tisdag 26 september 2017

Eftervalsanalys?

Gårdagen blev svår. Dr F hade att hantera att han i en bloggkommentar framställts som fiktion. Vi försökte trösta och försäkra att han finns på riktigt, men han var uppenbart skakad. Vem skulle inte varit det i en sådan situation? Men det levereras fler fiktioner att förhålla sig till.

Partigängare vill analysera efter ett val. De hålls ju med partier som ska sno sig fram.  De bärs inte /längre/ av idéer och måste sålunda i stället taktisera. Opinionsmätningar och politiska försöksballonger, reklambyråer och tankesmedjor för att avläsa trender, utspel och propaganda. Dr G hade mycket att stå i när det handlade om viljan till makt.

Det är lättare för de idéburna. De lägger fram sin idé och står för den. De som vill rösta på deras idéer är välkomna. Idévärlden är större än den politiska eller kyrkopolitiska världen och den som funderar över evangeliets väg i vår tid står samman med alla dem som tänkt motsvarande i deras tid. Några av de idéburna funderar alltså långsiktigt, dvs långsiktigt tillbaka. Vad har hänt under mitt liv, vilka förutsättningar skapades för länge sedan och finns det en logik i det som händer? Också stupiditeten är nämligen på sitt sätt logisk.

Nerikes Elände 13 september bär syn för sägen.
http://www.na.se/opinion/debatt/frimodig-kyrka-ar-tysta-om-nidbild-av-svenska-kyrkan
Frimodig kyrka presenteras och förväntas agera på kommando av en upprörd skribent. Nu slår skribenten till mot "den präststyrda och högkyrkligt inriktade" nomineringsgruppen.
Anslaget är anslående. Att Frimodig kyrka har en vanlig styrelse, låtsas vi inte om. Och glosan "högkyrkligt" betyder ingenting, den är emotiv. I sak är det fler som präglats av den rosenianska väckelsen och karismatiken i FK, tror jag. Men vad har sanning med ett kyrkoval att skaffa?

Vi får veta att de frimodiga utgör "Kyrkomötets minsta grupp med i dag endast tolv (12) ledamöter."
Riktigt så är det väl inte. Det finns grupper med färre ledamöter, men det har förstås en mening att just försöka framhålla själva obetydligheten. Fromt folk funderar annars över om någon annan höll sig just med en tolv-krets. En sådan fundering förutsätter dock - fromhet.

"Alla utom en är präster eller teologer och män". Nu uppstår ett litet problem. Jag är präst och valdes en gång in i två kyrkomöten just som präst (1979 och 1982). Det var alltså i det gamla kyrkomötet. Nu är jag pensionär. Det är Kjell Petersson också och Bertil Murray. Finns det inte en poäng att ta vara på vår eventuella kunskap nu då? Och vad stör om de röstande har tilltro till sina präster? Exakt vad har prästvigningen sabbat?

Niklas Adell "en av de mest kända av landets högkyrkliga kvinnoprästmotståndare"
Här kom det. Väljarna ska hållas informerade - men om vad i sak? Är han förresten en av landets mest kända? Vilka är de andra? Men var har närkingarna med den saken att skaffa? De kan inte rösta på honom för han stod på lista i Linköpings stift. Fast det förstås, han är förbrytersk och påstår att
utländska kyrkor inte längre betraktar Svenska kyrkan som en kristen kyrka - utan belägg! Belägg finns och det är väl närmast en artighet att endast med lätt hand gå situationen förbi.
Den stora ryska ortodoxa kyrkan har brutit sina förbindelser med Svenska kyrkan. Mekane Yesus har markerat motsvarande mot Svenska kyrkan och de nordamerikanska lutheranerna. Frimodig kyrka av alla har försökt hitta vägar för att förbättra relationerna med etiopierna. Dessa ansträngningar kunde ha varit värda viss uppskattning. Belägg saknas alltså inte.

Nu kunde författaren valt att presentera Niklas Adell som en erfaren och idog församlingspräst, senast uppmärksammad för arbetet med den s k Pastoralen (Artos 2017), ett försök att tänka pastoralteologiskt om vad det är att vara Kyrka. Han är just pensionerad. Bra att hans kompetens tas till vara. Kunde det skrivits. Så skrevs inte.

"En annan högprofilerad högkyrkliga (sic!) företrädare" är Dag Sandahl. Här kom kv*nn*pr*stm*tst*nd*r-epitetet inte med! Det verkar lite slarvigt. Men vad säger presentationen i sak? Skribenten kunde kanske nämnt något om betydande erfarenhet från kyrkomötet, några habila insatser i kyrkolivet och vikten av att rösta på honom. Men det går inte för närkingarna. Jag står på lista för Växjö stift.

För tjugo år sedan fanns det knappt några s k oberoende kandidater eller grupper i kyrkovalet,påstår skribenten. Frågan bör ställas när POSK kom till och svaret blir att POSK firar 30-årsjubileum. Dessförinnan organiserades PPO och i Örebro kom ALF till, Arbetsgruppen för en Levande Församling. Idén slog snabbt igenom i Kalmar också (Silvy Elfversson i Norrliden, Kalmar, kom från Örebro). Med nyordningen av kyrkomötet 1983 förändrades situationen i det så kallade kyrkomötet, valt som en kongress och inget annat, och en grupp mot partipolitiseringen behövdes. Den kyrkokommunala hållningen som partipolitiserat Pastoratsförbundet slog till. Nu blev kyrkomötet likadant och lika stort.

