngre generationer tror mer på Dan Browns bild av Jesus och kyrka än Bibelns och historiens. Och hur skulle det kunna vara på annorlunda vis? Försäljningssiffror för Browns böcker samt tittarstatistik för filmerna visar vad som skett. Kyrkan vacklar och faller som kolossen i Daniels bok. Vad som kommer återstår att se.
    "Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka...". Jag tror nog att "den sten som byggningsmännen förkastade" (Psalt 118:22 o Matt 21:42) kommer att bli en hörnsten för framtiden. Där står de då runt sin segrande Herre: Inte bara BloggarDag, utan de många, många som för det namnets skull blivit utsorterade och bespottade och förda till Kaifas, Pilatus och Huvudskalleplatsen.

    Men: Beroende på var man väljer att titta, ser nog ibland det kyrkliga ganska friskt och hoppingivande ut. Som t ex Nordölands Församling.

    Kanske haltar den på ännu ett tag, Fädernas Kyrka? Kanske...

    Tant Svart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför tror du att Dag är neutraliserad i och med pensionen? Från 09-13 kommer han att ha all tid till förfogande att göra vad han vill. jag hoppas att hans underrättelsekompisar inser, att en och annan vill bli av med honom och vidtar preventiva åtgärder. fm
      PS Svesnka kyrkan är bara en del av den svenska kristenheten. Kom till de syrianska folkkyrkokatedralerna i södra Södertälje, förundras, gläds och lär! fm

      Radera
    2. Lovar att vid tillfälle besöka de syrianska katedralerna, vilket jag hittills inte gjort.

      Har dock besökt de nu närmast etniskt rensade syrianska bygderna i östra Anatolien. Där har jag med vemod beskådat rester av en levande kristenhet, som till helt nyss hade urgammal hemortsrätt i området... Sådant kanske dämpar glädjen över Södertäljekatedralernas liv?

      Tant Svart

      Radera
    3. Tack, Tant Svart, för din träffsäkra kommentar!

      Jag i Halland

      Radera
  2. Det där konceptet " till tro" låter intressant. Jag gissar att fenomenet självkritik, internkritik, johannesdöparenrösten om man så vill, är ideburna organisationers största akilleshäll. St Paulis var som Saulus förföljande en GRUPP, trodde han, men fick erfara att det var bara på ytan för han förföljde en PERSON, Kristus själv. Kanske denna insikt gjorde att han kunde skapa sin kristikroppsteologi?! För den som då inte varit inne i denna existensiella återvändsgränd och bländats av ett mörker som är ljust, ett ljus som är mörker, gett förlorad syn, för att få öppnade ögon, blir hela kristikroppsteologin blott en vacker tanke, att bygga mentala och fysiska katedraler på. Internkritik, johannesröster är obehagliga, de är skarpa och vänder sig mot de egna med sitt karga budskap. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Broder/fader Magnus! Ibland blir jag lite trött på dina religionsfilosofiska krumelurer. Men i detta ger jag dig helt rätt. Utmärkt i sak, och som analys av läget!

      Radera
    2. Biskop Göran. Tack! Du kan vara lugn, snart är vi icke överens ingen rörande "krumelurer" men att vi är överens om en grundläggande insikt är bra, det Glädjer mig liksom att du stundom blir trött för jag uppskattar gamla män som blir trötta, det är dem väl unt. Nu tänker kanske nån att jag är spydig mot biskopen, inte alls, utan jag tror på ekumenik och humor. Själv blir jag aldrig trött av biskop Görans krumelurer men jag är ung och rask. Fö är jag övertygad om att om Svk mer fokuserade på paulinsk insikt skulle vi se stora förändringar. I kyrkans tidning pekades visst nån biskop felaktigt ut som " främste bland jämlikar" tillförargelse för några men bättre hade varit om biskopar gavs titeln " sämste bland jämlikar", det skulle kunna ge St Paulus modell ny inspirationskraft i vår tid. Se där nu har jag tillverkat en krumelur igen, enbart för att glädja mig och trötta biskopen. Generös har jag alltid varit. / Magnus Olsson

      Radera
  3. -Vilka är "gamarna" som skall "kalasa" på Svenska kyrkan? Tacksam om Tant Svart berättar detta.

    Nyfiken Blå

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var lugn! Där åteln är, där samlas gamarna.

      Sinekurer och olika omotiverade förmåner lär bli allt vanligare i takt med att gudstjänstfirande grupper knappast står att finna på många håll framöver. Kyrkans tillgångar lär attrahera ekonomiskt sinnade personer. Skandaler med fastigheter ägda av Stockholmsförsamlingar och Stadsmissionen, samt fondmedel i Malmö, förebådar vad som i större skala komma skall, när kontroll saknas genom bristande kyrkligt engagemang och utträden.

      Att redan nu peka ut misstänkta, vore kanske skojigt för någon. Jag tror dock inte att Nyfiken Blå verkligen avser att så skall ske :-)

      Tant Svart

      Radera
  4. Församlingsliv "Till Tro"

    Dag, Magnus,
    Konceptet verkar intressant kan jag hålla med om.(har kollat stiftets hemsida, lyssnat eftertänksamt) Men med ett yrkesliv bakom mig, så har jag erfarit många bra koncept. Trevliga konferenser,god mat, gruppsamtal, måla plakat, demonstrerat för rättvisa vid Konsum, firat mässa. Det håller hjulen rullande, kaffepannan kokande.
    Besviken? Nej, men jag har en bön/önskan i mitt liv:

    I then shall live as one who's been forgiven.
    I'll walk with joy to know my debts are paid.
    I know my name is clear before my Father;
    I am His child and I am not afraid.
    So, greatly pardoned, I'll forgive my brother;
    The law of love I gladly will obey.

    I then shall live as one who's learned compassion.
    I've been so loved, that I'll risk loving too.
    I know how fear builds walls instead of bridges;
    I'll dare to see another's point of view.
    And when relationships demand commitment,
    Then I'll be there to care and follow through.

    Your Kingdom come around and through and in me;
    Your power and glory, let them shine through me.
    Your Hallowed Name, O may I bear with honor,
    And may Your living Kingdom come in me.
    The Bread of Life, O may I share with honor,
    And may You feed a hungry world through me.

    Amen, Amen, Amen.

    Lyrik:Gloria Gaither (musik Finlandia)

    Prästänka

    SvaraRadera
    Svar
    1. Instämmer i den bönen, bra, sant och riktigt. Som St Paulus säger finns ingen rädsla i kärleken. När vi är vad vi skall vara, kärl för den kärleken som inte är vår egen, räds vi varken fan eller trollen. Det vår tids kristna, oavsett profil behöver är grundläggande tro, be om tro! Detta som blev lärjungarnas insikt efter Jesu varning till dem ( Lk 17) innan han levererade innevarande söndags evangelium om odugliga tjänare. Motsatsen är självdugliga sk tjänare, de som han varnade för. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Ja, Magnus du har sett vad jag vill visa på. Visst kan vi glädjas över olika gåvor andra är utrustade med i Kristi Kropp, tex lyrik och musik som ger Gud äran. Den som har fem minuter över kan njuta till musiken och be bönen via YouTube. prästänka

      Radera
    3. Självklart prästänka! Det Glädjer mig mycket att det finns sådana som du som hänvisar till det viktiga och väsentliga. Mer bön, och saker skulle ske. Känner du för att skicka ett mail nån gång så gör det. Med Tillönskan om välsignelse över dig och de sammanhang du hämtar mat för själen ur. / Magnus Olsson

      Radera