lördag 1 december 2012

Inför advent

Kylslaget var ordet, sa Bill. Kylan slår till, sa Bull. Men vid kyrkstallarna, där Hembygdsföreningen har adventsmarknad och många olika aktörer samsas, var det som vanligt trevligt och jag minns regniga eftermiddagar och det är knappast bättre om man syftar till adventsmys.

Jag går efter glögg som inledning till kroppkakor i hembygdsgården hem för att knappa in mig på http://www.gaudete.se och lägga in den gratisa appen med adventsbetraktelser dag för dag. Sedan är det bara att ta det vanliga stöket med stjärnor och annat som ska upp och adventsljusstakar som ska letas fram. Hur det gick? Halvhyfsat. Ängeln utanför prästgården lyser liksom ett antal adventsljusstakar men lite elsladdar och timers har försvunnit på ett, som vanligt, obegripligt sätt.Jag sätter mitt hopp till högre makter, som man säger när frun är en trappa upp.

Enhetschefen Erik Sidenvall har skrivit om ledarskap i de nya strukturerna och jag läser i Svensk Kyrkotidning nr 25 en artikel som - avsiktligt? oavsiktligt? - är något av det värsta jag läst: en torpedmidskepps vid ammunitionsdurken på det fartyg som bär strukturbeslutets örlogsflagga, kan man säga.

Pastoratet blir det naturliga verksamhetsområdet för arbetslaget, inte längre församlingen, skriver han. Aha! Fritt fram att flytta personal som det bäst passar ledningen. Den församlingsautonomi vi haft och "som postulerats i Kyrkoordningen" överges. Pastoratet blir den grundläggande enheten - bara så ni vet. Nu finns det en risk, skriver Sidenvall, att med ett markerat centrum skapas en marginaliserad periferi. Detb behöver inte bli så. Men, håll i er, då behöver något komma till - och jag citerar: "För kyrkoherden som 'andlig ledare' kommer enh sådan situation att leda till nya krav på närvaro och synlighet: att bli ett 'enhetens ämbete'." Kyrkoherden i Malmö med 500 underställda och 140 000 kyrkomedlemmar måste vara närvarande och synlig, det är vad situationen kräver. 

Det handlar nu om ett "publikt, symboliskt ledarskap" med klarläggandet: "Men just frågan hur ledaren (på tyska Der Führer, mminns ni kanske från lektionerna i tyska, fil dr Dag Sandahls specialitet, DS) kommunicerar utåt, genom visioner, genom att vara närvarande och lyssnande, går inte att komma förbi i en organisation som ytterst handlar om tro och hopp. Risken är att kyrkoherdens ledarskap utövas enbart från skrivbordsstolen, ett osynliggörande i offentligheten som på sikt kommer att undergräva den egna positionen."
Mer kraftfullt kan väl inte en bild tecknas som brutalt demonstrerar hur illa ute strukturbeslutet är.

Andlig ledare förresten. Ingen har sagt emot att begreppet först kom att användas om dekanerna som till skillnad från biskoparna bara hade ett andligt ledarskap. Sålunda markerades därefter biskoparna som andliga ledare - en kyrkopolitiskt nödvändig språklig förnyelse. Nu är turen kommen till kyrkoherdarna som blir våra andliga ledare. Det är en språklig nyorientering som har föga med verkligheten att göra. Jag kollade i matrikeln upp den uppsättning andliga ledare vi i denna mening har i Växjö stift och slog bekymrad igen matrikeln! Dom får nog vara glada över att de är kyrkoherdar, dvs chefer. Ledare i några fall, det kan jag tänka mig att somliga kan vara. Andliga ledare undantagsvis. Och antagligen har dr Sidenvall rätt i sin slutmening - men vad hjälper det? "Vi behöver erövra ett språk där ledarskapet lyfts fram som en nyckelresurs för frramtidens kyrka." Jag läser honom så här: "Nu måste vi se till att ljuga rejält och trolla med orsden för att lyfta fram de kyrkoherdar vi hålls med så att de kan låtsas vara en nyckelresurs för framtidens kyrka."

Kanske har jag missuppfattat något. Att det nu ska ringas in till advent, det vet jag, tar på mig min nya cassock (betald av mig själv för skattade pengar) och går för att predika i helgmålsbönen.

Välsignad advent! utbrister jag. Det kan ni behöva.
Och nu börjar läsningen av profeten Jesaja, som man ska ha tagit sigt igenom fram till jul.

5 kommentarer:

  1. När man i läsningen av Jesaja når 11 och de egenskaper, som tillskrivs Messias, kan dessa med fördel läsas med bergspredikans åtta saligprisningar. Så gjorde Augustinus och fann att den första och sista sammanfaller. När det sammanfaller genom de tre stadier som Den Helige Ande utför med människan : rening, upplysning och förening, så är människan ej rädd för strukturers sönderfall. Det som behövs är tillit till Gud.det hade Jesaja och Augustinus. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
  2. En allt mera trängd kristenhet kan inte mönstra vare sig ledare eller begåvningar. Att anställa med kyrkans "ärvda" pengar ger i så fall endast "sysselsättning" åt medarbetare och chefer över dessa i kyrkoorganisationen sysselsatta. Det är där vi nu är på de flesta håll.

    Tant Svart

    SvaraRadera
  3. SvK drivs i mångt och mycket som en gren i Rörelsen. Kanske är det Kommunal som är förebilden, eller HSB? Konsum kanske?

    SvaraRadera
  4. EN kyrkoherde och 500 anställda är en omöjlighet. Detta medför att det behövs ett antal underchefer; underchefer som kommer att få ett stort ansvar men knappast den formella makt som är absolut nödvändig för att kunna ta det ansvaret. I denna soppa kommer dessutom ett antal kyrkopolitker göra sitt bästa för att pinka revir. Svenska kyrkan kan, därmed, se fram emot ytterligare en mängd strider, personalbråk och utköp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I en organisation där mängden kvinnor i chefsposition blir allt fler "måste" kanske dessa förändringar till. För hur skulle annars kvoten av utbrända kvinnliga mellanchefer med stort ansvar och inga befogenheter eller dito löner uppfyllas, och nivån på lön och status för de få kvarvarande männen upprätthållas och ökas trots att andelen kvinnor riskerade att sänka statusen för alla? De största kvinnoprästmotståndarna har aldrig varit kvinnoprästmotståndarna (som klev av karriären för övertygelsen) utan mansgrisarna och karriärklättrarna. Det stora hotet mot kvinnor har aldrig varit konservativa värderingar om manligt och kvinnligt utan helt vanlig själviskhet och girighet, där själva tanken på likhet mellan könen, planterad av feminismen, tagits till intäkt för att låta den starkes styrka förbli opåverkad av dygd och återhållsamhet i mötet med den svagare. Feministerna kan meditera över ordet: "Den som försöker vinna sitt liv ska mista det men den som mister sitt liv för min (Jesu)skull ska vinna det." Världen är fallen - med en sådan grundstruktur kan det bara bli värre om Kyrkan därtill försöker ta över den.

      Radera