måndag 30 april 2012

Exit och voice

Det är Albert O. Hirschman som beskrivit de två sätten att uttrycka sitt missnöje. Exit och voice. Lämna det man inte gillar eller stanna för att påverka, uttrycka sin mening. Beröva de andra sitt engagemang eller öka det, kunde man kanske säga. Och beröva är detsamma som att bli privat - den som är privé har ju berövat de andra sig själv eller avgränsat en sektor dit de andra inte har tillträde.

När vi kritiker manas att lämna Svenska kyrkan blir väl svaret antingen att göra som dom säger - hur kul nu det kan vara - eller helt enkelt att tala högre, öka engagemanget. Det är ju för att vi inte ska göra det och dom ska slippa besvär, som dom vill bli av med oss. Fast nya konstellationer kan bildas av människor som är tillräckligt kloka för att se att mycket av det som nu genomförs fakiskt inte skapar framtid.

Exit är i Svenska kyrkan en mycket vanlig strategi. Inte så att väldigt många lämnar. Vi har under årens lopp åderlåtits på en uppsättning begåvade präster och en än större uppsättning begåvade lekmänniskor, det vet jag. Men de allra flesta går i inre exil. De lyfter sin lön och harvar runt med minskat engagemang. "Jag gör vad jag ska, sen får det va."

Somliga tycks öka sitt engagemang genom att få högre tjänster. Det betyder att de ökar kvoten av sammanträdestimmar. Det tycks framgångsrikt men inte så engagerat för den verklighet som är, kan man befrukta. Ödet för de dissidenter vi håller oss med - kvinnomotståndarna och homofoberna, som deras ställningstaganden i sak sammanfattas på ett personalistiskt sätt - är förstås att de som blivit kyrkoherdar inte kommer någonstans. De sitter där de sitter, obehöriga till allt annat. Och för komministrar är det ungefär lika illa. Minns biskop Thidevall som meddelade mig att jag inte blvit prästvigd om jag inte redan varit det och inte kunde få några tjänster heller utom möjligtvis "jag säger möjligtvis" på norra Öland. Bortom ära och redlighet, betydde det. Finns det någon lagom omvänd MC-klubb i närheten av Örebro, där Thidevall numera framlever sina dagar?

Jag kan fatta att många väljer exit som väg. De struntar i det mesta. Men så här på Hans Majestät Konungens födelsedag, när fanskapet vajar på sin stång, kanske man ska drabbas av ett stycke kampanda? Lite "Framåt, ni bussar blå" och "Lappri", som de konungsliga orden i vår historia fallit? Alla ansträngningar är inte, som biskop Beijer påpekat, förgävliga.

Frågan om exit eller voice får bli en personlig fråga.

I morgon firar vi arbetarrörelsens internationella böndag. Då ska jag ut till flaggstången också. Ingen ska kunna komma på mig med att brista i respekt vare sig för kungen eller arbetaren. "Voice" kallas det. Engagerad flaggstångsinnehavare betyder det.


3 kommentarer:

  1. Exit.

    Hur många hundra präster har de senaste trettio åren gått till yttre exil i Rom? Och teol studar? Blir det hela inte något tusental? Hur många har blivit lärare och administratörer och forskare? Fältarbetet inom kyrkan framstod jo som kört. Man var apriori oönskad och fredlös. Och varför bråka och ta skit? Ingen förstod ju ändå?

    Voice.

    När alternativet att tala mest framstår som grov provokation av anständighet, rättfärdighet och god smak, som rättshaverism och tecken på mental störning och dumhet, vem tar då risken utom någon stolle här och där i urmodig prästgårdstillvaro? Bättre då att tiga. Att inte provocera, att ligga lågt. Varför bli hatad av alla rättänkande? Varför ständigt få på käften och bli förtalad?

    Hur många talade egentligen, i exv Tredje Riket eller i DDR? Fick man chansen, stack man kanske. Men tala? Oförstående. Avsky. Misstänksamhet. Repressalier. Se där talandets konsekvenser.

    Så även i SvK.


    Per S

    SvaraRadera
  2. Det får nog bli en ansökan om politisk asyl i Vatikanen...
    /A

    SvaraRadera
  3. Man kan välja exit mitt i ett sammanhang också. Satsa sin kraft och sin analytiska förmåga på att komma fram till vad som förväntas och vad som gynnar ens position istället för att åstadkomma något bättre i ett större perspektiv.
    Hyckleri, visst. Men man slipper en del problem.

    SvaraRadera