måndag 11 juni 2012

Domkapitlet i Strängnäs och mer än så!

Jag läste protokollet från Strängnäs domkapitel för att följa ett tillsynsärende mot en pensionerad präst, som begravt en icke-medlem. Kyrkoherden på plats sa nej "i respekt för den avlidnes beslut" medan den pensionerade prästen sa ja och såg detta "som ett uttryck för pastoral omsorg". Det blev en skriftlig erinran för domkapitlet fann att prästen inte bevisat sin förman, kyrkoherden, skyldig lydnad och villigt efterkommit vad hon blivit ålagt". Som pensionär skulle alltså kyrkoherden bli min förman om en familj ber mig ha begravningsgudstjänst? Så har jag aldrig tänkt saken. Kyrkoherden är född året efter det den pensionerade prästen prästvigdes. Prästen har tjänstgjort i församlingen. Kyrkoherden kanske skulle litat på hans pastorala omdöme?

Jag läste protokollets andra paragrafer också och häpnade. Det handlar om behörighet och yttrande för tjänster. Domkapitlet har kriterierna "mycket lämplig" och "lämplig" för tjänsten. Ibland används formuleringen "kan komma ifråga", förstår jag. Är man omöjlig heter det att man "inte motsvarar sökprofilen".  Vi tar yttrandena - och jag anonymiserar namnen: "JA är en erfaren och ansvarskännande församlingspräst som vill utvecklas och utveckla. DK är öppen, strukturerad, stabil och lyhörd .... längtar han nu att verka i en församling." Eller AB som "är strukturerad och samtidigt entusiastisk engagerad", BMM som "är en ofta anlitad förrättningspräst ... relationsskapande och strukturerad". HS har "bred erfarenhet" och han "har hög arbetskapacitet och är prestigelös." Nu kommer ett något längre sammanhållet citat: "NL har en önskan att få inrikta sig på vuxenarbete och utveckla sin teologiska kompetens. Hon beskrivs som rak, ärlig och engagerad. KM har erfarenhet från andra kyrkliga traditioner. Hon är en ödmjuk och tålmodig person som är pedagogiskt erfaren."

Ingenting av detta - allra minst spådomarna om framtid - kan domkapitlet veta. Makten över yttrandena sitter hos en blomsterspråkande byråkrat, som styrs av sin erfarenhet eller av sina antipatier eller av sina sympatier eller av sina förutfattade mening, man kan inte riktigt veta. Men det kan alltså inte domkapitlets ledamöter heller. Och vad får det kyrkoråd som ska anställa ny präst egentligen för hjälp. Vad innebär "andra kyrkliga traditioner" om inte att hon kommer från någon frikyrka? Och vad har de sökande för formella meriter, sådant som finns på papper, och dokumenterade erfarenhetet? Protokollet återger ingenting av detta.

Vad skrev man på blomstrande språk om den kyrkoherde som domkapitlet konstaterar att det inte finns några hinder att säga upp?

Vi lever i ett land där det på papperet sägs att befordringskriterier är skicklighet och förtjänst. Hur kan det komma sig att jag i min rigiditet tror att detta grundlagsfästa ersatts av ett annat kriterium: den välsmorda truten och de välsvarvade fraserna?

Nu återstår bara att vänta på protokollet från Västerås domkapitel efter omdopet. Laila Bagge Wahlgren berättade på sin blogg att sonen Liam är döpt en gång i USA men nu döptes han i Svenska kyrkan. Mamman hade frågat Liam om han vill det. Det ville han. http://blogg.mama.nu/lailas-blogg/2012/06/07/planera-ett-dop/ På Lailas blogg kan man se bilder från dopet. Aftonbladet återger att detta var Liams första svenska dop.
Komminister Mats Nyholm från Västerås, omdöparen, vederdöparen, blir förstås ett tillsynsärende för domkapitlet efter detta. Och domkapitelsprotokollet blir intressant läsning.
Det var tydligen allmänt bekant att Liam var döpt och kunde alltså inte döpas konditionellt. Detta är ett regelrätt omdop. Mamman har själv berättat att sonen är döpt i USA.
Präster som praktiserar omdop i Svenska kyrkan avkragas väl? Är det kontraktsprosten Alsterlund som för frågan till domkapitlet eller har biskopen själv läst Aftonbladet? 

17 kommentarer:

  1. Vederdöpare bland präster i SvK! Mycket ska man höra innan öronen faller av. Med den grunda dopsyn som verkar finnas hos vissa delar av prästerskapet i Svk med drop-in-dop och annat ska man inte bli förvånad.

    Följande hörsägen kan tyda på en ny doppraxis i SvK.... När yngsta syskonet döps i en familj så kan äldre syskon få välja att bli döpta samtidigt. Även om de redan är döpta i SvK.

