fredag 21 december 2012

Vagnen före hästen samt mygga och ko

Det trovärdiga och sannfärdiga vittnet ringde. Han läste tidningen Dagen och slogs en av insikt, kanske en uppenbarelse. Bestört ringde han på stört. Insikten var inte beskedet att mat och familj går före Jesus under julen - det visste  han och det visste man väl redan om man läst Johannesprologen, att hans egna inte ville ta emot honom när han kom?

Biskop Johansson markerar att Växjö stift är landets kyrkligaste som förklaring till att 19% av de svarande från Jönköpings län markerar Jesu födelse (rikssnittet är 12%)

Lunds stift har lägst andel Jesusmarkeringar och biskop Jackelén menar att det visar på en okunskap om kristen tro. Säg den stiftschef, professionella optimister som de är, som inte drar fram något positivt ur ett sådant konstaterande. "Det säger oss att vi tänker rätt i Lunds stift med vår nya satsning på just undervisning."

Ryggmärgsreflexen är faktiskt rätt rörande. Någon gång borde man samla ihop citat i kategorin "biskopars belåtna besked" och se vilka de varit under det senaste århundradet. Nu var det inte heller detta det trovärdiga och sannfärdiga vittnet stannat inför utan det sista Antje Jackelén sa i sin kommentar. Jag återger rubbet:

"Julevangeliet handlar om hopp och gemenskap: Gud blir människa. Därför tycker jag det är glädjande att 83 procent lyfter fram just närvaron med nära och kära i samband med julen. Även om det svaret inte når ända fram till julens kärna finns det alltså ingen principiell motsättning mellan de två svaren att julens budskap handlar om gemenskap och att det handlar om Jesu födelse."

Ingen principiell motsättning - nä, vem har påstått att det skulle finnas det? Men det finns kanske - om man ska se till siffrorna - en praktisk? Men det var inte heller här insikten slog det trovärdiga och sannfärdiga vittnet. Det var inledningen. Julevangeliet handlar om hopp och gemenskap: Gud blir människa.

"Hon vänder på sammanhanget!" Det var insikten. Julevangeliet säger att Gud blir människa. Konsekvensen av denna nya händelse i en fallen värld blir hopp och gemenskap. Jag höll med om att vagnen i biskopsresoneamnget kom före hästen - för det var det långa talets korta mening, fast det långa talet mest var ett utrop.

Också jag försökte tänka klokt.
Är det inte så att vi allihop är så bra på att peka på hur relevant allt det vi säger och gör är, att vi tappar hårdfakta. För 50-60 år sedan fanns en stabil kristendomskunskap i landet men ingen vettig koppling mellan tro /inhämtad i skola och kanske söndagsskola .../och liv. Vi tränades på att visa sammanhanget mellan tro och liv, högtid och vardag för dem som visste något om tron. När kunskapen inte längre finns om trons hårdfakta, blir allt till sist välmenande tal på en nivå där humanisterna kan göra lika bra ifrån sig. Julen är en viktig fest oavsett tro för vi människor behöver ljus i decembermörkret och i romarriket fanns det en ljusfest som de kristna tog över, som det hävdades i en insändare i lokaltidningarna denna vecka.

Plötsligt grep vemodet tag i mig. Tänk om Svenska kyrkan verkligen hade gjort julsatsningen 2009, som vi föreslog, med 1. en offensiv folkbok i 3 miljoner ex, 2. en handbok för församlingens julfirande och 3. en allmän upprustning av kyrkoarbetarnas julkompetens, då hade vi kunnat göra skillnad och slagits för att julen är bäst i Kyrkan. Av det projektet blev en satsning från bokförlaget Verbums sida, som alls inte nådde lika långt och där nog den mer offensiva spetsen kom bort. Om vi ändå hade gjort satsningen ... "Om" - om inte om hade funnits, hade myggan varit en ko.

Är Svenska kyrkan en resursstark kyrka som satsar på allt utom på det hon skulle satsa på? Jag frågar i midvintermörkret. Kl 12.12 idag inträffar vintersolståndet.