Nu har vi sett en nidbild av Frimodig kyrka. Den är framställd med avsikt att skada förstås. Det är en metod som alltså ska förstås som ett ärofullt försvar för Svenska kyrkan. Jag finner sådant dumt. Däremot fascineras jag av det höga tonläget bland kommentarerna efter gårdagens bloggpost. Det är upphetsat så det förslår. Varför blir det så? Jag ska fråga dr F när det nu snart vankas frukost och han uppstigit och satt sig på min högra sida.

måndag 25 september 2017

Exkyrkchefen

18 månader för grovt barnpornografibrott mm betyder ett helvete längst ner i hackordningen på en svensk fångvårdsanstalt. Vård? Utsatthet 24 - 7. Jag är sannerligen ingen stor förebedjare, men jag har lovat be för honom. Gör ni andra det? Gör kamraterna i det stora partiet det? Gör stiftsfullmäktiges fd ordförande det, han som det drevs kampanj mot och där den grova brottslingen inte var passiv. Vad säger EKHO-kamraterna nu och vad säger vi andra om EKHO-kamraterna i sydost?

Nog finns det frågor om att ställa. Jag har bilden där den grove pedofilbrottslingen går i prideparad med Modúeus II. Då var detta roligt. Är det så nu? Och brottslingen säger att han inte kan hålla gränsen och detta gränslösa uppmuntras av stiftets biskop. Rätt många vet vad biskop Sven Lindegård hade tänkt om detta. men hade biskop Sven öppet krävt att Modéus II skulle avgå? Det vet jag inte. Vad chefer tillåter, brukar granskas. De ger nämligen ramarna för kulturen.Oh som sagt. Då var detta roligt och exkyrkchefens paradtröja uppmärksammades. Jag medger att jag fylls av obehag när jag ser andra bära den där svarta kärleksskjortan. Den påminner för mycket om något som blev väldigt fel, gränslöst fel.

Jag hör inte till dem som tycker att den grove brottslingen ensam ska jagas. Andra har gett honom så mycket uppmuntran, att gränsen inte kunnat hållas. Read my lips! Jag upprepar mig. Det var roligt då. Är det så roligt nu? Ska inte den saken diskuteras med stort allvar? Skulle inte Modéus II öppet och offentligt föra resonemanget om biskops ansvar för präster och diakoner? Skickade han rätt signal i pridandet förra året när det blir så eländigt nu? Modéus II är inte ensam. Domprosten Pettersson hoppade också glatt och svängde flagga vid paraden - och han var exkyrkchefens chef.

Jag är inte särskilt intresserad av folks sexuella läggning. Jag är mer intresserad av att förstå samtidskulturen. Mest intresserad är jag dock av frågan vad denna samtid gör med oss allihop. Exkyrkchefens gränslöshet kanske egentligen är ett argument för att gränser ska hållas? Jag menar, det är han som hamnar längst ner i hierarkin på en svensk fångvårdsansralt.

Har domkapitlet något att säga mer än att med ett formellt beslut skilja honom från hans ämbete och alltså två de kapitulära händerna? Modéus II och Pettersson tillhopa. Verkar jag irriterad? Mer än så. Kan vi inte ställa några basala anständighetskrav på stiftsledningen. Det var deras promerande och skuttande som, detta är mitt påstående, gjorde gränsen oklar.

Jag vet dessutom inte om ryktet talar sanning, att exkyrkchefen på en av stiftet betald resa till Latinamerika (vänstift!) gav honom möjlighet att skaffa mer grov barnpornografi. Rättegången höös med slutna dörrar. Vi är anständigt folk i Växjö stift. Vi håller oss ifrån obehagliga informationer. Det är bara stiftsfullmäktiges ordförande som ska väck.... Han var nämligen oanständig. Han sa öppet att han inte gillade prideparader. Det kom att bedrivas kampanj mot honom i sällskap med en som nu är dömd för grovt barnpornografibrott och en del annat. Det kanske är läge att plocka fram insändarna mot Bruno Edgarsson och publicera namnen på de alrerta som ihop med exkyrkchefen ville se Edgardssons blod på mattan. Minns jag rätt, när jag minns att Modéus II på inget sätt stöttade Edgardsson?

Jag menar ett. Det är tid nu att ställa fler till ansvar. Om någon tid är allt glömt, den tid när exkyrkchefen sitter på kåken, längst ner i hierarkin och ångest är hans arvedel 24 - 7. Jag undrar om det inte är de fina vi borde ge oss på nu. De var med om att inte hålla gränsen och det drabbade den gränslöse exkyrkchefen och inte så få fler. Exkyrkchefen är oanständig, det är i laga ordning fastslaget. Men finns det inte fler och finare oanständiga fast de uppträder anständigt? Då var det kul med prideparader. Då kunde Edgarsson få löpa gatlopp. Nu? Ska centerpartisterna gå fria, de som inte vågade stå samman med Edgarsson?

