torsdag 20 oktober 2011

Personligt

Linda och jag förlovade oss i all stillhet i september. Östrans redaktör i Borgholm ringde i måndags för hon hade hört ett rykte - och jag svarade att det hela väl närmast var privat. På tisdagen kom artikeln i tidningen med besked att jag tyckte att det var privat. Ölandsbladet sporde på mejl om det fanns något att tillägga - och jag svarade "egentligen inte", vilket väl var ett korrekt svar. Sedan körde det igång med kvällspress, tv och radio på temat att jag förlovat mig med en kvinnlig präst. Inte att en kvinnlig präst förlovat sig med mig - eller - vilket kanske varit det korrekta - att vi förlovat oss.

Men vilken är nyheten? Att det är som vi sagt i alla tider - att man kan tycka om varandra även om man tycker olika? Att man borde kunna hitta fungerande relationer där det finns respekt för olika uppfattningar utan att därför köra över någon - dvs just det Svenska kyrkan inte förmår? Att det bästa sättet att stödja kvinnliga präster är att sakligt besvara frågor och röja undan invändningar mot beslutet 1958?

Jag påminner gärna om att kyrkomötet 1957 sa nej till förslaget om kvinnliga präster, regeringen därefter inte respekterade detta nej utan la fram förslaget kyrkomötet avvisat för riksdagen, som sa ja, varpå ett nytt kyrkomöte valdes - som sa ja! Jag påminner lika gärna om att de ekumeniska konsultationer som skulle genomföras, aldrig genomfördes och att de böcker som publicerades 1958 kom på sommaren och inte påverkade vilka som skulle väljas till kyrkomötet. Biskoparnas förberedelsematerial har jag läst. Den ende, ENDE, som tog uppgiften på allvar var Bo Giertz. Hans material till biskopsmötet har därefter publicerats tre gånger om. (man kan läsa om det i boken Förnyarna, som jag skrev). Den enkla förklaringen är den att ett politiskt beslut ersatte den teologiska reflektionen. 1963 fick biskop Borgenstierna biskopsmötet att tillsätta en bibelkommission. Den var klar 1970 och publicerade boken Bibelsyn och bibelbruk. Jag kan inte se annat än den boken underminerar beslutet 1958. Det borde, intellektuellt sett, vara rätt katastrofalt - med andra ord, De kvinnliga prästerna, just de kvinnliga prästerna, vore värda ett bättre underlag för ett beslut som fakiskt ska tänkas vara en Guds egen ordning. Visa det då! Att boken Kyrklig Splittring skrev för att också ge material till Svenska kyrkans fortsatta hanterandet av en konfliikt och inte bara en docentur till författaren, kan jag också påpeka.

Till allt detta kommer ett genomförande av reformen som enklast sammanfattas "med lögnen som vapen och sveket som verktyg." Saken kulminerar med ett kodifierat prästvigningsstopp - nämligen av dem som iunte svär på nyordningen. Det förbereddes bl a genom att Anders Wejryd i Växjö stift avvisade de prästkandidater som redan var av stiftet antagna. Till sist står det klart i kyrkoordningen att Gud inte får kalla sådana till präster. Befordringsstoppet är sedan länge etablerat men kodifierat i samma heliga text - Kyrkoordningen!

Ingen av de nuvarande biskoparna har tidigare än jag gått till högmässa där en kvinnlig präst varit celebrant. Ingen. Få av de tidigare också - Christina Odenberg, tror jag. Caroline Krook? Mitt problem var och är att när jag skulle försvara ämbetsreformen och läste på, så såg jag hur det var. På Yngve Kalins hemisda kan man ta fram domprosten Johanssons memorablier. kalin.nu Så gick det i all sin enfald alltså till! Nils Johanssons text får inte läsas i eller i närheten av stall. Hästar kan sätta av i sken då.