25 kommentarer:

  1. En kyrka som präglad av budskapet " kom som du är" och ett enkelt påstående om " du är älskad " utan att tydliggöra att Guds Lag är Andens Lag, den stora skillnaden på Romarbtevets 7 och 8 kapitel , kommer hamna i en antinomism och inte förkunna den omvandlande kraften i Guds Ande. Det är inget nytt. Detta kan vi tacka den gamla och nya högkyrkligheten för som inledde detta projekt. Hela 1900- talets svenskkyrkliga historia visar en successiv förändring bort från detta genom att betona tingeltangel. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man hävdar att högkyrkligheten står för "antinomism och inte förkunna den omvandlande kraften i Guds Ande", får man nog komma med lite referenser. Det kan ju inte vara alldeles omöjligt, eftersom det finns en rad böcker om högkyrkligheten och dessutom aKF:s kyrkodagsböcker.

      Radera
    2. Ser nu på lördagsmorgonen att mitt svar till biskopen i går inte kommit fram. Det är väl cybervärldens och nätets stundtals dåliga uppkoppling som orsakat det. Så får skriva om mitt svar på önskan om belägg för det jag påstår. Först får biskopen göra sig besväret att läsa min text noggrant så du ser vad jag skrivit och inte skrivit. Jag har inte påstått att högkyrkligheten predikat antinomism. Jag påstod att en sådan tendens i dag är tydlig i kyrkan generellt och att denna förändring är en effekt av den gamla högkyrkligheten ( och för all del andra moderna experiment) som satt fokus på utanpåsidor i den kyrkliga världen. Högkyrkligheten har medverkat till denna förändring. / Magnus Olsson

      Radera
  2. Ps fö lämnar johannesinledningen också det klargörande i vers 10 " han VAR i världen och världen var till genom honom", men dualistiska budskapsteologier reducerar detta till en berättelse OM Jesus istället för att tydliggöra att hela Gt är kristologi, från början till slut. Den dualistiska teologin ex lundateologin och " den nya kyrkosynen" slog undan allt med sitt hokuspokus. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  3. Här är Danska Folkekirkens julhälsning till sönderstressade, datakunniga medlemmar.
    https://www.youtube.com/watch?v=knlS_wMV-rc&feature=player_embedded

    Det gäller i vart fall att kunna bibelns budskap om...

    SvaraRadera
  4. The Daily Telegraph har i dag en artikel om hur julens kristna innehåll har suddats bort från julkorten. Det har gjorts en genomgång av vilka julkort som säljs i större affärskedjor. Man har funnit bortåt 6000 kort. Av dem har 34 (mindre än 1 %) bild av stallet och krubban och Jesusbarnet. Ung. lika många till har bilder av en kör eller en kyrka eller liknande (som ändå antyder att det handlar om något som har med kristen tro att göra).

    En evangelikal kommentar säger att julkorten "encourage us to have peace without the prince of peace and joy without the giver of joy". Det avspeglar väl en något högre målsättning med Julen än den stiftschefen i Lund har.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha! En högre målsättning? Vackert! Det var därför biskopen illustrerade sitt inlägg med det lilla slutordet om " driftschefen i Lund" ? Intressant att göra den kopplingen och samtidigt tala om högre målsättning. Kanske lite son förra bloggens kommentar av biskopen då? / Magnus Olsson

      Radera
  5. Har under tidens gång hävdat, att min första (medvetna) kontakt med kristendom var Tant Hansson på Söderled i Norrviken. Mamma sände mig tvärs över vägen till Söndagsskolan som tant Hansson regerade över.

    Jag hävdar åter - se till att Söndagsskolorna fungerar så har Kyrkan tagit ett stort steg i kristnandet av landet.
    Den basala utbildningen räcker mycket långt och konstrar inte till vårt troende.

    När det hände? År 1943 - jag var sex år.

    SvaraRadera
  6. Jag har respekt för Dag Sandahls teologiska tolkningar även när jag tycker och tänker inte som han.

    Men jag kan inte acceptera det sätet som han har blivit nätmobba av Seglora Smedjan. Dom tycks behöva ha ett hat objekt för att rättfärdiga deras "främlingsfientlighets" agenda.
    Eftersom jag är en av dom främlingar i landet, känner jag mig beklämd när min existens försvaras av med hjälp av falska anklagelser och hat.

    SvaraRadera
  7. Julkortsundersökningen är utförd vid en tidpunkt, av utbudet hos tolv affärer i Birmingham-området. Därmed kan inget sägas om trender, och det gör inte heller The Bible society. Jag har tittat på nätet på vad som sägs vara det första julkortet, på viktorianska julkort med blommor och naturmotiv, samlingar på nätet och i mina egna lådor, från tidigare år. Födelsemotiv verkar faktiskt vara sällsynta, så de kristna har haft anledning att uppröras och förfasas varenda jul, sedan 1800-talet. God Jul önskar Olof Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man kollar utbudet i de stora affärskedjorna, som Tesco, Sainsbury och andra, så kan man utgå från att utbudet är detsamma också i andra städer.