Vilket tema har jag egentligen broderat på? Herdeansvar och möjligtvis på begreppet kamratskap. Tugga på orden ett slag och kolla sedan in Växjö stift, biskop och domprost. Vilka chefer bär ansvar för att larmsystemen sattes ur funktion? Vilka chefer bär ansvar när förövaren samtidigt blir offer?

I eftermiddag ska jag om Gud vill träffa dr F. Han är etiker. Han kan ha något att säga. Då är det värt att lyssna. Men vad säger jag om han menar att det enda rimliga nu är att Modéus II och domprosten Pettersson lämnar in sina avskedsansökningar? Vad svarar jag om han med ett morrande säger: "Trappor städas uppifrån." - ?






söndag 24 september 2017

Thomas Frings

Ni behöver inte lägga namnet Thomas Frings på minnet, men det är klart att om det kommer någon romersk-katolik och förfaller till skitviktighet, kan ni klämma till med ett bestämt: Thomas Frings. Det gör susen. Då fattar den romerske-katoliken att det finns problem i det sammanhanget också. Ibland är vi hövliga i överkant. Jag menar inte på söndagar, när vi alltid är det. Jag tänker på vardagarna. Men ogärna vill vi göra Den Ranghögste förlägen. Sålunda visar vi honom samma artighet som han visar oss. Det ändrar inget. Det är kris med prästkallelser i den romersk-katolska kyrkan. Skandalerna ställer till det. Och så internkritikerna.

Frings berättar den gamla men rätt roliga historien i boken Aus, Amen, Ende? (Herder 2017). Alla ställer efter konstens alla regler upp till procession på Kristi Lekamens Fest, men just innan de ska börja gå, upptäcks att hostian i monstransen saknas. Prästen utbrister: "Det är alltid något vi glömmer!" Kvickheten är förstås att det var det centrala som man glömt. Frings ställer just frågorna om detta det centrala. Det ryktas att han är tillbaka som präst i tjänst efter en tid i kloster, men bokens slutsats var att man kan inte vara präst på det sätt man förväntas i samtiden.

Frings kollar kyrkogången. Den är klen. Det beror, sägs det, på att de äldre inte hittar parkeringsplatser i närheten av kyrkan. När Frings då undrar om de äldre som bor alldeles i närheten av katedralen kommer, möts han med tystnad. När kyrkogångstalen sjunker heter det från stiftskansliet att det kyrkan håller på med är viktigt "för många" (s 114). Frings undrar när vi ska börja tala om de få. Måste kyrkogången räknas i promille först? Det sägs att i Svenska kyrkans gudstjänster är det färre än 25 personer i 80% av gudstjänsterna. Det ormersk-katolska problemet är också vårt. Detta talar vi inte om.

Same shit but different kanske är den bedömning som träffar saken bäst. Den som skulle vilja samla på sig böcker från 1960-2020 på temat kyrklig reträtt i Europa och Nordamerika, kommer att få en stor boksamling. Det kommer böcker av det här slaget varje år och därför satte jag också år 2020 för att skapa en vacker siffra.60 år. Två generationer. Ett gemensamt, ska vi kalla det ekumeniskt, drag tippar jag är skillnaden mellan församlingsprästernas bedömningar av läget och kansliernas. Jag antar (utan skymten av bevis) att ett annat genomgående drag är ett främlingskap hos församlingspräster  inför kanslikyrkligheten. Till det kommer ambivalensen inför folket, människorna som präster gör hembesök hos, talar vänligt med och förnimmer i all vänlighet att hans ärende är dem komplett ointressant. Ibland vägrar så prästen att delta i charaden, lämnar prästämbetet eller flyttar till ett kansli och slipper konfrontationen.

Dagens poäng är självfallet att jag för en illustration från den romersk-katolska problemvärlden  vidare. Vår vän Frasse brukar också göra det och jag hör till dem som menar att Bengan såg men ansåg eller insåg att han inte skulle orka ta i alla problem utan måste lämna över. Vad är Thomas Frings ute efter? Han vill inte ändra fundamentet. Han ser att bygget på detta fundament behöver göras om. Han levererar en kyrkosystemkritisk gudsfolksvision som handlar om att att trycka på "reset-knappen". "Återställare" kanske, om inte ordet ger andra associationer. "Reformation" kanske, om det inte då omedelbart ska hållas festtal över 500 år. Ni ser dilemmat. I grunden handlar det om Kyrkans situation i Västerlandet. Och Frings framställning kan kompliceras på ett antal områden. Så är han inte ensam heller. Många allvarligt syftande präster ser problemen.

Nu är det söndag! Tänka sig att världen består ett tag till. Må nåden dock komma och denna världen förgås.

lördag 23 september 2017

Funderingar en lördagsmorgon när yttersta tiden är här

Jag kan inte hjälpa att jag funderar. Nostradamus har ju sagt att den yttersta tiden dramatiskt inträder idag. Fast om Frälsaren själv inte visste, hur kunde Nostradamus veta?

Nu ska ingen tro att jag läcker från gudstjänstutskottet. Som mest kan jag ha inspirerats av utskottsarbetet och sedan suttit på tåget hem eller väl hemma legat på mitt läger och låtit tankar flyga runt. Några av dem har byggt bo i håret på mig, inte mer än så, men eftersom jag känner en som har en fågel, har jag förstått att fåglar ska man vara snäll mot. Några fåglar i alla fall. Slå er ner i mitt hårsvall, alltså.