Under alla år har bilden av kvinnohatare spridits. Jag kan hänvisa till boken Värstingkristna i drevet, där jag åstadkom en liten uppsats. Men varför det, förresten? Just detta att läsa på och fundera kritiskt är tabu i frågan om kvinnor som präster. Varför det? Svaret är självklart. Så fort man börjar granska saken, blir det problem. Och, som sagt, de kvinnliga prästerna är värda något bättre. Det är motståndarna som egentligen tar deras kallelse på allvaroch just därför ställer frågorna och för fram invändningarna. Begåvade fattar det. Medlöparna gör inte det - de gör som mest karriär och det är vackert så. Det behöver man inte ens vara begåvad för att fatta.

27 kommentarer:

  1. Det är inte gott för mannen att vara alena. Ber att få gratulera till förlovningen!

    Stefan Källroos

    SvaraRadera
  2. Grattis
    Kärleken lär övervinner det mesta och osökt kommer jag att tänka på “Ringaren” o pastor Jansson som också tänker gifta sig så vet han var någonstans eftersom du svävade på detta igår i mediorna

    SvaraRadera
  3. Grattis!
    I vår familj har vi röstat på fyra olika partier - men vi tycker om varandra ändå.

    LG

    SvaraRadera
  4. Ja, vad är nyheten? Om rubriken hade varit "Dag Sandahl förlovad - med manlig präst", då hade man kanske höjt på ögonbrynet under någon liten stund.

    SvaraRadera
  5. "Dag Sandahl förlovad med 30 år yngre kvinna!", det är väl en minst lika uppseendeväckande rubrik?
    F.ö. så lär det väl blir svårt att vara präst överhuvudtaget snart när man måste ha vigselförordnande utan vigseltvång? Manliga och kvinnliga präster lika.

    SvaraRadera
  6. Och för min del hade endast rubriken "Dag Sandahl förlovar sig med lesbisk präst" fått mig att vackla vid orgelpallen. :P

    Stort grattis, Dag (och Linda förstås)!

    Och tack för en utmärk, koncis sammanfattning av skeendet inom Svenska Kyrkan. Om detta kan man tycka olika, men beskrivningen håller för en prövning, också med lupp.

    SvaraRadera
  7. Varmt Grattis till Er båda!

    SvaraRadera
  8. För en generation sedan sades det, att det bästa sättet att omvända en kvinnlig präst var att göra henne till prästfru.

    Grattis!

    Per S

    SvaraRadera
  9. Hur är det där med skilsmässa och omgifte...?

    SvaraRadera
  10. När jag läste om er på fästmöns blogg, utan några namn, trodde jag förstås att det handlade om fästmön och mig. Om det inte varit det här med åldersskillnad. Döm om min förvåning (eller blev jag egentligen så förvånad?) när fästmön berättade att det gällde Dag och Linda. Sedan skrev jag i en kommentar på fästmöns blogg att den yngre generationen kvinnliga präster "som är uppvuxna i ett mer mångkulturellt samhälle, har lättare än den äldre generationen att acceptera olikheter i tro och teologi. Har man en övertygelse att man är kallad av Gud att vara präst, betyder det kanske mindre vad männikor tror om detta."

    Samt: "Dessutom kan det ju finnas en åsiktsgemenskap mellan vissa kvinnoprästmotståndare och vissa kvinnliga präster om att 'man ska lyda Gud mer än människor', dvs att man ser inte detta som en jämlikhetsfråga eller som en fråga om att "rätta sig efter demokratiskt tagna beslut", utan om olika sätt att tjäna Gud."

    Varmed jag menar att man kan ha i grunden samma tro, men ändå komma fram till olika slutsatser i enskilda teologiska frågor. Jag gratulerar Linda och Dag till att ni tydligen lyckas praktisera detta. Själva kämpar vi, fästmön och jag, med våra olika åsikter. Vilket halva bloggvärlden torde veta vid det här laget. Om inte den gamla Dagbloggen hade funnits hade vi inte ens känt till varandras existens.

    SvaraRadera
  11. Nu var det väl så, LFL, att mina tankar i inlägget du refererar till inspirerades av förlovningen här, men det var faktiskt tänkt som ett generellt inlägg och inte direkt relaterat till någon.

    SvaraRadera
  12. Gratulationer och Guds rika välsignelser!

    SvaraRadera
  13. En andlig ledare och förebild har du varit... Men det var ju länge sedan. Så, jaha säger jag och rycker på axlarna uppgivet.