      För mig är nyheten inte att det finns andra motiv än kristna på julkort. Så har det naturligtvis alltid varit. Det anmärkningsvärda är att så få, mindre än 2 %, har tydligt kristna motiv.

      Radera
    2. Ja, jag håller med där. Jag förstår "julens kristna innehåll har suddats bort från julkorten" som ett påstående att något förändrats, från hur det var tidigare. En trend alltså, som jag inte sett några belägg för.
      /Olof Olsson

      Radera
  8. Apropå biskopar så ÄB en artikel i SvD 12/12 kommenterar han analysen av SvK:s opinionsundersökning om vår samtid om julstressen, men det positiva att -att i lugn och ro få vara med familj och vänner och äta god mat.Om tystnaden om Julens radikala budskap kommenterar han,"Genom att inte påminnas om ursprunget till firandet så finns det risk Julen tar död på sig själv" SvK verkar trots allt ta det mera allvarligt med samhällets ömma punkter i socialförsäkringar, mellanöstern, ock klimatfrågor.
    Vår skuldkänsla växer om vi köpt flanellsärk till någon i julklapp i stället för en gris/get, rent vatten eller skolböcker ur skolböcker ur SvK:s gåvoshop. Ve om vi köp 2paket Gevalia kaffe, extrapris på ICA Maxi i stället för rättvisemärkt eller inte handlat vietnamesiska plåtleksaker på kyrkans julmarknad till barnbarnen!
    Är kyrkan lösningen på problemet eller gör den det värre? I den nya kyrkoordningen behövs ingen syndabekännelse eller avlösning där vi kan göra oss av med det dåliga samvetet. Om man lyssnar till förkunnelsen i media, läggs bara lök på laxen.
    Men det finns ju "jul i gemenskap" lite här och där. Bra. Men tänk om vi kunde bjuda in en "enastående" granne på julafton, som inte vet varför vi firar jul - om vi själva tillhör de exklusiva 10 % som fortfarande firar Jesu födelse.

    SvaraRadera
  9. Ta del av biskop Eva Brunnes julbudskap (DN 2012-12-21):

    "Fira jul i tro på människors lika värde, i hopp om att krigen tar slut, i glädje över mångfalden, i bön om en rättvis värld. God jul!"

    Jag som trodde att vi firade jul i tro på något helt annat, i hopp om något helt annat och i glädje över något helt annat...

    SvaraRadera
  10. Var på julmusik i fullsatt kyrka igår. Fiint. Bortsett från den kvinnliga kyrkoherdens tal. Vad som egentligen sades i andakten, vete fåglarna. Kanske var det min bristande teologiska bildning som slog igenom. Kanske var det en överkritisk hållning. Kanske var det bara julstökströtthet. Den kyrkliga, kristna "knorren" skämde emellertid helheten.

    När en sjungande och dito välmenande gymnasielärare mellan sångarvarven skulle säga något om julen blev det lite bättre: Familj. Gemenskap. Värme. Ljus. Glimt i barnaögon. Tomten. Önskan om julefrid och -glädje. Huruvida Jesus och Kyrkan och tron var kopplad till julen, sades inte. Han ville kanske inte reta, eller inte visa upp sig som religiös fanatiker?
    Alltså fick kyrkorummet som sådant och sångernas övervägande kristna texter ensamma bära förkunnelsen. Jovisst. En del ger det kanske.

    Har vi hamnat i en situation, där prästerlig medverkan i musikgudstjänster och konserter är kontraproduktiv, givet dagens prästerliga kompetens? Där lekmännen inte vågar eller vill eller längre kan fylla i den prästerliga inkompetensen?

    Tant Svart

    SvaraRadera
  11. Jag vill ta tillfället i akt innan jag för min del tar en kort paus från nätet att önska alla deltagare/läsare på bloggen en fridfull helg.

    När det är sagt vill jag berätta om ett brev som kom i dag bland julkorten. Det var från domkapitlet och för ett ögonblick tänkte jag att så trevligt att man därifrån vill önska god jul till en träget arbetande församlingspräst sedan nu många år, men ack julhälsningen var denna: "Du har gjort inlägg på BloggarDag den 5 december 2012. Inläggen innehåller bland annat uttalanden om biskopen Antje Jackelén. Med anledning av inläggen kallas Du till samtal med domkapitlets domareledamot och undertecknad som är domkapitlets sekreterare." Samtalet är inbokat i oktaven efter Trettondedagen. Här går det undan i svängarna. Gå gärna tillbaka till den 5 december. Läs och begrunda.