Jag ser snälla men ack så sentimentala kyrkoherdar, inte så lite uppfyllda av sin betydelse. Det är bra. "En prästs jobb är otroligt krävande fast vi tjänar betydligt mindre än vad läkare gör", har jag inhämtat på fejjan. Men jag varsnar hur djust kyrkoherdar rätt självklart möter den framgångsrika medelklassens behov. Det är dessa människor de talar med på Rotary-luncher t ex. Och det är i detta sammanhang, har jag fått för mig, de konsulteras i allsköns kyrkliga och existentiella frågor. Församlingshemmen är nämligen sällan platsen för samtal om detta. Det är de mer kyrkfrämmande som formar de sentimentala kyrkoherdarnas världsbild. I församlingshemmen utsöndrar de endast fromma tankar utifrån söndagens texter (de säger just texter!) och så sammanträder de för att sköta the mechanics of the Church.

De sentimentala kyrkoherdarna är avgjorda kristna. Prästsöner inte sällan. De har gjort faders- eller modersarvet till sitt och just detta är avgörelsen. Ibland har de gjort arvet till sitt genom uppgörelser, fadersmord. Efter denna avgörelse fortsätter de avgöra hur det ska vara. Det betyder att de på känslans plan (Schleiermacher! - fast de kanske inte riktigt inser det) gör individuella tolkningar av den kristna tron, anpassade efter åhörarnas förväntningar. Det är problemfritt. De möter inte intellektuellt redliga personer som tar striden med dem, sådant folk ger sig inte in i samtal med sentimentala kyrkoherdar i syfte att bedriva intellektuell renhållning. Protester kan höras från andra inte fullt så sentimentala präster, men sådana kan enkelt avvisas som elitkristna, inte anhängare av en öppen, demokratisk folkkyrka eller som, i extremfallet, kv*nn*p*stm*st*nd*r*. Detta sätt att hantera protester stärker de sentimentala inombords och visar att deras väg är den rätta. Folk litar på deras goda omdöme, tänker de. De vet ju att "en prästs jobb är otroligt krävande fast vi tjänar betydligt mindre än vad läkare gör".

Det lilla problemet att deras kristendom blir distributiv kan vi se. De står där framme i koret (predikstolen undviks för de är mer gemena än att tala över huvudet på folk) som blir deras scen och vi ser matintagen öppnas och slutas när ord kommer ut. Det är moralistiskt, det är terapeutiskt och det är religiöst, deism. Någon möjlighet att undervisa och få ur sig ett kraftfullt "Så säger Herren", finns inte. En referens till vad "Kyrkan lär" kan inte heller lämnas. Allt blir individuella tolkningar utifrån det givna mönstret: MTD-religion.

Det finns egentligen inte heller någon församling i den grundläggande kristna bemärkelsen, en communio. Formen är den distributiva, inte den gemensamma. Prästen (eller numera hela arbetslaget) är subjekt och alla andra objekt för deras synnerliga välvilja. Något egentligt bärande gudsfolk på orten handlar det inte om. För att hantera den saken ska nog de flesta uppfattas som kyrkfolk, i varje fall om de tillhör Svenska kyrkan.

Mothållningen blir förstås nödvändig. Den handlar om Jesus och måste innebära att Kyrkan säger vad Kyrkan alltid sagt i strid mot samtidens religionssystem. MTD-religionen upprörs om det blir en tydlig Jesusbekännelse. På dom, alltså. Vi fablar inte. Vi säger ett och annat som gör tron på Jesus som Kristus trolig. Och präster blir självkritiska med frågan "Jag gled väl inte undan nu?" När det talas om de tre abrahamitiska religionerna så frågar en sådan präst vad Allahs son heter om det nu är samma gud.

Evangelisk katolicitet är den glada grundhållningen. Den är ekumeniskt öppen och ekumeniskt kritiskt reflekterande. Vi ser alla våra sammanhang. Men det betyder inte att jag köper talet om mångfalden i Svenska kyrkan. Hon är dock bestämd av sin bekännelse, inte av allsköns åsikter som imporeras från de reformerta sammanhangen.

Omvändelse är grundhållningen, den inklusiva. Vi avgör oss inte. Vi grips av evangeliet, överfalls av glädjen. Det är det hela, från början till slut. Omvändelsekristendom betyder "hela paketet" i insikt at Gud ger mig hela paketet, inslaget med snören och papper och allt.

Det diakrona och det diaspatiala är grundhållning. Den tro som en gång för alla avslöjats och fortsatt avslöjas tiderna igenom och jorden runt. Den hållningen är radikal och vänd mot samtid och framtid just därför att den har något att hämta ur Kyrkans samlade erfarenhet årtusenden igenom.

När jag funderar en morgon som denna med några sentimentala kyrkoherdar på näthinnan blir slutsatsen en: Back to Basic! Och så minns jag min ungdom, när jag såg en hoper talträngda, som skulle bli präster. Jag insåg att de aldrig skulle bygga något. Det gjorde de inte heller. Jag trodde folk skulle se det och kräva byggenskap. Folk såg oförmögenheterna, men krävde inget utan gick sin väg, glada över att inte längre vara med att betala till detta.