    SvaraRadera
  14. Instämmer med föregående talare. Allt skall tydligen raseras och trampas ned i vår arma kyrka. Hur var det med det kristna äktenskapet nu igen, det som du så riktigt poängterade innan beslutet togs om samkönade äktenskap? Är det här på något vis bättre?
    Anonym som är besviken.

    SvaraRadera
  15. Sorry jag har svårt att förlika mig med en åldersskillnad på 30 år det skulle innebära att jag skulle tycka att en (ber om ursäkt) men gubbe på 73 skulle vara attraktiv....huvva..eller om vi vänder på det att jag skulle vara intresserad av en 13årig grabb..hualigen...släpper det blev lite för magstarkt för mig...

    Charlie

    SvaraRadera
  16. Kärleken sitter i betraktarens öga, säger ett ordspråk.
    Dag kanske kommer att bli så snäll nu, så hela fan cluben här kommer att tycka att han är totalt ointressant! Men han blir kanske lycklig länge...

    SvaraRadera
  17. Vad skrev jag? Kärleken eller Skönheten som satt i betraktarens öga?
    Men, ni som gnäller anonymt över Dags nya kärlek... Tycker ni inte att det är lite fult?
    Att vara anonym och säga sårande saker till förälskade människor?
    Man rår väl inte över vem man blir förälskad i? Eller? Ska folk bli förälskade i dem som passar omgivningen? Jo, det ska folk nog bli!

    SvaraRadera
  18. Jag erinrar mig den nypensionerade prästmannen, änkling sedan några år, som gifte om sig med en just trettio år yngre, attraktiv kvinna, som under längre tid (utan ord och handling!) haft en utdragen crush på den kreative och konstnärlige mannen:

    -Detta är inte lätt! Jag känner mig som om jag måste bära en jättebörda för att orka med en yngre kvinna och hennes intressen.

    Den relationen slutade lyckligt. Låt oss hoppas att DS:s o LM:s relation även den blir välsignad!

    SvaraRadera
  19. Även Luther kunde! Gud välsigne er båda!
    EL

    SvaraRadera
  20. Lisbeth Beselin. Här kommer en anonym till med synpunkter på det framtida äktenskapet mellan de båda "kutterduvorna". Du har väl inte alltid varit så frimodig att sätta ut namnet du heller, som när du skrev under signaturen tant lila. Men du har tydligen blivit mer frimodig nu, med ålderns rätt kanske?
    Min kritik gäller väl inte så mycket hur Dag hanterar sin kärlek. Jag håller isär sak och person, det är viktigt. Jag studsar inte över att han gifter sig med en kvinna som blivit vigd till prästyrket. "Man kan tycka om någon, även om man tycker olika". Däri har han helt rätt. Det var den privata sidan det.
    Men till saksidan hör detta att värna om äktenskapet; dvs. "det kristna äktenskapet." Det var ju detta som Dag själv så noga betonade inför beslutet om att införa samkönade, eller enkönade, äktenskap. Där höll han fanan högt med att försvara kyrkans syn på äktenskapet, det som är instiftat av Gud med ett löfte att vara livet ut. Detta gäller ju då i synnerhet för en präst att hålla fast vid. Går man in i sitt tredje äktenskap, efter otrohet eller vad det än kan vara för orsaker, så river man ned så mycket av det som man byggt upp. Och man river Kyrkan (stort K) med sig i fallet. Alla som hittills sett upp till en person, i detta fallet en präst, som varit uppburen och aktad av många, får nu erfara ännu en besvikelse över hur vår arma kyrka dras i smutsen bort från tro och bekännelse. I katolska kyrkan ser man ju t.o.m. äktenskapet som ett sakrament, vilket då betonar att äktenskapet är av stor vikt och behandlas därefter. Detta är tänkvärt.
    Beselin skriver: "Man rår väl inte över vem man blir förälskad i". Det beror på det. Låter man köttets lustar bli det som får bestämma över sitt liv kan man nog se det så, men är man vigd till präst har man allt ett större ansvar för sina handlingar än så. Då har man även ett ansvar inför sin Herre, och , i Dags fall, även för dem som inte hade trott att han skulle falla för den frestelsen. Jag hoppas ändå att han gör som pastor Jansson, att han gifter sig borgerligt, han som inte hade några åsikter om någonting. Ja, tänk vad allt går igen. Hasse Alfredssons monolog från 1960-talet har blivit kusligt aktuell. Det hade jag inte i min vildaste fantasi kunnat ana att det skulle slå in.
    Jag vill sluta med en liten i dessa dagar aktuell historia om en präst som levde ett utsvävande liv på många sätt. I en predikan sa han till sina församlingsbor: "I sa inte leva sum jag lever, utan sum jag lär".
    Kan det va något?