    SvaraRadera
  2. Tack Dag! Här framställs goda exempel på mycket som är fel i dagens domkapitel som viljan att säga saker när man inte behöver. Domkapitlens uppgift är att behörighetsförklara, och även om detta i och för sig ofta är en idiotisk uppgift huvudsakligen designad att stoppa de icke-önskvärda så innefattar den inte att göra märkliga uttalanden om de sökande. Strängnäs domkapitels protokoll har ändå något gott med sig: man motiverar och visar så insidan på den märkliga processen. Ofta rekommenderas någon bara med ’motsvarar bäst sökprofilen’ eller något sådant.
    Och om domkapitlet skulle uttala sig vore inte dess uppgift snarare att se till att rätt (kompetent och inte opassande) präst kommer till församlingen och inte underkasta sig ett kyrkoråd som vanligen antingen önskar en kopia av företrädaren eller dennes motsats?
    Slutligen – den kanske viktigaste frågan – vem bestämmer i våra domkapitel? Troligen har Du rätt Dag i att i detta fall identifiera makthavaren som en ”byråkrat”, men ofta vet vi inte vem som egentligen bestämmer i ett stift. Ledamöter i domkapitel vet inte hur beslut kommer till. En biskop som, kanske på ett ovist sätt, försökte ta makten i sitt stift blir utköpt, vilket visar att ingen ämbetsbärare har något hopp att rå på makthavarna som sitter i tystnad - är det biskopar, är det byråkrater, är det politiskt valda? Vem bestämmer? I något fall har en domprost försökt stiga fram och driva sin linje när en biskop sysslat med annat. Vem bestämmer?
    Svenska kyrkan behöver dels domkapitel som tar förtjänst och skicklighet och andra regler på allvar liksom kärlek och vishet och dels ett gäng kremlnologer som avtäcker makten.

    SvaraRadera
  3. Jag tänkte samma sak när jag läste Laila Bagges blogg. Omdop praktiserar vi inte i Svenska kyrkan. Det är också en person som kommenterat detta på hennes blogg.

    Men vi vet ju faktiskt inte hur den här prästen gör. Vi har ju bara Lailas syn på saken. Det kanske faktiskt är så att prästen ber den äldre sonen bekräfta sitt dop, som en dopförnyelse. Något som vi faktiskt praktiserar i Svenska kyrkan.

    Och Svenska kyrkan har inte ändrat sitt praxis - bara för att Laila Bagge skriver något på sin blogg. Det är bara att läsa biskoparnas brev om dopet.

    SvaraRadera
  4. Vem har en välsmord trut och kan producera välsvarvade fraser om inte Bloggardag? Sådana syns ju en masse i veckorna i bloggen.
    Detta apropå Dagens egen kommentar ovan.
    Iakttagare

    SvaraRadera
  5. Om inte de överordnade stöder sina präster ute i församlingen har de inte en chans att stå emot de mest befänga önskemål. Här har vi dessutom en rätt skicklig bloggare, som nog inte lyssnar särskilt lyhört på "kyrkans ordning"och liknande argument, som borde vara tunga men inte är det, när man är, som det heter, "event-orienterad".
    Nu, när det är "rätt i tiden" ska det has ett dop-event!
    Oroande är hur mamman trycker på "sitt" stuk på övningen, tänk att det "råkar"bli lika som när hon döptes! Det är, medvetet, eller omedvetet, styrt så. Visserligen säger barnet att det också vill ha det så, men barn kan i dessa sammanhang inte bilda sig en självständig uppfattning: de vill det föräldr(arna) vill. Och om något år, så har mamman kanske ändrat uppfattning om alltihop-och det är ju hon som gett det hela legitimitet: någon igenkännbar kyrlig ordning är det inte. Vad ska barnen tro om det hela, till slut? fM

    SvaraRadera
  6. Leif W. Östborg11 juni 2012 13:41

    Dag! Du kan väl motionera en ändring i KO, där det föreskrivs att DK skall avge ett yttrande vid kh-tillsättning. Som du visar på blir det alltid helt galet, vilket vi sett tydligt även i Västerås stift.

    SvaraRadera
  7. Dag, tänbk efter nu: nog har väl kyrkoherden ansvar för gudstänstlivet (däribland begravningsgudstjänsterna) Vem annars? Visst är det tråkigt om den gamla prästen inte fick begrava för den nya, men värre blir det om präster utan någon koll kan komma och göra lite vad som helst i era kyrkor. Eller? fM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller vad då? Om min sista önskan är att någon utköpt eller pensionerad präst som fortfarande tror på Jesus och ska lysa Guds frid över mitt sista vilorum??
      Hur blir det om jag går ur SvK, kan då en präst jag känt personligen förrätta en borglig (from) begravning eller i frikyrka eller annan lokal??
      När min mor begravdes hade prästen aldrig hört dom psalmer vi önskade. Inte de "vanliga" psalmerna "Blott en dag.." som man brukade vid hennes förättningar. Hon tyckte ändå att det var "fina texter" när vi slog upp och läste dem ur psalmboken. Vid en släktings begravning hade hon röd stola och utgick från detta i sitt begravningstal i kyrkan, NN var så kärleksfull person så det passade bättre med rött än svart liturgisk färg - när vi minns NN...
      Det är ingen garanti att det inte blir lite "Vad som helst" redan nu.
      Kanske på plats att skriva någon motion till kyrkomötet??
      Prästänka