Jag vet inte hur dags det yttersta var tänkt att bryta in i dag. Det kanske dröjer till den 7 oktober. Hur eller hur är frälsningen en dag närmare denna lördag än i går. Vedermödorna är födslovåndor. Det kan vara bra att veta när man funderar.

fredag 22 september 2017

I världen och den kyrkliga världen

Gudstjänstutskott i två dagar, men utskottets överläggningar är sekreta. Jag kan bara berätta vad jag gjort och det är i stort just ingenting mer än lyssnat och funderat. När utskottet på ett förvirrat sätt valde och adjungerade lite hipp som happ, skrev jag särskild mening. Det är faktiskt kyrkomötet som väljer utskott samt ordförande och vice ordförande. Om det vid förfall behövs en vice ordförande är det äldste ledamot som träder i tjänst. Men den ordningen kunde inte väljas eftersom partipolitiseringen slår igenom. Det måste vara en centerpartist! Om detta borde det interpelleras i kyrkomötet. Det går inte. Man kan inte interpellera i kyrkomötet!

Vemodet rullade in och fick ett grepp om mig när jag såg främmande trupp färdas i mitt gamla brigadområde. Det var en egendomlig känsla att se en fordonskolonn som inte var vår egen där vi själva körde tidigare. Jag överraskades av min reaktion.

ICA-butiken Trossen i Sandvik på Öland brann ner till grunden i går och i natt. En lastbil från DHL som lastade ur vid affären, fattade eld och elden spred sig, grannfastigheterna fick evakueras. I ett slag blir allt annorlunda och jag funderar över lastbilar som antänds så här. Allt går fort. Lastbilar på färjor, hur kul är det egentligen? Och hur blir det nu? En ny Trossen? Give Guds goda Ande livsmod till alla som behöver!

Domen mot exkyrkchefen, han kallas så, kom i går också. 18 månader. Domen från närstående och samhället är värre, sa mannen i personundersökningen. Vad är det då att vara Kyrka i denna situation? Bortom slagorden, menar jag, och återkommer nog till temat.

Den kyrkliga världen har jag det inte alltid så lätt med. Nu har jag skrivit brev till domkapitlet i Göteborg. Ni kan få läsa det, men bilden får ni leta upp på aktuell facebooksida. I renhållningsbranschen kan inte alla strejka, menar jag. Allra minst domkapitlet i Göteborg.

Talar kyrkoherde Tisell sanning?
Ett ärende för Domkapitlet i Göteborg

Kyrkoherde Daniel Tisell meddelade på Facebook att han bett sin bror teckna vad man måste förstå vara hans kyrkopolitiska motståndare. Bilden lades ut på nätet. För att ingen skulle förlora sammanhanget, kompletterade kyrkoherde Tisell med besked vilka figuranterna på bilden var, och vilket budskap som skulle föras ut. Budskapet var att de som tecknats tävlade i fromhet, dvs i att vara frommast. Så beskriver också kyrkoherden i text bildens budskap. Det är alltså en tävling i att vara kristnast.

Jag hörde till de avbildade. Korset var tillhygge i den meningen, att jag på teckningen stoltserade med korset högst av alla. Det är ett egendomligt sätt av en kyrkoherde att hantera det heliga korset, som Frälsaren gav sitt liv på. I Kyrkans historia har korset firats med allvar och vördnad både på Långfredagen, en tradition vår kyrka väl förvaltar, och på dagen för Det Heliga Korsets upphöjelse. I nuvarande psalmbok har hymnen Höga kors fått plats (sv ps 456), en hymn som Venantius Fortunatus skrev, när hans kloster skulle få ta emot en liten flisa av det heliga korset. I Egerias resor skildras rätt rörande hur korsgudstjänster firades i Jerusalem.

Det är för mitt andliga liv en helt avvikande hållning att med korset som tillhygge framhäva egen fromhet, om vilken jag vet, att den inte gäller. Kyrkoherde Tisell vet dock icke att hejda sig. Gäckeriet med korset blir ett inslag i hans kyrkovalskampanj och den riktas mot somliga av oss genom att utmåla vårt andliga liv och förlöjliga/förminska det genom att förstora det. Bilden av oss är väl närmast att förstå som bilden av en samling hycklare. Den görs offentlig.

Det kunde tänkas att kyrkoherde Tisell vill ge igen för en bild Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan, POSK, använt i kyrkovalet. Där står partiledarna och trängs i en predikstol. Denna bild är dock icke blasfemisk (hur klandervärd den än kan sägas vara)  och jag har alls inte något med POSK:s kyrkovalskampanj att göra. Jag ska likväl hängas ut som en man med korset som, ja vad då? Är detta ett exempel på den sanningslöshet som är ett plusvärde för en kristen?

Nu skulle det dock kunna tänkas, att kyrkoherde Daniel Tisell verkligen har förstahandskunskap om hur det ser ut i min svarta själ. Jag kan ha uppsökt honom för ett samtal, som ligger under prästens absoluta tystnadsplikt, och han kan då ha skaffat sig en god kunskap inte minst om hur mina andliga ambitioner är, dvs just sådana som de kommer till uttryck på bilden. 
I så fall har kyrkoherde Tisell genom sina teckningsanvisningar till brodern brutit mot den absoluta tystnadsplikt, som gäller för präster och ska förklaras obehörig att utöva prästämbetet. 