    SvaraRadera
  21. Till Anonym! Jag vet inte att jag har gjort någon hemlighet av min identitet ens som tant lila, då jag ofta skrev ut mitt rätta namn också.
    Men visst är det tråkigt när stjärnor faller!
    Fast ibland tror man att en stjärna har fallit, men den lyser då ännu klarare, och ibland finns det stjärnor som inte själva förstår att de är fallna stjärnor!

    SvaraRadera
  22. Anonym, som inte ens har någon sign (komm 23 okt 12.47.

    Din kommentar var något av det värsta jag läst, värre än sign Charlis åldesexercis. Om Dags tidigare levnadsöden vet jag iofs inte så mycket (och om Lindas ingenting), men dina spekulationer om drivkrafter och falla för frestelser är så gement det kan vara. Jag hoppas verkligen att Dag och Linda en dag kan gifta sig i kyrkan, och att det inte finns något hinder för det enligt luthersk tradition.
    Ska du döma ska du inte vara helanonym. Är du seriös eller är du en provokatör? Eller är du katolik? Hmmm...

    För det är ju snarare en katolsk än en luthersk syn på äktenskapet som du förmedlar, tvegifte och allt.... Vad löser det att gifta sig borgerligt? Vad detta med Kyrkan med stort K? Och vad har samkönade äktenskap med saken att göra?

    Det som Gud har sammanfogat får människor inte skilja. Rätt så. Det är luthersk lära. Men katolsk lära säger något annat: Det som Gud har sammanfogat KAN människor inte skilja. Katoliken springer alltså till miljöpartisten i kommunhuset och gifter sig med en ny, utan att hans /hennes förra äktenskap ens är upplöst. Det är polygami.

    Jag hoppas att både Dag och Linda slår vakt om principen att alla Svenska kyrkans präster, men ingen annan kyrklig persona, ska ha vigselrätt, att den ska vara juridiskt bindande (i himlen och på jorden), och att ingen präst ska avstå från vigselrätten helt. Och så hoppas jag att alla präster, även de som inte själva viger samkönade par, ska behandla dessa par som vilka gifta par som helst, vid undfåendet av alla andra kyrkliga handlingar.

    Kyrkan har inte fått vigselrätten från staten. Det är precis tvärtom. Staten har fått uppdraget att registrera ingångna och upplösta äktenskap från kyrkan. Det kan bevisas både historiskt teologiskt, och politiskt:

    1. Det har kyrkan gjort långt innan det lämnades över till någon annan statlig myndighet.

    2. All överhet är av Gud.

    3. Det var ett påhitt av franska revolutionoen att ta ifrån kyrkan vigselrätten. Idag drivs samma krav av det politiska partiet Kristdemokraterna - och vissa katoliker, som vill marginalisera Svenska kyrkan.

    SvaraRadera
  23. Tillägg till Anonym. Nu har vi så klart olika syn på vad som är stort inom Svenska kyrkan. Men inte tror då jag att en enda prästs giftermål, vare sig för andra eller tredje gången, kan riva hela Svenska kyrkan.
    Själv hävdar jag dock att det ska starka skäl till att man gifter sig mer än en gång i kyrkan, men det är en annan sak. Om de nu ska gifta sig. Det är väl inte alla förlovade som tänker göra det!

    SvaraRadera
  24. Det faktum att Dag Sandahl kallar sig präst och samtidigt gifter sig mer än en gång och efter sin påstådda prästvigning bevisar endast att han är heretiker.

    SvaraRadera