      Radera
    2. Kyrkoherden kan låta bli att upplåta de kyrkor, hon har ansvar för, till de präster som hon ogillar, men hon kan inte förbjuda en pensionerad präst att utföra kyrkliga förrättningar i andra lokaler därför att hon ogillar sina före detta församlingsbors skiftande förtroende för sig och för den pensionerade prästen.
      Detta är tredje gången och den tredje av mina vänner som Strängnäs DK på ett ogenomtänkt sätt går till rätta med. Ett fall var oerhört kränkande och skulle ha gett Strängnäs stift en betydande skada om den aktuella prästen gjort en berättigad polisanmälan och inte varit så förlåtande som han är.
      Fader Spader

      Radera
    3. I Stockholms stift fanns på sin tid en manlig präst som valde liturgisk färg efter hur det passade med hans hårfärg. Eftersom hans hår börjat gråna, så fanns det möjlighet att rikligen variera färgvalet. Numera ser man ofta stolor som har alla möjliga färger, på en enda stola alltså. Det är ju praktiskt för då kan man ju välja vilken färg som helst på håret, för stolan passar ändå. Tänk så praktiskt det kan bli.
      Men å andra sidan innan tänkandet på liturgiska färger kommit in i kyrkan, så kunde prästen ha svart skrud på julottan. Skruden sågs som högtidsdräkten som man bar vid högtidliga tillfällen. Ofta blev det en svart skrud som då köptes in först, för svart var ju också förknippat med högtid; jämför fracken till herrarna.
      Men att ha röd stola på en begravning är väl ändå väl så magstarkt. Men jag vet en präst som använde röda byxor på begravning. Hur han motiverade detta vet jag inte, men det var inte populärt hos de sörjande. Men tyvärr, stillösheten breder ut sig allt mer i kyrkan idag, det gäller ju inte bara färger. Ur led är tiden, och det är kyrkan också.

      "Präst på åskådarläktaren"

      Radera
    4. Jo, bäste Fader spader,
      Kyrkoherdens ansvar omfattar inte bara underställda präster i församlingens/pastoratets tjänst utan även det andra präster gör i Svenska kyrkans namn inom hans/hennes ansvarsområde. Även präst som t.ex. är pensionerad har att följa kyrkans ordning, när han/hon utför kyrkliga handlingar. Kyrkoherden har handlat helt inom ramen för gällande regelverk. En annan sak är vad man anser om det regelverket. Ytterligare en annan sak är om kyrkoherden handlat vist i det här fallet. Det sistnämnda kan jag inte bedöma, men jag anser det vara rimligt att även pensionerade präster håller sig till kyrkans ordning när de i kraft av anförtrott uppdrag utför handlingar i denna kyrkas namn.

      Radera
  8. Nu handlar det här om kändisar och då får vi vara lite smidiga. Tänk så fin reklam för dopet det blir med alla artiklar i skvallerpressen. Låt inte mossig teologi sätta käppar i hjulet för dopstatistiken!

    (Hoppas ironin gick fram.)

    SvaraRadera
  9. Kolla in bloggen. Modernt, stilbildande, normgivande vackert...annat än trista församlingsbyggare och trista kyrkor!
    Prästänka

    SvaraRadera
  10. Va bra!

    Dubbelt dop - dubbel kyrkoavgift, eller hur?

    Här skall ordnas drive in-vederdop i en fläng och en masse!

    Och snart kommer de stämningsfulla trubbeldopen och sen...

    Svenska Kyrkans ekonomi är räddad!!!

    Avlatshandlaren Johann Tetzel kan slänga sig i väggen!


    Per S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bengt Holmberg12 juni 2012 12:49

      Per S
      Ofta rolig att läsa - den här gången till gapskrattets gräns! "de stämningsfulla trubbeldopen" ...!

      Radera
  11. Man borde veta lite mer om hurdant dopet i USA var. Dop i vems namn? Hur många dopp/begjutningar? Vad slags kyrka? fM

    SvaraRadera
  12. Finns ju en klassisk rolig historia om nån dam med svenskt ursprung som i främmande hamn uppsökte det årligen ankommande fartygets pastor i bad om dop av ett barn som var runt sex sju år och efter akten deklarerade att det " var lika stämningsfullt" som året innan och året dessförinnan.../Magnus Olsson

    SvaraRadera