Jag behöver sålunda i detta fall inte påstå att kyrkoherde Tisell far med osanning. Bilden visar mig verkligen sådan jag innerst inne är även om jag i det offentliga oftast lyckas dölja detta. 1 Joh 1:8. Syndfri är jag inte. Kyrkoherden har emellertid, på sätt som beskrivits, gått utöver denna allmänna kunskap och generella kristna insikt om hur det är med oss och blivit detaljerad på ett sätt, som måste tänkas innebära att han skaffat sig interninformation. Jag har angett en rimlig förklaring till hur detta gått till.

Nu uppstår den delikata situationen att kyrkoherde Tisell antingen kan bekräfta varifrån han har sina kunskaper (ett samtal under tystnadsplikt) eller förneka att han skaffat sig dem i ett samtal som ligger under prästens absoluta tystnadsplikt. 
I båda fallen bryter han mot sin tystnadsplikt. 

Kyrkoherden får inte bekräfta eller förneka att ett sådant samtal ägt rum. Han ska alltså i det läget förklaras obehörig att utöva prästämbetet. Han kan möjligtvis komma undan detta dilemma genom att förklara på vilket annat sätt han skaffat sig detaljerad kunskap om statusen på mitt andliga liv och vad jag har för ambitioner i något som sannerligen inte ter sig lätt tillgängligt för allmän kunskap.

Jag vet inte hur Domkapitlet avser lösa det delikata problem som här tecknats och är för egen del tacksam att bara ha ett ansvar för att bringa saken till Domkapitlets kännedom. Jag lägger nu med materialet från Facebook, som alltså återfinns på Daniel Tisells facebooksida. Där ges ett tydligt och otvetydigt besked om vem som är inspiratör och avsändare, vilka personerna på bilden är och dessutom förklaras avsikten med bilden. Inspiratör och avsändare är just kyrkoherde Tisell.

Med höstliga hälsningar
Dag Sandahl





torsdag 21 september 2017

Kyrkan hejdade avgrundshögern

Förvirring utbröt. Vilken kyrka? Vilken avgrundshöger?  Det fortsatte i samma oprecisa stil. Ärkekonservativa backade och "kyrkan" samlas i mitten. Precis som i svensk politik.

Anders Lindberg heter mannen som redovisar vad han förstått och får betalt för det. Aftonbladet 19 september. Om Aftonbladet ska man då och då påminna sig att detta var en nazistisk kvällstidning när det begav sig. AT och Expressen stod för något annat. Nå, Aftonbladet stod också för något annat när Dr Gormander häcklade, Gunnar Fredrikssson höll filosofin högt och Struwe bedrev journalistik inspirerad av det bästa i USA. Dessutom och inte minst fick Jan Myrdal utrymme. Aftonbladet hade en trogen och begåvad läsekrets, som stod ut med att häftningen rätt ofta (alltid?) misslyckades. Nya tider kom och med dem Anders Lindberg.

Det var Anders Lindberg och Antje Jackelén som samkörde på Aftonbladets ledarsida. Tidigt kom kritiken att ärkebiskopen därmed tog ställning i kyrkovalet. Jag fann medverkan lite olycklig, för Antje kunde dra på sig kritik onödigtvis. I kyrkovalet är detta inte otänkbart, men valet handlade inte om biskopar. Visare hade varit att hålla rågången mellan ämbete och det folkvalda isär. Nu ser jag att kritikerna hade rätt. Det finns ett samband. Antje skulle användas just i valrörelsen och/eller använde sig av den socialdemokratiska tidningens ledarsida. När det nu fortsätter på den inslagna vägen kommer förstås frågan hur Antje ställer sig till Lindbergs kommentarer. Håller hon med? Finner hon påståendena sanningslösa? Hade vi hållits med pigga journalister, hade vi fått veta.

Vi tar också verket an och dissekerar Lindberg.
Det första är det oprecisa begreppet "kyrkan". Det var ett kyrkoval. Där ställde tre politiska partier upp. Ett av dem är regeringsparti. Regeringspartiet valde som sin huvudmotståndare SD. Så kunde S mobilisera och vi har fått facit. Svenska kyrkan är partipoliserat bestämd. Så röstade väljarna. Det är bara att meddela medkristna i andra länder och kyrkor hur det går till i den fria svenska kyrkan. Men "kyrkan" kan inte identifieras med en partipolitisk majoritet. Kyrkan är något betydligt större.

Lindberg ser dock att "valresultatet blev en massiv manifestation av förtroende för Svenska kyrkans nuvarande inriktning." Kyrkan samlas "kring en eftertänksam mitt". Och det var tydligen "en stor seger för det anständiga Sverige". När begreppet "anständighet" kombineras med evangelium slås larmet på. Denna tro för de anständiga har inget med evangelium att göra. Denna anständighet behöver nämligen ingen frälsare. Den är ett utslag av borgerlig religion. MTD, alltså. Moralistisk (mest i Lindbergs tappning) Terapeutisk Deism. Har man väl fått upp spåret på MTD-religionen, syns den och märks den tydligt.