    Någon har läst och tagit anstöt och skrivit en förmodligen anonym angivelse. Det skulle åtminstone vara stilenligt.

    Sedan kan jag inte låta bli att i sammanhanget tänka på inledningen till den "Tappre soldaten Svejk", där det brättas om en polisagent som stryker runt i Prag dagarna efter mordet på Frans Ferdinand för att kunna sätta fast någon för subversiva åsikter. Svej får han givetvis fast utan större ansträngning, men med värdhusvärden är det svårare. Denne avvisar varje försök till samtal i politiska angelägenheter med ett, jag är inte intresserad och för övrigt är det så lätt att bli inblandad i något otrevligt i så fall.(Detta fritt efter minnet)När agenten så har haffat Svejk säger han till värdshusvärlden att följa med han också. Värdshusvärden protesterar givetvis och bedyrar att han ju avvisat allt politiskt samtal. Konstapeln konstaterar att den omständigheten att han "sket i" ett mord på en ärkehertig inte talade till hans fördel, men helt graverande var hans kommentar att han plockat ner kejsarens bild från väggen därför att flugorna sket på kejsaren och någon kunde ta anstöt av detta. Att omtala kejsarens person i sådant sammanhang kunde komma under rubriken majestätsbrott, enligt konstapeln. Boken har på något besynnerligt sätt försvunnit ur min ringa samling, men det är tydligen dags att skaffa fram ett nytt ex. Ta det som ett tips för julläsning/omläsning. Den är faktiskt frommare än vad man kan tro :-) Återstår om man kan hoppas detsamma för kapitlet?

    Ja, Dag, så var katten ur tunnan! Ska jag hängas vill jag ha offentlig föreställning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Näää, nu "går skam på torra land", som min mor brukade säga. Och hur kan domkapitlet i Lund vara säkra på att det är du som skrivit den aktuella bloggkommentaren? Det KAN ju - rent teoretiskt - vara jag som gömmer mig bakom ditt namn!
      Visst borde det vara besvärande för ett domkapitel i Svenska Kyrkan att så tydligt ha visat att man sysslar med åsiktsregistrering. Hur var det egentligen Herren sa, "älska din nästa som dig själv" eller var "det älska din nästas/biskops åsikter som dina egna".

      Jag i Halland

      Radera
    2. "...med denna djävligt sentimentala, oförnuftiga och ogudaktiga soppa utspisas vi nu dagligen av tyskan i Lund som mer tagit arv av svärmarna än av Luther och preusseriet. Håll till godo med sällskapet. Jag för min del föredrar Gustav II Adolf och Karl XII som jag håller för betydligt bättre kristna och gärna skulle kunna bära någon fackla till för."

      Det tycks verkligen vara farligt att utmana det tyska...

      Eller kommer vi alltför nära den näst intill avsomnade och stigmatiserade 30 novemberföreningen?

      Skönt är att veta, att överheten tänker för oss och icke bär sitt svärd förgäves och ingriper den försumlige och uppstudsige till straff och evärdelig skam och androm till varnagel.


      Der/die Führer/in denkt für uns

      Radera
    3. Prästen KG Larsson gick ur prästkragen och prästkappan frivilligt efter ett samtal med f.d. biskopen i Skara.

      Det är synd, att inte tro på Jesus som bibelns texter framställer honom! Det är biskoparna som bör omvända sig och tro!

      Radera
    4. Men din kommentar behandlar ju bara skeenden vid krigsslutet och spekulationer runt det?
      Inte en rad om biskopen eller kyrkan, så det är uppenbart att det bara är det faktum att du använt dig av kommentarsfunktionen som föranleder brevet.
      Men präster får väl inte ha åsikter och värderingar om historiska skeenden, fast jag undrar hur Helle Klein skulle klara av en sådan granskning?
      Nej just det, hon är ju inte församlingspräst och då får man ju säga vad som helst utan gransking.