Avgrundshögern, vilken den nu är, har dock tagit sig in i kyrkofullmäktige på en mängd ställen. I Kalmar är SD vågmästare och SD ska väl gälla som avgrundshöger. Vad nu det betyder. SD nödgas ju leverera lite kritik för nästa år är det riktiga valet. Svenska kyrkan fortsätter vara arena för någon annans agenda.

Lindberg upprörs över att några ville hindra andra att rösta som de ville. Detta är han beskrivning av kritiken mot att sekulära politiska partier ställer upp i en fri kyrkas val. Hans beskrivning träffar inte riktigt vad saken gällde. Den missar faktiskt målet. Hamartia, brukar vi säga.

De flesta "opolitiska" har en borgerlig profil. Kanske. Socialdemokrater får ju inte vara med i Frimodig kyrka, t ex. Då åker de ur partiet. De får inte ens ställa upp för ÖKA, fast ÖKA brukar välförhålla sig till socialdemokraterna. Kolla Johan Blix i Täby, han fick lämna partiet. Men det är ett dilemma att folk som röstar S i riksdagsvalet röstar FK i kyrkovalet. Det är en så komplex tanke att den inte kan vare sig uppfattas eller omfattas av sagde Lindberg.

Så läser vi vad Lindberg förstått på temat "ärkekonservativa backade".
"Det uppmärksammade partiet (sic! DS) Frimodig kyrka, en ärkekonservativ grupp med tveksam syn på bland andra kvinnor och homosexuella, minskade till 4."
4 betyder 4%. Hur många som röstade FK vet jag inte riktigt ännu. Men fler än någonsin. Å andra sidan är kyrkfolket en minoritet när alla medlemmar går till val och Frälsaren har aldrig uttalat att de som tror på Jesus ska utgöra en majoritet. De ska vara ljus och salt.
Parti är dock inte FK. Lindberg avslöjar att han som bäst tänker fel, som sämst inte tänker alls. Inte kan. Ideologisk syn kan begränsa synen, som ni vet.

Hur är det med det påstått ärkekonservativa? Jag ska knappast räknas dit. Vem hör samman med det ärkekonservativa? Jag vet inte. Lindberg får nog spotta upp sig och förete bevis och det kan han inte. Hjalmar Branting och jag är dömda efter samma lagparagraf, "lilla socialistlagen", Br:B 16:16. Det har nog inte Anders Lindberg lyckats med. Han lever bara gott på sin socialism.

Har FK en tveksam syn på kvinnor? Det är en rätt hialös anklagelse som mina döttrar kunde ha någon synpunkt på. Jag, och jag är i FK rätt ensam om det, har inte övertygats om 1958 års riksdagsbeslut och finner ingen anledning tro att just detta av alla riksdagsbeslut skulle vara gudomligt. Tror Lindberg det? Och skulle Lindberg på anfordran kunna återge vad jag tänker i ämbetsfrågan så att alla förstår att det är ett intellektuellt hederligt återgivande av vad jag tänker? Har hans ens läst min böcker. Jag utgår från att han inte har det. Han bara hojtar och skämmer ut Aftonbladet. Tveksam syn! Och då undrar jag om det finns några redliga socialdemokrater som kan säga att denna bild av Frimodig kyrka är sanningslös. Kan någon biskop ställa sig upp och försvara oss? De är ju herdar och har just den uppgiften.

Har FK en tveksam syn på homosexuella? Finns det någon bög som kan stå upp och säga att detta inte är sant. Det är om äktenskapet vi inte övertygats. Om ingen ställer sig upp, måste vi då själva säga att vi har homosexuella vänner? Och vad är ett sådanr försvar värt. Nej, det som nu behövs är att våra kyrkopolitiska meningsmotståndare spottar upp sig och säger vad de vet vara sant. Eller en biskop eller två. Det är fråga om heder.

Låter jag irriterad? Det hoppas jag. Men redlig kristendom kanske inte längre praktiseras. Det kan verkligen vara så att min förnimmelse är korrekt. Det snackas solidaritet och mod att våga stå upp mot orätten, men det är när allt kommer omkring bara snack.

I går hade gudstjänstutskottet självfallet kaffepaus. Efter den kom centerpartiets Åkerlund och sverigedemokraternas Emilsson åter. Arm i arm. Var det hembygdsfascismen inkarnerad? Jag funderar fortfarande. Har faktiskt funderat hela natten. Det betydde att jag inte särskilt mediterade över att jag nödgades skriva särskild mening när Transportstyrelsens exempel att inte följa regelverket plötsligt skulle följas i gudstjänstutskottet. Det fanns vakanser. Då sattes ordningen med ersättare ur spel. Nytt folk kallades in. Jag tror det var helt fel. Utskottet fick också ny vice ordförande. Det sköttes internt. Suck.

onsdag 20 september 2017

Läronämnden

Det är Uppsala och gudstjänstutskott. Två av kyrkomötet beviljade extra dagar för handboksarbete. Det börjar med frågestund. Stund tycks innebära tre timmar. Vilka är det vi ska fråga? De ansvariga eller tjänstefolket? Vet inte. Det är heldag i vart fall. På eftermiddagen drar utskottet igenom övergripande frågeställningar. Jag ska avnjuta det hela stoiskt och någon stund ska jag sända mina tankar till dem som alls inte fått vara med i handboksarbetet, de verkligt kunniga: Voldemort, namnet som inte får nämnas, Christer Pahlmblad och så förstås Löwegren och Isacson. Om det fanns dugliga journalister, skulle de gräva fram skandalen att dessa tre aldrig använts och att detta icke-användande varit helt medvetet.