      Radera
    5. Grattis Jörgen!
      Nu får Du tillfälle att närmare studera rättssäkerheten i Lunds Domkapitel. Att Du skulle hållas ansvarig för inläggen 5 Dec verkar besynnerligt eftersom Du bara skrivit ett inlägg utan att överhuvudtaget nämna biskopen.
      Inte har väl Domkapitlet låtit sig smittas av seglora ts vilket därmed skulle innebära att det är olämpligt att kommentera på Bloggardag där det är högkyrkligt högt i tak och rakt inte antinomistiskt. Dock är det inte nominalistiskt. Jag hoppas Domkapitlets brev ändå skall verka inspiratoriskt inför Gudstjänsterna i Jul.
      Allt Gott!

      Radera
    6. Du blir präst nummer två nu då som blir anmäld till ett domkapitel för att ha vågat knysta och säga sin mening på den här bloggen. Världens barn förnekar sig inte.
      I mitt fall har jag ingenting hört, än så länge. Domkapitlet i Skara håller väl på som värst just nu med att kolla skrivstilar på sina präster, men hjälp med några fingeravtryck har de ju inte. Tråkigt för dem och mest för anmälaren.
      Men håll du fanan högt.

      "Präst från Skara stift"

      Radera
    7. Jodu, så är det. När vi återflyttade till Skåne och maken, av någon anledning, talade med stiftsjuristen var dennes reaktion: Jaså, du bor här nu, då har vi ju tillsynsansvar över dig. Välkommen tillbaka? Glöm det.

      Radera
    8. Jodå, känner igen det hela - och min hustru som är aktiv här har redan vittnat om det! Det var det välkomnande jag fick från stiftsjuristen Anders Ploman när jag återvände till stiftet efter många år i exil. Tillsynsansvar är det som gäller nu, och då rätar de annars marginaliserade kyrkotjänstemännen i Lund på sina axlar och får sin identitet bekräftad som professionella jurister etc. Vad de inte tänker på är att de får sin lön tack vare att jag och många med mig ännu inte lämnat kyrkan utan fortsätter att snällt betala kyrkoavgiften! Men händelser av det här slaget får både mig och andra i bekantskapskretsen att börja fundera. - Det drabbar ju inte Anders Ploman som 63-åring, men kanske kan det ge biskopen en liten tankeställare då hon med kräkla och mitra leker medeltid med 7 år kvar till pensionen bejakar allt som gnager på den grund hon menar sig stå på - och samtidigt öppnar näbben vad gäller TILLSYN! Hur är det med att vara pastor för de prästvigda? Är det som biskop Ahrén jag under min aktiva tid träffade tre gånger - och varje gång frågade han efter mitt namn...? Man skiter i vilket, bara lönen kommer in på kontot som beräknat.
      Jag har aldrig ställt till med besvär i Lunds Stift, och f ÄB K-G Hammar (dåvarande biskop i Lunds Stift) som ofta deltog i de gudstjänster jag ledde tyckte det var konstigt att kyrkan inte var fullsatt varje söndag oavsett vad man tror, med en SÅDAN predikant!" Så jag hörde till gunstlingarna. Men nu ska jag alltså hälsas välkommen tillbaka till stiftet med att få TILLSYNSANSVAR kastat i ansiktet av en stiftsjurist som nu äntligen fått lite MAKT.
      Jörgen - Du har mitt fulla stöd! Och hade det inte varit för den kedja som heter att jag är präst, alltså medlem i Svenska Kyrkan, och därmed medlem i fackföreningen KyrkA där alla mina försäkringar finns - hade jag inte tvekat en sekund att av trosskäl begära mitt utträde ur Sv Ky, då jag alltså inte delar den tro som nu ockuperat min barndoms kyrka. Lunds Stift är föregångare i att bortse från oss som är kyrkfolket och inte bara dyker upp på evenemang av allehanda slag utan finns där varje söndag. Vi är uträknade! - Man gör vad man kan för att hänga med i det som sker i Stockholm. Och då lyckas man nog ganska bra…

      Radera
  12. GRATTIS!

    Vem hade kunnat hoppas på en så tydlig illustration till svårigheten att uppträda med namn i kyrkliga sammanhang? Ett sådant ljuvt exempel på maktens triviala stupiditet?

    SORGLIGT, ÖVERMÅTTAN SORGLIGT!

    att Jörgen U, som modigt och med integritet står för sina åsikter hängs ut.

    att Bischöfin Antje och/eller någon på Ovördiga Domkapitlet i Lund tycks lida av ytterst dåligt omdöme!


    Kom sen inte och säg, att DS:s blogg inte läses...


    Tant Svart, som ivrigt ser fram mot exkommunicering och varför inte autodafé enligt god kristlig förebild?

    SvaraRadera