Läronämnden har yttrat sig. Ingen i Läronämnden var med i det kyrkomöte som antog 1986 års handbok. Denna högst kompetenta nämnd talar om receptionsprocessen, som föregår beslut om handbok. "Är du dum på riktigt?", som frågan brukar ställas. Receptionen sker efteråt. Remissarbete sker före. Möjligtvis försöksverksamhet. Men myten odlas nog. Det varit ett så gigantiskt och engagerat arbete med gudstjänstmaterialet försöksvis och entusiasmen inför det nya motsvarar en frustande och stampande Sleipner. Det tror inte jag. I ett pastorat hade man inte svarat på remissen och det var kris när Kyrkans Hus-folket tryckte på. Då fick en pensionerad präst i uppdrag att skriva några sammanfattande synpunkter från pastoratet. Han hade aldrig firat gudstjänst i det pastoratet. Yttrandet mottogs med stor entusiasm. Remsissarbete i Svenska kyrkan är inte alltid så brett förankrat som folk inbillar sig.

Läronämnden ska nog inte betraktas som en samling teologiska slughuvuden. Läronämnden tycks inte gilla min motion om eukaristiska böner med argumentet att "en gedigen beredning och analys av förslagen görs" och detta är, håll i er nu, "en del av kyrkohandbokens reception". Nonsens. Jag upprepar: reception betyder mottagande och kan inte ske förrän en handbok antagits. Hieronymus eukaristiska bön, som används i Svenska kyrkan, ska nog betraktas  höra till eukaristiska böner där bred delaktighet är ett kriterium. Läronämndens hållning innebär en skoningslös kritik mot det arbete som ledde fram till nuvarande kyrkohandbok, för att inte tala om 1811 eller 1942 års handböcker. Där skrevs mycket utan att folk utanför kamrarna visste allt. Kyrkomötet måste väl betraktas som kompetent att komplettera om vi talar om en demokratisk folkkyrka? Verkar jag sur? Värre än så.

Fredrik Sidenvall har föreslagit en prefation för Mariadag: "Du möter oss i Din och Marias son". Det duger inte. Detta "innebär (rakt av innebär! DS) en risk för förskjutning i det läromässigt viktiga företrädet för teologin framför biologin i inkarnationsteologin." Got it? Hur många i läronämnden är läkarbarn eller har en bror som varit övertandläkare därtill eller en kusin som är docent i medicin? Jag bara undrar. Och vad i det inkarnatoriska betyder det att teologin har företräde framför biologin, att verkligheten definieras teologiskt och så är det bra med det oavsett hur det egentligen är? Var är vi?

Jag föreslog att förbönen vid vigsel ska uttrycka att man och kvinna förenats i äktenskapet. Läronämnden menar att förslaget "begränsar ordningens användbarhet för vigsel av par av samma kön." Jaha. Men ska då en vigselordning som passar för par av samma kön begränsa och trolla bort något som är ett bibliskt faktum, när det handlar just om man och kvinna? Är det egentligen så att äktenskapet avskaffats och ersatts av något som kallas men inte är äktenskap. Jag tror inte att läronämnden är teologiskt kompetent på området. Biskoparna sitter där. Alla har inte skrivit avhandling och några har skrivit klena. Fackteologer som kompletterar? Tja, vilka är liturgiexperter i jämförelse med Voldemort? Upp med handen, genera er inte!

Är inte biskoparna lite egendomliga för den delen? Modéus II fann i valrörelsen anledning markera mot SD. Hur fick han för sig detta? En biskop som blandar sig i ett demokratiskt val i ett försök att göra detta demokratiska teokratiskt, kunde chefredaktören Bülow på Sydöstran tänka om han tänkt efter. Vad hade Modéus II för sakmaterial att hänvisa till i sin SD-kritik? Har han läst in sig på partiprogrammet i kyrkovalet? Egentligen lika illa med seniorbiskopen (varifrån får de allt?) Ragnar Persenius. Han var också emot SD. Vad exakt är de emot? Något SD står för eller något som sprids om SD? Jag frågar. Jag, som i kyrkomötet kritiserades för att jag var för skarp mot SD. Då sa de höga herrarna föga. Men annars ingen skugga över Ragnar. Han är emot partipolitiseringen. Öppet. Skamlöst. Sånt gillar jag.

Nu ska jag dock misstänkas för att vara utomordentligt kritisk till läronämnder och biskopar. Jag har förstått att en biskop kan vara en rejält ohederlig karl. Jag säger bara "biskop Julius i Kingsbridge". Läser vi Ken Folletts tredje del i den s k Katedralserien Den eviga elden, Albert Bonniers förlag, Stockholm 2017, ihop med Läronämndens yttrande, kan det bli rätt förödande på ett, ska vi säga, tänkvärt sätt.

Nu gudstjänstutskott.